ISDYK

Jag försöker övertala min sambo, tillika följeslagare under ytan, att det är dax att göra ett isdyk. Det var flera år sedan sist och jag har helt annan kamerautrustning nu än jag hade då vi senast var under isen och simmade. Jag vill ner och testa lite....

Min sambo suckar tungt, för det är rätt jobbigt att isdyka. Bara att såga upp vaken och få upp isen brukar resultera i att man är delvis blöt och delvis svettig. Helst ska man dessutom vara fyra personer. Två som dyker och två som vaktar och håller linan på ytan. Jag kan bara hålla med, det är jobbigt och våra dykkompisar har inte blivit yngre heller...

På det här dyket var vi på ett populärt vrak som heter Harm. På sommaren är det ett långt ytsim ut till vraket men på vintern drar man bara ut grejerna på en pulka. Dessutom är sikten bättre än någonsin mitt i vintern. Vraket ligger på 18 m och linan som dykarna har med sej kan ses till vänster. I detta fall en lina för grottdykare som är lindad på en spole som dykaren har i handen.

Det här var det bästa dyket jag gjort på detta vrak, men jag hade inte ens en kamera för undervattensbruk med mej. Det sista momentet efter ett isdyk som brukar vara riktigt jobbigt är förstås att ta sej upp ur vaken. Men det brukar bidra till att få upp värmen...

Man kan ju också göra isdyket sent på säsongen och inte behöva såga upp en vak. Det här är i ett kalkbrott i Vagnhärad, som är mycket populärt bland dykare året runt. Inga båtar eller vattenskotrar, ingen ström, vindskyddat och lättnavigerat. Tyvärr finns det inte så mycke att se.

Har man tur kan man få se en kräfta. På sommaren finns det också en och annan abborre och det har hänt att vi har sett paddor, även väldigt djupt.

Vad gör man då? Tja, i kalkbrottet finns det lite prylar t ex ett badkar och en spegel som dykare riggat. Djupare ner finns det massor med bråte. Oftast övar man på olika tekniker och säkerhetsdrillar i ett brott. Vissa kurser förekommer också här.

Om man tittar upp genom hål i isen kan det se ut så här genom en gammal kompaktkamera (Olympus C8080). Alldeles under isen kan man göra roliga fotoexperiment och det är precis vad jag skulle vilja göra nu.

För er som undrar kan jag intyga att det inte är kallare i vattnet än under ett dyk i maj. Temperaturen är 2-4 grader och det är den även långt efter islossningen. Det gäller bara att klä sej rätt...och dra igen dragkedjan ordentligt!

Hej så länge

Lena 

ALIENS - finns dom....?

Inte just dessa kanske, men det finns finns fortfarande "vita fläckar" på kartan i de djupa haven och som döljer främmande arter som ingen ännu har skådat.

Djuren ovan är ett axplock från 10-35 m djup.

Ha en fin helg

Lena

Undervattensrugby - inte för veklingar

I början av veckan fick jag ett e-mail på en sändlista från "El Rio". Det är Uppsalas undervattensrugbyklubb. De skulle spela en vänskapsmatch mot Gävleklubben i badhuset i Gimo och undrade om det inte fanns någon fotograf som ville hänga på och ta lite bilder. De hade hela poolen i Gimo mellan 16-18 på lördag. Så efter ett trivsamt fotofika på Broströms åkte jag hem och packade mina dykprylar samt stoppade kameran i undervattenshuset. Det här skulle bli något helt nytt.

Det började med uppvärmning och en ny kille fick prova lite passningar och bollhantering. Jag försökte lista ut hur jag skulle ställa in kameran för att få vettiga bilder i en pool vars vatten inte var helt rent.

Partiklar i vattnet ger upphov till störande "backscatter" när man använder blixt men jag insåg också ganska snart att blixt skulle ge de mest effektfulla bilderna.

Resten av laget värmer upp i den djupa delen av poolen där de först kör hård simning, för att få upp pulsen, och därefter andhållning. Bara tanken på detta gör mej smått illamående. Fridykning är normalt en mycket stillsam sport där man rör sej långsamt för att förbruka så lite syre som möjligt. Undervattensrugby är explosionsartat!

Gävlelaget startar anfallet. De har för övrigt den enda kvinnliga spelaren för kvällen. Målkorgen kan ses på botten vid kakelväggen. Det finns en på varje planhalva.

