Finaste vårdansen

Skäggdoppingparet kom simmande mot mej när jag stod vid bron i Hjälstaviken. Det var dimmigt och naturens färger var dämpade. 

Paret stannade upp ganska nära och verkade ha en liten "pratstund". De vackra tofsarna på huvudet stod rakt upp och jag hoppades att de skulle fortsätta med sina ömhetsbestyr.

De låg mitt emot varandra i vattnet och tittade ömsom höger ömsom vänster. Det var inte för att se sej om utan det här var upptakten till en möjlig dans...

Förutom att vrida huvudena höger och vänster förekom också lite putsning och att de sänkte ner huvudet bakåt mot ryggen. Jag stod ensam helt stilla på första parkett och gladdes återigen åt att kameran inte ger ett enda ljud ifrån sej.  

Plötsligt vänder de varandra ryggen och börjar simma...

De utökar avståndet och sedan dyker den närmaste doppingen, kort därefter den andra. Jag ser bara lite bubblor på ytan, men det är nu det gäller att hänga med. De är borta kanske 15-20 sekunder, innan de kommer upp en bra bit från varandra.

Målmedvetet simmar de varandra till mötes med sänkta huvuden...

...sedan börjar dansen, en kärleksfull och elegant uppvaktning med näbbarna fulla av "gåvor". Skäggdoppingar ser lite annorlunda på det där med blommor.

Dansandet är antagligen ganska jobbigt för fåglarna, då de trampar vatten för att hålla sina kroppar upprätt ovanför ytan. De vrider också huvudena åt höger och vänster och det är svårt att få bilder då man ser båda individernas ögon. 

Könen ser lika ut men för mej blir den med ryggen till hannen och han är lite mer uthållig, eller kanske bara lite mer "kär och galen".

Dansen mattas av och här tycker den möjliga honan att det räcker. Hon spottar ut växterna och kanske pustar hon även ut.

Det är nog de sista rörelserna som får mej att tro att det är hanen är lite mer passionerad när ha slänger med huvudet hit och dit samt sprätter iväg sin "gåva".

" - Nu räcker det älskling" tycker jag hon förmedlar med denna blick. 

Sedan är dansen över och de två skäggdoppingarna vänder och simmar bort från mej. Konturerna blir mjukare i dimman och de försvinner snart där den lilla ån kröker åt höger.

Hälsningar Lena

Sjuka blåmesar – SVA behöver fler rapporter och sluta mata

Antalet rapporter om sjuka och döda småfåglar har ökat sedan i februari, främst vad gäller blåmesar. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har påvisat blåmessjuka som dödsorsak hos några fåglar, och det finns indikationer på en större smittspridning i Sverige under 2026. Rapporterna har kommit från flera delar av Sverige. SVA har hittills obducerat ett antal blåmesar som skickats in, andra är under utredning och fler fåglar är på väg in för att undersökas.

– Ofta hittas flera döda småfåglar tillsammans, nära fågelmatare. Det är viktigt att vi får in fler rapporter om sjuka eller döda småfåglar till rapporteravilt.sva.se, så vi får ett större underlag att analysera, säger Karin Olofsson-Sannö, biträdande statsveterinär och viltpatolog på SVA. Småfåglar riskerar att smitta varandra när de samlas vid exempelvis fågelbord. I det här fallet handlar det om bakterien Suttonella ornithocola, som har påvisats i lungvävnad hos vissa av fåglarna. Bakterien orsakar en lunginflammation som gör att fåglarna dör strax efter insjuknandet. Sjukdomen kallas för blåmessjuka och drabbar främst just blåmesar, även om andra småfåglar också kan drabbas, till exempel talgoxar, svartmes och stjärtmes. 

De symptom som infekterade fåglar visar är ospecifika: de burrar upp sig, är desorienterade och mindre skygga än normalt, de kan också hittas döda utan föregående symptom. Jag har inte hittat några döda blåmesar eller andra småfåglar. Däremot en blåmes som satt uppburrad och såg ut att sova på en pinne där det var för mycket aktivitet för att den rimligen skulle sitta där. Det var innan jag hade läst detta. Mer information om blåmessjuka finns på https://www.sva.se/

SVA uppmanar nu idag att man ska sluta mata småfåglarna, så vi stänger vår restaurang.

