Blåkråkor och hungriga småfåglar

När vi satt i gömslet och tittade på härfågeln kom det också en del andra fåglar, t ex var tofslärkan en flitig gäst som gärna plockade åt sej av mjölmasken i burken. 

Det fanns också en familj (minst) svarthakade buskskvättor. Den har jag aldrig sett i Sverige, även om den förekommer. Peter brukar visa bilder på den från Danmark (om jag inte minns fel). Dessa hade en kul hungriga ungar som krävde ständig uppmärksamhet så fort en förälder visade sej.

När det inte fanns någon som kunde stoppa mat i deras gapande näbbar höll de på med lite annat bus. 

Att hoppa på sitt syskon blir inte uppskattat.

Annars kan man ju hoppa och flaxa lite för sej själv. De var fullt kapabla till allahanda flygkonster, men såg ut att testa en del ibland.  

De var förstås ständigt hungriga...

...och får man inte mat från sina egna föräldrar, kanske en intet ont anande tofslärka kan dela med sej litegrann. 

Den fick dock inte en enda mask av lärkan som hade försett sej ordentligt. Maskarna var lätta att plocka men det verkade inte som att ungarna förstått var de kunde hämta mat själva. Det kanske skulle ta en dag till innan de förstod hur "köket" fungerade.

Det här kan jag bara tolka som en hona som inte riktigt tycker att hannen sköter sitt jobb, eller vad tror ni?

En vacker törnskata passerade några gånger.

Turturduvan slog sej ner på den gamla stolpen en stund. 

Den flög sedan över till pinnen där ljuset var betydligt bättre den här tiden på dagen. 

Det vi egentligen satt och väntade på, förutom härfågeln som var med i förra bloggen, var de läckra blåkråkorna. De var på jakt efter en bostad och det fanns två möjliga vid detta gömsle, men bara den ena var ledig.

När den första anlänt dröjde det inte länge förrän båda i paret var på plats. 

Bostad nummer ett kollas noggrant. Fågel är faktiskt in i hålet och vänder ett par gånger.  

Det fanns också ett lämpligt bohål på andra sidan om pinnen de satt på. 

Den måste också undersökas.

Det blev visserligen några bilder på när den tittade in, men det gick mycket fort. I det hålet bodde en minervauggla som låg på ägg. Vi såg aldrig till ugglan men den var tydligen tillräckligt kaxig för att avhysa blåkråkan omedelbart.  

Kråkorna ägnade en stund åt att fånga insekter, putsa sej och prata med varandra...

...samt att kolla in den lediga bostaden. Vi trodde att de kanske skulle bjuda på lite kråksamvaro på pinnen, men att hitta rätt lya var viktigare.

De visade i alla fall upp sej i all sin prakt, åtskilliga gånger.

De är oerhört läckra i sina blåskimrande fjädrar och slår blåskatan, som jag såg i Portugal. Den ska jag visa vid något annat tillfälle.

Hälsningar Lena

Ljuset betyder väldigt mycket...

Ljusets betydelse är knappast något jag behöver nämna på denna sida, men ibland blir det verkligen uppenbart. Svärföräldrarna hade läst min blogg och fastnat för Gysinge Herrgård med omnejd, som jag visat ett par gånger. I födelsedagspresent bjöd de oss därför på en herrgårdsmiddag med övernattning, vilket var mycket trevligt. Eftersom vi bodde på stället kunde jag också smyga upp innan soluppgången och gå ut med kameran. Det var krispigt kallt på morgonen, men solen var på väg. 

Precis i soluppgången kan man fånga riktigt udda bilder. Här är det tre gäss på väg in för att landa och solens första strålar får dem att lysa mot den mörka bakgrunden. 

Här har de hunnit lite längre och man kan se solen som får trädens grenar att lysa i bakgrunden. Jag stod ensam ute på en udde och spanade. Det var helt tyst och jag njöt av stunden.

När ljuset nådde vattenytan blev dessa två gäss stjärnor i morgonens föreställning.

Sångsvanarna kom på god andraplats. 

Några fler sångsvanar har anslutit.

Kniporna befann sej fortfarande i skugga men de får vara med ändå.

Här bröts lite av den magiska stämningen och tystnaden, men jag var fortfarande helt ensam.

Vitsipporna hukade i den kyliga morgonluften.

Gysinge herrgård i tidigt gryningsljus fotograferad med 100 mm, den kortaste brännvidd som jag hade vid tillfället. Min sambo och mina svärföräldrar sov fortfarande gott i sina sängar när jag tog denna bild.

Det finns många fina byggnader runt herrgården.

Innan frukost hann jag med en kort tur med bilen, men det magiska gryningsljuset hade passerat. Jag hade nu varit vaken sedan 05.00 och hallucinerade nästan bilder av den stundande frukostbuffén. Vi hade bestämt att mötas 09:00 men 8:45 lyckades jag få med mej min sambo till matsalen. Gissa hur gott den frukosten smakade.  

