Utställning om dykning !

"Bland skatter och vrak" heter en utställning på Arbetets museum i Norrköping som äger rum mellan den 4 maj och 15 september. Utställningen vänder sej i första hand till de yngre besökarna som kan följa sju olika dykare i havsdjupen och ta del av deras upplevelser.

Lite extra kul är att Arbetets museum hittade mina "blå bilder" från Gozo här på FS och hörde av sej när jag var i Sydafrika. De ville köpa några bilder för att ha med på utställningen. De ska tryckas på långa vepor i jätteformat och hänga framför fönster. Utställningsaffischen är också ett av mina vrakmotiv som den ovan. Jag fick ett exemplar idag och det ser väldigt trevligt ut.

Vernissage är den 4 maj och jag ska prata lite kort om min syn på dykning under invigningen. Titta förbi om ni är i närheten, det börjar klockan 14:00. Norrköpings sportdykarklubb kommer att vara där och visa utrustning och berätta om sina kurser. Man kan också läsa mer på www.arbetetsmuseum.se 

Snart fredag....hälsningar Lena

Sodwana Bays fiskar

Efter mötet med aporna och sebramangusten återgår jag till undervattensvärlden. Det finns en stor mängd olika fiskar på reven i Sodwana Bay. Några "gamla godingar" som vi sett under tropiska dyk många gånger förut, men även några som är nya för oss.

Det första djuret jag fotograferade var faktiskt en blåprickig rocka. Inte just denna men samma art. Den här låg lite bättre så jag kunde få med hela djuret. De lyser fint med sina knallblå fläckar.

Rockan är vanlig och likaså denna art av anemonfisk som vi mött åtskilliga gånger förut. De lever i symbios med anemonen och just detta par hade en samling ägg att vakta. Äggen är de röda som synns till vänster, bakom fisken.

Anemonfiskar är oerhört kaxiga och denna simmade rakt på kameraporten och vek sedan av. Det var en ren lyckträff att detta blev skarpt. Lite väl snävt dock.

Det här är en annan art av anemonfiskar, en rosa variant med ett vitt band längs ryggen. Jag hade många bilder med från detta dyk men inte en enda där båda fiskarna tittade fram samtidigt (som var skarp). Anemonerna i sej är väldigt vackra, i synnerhet om man får med lite av undersidan.

En typ av "Hawkfish" men inte en färgvariant som vi sett förut. De ligger ofta i koraller och spanar, tacksamma motiv att fotografera.

En "Boxfish". De här ser oerhört sköna ut med sin kantiga kropp och den här varianten är dessutom rätt söt med sin lilla mun. Vi såg även blå och en mörkare, nästan svart variant.

Det här var något helt nytt för oss och attans snabba var de också. Jag fick en bild (där skärpan inte är helt perfekt placerad) sedan var de puts väck. Dessa "Fire Goby" försvann blixtsnabbt ner i ett hål när de kände sej hotade. Blixt räckte för att skrämma ner dem.

Det här vet jag faktiskt inte vad det är. Jag såg den bara en gång och den lät sej villigt fotograferas i sitt hål. Liten och charmerande söt med sina randiga blå ögon.

En blå "boxfish" som gled runt lite och letade efter ätbart i sanden. Tyvärr var det ganska grumsigt i vattnet nära botten och det gungade rejält.

Visar en profilbild också, inte så galant komposotion kanske, men de ser så roliga ut runt munnen och mönstret på kropppen är väldigt detaljerat.

Den här har nog alla sett som snorklat där det finns rev. Papegojfisken som finns i en mängd granna färger och som har en hård "näbbliknande" mun som nästan alltid är öppen. De äter korall och man kan höra dem knapra på korallerna med den vassa "näbben" när man dyker. Den här glada nunan får ansluta dagens rapport från Sydafrika.   