Hälsningar Lena 

En nästintill monokrom morgon

Jag gjorde som Daniel och satsade på att köra ut tidigt en morgon, före jobbet (förra veckan). Jag valde en morgon då SMHI utlovande dimma men solen skulle sedan komma fram. Det kan bli vad som helst, men åker man inte ut får man garanterat inte uppleva någonting, så jag chansade. Det blev en nästintill monokrom upplevelse. Förstora bilderna för de gör sej mycket bättre mot en svart bakgrund. 

Jag valde att åka till Hjälstaviken för där händer det ganska mycket just nu. När jag kom fram överrumplade jag två tranor som givetvis tog till flykten innan jag hunnit få ordning på mina inställningar. Jag gick ut på spången som var täckt av ett tjockt lager frost.

Det var väldigt stilla och nu kände jag att det var ju det här jag egentligen sökte efter. Stillheten och att bara stå där och titta på minimala förändringar i en mjukt, luddig miljö där ljud gav mer information än rörelse. Med ljud var det specifikt rördrommens dova toner som fängslade mej. 

Några sothöns pingade till och en gås kom flygande, i övrigt var det helt stilla....

Jag gick fram till bron över den lilla ån och tittade ut mot Hjälstaviken. Det här är en av mina favoritplatser och jag stannade en bra stund.

En bäver kom simmade mot mej och jag tog några bilder.

Jag fortsatte promenaden på spång genom vassen tills jag kom ut igen där det fanns öppet vatten. Rördrommen boomade i det dolda, som en australisk didgeridoo. Mitt i den ljudidyllen avbröt en vattenrall med sina besynnerliga grymtande följt av gälla "kip", "kip". Den var ganska nära men givetvis såg jag inte skymten av den.  

Jag testade ett panorama genom att ta fem bilder i stående format med zoomen på 100 mm. Det fungerar förvånansvärt bra även handhållet. Stativ orkar jag inte släpa på dessa morgonturer.

Solen lyckades till slut bränna igenom moln och dimma, men inte riktigt så tidigt som jag hade tänkt för nu började jag få bråttom. Med solljuset tillkom också en aning mer färg, men fortfarande ganska blygsamma toner.

Det blev några sista vyer...

...ut över vassen när jag promenerade tillbaka till bilen. Jag såg mängder med flygande häger och en ägrett, men ingen fiskgjuse som jag hade hoppats på. Den väntade väl på att det skulle klarna upp helt.

Jag fick dock ett fint visuellt fågelmöte denna morgon. Ett dansande skäggdoppingpar. De har onekligen drag av diskborste i vissa poser...Dansen får komma i ett annat inlägg.  

Hälsningar Lena

Tidig morgon

Den enda dagen under påskveckan då man utlovat fint väder var onsdag och då bestämde jag mej för att ta semester och bara vara ute. Jag åkte tidigt till Kyrksjön i Bromma som har blivit lite av en favorit den här tiden på året. Det var rejält med frost på bryggan när jag kom fram, men vindstilla och solen var på väg upp. 

Det var aningen för tidigt på säsongen och de charmerande svarthakedoppingarna hade inte anlänt ännu. Men det fanns skäggdoppingar, sothöns och en del annat. 

Skäggdoppingarna försvarade sina territorier på sjön. Det fanns tre par och de tolererade inte varandras närhet. En del andra fåglar blev också bortkörda från den del av sjön de tagit som sitt revir. 

I det fina motljuset spelar det inte så stor roll vilka arter som rör sej. Vanliga gräsänder fungerar utmärkt när de kommer flygande.

Solen steg sakta och sjön badade i guld, men motljuset mister sin charm när solen kommit över trädtopparna.

Jag brukar då gå runt sjön till bryggan på andra sidan och då få medljus. Här kom jag närmare ett av skäggdoppingparen.

Alltid redo att köra bort en potentiell inkräktare. Det var kallt att stå på den här sidan och frosten låg fortfarande tjock på bryggan. 

Gräsänderna flög i stora cirklar över sjön. 