Hälsningar Lena

Svarthakedoppingarna är på plats

Jag vet att Peter vill fota svarthakedoppingar när han kommer till Uppsala och nu kan jag intyga att de är på plats sedan mer än en vecka tillbaka. Det här är från en pöl längs väg 269 mot Bro nära Skråmsta stuteri. Man får parkera längs landsvägen och gå in på en privat väg. 

Det här paret var upptagna med samlande, men de dansade inte. De simmade runt en del och begav sej sedan in i vassen där de antagligen hade starten på ett bo.   

Det fanns minst tre par och en eller möjligen två udda individer. Det uppstod inte några konfrontationer, men däremot var det mycket flygande kors och tvärs över pölen.

Avståndet blev ganska långt ibland...

...men plötsligt kom de flygande mot mej. Kolla in fötterna, samma design som sothönsen.

Den här gjorde en elegant landning framför fotografen.

Det är vass i kanten så kommer de för nära blir det ridå framför. Man kan inte heller ligga ner mer än på ett ställe, men då blev ljuset mycket sämre denna morgon. Det finns en liten brygga men den är privat och i nuläget dessutom för nära de som bygger på sitt bo. Även om jag sett svarthakedoppingar bygga bo väldigt nära allmänna gångvägar och bryggor skulle jag inte gå ut på den. 

Det här är helt eller delvis anlagda pölar och även om jag aldrig sett skymten av någon annan där, står man nära två stora hus. De är antagligen inte uppe så tidigt som jag brukar vara där. 

Det här såg ut att bli en elegant landning...

...men den avslutade med ett jätteplask. 

Svarthakedoppingarna hade sällskap av ett par sångsvanar, knipor, brunand, fiskmås och ringduvor. I alla fall en tidigt morgon för drygt en vecka sedan.

Hälsningar Lena

Vårens första

Idag hittade jag vårens första sädesärla. Egentligen såg jag en från bilen redan igår, men på förmiddagen idag lyckades jag också fånga en på bild. Ljuset var bedrövligt men det blev i alla fall korta slutartider. 

Den här ärlan jagade på en gräsmatta. Jag var ute i soluppgången men då var det frost och varken insekter eller sädesärlor i farten. Det tog ända till halv elva på förmiddagen innan jag fick syn på en. 

Här är det jakt på gång. Den var riktigt rolig att titta på. Fast man hann ju inte riktigt se vad som hände :-)

Här fick den i alla fall tag på en lite godbit.

Här gör den ett utfall efter en fluga. Det gick blixtsnabbt.

Det verkar som att flugan fintade bord ärlan, som mest ser förvånad över var den tog vägen.

Den här flugan kom undan. Bilder från min frostiga morgon kommer i en annan blogg.

Hälsningar Lena

Gässkampen

Äntligen stämde vädret ihop med en morgon då jag komma lite senare till jobbet. Det blev en tur till en lokal pöl utanför Uppsala där det brukar finnas gråhakedopping. Jag såg smådopping, men på så långt avstånd att det inte var lönt att fota dem. Gråhakedoppingen var nog tillfälligt på utflykt, för jag såg dem inte. I finaste ljuset uppehöll sej några gäss. 

De klarade av morgonbadet och sedan blev det en stunds parsimning med trumpetande.  

Här började jag ana att det var något i vassruggen till höger som störde dem. Paret som ligger i förgrunden brydde sej inte. 

De närmade sej med sänkta huvuden och plötsligt såg jag ett gåshuvud till...

...det visade sej vara ett par och de hade antagligen bokat den här platsen. Här blev det förstås spännande och jag väntade med fingret på avtryckaren. 

Den här blicken betyder inte "- Va kul att vi ska bli grannar!"

Ett litet plask, sedan gick det väldigt fort.

De fyra stora fåglarna drabbade samman med vingar och näbbar.

Det blev riktigt skvättigt. Jag hade kameran ställd på 10 bilder/s och det passade bra för dessa stora fåglar. Jag har valt ungefär var tredje eller fjärde bild.

Det var trots allt en ganska kort men kraftfull sammandrabbning.

Här är det som att de pustar ut och det hinner faktiskt gå flera sekunder...

...innan kampen är igång igen. 

Nu gäller det att slutgiltigt göra sej av med paret som bokat boplatsen i vassruggen

Här är det ord och inga visor som gäller. 

Fåglarna började nu komma rätt nära mej och delvis hamnade de då bakom vassen på min sida vattnet. Här är faktiskt kampen i princip över och de bortkörda paret passerar mej då de simmar vidare i jakt på en ny boplats.

Lugnet är återställt. Då passar det bra att skölja av sej och lägga fjädrarna tillrätta. 

Sedan tog de en vilostund i solen. Jag lämnade dem där och gick i raskt takt till bilen. Solen lyste visserligen med det var nollgradigt och långt ifrån vindstilla. Jag var klädd för att jobba inomhus, förutom en vinterjacka och det räckte med 45 minuter. Bilder hade jag ju så det räckte.

Hälsningar Lena