Hälsningar Lena

Delfiner i gryningen

Vi är på stranden i tidig gryning den tredje dagen. Det är förvånansvärt lite vind men vågorna som bryter mot stranden är ändå rätt ordentliga. Längre ut ser dock havet behagligt stilla ut.

Vi ska ut på morgonens första dyk klockan 06:00 och aktiviteteten är redan hög under solskyddet där alla dykare plockar ihop sina flaskpaket. Vilka dyk som är bokade, båtarnas namn och vilken dykguide som ska med står prydligt på tavlan. Allt är välorganiserat och flyter bra. Lägg märke till de huvudlösa guiderna som äter frukost i bakgrunden.

Mitt i morgonbestyren kommer en stor båt ner på stranden. En fisketur av det mer lyxiga slaget. Det ser lite stökigt ut, men när de väl lyckats dra båten genom den lösa sanden med traktorn har de inga som helst problem att få ut den i vattnet. Åtskilliga båtar kommer på trailer ner på stranden dragna av fyrhjulsdrivna bilar. Ett antal kör fast direkt då de försöker ta sats ut i sanden utan att först minska lufttrycket i däcken och lägga i lågväxeln.

De olika reven har fått namn efter hur långt ut de ligger. Idag ska vi ut till 7-mile reef. Under färden ut till reven håller båtföraren hela tiden utkik efter större djur som ibland uppehåller sej nära ytan. Valhaj och manta förekommer, men det är ganska ovanligt att man får se dessa. Delfiner finns det dock betydlig mer av och vi väntar alla med spänning på ett möjligt möte. Båten bromsas plötsligt upp och vi gör en skarp sväng till höger. Ett antal blanka ryggfenor bryter ytan…

Snabbt får vi på oss mask och fenor. Delfinerna cirklar runt båten när jag rullar över kanten. Det fungerar inte att använda blixt för den här typen av fotografering så jag höjer iso till 800 och spanar ner i vattnet. Det är flera delfiner som simmar runt oss och de är trollbindande i sin smidighet. De rör sej ner mot sandbotten och jag testar några bilder. Inte optimalt men med lite efterbehandling tycker jag ändå att bilden förmedlar rätt känsla.

Jag vänder mej runt i vattnet för att få solen i en bättre vinkel och ser två delfiner som kommer underifrån. De sveper förbi och vattnet fylls av klickande läten, lite snatter följt av höga pipljud. Snackar de om oss månntro…? Ögonblicket är magiskt.

Vi dröjer kvar på ytan och delfinerna gör några lovar runt oss innan de drar vidare. Båten guppar intill oss och det är bara att klättra ombord. Revet bjuder på fina små stim med gula och blårandiga ”snappers”. Mötet med delfinerna blir dock ändå höjdpunkten, så det får avsluta dagens inlägg.

Hälsningar Lena

Sodwana Bay

Vårt första resmål i Sydafrika var Sodwana Bay på östkusten för lite avslappnande tropisk dykning. Aporna hälsade oss välkomna till Coral divers, som vi valt att bo och dyka med.

Området är nationalpark både på land och i vattnet, vilket gör utbudet av djur man kan möta extra spännande. De mest framfusiga aporna var "Vervet monkeys" som den på bilden ovan, men en och annan babian visade sig också.

Dykdag ett steg vi upp 05:30, fixade i ordning utrustningen och åkte sedan bakom en traktor ner till stranden. Termometern visade över 20 grader och solen var på väg upp. Aporna spanade på oss från staketet när vi passerade.

Dykningen i Sodwana Bay är relativt enkel, men båtresan till och från reven är lite av ett äventyr.  Man åker från stranden med gummibåt, försedd med dubbla utombordare, rakt genom vågorna! De ser inte så stora ut på bilden, men den är tagen en lugn morgon. Man kan bara dyka fram till lunch sedan blåser det så mycket att vågorna blir för stora. Surfbräda är då mer lämpligt...

Vattnet är blått och temperaturen behagliga 26 grader när vi sjunker ner mot det första revet. Korallerna är kanske inte så imponerande stora, men det finns gott om liv på dem.

