Knölsvanar på hal is

Plötsligt blev det vinter. Fredag morgon och jag spanade ut på gatan från mitt arbetsrum hemma. Allt det vita föll ju på torsdagen och då var jag tvungen att vara på jobbet pga undervisning. Fredag kunde jag jobba hemma och valde att göra det. Jag hade dock mycket att göra och det här blev den enda bilden jag tog. Lördagen skulle ju bjuda på minusgrader och sol så jag inväntade min lediga dag. 

Vädret var strålande nästa morgon och efter frukost åkte jag till Råstasjön för att kolla in fågellivet där. Det jag helst ville se var den stora knölsvansfamiljen och jag hade inte gått långt förrän jag såg dem lätta från sjön. 

Hela familjen med två vuxna knölsvanar och åtta fullstora årsungar övningsflög över sjön. En imponerande syn.

De gjorde flera vändor runt sjön och passerade Strawberry Arena (fd Friends), höghusen med lägenheter och Mall of Scandinavia. 

De flög ner mot Lötsjön och vände för att komma tillbaka och passera mej ännu en gång.

De flög i en ganska tät formation och det var en mäktig syn.

När de väl skulle landa behövde de dock mer än hälften av sjöns yta innan alla hade stannat. Isen hade lagt sej och även om den var tunn var det tillräckligt med is för att bära en knölsvan. De landade sålunda på glansis. Det fick mej att tänka på curling för nybörjare.

Det här hade inte ungarna haft möjlighet att träna på särskilt mycket. Mamma och pappa landade, kanade en bit och stod sedan stilla. Ungarna gjorde allt möjligt.

" - Man ska gå som en pingvin har jag hört tanterna med brödpåsarna säga. Pingvin!  Jag är ju en svan! " 

" - Du ser ut som en gråsäl...Nej, pingvin! Jag har sett på Netflix hur de gör. De slänger sej på bröstbenet och åker kana på snö och is. Hur coolt som helst! "

" - Finns det icebugs för svanar? "

" Hur gör man??? Vad hände med vattnet? " 

Det här är antagligen svanungdomarnas första erfarenhet av is. Vi har visserligen varit borta en vecka, men jag tror inte Råstasjön frös förrän på torsdagen förra veckan. 

" - Det bästa är nog att flyga ändå...."

" - Bara en lite kort bit, till resten av min familj,...det här går ju bra..."

"  Men hur stannar man ??? "

De halkade runt en del men lyckades samlas någorlunda utan att krascha in i varandra. Föräldrarna iakttog sina telningar som gled runt på isen. Själva stod de helt stilla där de landat. Varför halka runt när det inte behövs, sjön är ju ändå deras. 

Till slut hade familjen samlats någorlunda och de började slå sej till ro ute på isen. Nu regnar det och deras pöl kommer att tina under natten om den inte redan har gjort det. I morgon är allt säkert som vanligt igen. 

Jag lämnade knölsvansfamiljen övertygad över att de kan hantera situationen och dra från platsen när vintern kräver det. På väg tillbaka till bilen fick jag syn på denna ensamma svanunge. Den här kommer nog att få en tuffare vinter och helt ensam klara den sej nog bara om den blir utfodrad av människor, som förhoppningsvis ger den bättre mat än bröd.

Hälsningar Lena

Röda fåglar i rönnbären

En snabb utflykt på lunchen till Sunnerstabacken, ca 2 km från jobbet. Rönnarna har mängder med bär som småfåglarna gillar och en intressant rapport i Artportalen gjorde att jag måste dit en sväng. Först hittade jag två vackra domherrar. De frossade i rönnbär.

Domherre mitt i maten. De är visserligen vackra, men det var egentligen inte vad jag letade efter. Plötsligt viftade en äldre man med kikare (jag var inte ensam i backen). 

Han hade hittat de fåglar vi var ute efter, nämligen tallbit. Här är det två honor, eller möjligen ungfåglar. Jag vet inte om de går att skilja åt. Men de är ju inte röda...

