Hemma hos familjen knölsvan

Jag hade länge planerat att kolla in hur det gått för knölsvansfamiljen vid Råstasjön och fick äntligen en chans. Jag gav mej iväg i god tid före soluppgången. Kanske lite väl tidigt...När jag parkerat vid tennishallen bakom Råstasjön var det fortfarande väldigt mörkt på gångvägen ner mot sjön.

Jag stannade till en stund och tog några bilder i skenet av lyktorna. Det var fint och stillsamt fast man kunde höra staden vakna runtomkring. 

När jag kom ut på promenadvägen runt sjön tog jag ett fem bilder i stående format för detta panorama. Det är vyn mot Friends, nej fel, Strawberry arena. Solen är på väg men inte riktigt än.

Jag promenerade vidare...Ljuset tilltar sakta och det simmar en och annan fågel på vattnet. Sothönsen är i alla fall vakna. Jag spanar efter knölsvanar...

Där är de! Jag kan räkna till åtta på kamerans display plus en vuxen individ som inte är med på denna bild. De har inte vaknat ännu och befinner sej på andra sidan sjön i förhållande till min position. Jag fortsätter promenaden, de är ca 1,5 km bort. När jag når dit är de förstås inte kvar...

Jag kommer tillbaka till samma ställe och tar fem bilder till för ett nytt panorama. Solen kommer snart att gå upp.

Några hundra meter senare får jag syn på dem. Hela familjen har precis nått favoritplatsen där en mjuk stenhäll sluttar ner mot vattnet. Jag räknar vimlet av grå halsar och får det till åtta, plus två helvita individer.

Den här bilden tog jag 24 juli på samma ställe. Då var de åtta ungfåglarna fortfarande duniga och redan då såg det förstås hoppfullt ut att de skulle klara hela kullen även detta år. 

Nu vet jag att så är fallet. Knölsvansparet vid Råstasjön har återigen lyckats med en kull på åtta ungar. Jag byter från 100-500 zoomen till 16-35 mm och hukar mej mitt i den stora svanfamiljen.

Solen har gått upp och bjuder på morgonljus, även om det inte är så spektakulärt på denna plats. Jag sitter på huk bland svanarna som gör morgontoalett. 

Med 16 mm kan jag nästan klappa den vuxna svanen på stjärten och hen tittar på mej en kort stund. Men det här är det snällaste svanparet jag någonsin mött och den vuxna fågeln bryr sej egentligen inte alls om min närvaro. 

Det är precis som jag har upplevt tidigare. Jag får sitta mitt i familjen som ägnar det mesta tiden åt att putsa sej. Emellanåt för de en lågmäld kommunikation av mjuka kvittrande (från ungarna tror jag) i kombination med resta halsar. De har koll på varandra på ett artigt sätt. Lågmälda för att vara så stora. 

En efter en bäddar de ner sej för att sova frukost och jag lämnar dem efter ett fint möte. Det blev förstås betydligt fler bilder och de kanske kommer i ett senare inlägg. 

Hälsningar Lena

Vi närmar oss hägersäsongen, gråhäger alltså.

Jag gjorde en utflykt i morse till ett av mina favoritställen. Huvudsyftet med besöket kommer i en annan blogg. När jag var på väg tillbaka till bilen passerade jag en nästan igenvuxen bäck och hajade till då det stod en gråhäger där. Avståndet var häpnadsväckande kort. 

Splatt! Hägern fiskade i det nästan obefintliga vattnet. Wow, jag adderade 15 minuter till min parkeringstid och stannade en stund. 

Det fanns tydligen små fiskar i vattnet som vassen växte i, även om man knappt kunde skönja någon öppen vattenyta. Hägern fick upp en liten munsbit som snabbt försvann ner i det stora gapet. 

Det fortsatte direkt med sitt spanande.

Nästa hugg kom bara efter ett par minuter. Vattnet skvätte bland de gröna vassbladen

En till liten godbit sprattlade i näbben. Små fiskar för en gråhäger, men får man bara ihop tillräckligt många fungerar det lika bra som en stor måltid.

Jag stannade ca 15 minuter och under den tiden fångade hägern fem små fiskar. Napp på första försöket alla gånger.

Det här är ett ställe där det nästan alltid sitter en gråhäger så länge vattnet inte har frusit. Eftersom det rör sej lite när det strömmar ut i Råstasjön, är det här ett av de sista ställen där en häger kan fiska själv innan kylan slår till på allvar. Att det redan nu var en bra plats för att fånga småfisk hade jag inte koll på.

Ännu en lyckad fångst att skaka ner i svalget. Tillräckligt många snacks blir man också mätt på. Det här var ju ändå bara frukost.

Jag lämnade den fiskande hägern med den senaste fångsten i svalget och gick mot parkeringen. Där gick en kvinna runt och kollade om man hade betalat. Vilken tur att jag förlängde min avgift med 15 minuter. I alla fall en sak som är bra med de där jobbiga parkeringsapparna som man måste ha, ni känner säkert igen er :-)

Hälsningar Lena

Spaavdelningen har också öppnat.

Full fart i restaurangen trots skatornas manöver, som gjorde att jag fick duka upp nytt, nu med buntband på strategiska ställen. Det var tyvärr mörkt och ISO onödigt högt för att jag skulle få någorlunda flax i bilderna. 

Fru hackspett hittade en ledig plats på eftermiddagen. Hon kom flera gånger.

