Nygamla gäster

När Gunte visade bilder på den fina stenknäcken tänkte jag att den borde jag ju också kunna fånga på bild. Den brukar titta förbi ibland den här tiden på året. Helgen bjöd på bedrövligt blött och mörkt väder, men jag kan ju sitta inne och spana ut mot skogen samt bjuda på lite extra gott i fågelrestaurangen. Specks, den "blonda" koltrasten kom på besök. Hoppas han kan sjunga till sej en hona i vår.

Herr och fru domherre kom. Dock inte samtidigt. De kommer sällan på vintern, men under tidig vår brukar de dyka upp. 

Herr och fru bofink är på plats. De kom inte heller samtidigt och hanen kom inte ens i närheten av matningen. Men han kan ju smyga dit när jag inte ser. 

Men det var ju stenknäck som var mitt huvudfokus denna helg och den kom på en kort visit redan under lördagen. Jag fick denna bild på långt håll, sedan satt den "mitt i maten" och då blir det inte så snyggt. 

Under söndagen kom den igen och jag fick en bild när den satt i skogen. Den vill helst ha frön på marken, men landade inte på stubben. Däremot dög plattformen under mataren, men där blir det inte bra bilder. Den fick dock ett skrovmål och det är ju det viktigaste. Jag fick också se den äta på väldigt nära håll.

En annan nygammal gäst som gäckat mej på sistone är nötskrikan. När jag sitter inne kan jag ju inte höra den, men nu fick jag syn på den en bra bit in i skogen. Den är skygg och misstänksam, men samtidigt väldigt sugen på det fågelrestaurangen har på helgmenyn...

Den kan inte motstå frestelsen och kommer inflygande mot stubben och en intet ont anande blåmes. 

Här (och på förra bilden) visar kamerans autofokus verkligen vad den är kapabel till. Tid 1/1250s, f/5,6 och ISO 5000.    

Nötskrikan är makalöst glupsk. Den plockar blixtsnabbt i sej så många jordnötter som det finns plats för i krävan, fyller näbben med några nötter till och avslutar med en bit grillkorv, som var helgens specialerbjudande i restaurangen.  

Det tar ungefär 20 minuter innan den återvänder. Grann och glupsk, ett vinnande koncept antagligen.  

Om man har grillkorv på menyn kommer det dock andra gäster, som inte heller drar sej för att rensa buffén fullständigt. Jag har inget emot skator, för de är trots allt så pass skygga att det är bara när jag bjuder på extra smaskens och sitter inne som de vågar sej ner. 

Nu är servicen perfekt för Pica pica och de landar som på en signal mitt i resterna av den gamla stubben. Jordnötter och grillkorv, ja tack!

Skatorna är dock lite stressade här och det bollas en del med middagen innan den är säkrad. Den här restaurangen är bra, men det händer alldeles för mycket i grannskapet för att man ska ha ro att äta här. De tar flygnota, som har blivit lite av en vana...

Hälsningar Lena

Det blev mer vinter

Under helgen föll det mer snö och när jag vaknade på söndag morgon var landskapet täck av fluffiga vita flingor. Vackert men kanske inte önskvärt av alla. Ett av de unga rådjur som vi ser dagligen letar efter något ätbart på grannens tomt.

Den har hittat några grenar på en buske som den knaprar på. Antagligen inte så mycket att ha, men den kommer ju att passera in på vår tomt och förse sej med avrenspellets som vi bjuder på och så slickar den i sej lite fågelmat på köpet. Den här lilla killen har redan börjat tappa vinterpälsen, det styrs av ljuset inte temperaturen, och han ser lite luggsliten ut på halsen. 

I fågelrestaurangen fanns det fler gäster än bara koltrastar. En entita flaxar förbi och tar ett hampfrö.

De är snabba och tar med sej ett eller flera frön i näbben när de besöker restaurangen. 

Här har den lyckats ta minst tre hampfrön.

Talgoxen är förstås kung bland småfåglarna och vakar ständigt över utbudet i restaurangen. 

Den dyker ner för att ta för sej...

...och bromsar upp lagom för att landa mjukt i den fluffiga snön.

Ibland blev det lite stimmigt med småfåglarna men det är svårt att få dem på bild med godtagbar skärpa. 

Passar på att visa denna koltrast som är väldigt ljus på bröstet. Man inser att det är variation inom arten fast de är så pass enhetliga i färgerna. 

Vi har flera par av större hackspett bakom huset och nu börjar det märkas att de har lite vårkänslor. Den här har landat på den torra grenen som ger en perfekt resonans när den trummar. 

Här trummas det för fullt. Ljudet är karaktäristiskt och hörs långt. Det här är en favoritgren för hacke.

Den hade också en konstig manöver för sej då den skulle sitta på undersidan av grenen. Kanske var det något farligt som passerade, inte något jag kunde se i alla fall men skatorna varnade också.

Avslutar med en av småtjejerna som kommer förbi i stort sett varje dag och kollar om vi har lagt ut något gott till dem. Nu när det varit så pass kallt har vi lagt ut avrenspellets och äpplen (som man måste ta in och tina innan de går att dela). Några som uppenbarligen är årsungar har börjat se lite tunna och kantiga ut så vi stöttar med extra mat till dem. 

Hälsningar Lena

Koltrastar i snö

Idag var det perfekt väder för att sitta ute och spana på koltrastarna i fågelrestaurangen. 

