När löven börjar spricka...

...satt den plötsligt där. Nästan lika efterlängtad som sädesärlan men mer blygsam, den svartvita flugsnapparen.

Den flyttade till ett annat träd och sjöng några strofer. Nu gäller det att hitta en lämplig boplats och locka till sej tjejerna. 

Vissa år har den bott i holken på vår husgavel mot skogen. Vi får se hur det blir i år. Den har varit på kortare besök i trädgården.

Hälsningar Lena

Kyrksjön och "favoritdoppingarna"

Gjorde en morgontur till Kyrksjön (Bromma) för att kolla läget. Det första jag såg var ett gäng brunänder som simmade runt bryggan. De verkade lite virriga men det var väl hormoner som spökade. 

Det är en art som jag inte ser så ofta men de senaste åren har de funnits här och även i år alltså. Honorna är lite mer blygsamma i färgerna än hanarna.

Det var också ovanligt många gäss på plats och de var inte överens. Den här gåsen kom flygande mot bryggan där jag stod och den måste ha gjort en felbedömning för den kom så nära att jag kände vingslagen när den passerade. Det var också ren tur att hela fågeln kom med i bildfältet.

Annars bjöd gässen mest på parvisa flygningar och en väldigt massa ljud.

Löven på träden runt sjön har börjat spricka och bakgrunden har fått en lätt grön nyans. Om en vecka kommer det att vara väldigt mycket grönare än det är på denna bild.   

Det jag egentligen var ute efter var att kolla om mina "favoritdoppingar" hade anlänt. De små svarthakedoppingarna med sina orangefärgade huvudprydnader och genomträngande röda ögon var på plats. Minst sex individer (mer troligt åtta). 

Jag såg i alla fall tre par som verkade hålla ihop. De kuttrade också på sitt vanliga charmerande sätt. Ett ljud som är lätt att känna igen. 

Det går inte att komma ner i nivå med fåglarna om man inte har kameran på en "flotte", vilket jag har sett folk ha. Bryggan är mer än en halvmeter ovanför vattenytan. Jag blir sugen att testa någon form av flytande lösning för doppingarna kommer ibland väldigt nära bryggan. 

De ser verkligen coola ut med de orangeröda tofsarna på huvudet. De dansar också men någon uppvisning bjöd de inte på denna gång.

Det fanns också minst två par skäggdoppingar på sjön och där pågick fortfarande viss uppvaktning, men den var inte så het som de par jag såg för ett par veckor sedan. Det hade också börjat blåsa och det fina morgonvädret kändes inte fullt så njutbart längre, jag åkte hem.

Hälsningar Lena

Årets första

Årets första sädesärla för min del. Något oväntat att det skulle bli så långt norrut att det fortfarande låg både is och snö under bryggorna. När vi kom tillbaka måndag kväll hade björkarna börjat slå ut hemma. Mer bilder från svenska fjällvärlden kommer inom kort.

Hälsningar Lena 

Finaste vårdansen

Skäggdoppingparet kom simmande mot mej när jag stod vid bron i Hjälstaviken. Det var dimmigt och naturens färger var dämpade. 

Paret stannade upp ganska nära och verkade ha en liten "pratstund". De vackra tofsarna på huvudet stod rakt upp och jag hoppades att de skulle fortsätta med sina ömhetsbestyr.

De låg mitt emot varandra i vattnet och tittade ömsom höger ömsom vänster. Det var inte för att se sej om utan det här var upptakten till en möjlig dans...

Förutom att vrida huvudena höger och vänster förekom också lite putsning och att de sänkte ner huvudet bakåt mot ryggen. Jag stod ensam helt stilla på första parkett och gladdes återigen åt att kameran inte ger ett enda ljud ifrån sej.  

Plötsligt vänder de varandra ryggen och börjar simma...

De utökar avståndet och sedan dyker den närmaste doppingen, kort därefter den andra. Jag ser bara lite bubblor på ytan, men det är nu det gäller att hänga med. De är borta kanske 15-20 sekunder, innan de kommer upp en bra bit från varandra.

Målmedvetet simmar de varandra till mötes med sänkta huvuden...

...sedan börjar dansen, en kärleksfull och elegant uppvaktning med näbbarna fulla av "gåvor". Skäggdoppingar ser lite annorlunda på det där med blommor.

Dansandet är antagligen ganska jobbigt för fåglarna, då de trampar vatten för att hålla sina kroppar upprätt ovanför ytan. De vrider också huvudena åt höger och vänster och det är svårt att få bilder då man ser båda individernas ögon. 

Könen ser lika ut men för mej blir den med ryggen till hannen och han är lite mer uthållig, eller kanske bara lite mer "kär och galen".

Dansen mattas av och här tycker den möjliga honan att det räcker. Hon spottar ut växterna och kanske pustar hon även ut.

Det är nog de sista rörelserna som får mej att tro att det är hanen är lite mer passionerad när ha slänger med huvudet hit och dit samt sprätter iväg sin "gåva".

" - Nu räcker det älskling" tycker jag hon förmedlar med denna blick. 

Sedan är dansen över och de två skäggdoppingarna vänder och simmar bort från mej. Konturerna blir mjukare i dimman och de försvinner snart där den lilla ån kröker åt höger.

Hälsningar Lena

Sjuka blåmesar – SVA behöver fler rapporter och sluta mata

Antalet rapporter om sjuka och döda småfåglar har ökat sedan i februari, främst vad gäller blåmesar. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har påvisat blåmessjuka som dödsorsak hos några fåglar, och det finns indikationer på en större smittspridning i Sverige under 2026. Rapporterna har kommit från flera delar av Sverige. SVA har hittills obducerat ett antal blåmesar som skickats in, andra är under utredning och fler fåglar är på väg in för att undersökas.

– Ofta hittas flera döda småfåglar tillsammans, nära fågelmatare. Det är viktigt att vi får in fler rapporter om sjuka eller döda småfåglar till rapporteravilt.sva.se, så vi får ett större underlag att analysera, säger Karin Olofsson-Sannö, biträdande statsveterinär och viltpatolog på SVA. Småfåglar riskerar att smitta varandra när de samlas vid exempelvis fågelbord. I det här fallet handlar det om bakterien Suttonella ornithocola, som har påvisats i lungvävnad hos vissa av fåglarna. Bakterien orsakar en lunginflammation som gör att fåglarna dör strax efter insjuknandet. Sjukdomen kallas för blåmessjuka och drabbar främst just blåmesar, även om andra småfåglar också kan drabbas, till exempel talgoxar, svartmes och stjärtmes. 

De symptom som infekterade fåglar visar är ospecifika: de burrar upp sig, är desorienterade och mindre skygga än normalt, de kan också hittas döda utan föregående symptom. Jag har inte hittat några döda blåmesar eller andra småfåglar. Däremot en blåmes som satt uppburrad och såg ut att sova på en pinne där det var för mycket aktivitet för att den rimligen skulle sitta där. Det var innan jag hade läst detta. Mer information om blåmessjuka finns på https://www.sva.se/

SVA uppmanar nu idag att man ska sluta mata småfåglarna, så vi stänger vår restaurang.

Hälsningar Lena