Andra gäster var hela familjen nötväcka, med alla kusiner, och en försynt entita som inte vågade sej fram förrän efter någon timme.

Eftersom det snart är vinter är badet i spaavdelningen numera utbytt till ett i plast. Det verkade inte ha någon betydelse för gästerna. 

Efter maten var det en talgoxe och en blåmes som fick för sej att bada. 

Det lockade till sej andra gäster som också ville tvaga sej en stund i spat.

Det blev en intensiv badstund för de små gästerna. De vill inte ha så djupt vatten, därför ligger det stenar i badet. Skator och duvor föredrar den djupare delen och då brukar man få fylla på vatten när de är klara.

Middag och sedan lite plask på det. 

Som mest var det sex badgäster samtidigt, men med det dåliga ljuset lyckades jag inte få det på någon bild som är värd att visa. Nu blir det visst fint väder i veckan men då har jag ju annat för mej. Jag dukar dock i morgon bitti innan jag åker och så får de äta och bada så länge de vill. Men det blir bara vardagsmeny. 

Hälsningar Lena

Restaurangen är öppen

Idag öppnade fågelrestaurangen, gissa vem som stod först i kön?

Så här såg det ut då jag hade dukat inför första sittningen. Skatorna var mycket intresserade. I synnerhet som den enda pop-up restaurangen på tomten bara har sittplatser för småfåglar. 

Inledningsvis kom de in ganska diskret från vänster, kollade om det var ledigt...

En annan taktik var hastig flygande entré från höger.

Då lyckades den i alla fall få en sittplats i närheten av buffen. 

Det mest effektiva var nog ändå direkt anfall från ovan. Det var vad alla de andra gästerna föredrog i alla fall.

Här är jag ganska säker på att den läser menyn...

...innan den kommer in för en hastig provsmakning.

Den hugger för sej i farten, på bästa skatmaner. Den får med sej en klick bordsmargarin. Växtbaserat, för den är ju laktosintolerant. 

Det blir springnota förstås, typiskt skator.

Man får ju ändå säga att den klätt upp sej för tillfället. Undrar om det går att få ett plagg uppsytt som uppvisar den här färgpaletten i gråmulet dagsljus.

Den kom tillbaka för att få ett smakprov till och landade prydligt på avsedd plats. 

Sen flyttade den på sej och jag såg direkt vad som var på väg att hända. Den fina grenen med mossa som utgjorde huvuddelen av restaurangen var egentligen för stor för plankan som den låg på. En vuxen skata väger ungefär 200 g och det blev lite för mycket...

Här välter hela dukningen och de eventuella småfåglar som stod på kö i häcken flög åt alla håll. 

Huvudrätten, skalade solrosfrön, studsade upp från serveringen. Hela restaurangen föll ihop på träplankorna och upprörda gäster twittrade ut sina klagomål på internet. 

Det var bara att duka upp nytt och använda buntband för att säkra möblemanget. Jag hade fullt med små gäster som köade för en plats trots att vädret inte var det bästa för en uteservering. En tumultartad start för årets fågelrestaurang.

Hälsningar Lena

Ägretter i morgonljus

Jag minns inte hur länge sedan det var en höst med så många fina mornar som vi haft i år. Det är svårt att hinna med, men jag fick till en tur till Hjälstaviken en sån där morgon. Visst var det dimma, nästan i mesta laget, när jag gick på spången.

Det var frost och krispigt i vassen, men solen var på väg upp och skulle ändra på det.

Vid gömslet var det stilla och väldigt dimmigt. 

När solen börjat tränga igenom dimman kunde jag se sex ägretter som stod på olika ställen och fiskade efter frukost. Det såg ut att gå ganska bra för dem och det verkar finnas en hel del fisk. Det var dock för dimmigt för att fånga det på bild.

Det satt två damer i gömslet som var där redan när jag kom. De hade nog tittat på dimman ett bra tag. 

Det uppstod en del fina effekter när solen gick upp. Ringarna på vattnet var det en stor fisk som bjöd på när den plaskade till vid ytan. Det var annars helt stilla.

När solen kommit upp lite till gick det att börja spana på ägretterna. De sticker ut bra i sina helvita kostymer. En gråhäger hade varit omöjlig att få skärpa på.

Väntade på att de skulle gå ut i ljusstrimman...

Den här stack ut näbben i ljuset ett kort stund.

Det fick bli bilder också i skuggan.

Ägretterna omgrupperade lite när en till individ kom inflygande.

Den här flög ut i strimman av sol som nu nådde vattnet...

...och landade.

Som ni säkert förstår är bilderna väldigt underexponerade. I skarpt solljus blir de helvita fåglarna väldigt vita.

Men det låg fortfarande tunna dimslöjor kvar över vissa delar av vattnet.

Det finns en konstgjord flotte mitt utanför gömslet och där visade dessa två upp sej, dvs den som var där först ville inte ha sällskap. Det blev förstås en serie med bilder och jag har valt några.

mmm

Den var inte nöjd förrän den jagat bort den andra fågeln, som tyvärr blev ganska utbränd i solljuset trots kraftig underexponering.

Vid det här laget var det mesta av magin borta och de flesta ägretter hade dragit iväg åt olika håll. Jag hade mer att göra denna dag och valde också att lämna gömslet vid Hjälstaviken, som levererat mycket bra denna morgon. 

Hälsningar Lena

PS. För den som är nyfiken är bilderna tagna med Canon 16-35 mm på 5DmkIV och Canon 100-500 mm på en R5.