Där fanns också några par med gäss, men de lyckades i alla fall hålla sams. Jag promenerade en sväng igen för att spana efter andra vårmotiv.

Det fanns några små blå som fortfarande hukade efter nattens frost. Jag hörde rödhaken drilla och hacke trummade envist, även mindre hackspett hördes tydligt. Den har jag fotograferat här vid ett par tillfällen. Nu hörde jag den bara.

Jag hörde också gärdsmygen sjunga, men den enda som ville posera för fotografen var den här som samlade bomaterial.

Koltrasten var ute i samma ärende.

Det var en kall morgon men det går ju i alla fall åt rätt håll. Sedan kom aprilvädret som la sordin på hela påskhelgen, men jag fick i alla fall en dag ute i solen. 

Hälsningar Lena

Rekord i restaurangen

I helgen har det varit artrekord i fågelrestaurangen. Det är frö- och nötmenyn som lockat till sej en väldig massa olika fåglar, en del som jag bara brukar se sporadiskt framför allt på våren. Det började med att jag fick syn på en rödhake på lördag morgon. Snabbt fram med kameran.

Rödhaken har sedan varit en flitig gäst båda dagarna och jag hör den drilla i skogen bakom vårt hus. 

De två tamduvorna tittade förbi och plockade i sej en portion hampfrö toppat med skalade solrosfrön. Oavsett om det är tamduvor eller skogsduvor är det nya gäster hos oss. 

Kort därefter kom ringduvorna, som nu är ett par. Vi har haft besök av ett par ringduvor på våren/försommaren i flera år och jag vill ju tro att det är samma par som kommer tillbaka. 

En riktigt trevlig gäst var stenknäcken. Den gillar jordnötter och tar för sej på den lilla rest av stubben som finns kvar.

Stenknäcken tyckte det var OK om småfåglar kom och plockade frön på stubben, men koltrasten var inte välkommen. Det var flera som försökte tränga sej på, men stenknäcken vek inte en tum.

Det var förstås ett gäng med vanliga småfåglar som t ex nötväcka, blåmes, talgoxe och entita, samt större hackspett. De har jag visat på bild så många gånger att jag nöjer mej med enbart en nötväcka denna gång.

Pilfinkar är inte på besök så ofta, men vi har haft några individer i vinter och de kom även i helgen. 

Bland vårfåglarna har bofinkarna nu definitivt anlänt, både herr och fru, dessutom flera av varje. De stod också för en hel del skönsång bland träden.  

Två bofinkhanar på stubben samtidigt fungerade inte. Den ena fick vända i luften och återkomma för en senare sittning.

Trädkryparen kom inte ända fram till restaurangen, men den sprang på trädstammen som är i bakgrunden på många av mina bilder och jag kunde förstås inte motstå att ta några bilder av den när den var så pass nära. 

En fågel som vi bara haft i trädgården några enstaka gånger är gulsparv. På lördagen kom det en och idag, söndag, var det tre. 

Grönsiskorna ökade också i antal från lördag till söndag. Ryktet hade väl spritt sej att det fanns extra mycket utspridda frön. Grönfinken var också på besök men den satt bara i automaten och den gör sej inte så bra på bild. Domherrar svepte förbi vid ett par tillfällen, men de verkade lägga mer tid för att jaga varandra än äta. En hona kom dock ner i automaten en stund. 

Steglitser har vi haft hela vintern och de var förstås här även i helgen. Passade på att ta den här bilden idag då solen tittade fram. Förutom de arter jag hittills räknat upp eller visat på bild kom även ett par skator och en ensam kråka förbi. De är inte påträngande och kraschar inte partyt, utan de verkar mer passa på när det är lugnt. Vi har ju grannar rätt nära och är de ute kommer de stora kråkfåglarna inte ner. 

Totalt har vi haft besök av 19 olika arter och då har jag inte sett svartmes, tofsmes eller nötskrika, som ju brukar komma förbi regelbundet. Tofsmesen såg jag tidigare i veckan, men den vill ju helst hänga i "talgbaren" och den ser man bäst från köket hos oss. Frö- och nötmenyn serverades denna helg bara på skogssidan. 

Hälsningar Lena