Jag riggade min hemsnickrade ersättare till stubben och fyllde på med nötter och frön. Förutom all fin nysnö som fallit fick jag även en del snöfall när någon liten fågel satte sej på en gren ovanför. Ibland hamnade det lägligt bakom stubben, ibland framför och då blev autofokus helt förvirrad några gånger. Så här ser i alla fall hela matplatsen ut.

Koltrastarna var snabbt på plats när jag lämnat stubben och satt mej till rätta på altanen. Jag har flera hannar med små vita fläckar i fjäderdräkten och kan då känna igen vissa individer. Det här är en av stammisarna.

Här fick jag fint snöfall i bakgrunden.

Partiellt snöfall i alla fall. Notera att det sitter en fågel i bakgrunden till vänster. Det var kö till restaurangen ibland.

De här två dansar fint tillsammans.

Men en del verkade ha taktiken att skvätter jag bara tillräckligt med snö, kanske det räcker för att den andra parten ska ge sej.

Specks, en av mina favoriter, blev ordentligt purrad.

Men det brydde han sej inte om.

" - Bry er inte om mej grabbar, jag ska bara ta en nöt."

Ibland var det riktig kaos men det blir sällan bra på bild. Den här fick vara med ändå.

Jag hade kunnat sitta kvar länge för solen värmde t o m där jag satt. Klockan började dock närma sej 11 och OS finalen i curling, dessutom pågick redan 5-milen och jag började få svårt att koncentrera mej.

Jag hörde en nötskrika i skogen men såg den inte. Koltrastarna kivades på.

Det är samma par på de två sista bilderna och den högra fågeln vände i luften och bytte riktning. De är inte så duktiga som kolibrier, men jag blir ändå imponerad när jag tittar på en bildserie där de går något sådant. Jag hade förstås mer än koltrastar i restaurangen men det får jag ta en annan gång. Det första jag såg då jag kom in (och hade satt kameran på nerladdning) var två nötskrikor som intog stubben, typiskt. Men det fick bli OS istället.

Hälsningar Lena

Gysinge bjuder på en del andra motiv

Det finns en hel del annat att se i Gysinge och Färnebofjärdens nationalpark än bara utter och bäver. Bruket lockar en del fotografer som inte släpar på stora teleobjektiv. 

Mycket is i det strömmande vattnet. Vid sista besöket hade ännu mer frusit igen jämfört med mitt första besök för ca 2 veckor sedan.

Jag spanade efter strömstaren som Ing-Marie brukar fota här, men jag såg ingen. Ett ögonblick senare då jag passerade över en liten bro kom den flygande rakt mot mej. Jag ryckte upp kameran och fick två någorlunda skarpa bilder innan den passerade mej och försvann bort.

Jag stod kvar på bron lite överrumplad med kameran i handen och då kom en mink skuttande precis nedanför, i kanten där det var fruset. Den försvann också rätt snabbt 

Vid broarna där jag spanade efter uttern finns det vissa träd som jag ofta stannar till och tar en bild på. Nu var det lite krispig rimfrost på grenarna. 

Jag har också en favoritek. Det är egentligen två ekar men det är en specifikt som jag alltid förevigar, oavsett årstid.

De här grenarna kan jag inte motstå.

Hälsningar Lena

Återbesök hos hägrarna

Jag har också hunnit med ett besök vid Råstasjön. Hägrarna satt och väntade när jag kom. Det var lördag och deras fisklådor var tomma. 

De satt lite överallt. Eftersom folk nu åker skidor och promenerar på sjön sitter de fler hägrar i träden och ett stort gäng satt i de höga granarna på andra sidan vägen. Den här satt nära lådorna och ganska lågt på en gren. 

När jag kom närmare tittade den ner på mej och ögonens placering gör att de ser lite komiska ut. Det blåste dessutom vilket gav en extra knorr på frisyren, eller så hade den bara en "bad hair day". 

Det var kö till utkiksplatserna på stolparna. 

Eftersom hägrarna bara satt stilla gick jag längs gångvägen som går runt sjön. En tjej matade en av de sociala ekorrarna. 

Den ställde villigt upp på att bli fotograferad i utbyte mot jordnötter.

Vattenrallen var på plats men ville inte vara med på bild. Däremot fanns det en rödhake som poserade korta stunder. 

På väg tillbaka mot den plats där hägrarna håller till hörde jag flera av dem skräna högljutt. Jag fick syn på ett helt gäng i luften och förstod precis vad som var på gång. Fiskbilen var på väg in i parken med deras lördagsmiddag.

Då blir det full fart på alla de stora fåglarna som flockas på en ganska liten yta.

De kommer ibland inflygande i brösthöjd, vilket ger en kittlande känsla för mej, men jag kan också föreställa mej att några tycker det är obehagligt. De manövrerar dock skickligt mellan trädstammar och folk. De vill trots allt ha ett visst, om än kort, avstånd till människor. Bilden är tagen med 100 mm och beskuren enbart på höjden.

Middagen är serverad och det uppstår förstås en del kiv, men det är för rörigt för att få fina bilder. 

Det är för många fåglar på samma plats. Om man tar med sej egen fisk (och någon som kastar den), har man större chans att få rätt miljö och locka till sej lagom många. Om man bara vill se och fota hägrar är det här nog det säkraste stället i landet, så länge vintern håller i sej. 

Det stod "crispy fish" på menyn, bara att hugga för sej.

Hälsningar Lena