Kyligt i gryningen

Solen gick upp 07:10 i går morse och det var minus 14 grader. Jag stannade till vid matningen nära mitt jobb och tog denna bild precis när solens strålar börjat nå skogen, men inte riktigt själva matplatsen ännu. Klädd för att sitta på ett kontor blev besöket inte mer än 10 minuter, men det var fina minuter. 

Hälsningar Lena 

Det blev vinter igen!

Idag har det snöat ordentligt och jag bestämde mej för att sitta ute och försöka fånga några actionbilder på och kring stubben, som börjar bli rätt åtgången vid det här laget.   

Så här ser det ut på en obeskuren bild, brännvidd 300 mm. Det blir en mycket bättre bakgrund än när jag sitter inne och fotar genom vardagsrumsfönstret, men jag får också med ett par strån som blir mer störande när jag sitter ute. I morgon ska jag putsa lite runt stubben, i alla fall den sneda smala stickan till vänster. 

Det var koltrastar som stod för mest action denna dag även om det också kom en hel del småfåglar och en skata. Nötskrikorna behagade inte komma på besök, antagligen för att det var flera familjer med barn som grillade korv i skogen bakom vårt hus dvs bakom denna matning. 

Vi har nu ett stort gäng koltrastar och med snön kom också lite mer ljus, dessutom sken solen emellanåt, när det inte vräkte ner snö. Det gäller att vara med och titta i sökaren hela tiden, med fingret på avtryckaren. Det flaxar till på stubben när man minst anar det. 

Här två hannar som bjöd upp till dans.

Det bar av upp i luften.

Här är tredje bilden i serien, obeskuren. Notera att det tittar fram ett huvud nere till vänster (bakom strået som måste bort).  

På fjärde bilden är de på väg att dansa ut ur bildfältet, vilket var precis vad som hände för jag var inte tillräckligt snabb att följa med upp. Det går så fort att man inte hinner se vad som händer, utan får se det på bilderna efteråt.

Till min stora glädje kom också koltrasten Specks (han med de vita fjädrarna) och tog för sej av jordnötterna. Han bjöd också på lite show på stubben när det blev konkurrens om matplatsen. 

Han kunde minsann stå på sej.

Hälsningar Lena

Den pigga strömstaren

Vardag och jag är ledig. Jag ska uträtta ärenden och sambon ska lägga nytt golv i gästrummet. Mina ärenden gjorde bl a att jag måste åka till ett stort köpcentrum i norra Uppsala, så jag tog med kameran med 100-500 mm för att spana på strömstaren vid Ulva Kvarn. Hemma var det mulet och sex grader när jag åkte, i centrala Uppsala sken solen, men i Gamla Uppsala var det tät dimma och en plusgrad. Snacka om lokal variation!

Jag visste först inte riktigt vad jag skulle göra. Dimman var så tät att jag inte såg något fågelliv alls när jag gick längs vattnet. Det var dessutom väldigt mycket vatten. Jag hade inte något annat objektiv mer än 100-500 mm så jag plockade upp min lågbudgetmobil och tog ett par bilden. Det var trots allt rätt stämningsfullt i dimman. 

Efter redigering i LR är det här vad mobilen presterar, den kostade en tredjedel av min sambos modell. Jag valde den för jag fotar ju ändå aldrig med mobilen....

Det var otroligt mycket vatten och jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon strömstare, men plötsligt satt den där, mitt i värsta skummet. 

Den var dessutom väldigt aktiv. 

Men det var ISO 5000 eller mer och begränsad sikt, så det var svårt att sätta fokus på den lilla fågeln. 

Jag trodde aldrig att den skulle dyka i vatten som strömmade så här hårt men det gjorde den, om och om igen.

Plötsligt satt den på min sida av strömmen, vilket aldrig har hänt tidigare. Så här nära har jag aldrig kommit förut men man kan ändå se att sikten inte är helt klar.

Dimman lättade något under ca en halvtimme och strömstaren fortsatte ivrigt med sina "kamikazedyk".

Ljusförhållandena var på gränsen för följande autofokus på min Canon R5 och den bommade en hel del bilder.

Men den satte några som jag faktiskt häpnade över när jag kom hem. Här dyker strömstaren i värsta strömmen, ISO 5000, f/7.1 och 1/1000 s. Bilden är beskuren till ungefär halva formatet. 

Det är en snabb rackare och här försökte jag fånga den då den kom emot mej, inte perfekt men jag tror mest att det handlade om för lång slutartid (1/1000 s). 

Jag lämnade den aktiva strömstaren och gav mej av för att uträtta tråkiga ärenden och handla inför helgen. En fin stund hade det blivit i alla fall och jag skulle gärna åka hit igen om det bara blev lite sol en dag.