Bordskorall (table coral) finns det gott om och ofta dolde sig färggranna fiskar under dess stora platta formationer, här en "banded snapper".

Här är det ett gäng rosa "anthias" som hittat en fin korall att hålla till under.

Dessa stora röda fiskar heter inte helt oväntat "bigeyes" och de fanns lite över allt. Här fick jag vänta en stund på att båda skulle posera någorlunda vettigt.

Ibland kokar vattnet nästan av småfisk och här är det stim av glasfiskar som väller fram genom öppningen i revet. De simmade runt och kom sedan tillbaka så jag blev kvar här en stund.

Plötsligt kommer en stor sprakande "coral cod" rakt ner i öppningen och jag får en bild då den visar upp sej i all sin prakt. Vid det här laget hade resten av dykarna försvunnit iväg rätt långt och jag fick ge upp den fina korallöppningen. Inte bra att tappa bort gruppen redan första dagen.

När man kommer tillbaka från ett dyk är det full fart genom vågorna och upp på stranden. Det gäller att få upp båten så långt som möjligt i sanden, men ändå bromsa i sista stund för att passagerarna ska orka hålla sej kvar. I botten på båten sitter det band som man stoppar in fötterna under. Det minskar risken att man ska trilla av högst väsentligt, både på ut- och inresan.

Det var allt för denna gång

Lena

Efterlängtade isdyk!

Äntligen blev det av. Ett riktigt vinterdyk med några entusiaster ur dykklubben Tumlaren. Min annars så trogna sambo och dykkompis var på en uppvaktning/fest med uteslutande killkompisar och kom hem mitt i natten. Alltså inte alls i dykbart skick på söndag morgon. Jag åkte därför  själv till Långsjön i Björklinge och mötte upp med ett nytt gäng.

Vädret var strålande men ganska kallt. Först gäller det förstås att komma åt vattnet. Borra hål och sedan såga upp en vak. De som inte jobbade med vaken fick fixa linorna.

Isen var imponerande tjock och inte alls lätt att hantera. Martins tvååriga dotter tittar nyfiket på när vi försöker lyfta det första isblocket.

Det första stycket vållade mest problem sedan gick det ganska fort. Under tiden hade jag snackat ihop mej med Matilda som var jättesugen på att dyka och vi hade snabbt bokat första dyk.

Jag plumsade i först och väntade strax under isen på Matilda. Det var hennes första isdyk, men hon är mycket rutinerad i kalla vatten så det var inga som helst problem. De röda säkerhetslinorna flyter men kräver ändå att man håller reda på dem och att man signalerar till linskötaren på ytan.

Eftersom Långsjön har dybotten finns det inte så mycket att se på djupet. Däremot är det lite läckert att simma precis under isen.

Bilderna är tagna med en Canon 7D, dubbla blixtar och en Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på 10 mm), därav den underliga krökningen av isens undersida. Om ni någonsin funderat hur det ser ut därunder när ni åker skridskor så är detta ett exempel.

Man kan förstås vända allt upp och ner om man har en duktig dykare som modell.

Lite justering av utrustning som ser hur naturligt ut som helst. Lägg märke till bubblorna som faller nedåt i bild.

Dax att vända och simma tillbaka. Det är inte så kallt faktiskt, tre grader, helt OK. 

Här står våra linskötare och tar in lina. Inget trassel än så länge.

Jag dröjer kvar en stund i hålet och försöker få en bild som visar vatten, is och lite av vad som finns på ytan. Isen är dock i tjockaste laget.

Tre par till skall dyka efter oss och vi får turas om att vara linförare och hjälpa till med allt möjligt. Man kan också behöva en hjälpande hand med att ta sej upp ur vaken med all utrustning. Dessutom måste man ju fika.

Innan vi lämnar vårt hål ska förstås isen tillbaka och det ska markeras ordentligt. En toppendag i härligt sällskap.

Hälsningar Lena