Lagen drabbar samman och vattnet kokar av armar, ben, simfötter och bubblor. Allt småskärp som virvlar runt i vattnet, med bubblorna, ger fullt med ljusa prickar i bilderna. Svartvitt och manuell "städning" i PS är ett sätt att minska lite på den effekten.

Det är tillåtet att ligga i målkorgen men inte helt lätt att hålla sej kvar.

 Spelet växlar snabbt och El Rio gör mål.

Kontring av Gävlelaget och jag trycker mej mot bassänghörnet för nu kommer de snabbt mycket nära.

Det är rätt hårda tag i poolen och jag häpnar över de korta pauser som de har mellan varje spel. Man ska verkligen tycka om att ta sej vatten över huvudet i detta sport.

Gävles kvinnliga spelare är imponerande. Trots att jag är fullkomligt okunnig om spelet kan jag snabbt konstatera att hon är en av de dominerande spelarna.

Jag hade inte tänkt stanna hela två timmar men tiden gick fort och spelet var uppslukande på ett sätt som jag inte hade förställt mej. Det här ska man vara mycket uthållig och tålig för att spela. En och annan kallsup får man nog också räkna med.

Ha en bra söndag alla,

Lena

Misslyckade bilder

Det blir ju onekligen en hel del bilder som går direkt i skräpkorgen, men jag sparar ändå alldeles för mycket. Trots att vi reser en del så är det ganska sällan jag stöter på bläckfisk när jag dyker. Havsmus är ett annat exempel. Jag sparar bilder av dessa djur  som egentligen är dåliga, för jag tänker att jag kanske kan göra något med dem i PS. Idag plockade jag fram några av dessa.

En Giant pacific octopus där originalbilderna var hopplöst fulla med skräpiga prickar, ljussättningen var ojämn och bakgrunden rörig. Den gömde sej i en grotta och jag försökte manipulera fram den känslan.

Havsmus ser man bara under nattdyk i Skandinavien men i Kanada finns en art som är vaken på dagtid. Bakgrunden var väldigt rörig på denna bild så jag fejakde en strålkastare för att visa bara fisken (och ge lite nattdykskänsla).

I denna bild har jag faktiskt klonat bort en stor gulspräcklig fisk som kom från ingenstans och ville vara med på bild. Den dominerade helt med PS fixade det.

Ha en fin kväll

Lena

LIVMODERKANNIBALER

....låter väl som titeln på en dålig skräckfilm, men det handlar istället om fortplantning hos sandtigerhajar.

Dessa hajar kan man möta på många platser i världen och även se i ett flertal akvarier t ex både i Kolmårdens Tropicarium och på Universeum i Göteborg. Det är fridfulla varelser men de utstickande tänderna får dem att se lite grymmare ut än de är.

Vi fick nöjet att möta ett tiotal sandtigerhajar i Sydafrika 2008. Det var högdräktiga honor som samlats i Sodwana Bay för att invänta nedkomst. Hajarna är dräktiga 8-9 månader och föder en eller två ungar som är ca 1 meter långa. Dessa honor var själva ca 2,5 till 3 meter långa.

Ungarna blir så stora som 1 meter genom att vara sk livmoderkannibaler. När fostren är små har de alla en gulesäck med näring. Den tar slut när hajfostren är ca 17 cm långa och då börjar de större äta upp de mindre, samt obefruktade ägg som kan finnas i livmodern. Till slut återstår bara det största hajfostret i var och en av de två livmödrar som hajen har. Den kan alltså maximalt föda två ungar per tillfälle men ibland blir det bara en.

Hajarna sveper över våra huvudet men det finns inte det minsta hot i situationen. Dessa honor väntar bara på att föda sina ungar och simmar i stillsamma cirklar i den lätta strömmen. Denna art kallas "Sand tiger shark" i USA, men möter man dem i Australien kallas de "Grey nurse shark" och i Sydafrika är de mest kända som "Ragged tooth shark" eller "Raggies".

Vi lämnade de vackra hajarna åt sitt öde efter 40 minuter. Eftersom man är rädd att störa dem för mycket fick endast en grupp dykare besöka dem per dag och maxtiden var 40 minuter. Om vi har tur kanske vi för möta nya "raggies" på vår nästa tur till Sydafrika.

Hälsningar Lena