Vi avrundade fredagskvällen med att grilla, det var ju sex grader varmt och vindstilla. Som vilken dåligt sommarkväll som helst. Vildsvinskarré med traditionell grillmarinad, aromsmör med vitlök och rökt paprika, sallad och potatiskroketter (färdiga för det är inte värt att göra egna :-)

Hälsningar Lena 

Ägretter i morgonljus

Jag minns inte hur länge sedan det var en höst med så många fina mornar som vi haft i år. Det är svårt att hinna med, men jag fick till en tur till Hjälstaviken en sån där morgon. Visst var det dimma, nästan i mesta laget, när jag gick på spången.

Det var frost och krispigt i vassen, men solen var på väg upp och skulle ändra på det.

Vid gömslet var det stilla och väldigt dimmigt. 

När solen börjat tränga igenom dimman kunde jag se sex ägretter som stod på olika ställen och fiskade efter frukost. Det såg ut att gå ganska bra för dem och det verkar finnas en hel del fisk. Det var dock för dimmigt för att fånga det på bild.

Det satt två damer i gömslet som var där redan när jag kom. De hade nog tittat på dimman ett bra tag. 

Det uppstod en del fina effekter när solen gick upp. Ringarna på vattnet var det en stor fisk som bjöd på när den plaskade till vid ytan. Det var annars helt stilla.

När solen kommit upp lite till gick det att börja spana på ägretterna. De sticker ut bra i sina helvita kostymer. En gråhäger hade varit omöjlig att få skärpa på.

Väntade på att de skulle gå ut i ljusstrimman...

Den här stack ut näbben i ljuset ett kort stund.

Det fick bli bilder också i skuggan.

Ägretterna omgrupperade lite när en till individ kom inflygande.

Den här flög ut i strimman av sol som nu nådde vattnet...

...och landade.

Som ni säkert förstår är bilderna väldigt underexponerade. I skarpt solljus blir de helvita fåglarna väldigt vita.

Men det låg fortfarande tunna dimslöjor kvar över vissa delar av vattnet.

Det finns en konstgjord flotte mitt utanför gömslet och där visade dessa två upp sej, dvs den som var där först ville inte ha sällskap. Det blev förstås en serie med bilder och jag har valt några.

mmm

Den var inte nöjd förrän den jagat bort den andra fågeln, som tyvärr blev ganska utbränd i solljuset trots kraftig underexponering.

Vid det här laget var det mesta av magin borta och de flesta ägretter hade dragit iväg åt olika håll. Jag hade mer att göra denna dag och valde också att lämna gömslet vid Hjälstaviken, som levererat mycket bra denna morgon. 

Hälsningar Lena

PS. För den som är nyfiken är bilderna tagna med Canon 16-35 mm på 5DmkIV och Canon 100-500 mm på en R5.

En till liten blå...

Förutom de ljuvliga blå kungsfiskarna finns det en annan liten fågel man kan spana efter nu och förra veckan gjorde jag en tidig morgontur på jakt efter den. Först hittade jag dock sävsparvar. Det var även dagg i spindeltrådarna som hängde i buskaget, men det fick vara denna morgon.

Sävsparvarna var i full färd med att jaga frukost.

Sedan belönades jag med två exemplar av de jag kommit för att fotografera, blåhake, med mer eller mindre blått. Nyponbuskarna vid dagvattendammen i Kungsängen  (Uppsala), verkar vara ett populärt ställe men inte direkt optimalt för fotografer. De försvinner oftast in i buskarna, på jakt efter insekter antar jag. 

Till slut landade en vacker blåhake på en lite bättre plats.

Den flög sedan tillbaka till buskaget med nypon, men nu mot en av grenarna i toppen.

Den är vacker även bakifrån, när den visar upp stjärtfjädrarna, men jag ville ju helst se ögonen och lite av det blå på bröstet. 

Kort därefter vände den på sej en aning och...

...poserade ett ögonblick (1/20 dels sekund) i en fin vinkel, innan den försvann in i buskaget.

Den kom fram igen och satte sej på en av de torra grenarna. 

En bit bort satt en hona, utan blått, eller möjligen en ungfågel som är färgad som en hona.  

Förutom blåhakarna fanns det en flock grönfinkar som samsades med pilfinkar.

Dessutom hittade jag den här, kan det vara en törnsångare? Eller finns det andra förslag?

Avslutar med en till liten blåhake, dock utan det blå. Det var minst fyra individer på plats denna morgon och jag kände mej nöjd när jag åkte vidare till jobbet. 

Hälsningar Lena