LIVMODERKANNIBALER

....låter väl som titeln på en dålig skräckfilm, men det handlar istället om fortplantning hos sandtigerhajar.

Dessa hajar kan man möta på många platser i världen och även se i ett flertal akvarier t ex både i Kolmårdens Tropicarium och på Universeum i Göteborg. Det är fridfulla varelser men de utstickande tänderna får dem att se lite grymmare ut än de är.

Vi fick nöjet att möta ett tiotal sandtigerhajar i Sydafrika 2008. Det var högdräktiga honor som samlats i Sodwana Bay för att invänta nedkomst. Hajarna är dräktiga 8-9 månader och föder en eller två ungar som är ca 1 meter långa. Dessa honor var själva ca 2,5 till 3 meter långa.

Ungarna blir så stora som 1 meter genom att vara sk livmoderkannibaler. När fostren är små har de alla en gulesäck med näring. Den tar slut när hajfostren är ca 17 cm långa och då börjar de större äta upp de mindre, samt obefruktade ägg som kan finnas i livmodern. Till slut återstår bara det största hajfostret i var och en av de två livmödrar som hajen har. Den kan alltså maximalt föda två ungar per tillfälle men ibland blir det bara en.

Hajarna sveper över våra huvudet men det finns inte det minsta hot i situationen. Dessa honor väntar bara på att föda sina ungar och simmar i stillsamma cirklar i den lätta strömmen. Denna art kallas "Sand tiger shark" i USA, men möter man dem i Australien kallas de "Grey nurse shark" och i Sydafrika är de mest kända som "Ragged tooth shark" eller "Raggies".

Vi lämnade de vackra hajarna åt sitt öde efter 40 minuter. Eftersom man är rädd att störa dem för mycket fick endast en grupp dykare besöka dem per dag och maxtiden var 40 minuter. Om vi har tur kanske vi för möta nya "raggies" på vår nästa tur till Sydafrika.

Hälsningar Lena  

Svenskt i topp på NM i UV-foto

Nordiska mästerskapen i undervattensfoto är nu avgjort och Sverige tog alla tre topplaceringarna, faktiskt även nummer fyra var en svensk. Nordisk mästare blev Jonna Bergström, genom att ta medalj i fyra av sex klasser. Silver gick till Tobias Dahlin och brons till Klas Malmberg. En hedrande fjärdeplats tog Fredrik Ehrenström. Placeringarna 7, 8, 9, 12 och 13 var också svenska fotografer. Kul!

Jonna vid poolen i Gozo under fotoworkshopen i september. Några bilder från detta soliga och varma evenemang får illustrera dagens inlägg. Poolfoto är en egen genre inom undervattensfoto och vi experimenterade en del i poolen där vi bodde. OK-tecknet som hon visar är nog den mest kända handsignalen mellan dykare världen över.

Här ställer Jonna upp som modell i en undervattenspose som inte är så behaglig. Det strömmar nämligen in vatten i näsan då man ligger på rygg under ytan. Men det kan bli fina speglingar.

 Ungefär som den här, men denna bild är tyvärr lite underligt beskuren för jag fick med en fotograf till i bakgrunden. Fisheye i en liten pool, då händer sådant om man inte ser till att få vara ensam.

Stort GRATTIS till Jonna och alla andra svenskar som tog placeringar i årets NM. Jag kommer igen nästa år om jag så ska leverera min CD personligen (eftersom posten tar en evighet).

 Hälsningar Lena

Jag blir så himla sugen...

...på att resa någonstans. Tummar igenom den senaste dyktidningen som var ett resespecial. Bilder med blått vatten, vita stränder och sol. På helgens vrakfotoseminarie fanns en representant från Dyk och resespecialisten på plats. Hon visade bilder på vrak i Röda havet lastade med motorcyklar och gamla lastbilar. Jag vet hur det kan se ut, men det var länge sedan jag var där.

Det var så länge sedan så jag hade inte ens en kamera på den tiden. Men Nemo fanns där 2010 då vi gjorde en kortare visit. Det röda till höger är barnkammaren.

Under helgens seminarie träffade jag också Ingvar Eliasson. Han och Jonna var nyligen hemkomna på Galapagos. Han visade några bilder i sin telefon. Valhajar och hammarhajar och mängder med småfisk. Fisksoppa, med några riktigt stora bitar i.

Undervattensfotografen Rikard Godlund var också på seminariet. På lunchen berättade han om en stundande resa till Thailand med familjen, tre veckor lång...Ute strilade regnet ner och det hade börjat mörkna fast klockan bara var två. Flera andra fotografer hade tackat nej till seminariet för det var ute på dykresor världen över. Suck...

November är en bra månad att resa bort, långt bort. Pratade med en kollega i Sydafrika idag. Han tyckte vi skulle komma och hälsa på....Jag kan inte vara ledig just nu, men vi kanske kan planera in något. Dykning och lite safari under tidig vår. Sydafrika har 

gott om stora djur även i vattnet. Hajar och mantor och annat smått och gott. Vi måste smida lite planer och börja planera för 2013. Lite mer varma vatten tror jag.

Hälsningar Lena

 PS. Bilderna är tagna i Röda Havet och Sodwana Bay, Sydafrika

Det finns stöddiga fiskar...

...som den här till exempel. Vi mötte den i somras utanför Vancouver Island. En Lingcod som inte stördes nämnvärt av vår närvaro.

Ha en bra kväll

Lena

En annan cool manet

På samma resa till Norge som vi mötte de spektakulära kronmaneterna (bilder i mina senaste två inlägg), stötte vi på ytterligare en udda manet, bägarmanet. De här är det inte heller så många som ser, men det beror snarast på att man finner dem på riktigt grunda vatten dvs 2-3 m. De flesta dykare gör ett säkerhetsstopp på fem meter i tre minuter och det är nog bara hängivna fotografer eller biologer som ligger och skvalpar på grundare vatten någon längre stund.

De här små maneterna sitter fast på ett blad eller ålgräs hela livet. De kan bli upp till 7 cm långa men de vi hittade var bara ca 3 cm. De kan förflytta sej genom att flytta sugskivan längs med underlaget, så det är inte helt stilla.

Bägarmaneten har åtta armar och varje arm har en samling fina trådar med en knoppformad ansamling av nässelceller i toppen. Vi har sett en typ av bägarmanet på svenska västkusten men de var mycket mindre än dessa.

Det är en utmaning att placera skärpan på dessa, då de gungar lite fram och tillbaka i vågskvalpet. Vi hittade dessa efter nästa 70 minuter i tregradigt vatten och det gjorde det inte lättare. Lustigt nog glömmer jag tillfälligt bort att jag fryser när det dyker upp något nytt och häftigt. Man blir dock brutalt påmind efter en stund. 

Hälsningar Lena