Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Möt syrenbrödrullen, Kenyas nationalfågel!

När man öppnar en specifik webbläsare dyker det upp en helsida med en massa bilder som verkar vara en tredjedel annonser, en tredjedel skräp och en tredjedel sensationsnyheter. Jag brukar raskt klicka mej vidare, men en dag visades en mycket fin bild av denna fågel, som påstods heta syrenbrödrulle.  

Den heter "lilac breasted roller" och även om lilac är syren på svenska kan man ju undra över hur resten av översättningen gick till. 

Det är däremot helt korrekt Kenyas nationalfågel, vilket också angavs i titeln. Den är emellertid vanlig i Afrika och jag har fotograferat dessa bilder i Sydafrika. 

Idag är det fredag, yeah. Jag skulle då kunna tänkas laga något extra gott för jag har flera gånger fått erbjudanden om recept på smarriga rätter att laga i luftfrys. Men vi äger ingen sådan. 

Hälsningar Lena 

Några svartvita rutor från en tur till Angarnsjöängen

Det är helg, bra väder och jag är ivrig att komma iväg någonstans. Jag måste välja mellan flera olika ställen som kan ha intressant djurliv så här års. Jag bestämmer mej för att åka till Angarnsjöängen. Denna plats har genomgått en omfattande restaurering. Med hjälp av en dammlucka vid utloppet efterliknas de naturliga årstidsvariationerna i vattenståndet vilket gagnar fågellivet och bromsar sjöns igenväxning. Strandängarna runt hela sjön betas av kor. 

De pampiga björkarna fångar mitt intresse. Det är kylslaget och frost på marken.

Just dessa träd bidrar till att jag väljer att visa enbart svartvitt i denna blogg.

En nötskrika sveper förbi. Den är Sveriges talrikaste kråkfågel men ack så lurig att fånga på bild.

Blåmesen är lite vanligare och även om den är vacker i färg väljer jag att visa den i svartvitt.

Jag stod vid en matstation en stund om kunde inte annat än njuta av småfåglarnas iver vid den stora proffsiga automaten. Den behöver antagligen inte fyllas på mer än en gång i veckan. 

En tofsmes kom förbi vid samma matning och jag fångade den på bild även om jag vet att den ofta kommer på besök i restaurangen hemma. 

Större hackspett är ju också vanlig hemma men jag kunde inte motstå denna.

Jag lämnande Angarnsjöängen efter ett fin tur utan att ha en aning om att en svarthakad buskskvätta just då råkade vara på besök väldigt nära. Men jag får klara mej utan denna lilla pippi. Söndag denna helg var vigd åt uppgifter som bara måste göras, bl a hängde ett vildsvin i garaget som måste förpassas till lagom anpassade portioner i frysen. Samtidigt behövde vi byta däck på två bilar då vintern verkar vara i antågande. 

Hälsningar Lena

Ny "stubbe"

Den fina stubbe som jag använt som extra utfodrings- och fotoplats under vintrarna har tyvärr naturen tagit hand om. Jag blev därför tvungen att fixa ett alternativ och sambon snickrade då ihop ett litet "bord" men en grop i mitten för frön. Jag ville förstås testa den nya stubben men vädret var inte på min sida och skärpan är ganska "mjuk" på de första matgästerna. ISO 6400 och 1/1000s förslår inte när man fotar småfåglar.   

Men de hittade i alla fall fram till denna del av fågelrestaurangen, som bara har helgservering. Nu börjar också koltrastarna anlända i trädgården och de vill helst ha servering på markplan. 

Här har en kändis hittat fram. En koltrast med några vita fjädrar på ryggen. Han var här förra vintern. I bakgrunden kommer hacke inflygande.   

Hackspetten sätter sej i bakgrunden och inväntar sin tur tålmodigt. 

Men man kan ju inte vänta hur länge som helst. Hacke tar kommandot och intar matplatsen under en del flaxande.

Han får äta ifred, i alla fall en liten stund. Den nya stubben fungerade utmärkt, även om den inte är lika fin som den gamla. En fördel är dock att den går att flytta runt, så det går att få viss variation på bakgrunden. 

Bredvid stubben har vi en buske med röda grenar som småfåglarna gillar att sätta sej i. Notera att dessa satte sej på nästan exakt samma ställe.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Den blå kärrhöken överraskade

Vädret var lite halvdant men jag hade i alla fall möjligheten att göra en utflykt och då valde jag Hjälstaviken. Det brukar alltid bli något om man åker dit och bara att promenera på spången i vassen ger en förväntansfull spänning. 

Innan jag ens kommit till spången i vassen fick jag dock möta förmiddagens största överraskning. En blå kärrhökshanne som flög över våtmarken och bjöd på många fina poser.

Avståndet var ganska långt men det var ändå den finaste observation av blå kärrhök (hanne) som jag någonsin fått.

Om turen börjar så här bra blir ju allt annat man ser en bonus :-)

Skäggmesarna stod på önskelistan men de var luriga och bara två stycken visade sej på spången. 

Det var någonting i den gröna mossan som de var ute efter

De var som vanligt extra svårfångade i vassen och efter ett par timmar gav jag upp.

Ett par knölsvanar passerade med majestätiska vingslag.

Jag fick också se kattugglan som brukar sitta i ett träd vid Parnassen. Det stod folk där och tittade, annars hade jag aldrig hittat den. 

Ugglan vilade högt upp i ett träd och sneglade lite på mej då jag passerade under. Sedan åkte jag vidare till bokskogen, men det får komma i en annan blogg.

Hälsningar Lena