Nä, men hannarna är röda och killen i bakgrunden lyste vackert röd bland de röda bären. Det gällde bara att hitta en position där jag kunde fotografera den utan pinnar och rönnbär i vägen. 

Till slut satte sej en av de två hannarna någorlunda bra med bara en tunn kvist framför. Det är inte första gången tallbiten är på besök på just denna plats, men den kommer bara vintertid och inte särskilt ofta.  

Den frossade i rönnbär precis som domherren, som enligt Wikipedia är dess närmaste släkting. Tallbiten är dock större och betydligt ovanligare. De tre skådare som var på plats var mycket nöjda.

Det snabba fyndet gjorde att jag t o m hann äta lunch fast jag varit ute på "äventyr". 

Avslutar med en hona. De mer diskreta i färgerna men fina de också. 

Hälsningar Lena

Gästen som tog för sej av gästerna

Söndag och jag pysslar med annat (än foto), men kikar ibland ut mot stubben för att se vilka gäster som plockar åt sej av fröna som jag la ut efter frukost. MEN VA I HELA !!!...Jag rusar efter kameran som fortfarande har 100-500 zoomen på och fångar några bilder. En sparvhök sitter på stubben, kanske den som besökt oss tidigare, vet vem, den är omärkt. Nu har den precis norpat en av mina små gäster och kalasar för fullt. Bilden är obeskuren tagen med 500 mm genom fönstret i vardagsrummet. 

En liten gäst, mest troligt ett talgoxe, har lockat till sej en annan gäst. Vi hade besök av sparvhöken i höstas då vi hade hundratals grönsiskor. Nu är det inte några stora mängder småfåglar som kommer till oss. Men den här rovfågeln har kanske insett att detta ställe har viss potential.

Det blåser rätt rejält och det underlättar när man ska plocka sitt byte. Vi har bott 20 år på denna plats men det är inte förrän nu som sparvhöken vågat sej ner. Den kan förstås ha varit där tidigare, när vi inte har haft möjlighet att se den. Men nu har det skett två gånger när vi varit hemma. Den börjar bli mer hemmastadd.

Det är naturens gång och jag kan inte annat än beundra sparvhöken fast den kalasar på en av mina lokala talgoxar. Kanske är det en av de som kläcktes i holken ovanför garaget i somras?

Här verkar den ha förstått att den är iakttagen eller så störs den av grannen som är ute och skramlar på sin tomt. Den tog sitt byte och flög från stubben. Jag tror inte det var sista gången vi såg denna rovfågel.

Hälsningar Lena

Premiär för restaurang Stubben

Lördag och hyfsat fint väder, ledigt och jag var dessutom ensam hemma då sambon var på älgjakt. Jag bestämde mej för att duka på Stubben för att se vilka gäster som eventuell skulle hitta dit. Jag hade annonserat lite under fredagen, men kunde ju inte kolla responsen då.

Det verkade som att de förstått att Stubben var öppen och serverade skalade "lyxfrön". Talgoxarna var utan tvekan i majoritet.

De kom och åt eller hämtade frö i skytteltrafik. Här var det mer "drive-through" än sittning.  

Men det gav ju också lite action. Jag har en buske som fortfarande har de mesta av löven kvar och den skuggar stubben väldigt effektivt. Ljuset på bilderna är sålunda bygglampan som jag riggat ca 60 cm från stubben så att ljuset faller från samma håll som solen skulle ha gjort, om det inte vore för busken. 

Tyvärr blev det ändå höga ISO för att få korta slutartider. 

Nötväckan var en flitig gäst. Här har den slickat i sej ett frö och förser sej snart med så många till den kan bära i näbben. 

Det kom också en och annan större gäst, men de är så skygga att de inte är ett problem. Jag fick besök av skatan två gånger under tiden jag satt ute. Om jag bjuder på charkprodukter brukar de dock vara mer ivriga, men det får bli en annan helg.

Ett par nya inflygningspinnar verkar vara en plats med viss potential. De små mellanlandade ofta där innan de kom in för att äta.

Från restaurang Stubben är det fri sikt ut i skogsområdet bakom vårt hus, som sedan något år tillbaka är naturreservat. Närheten till skogen gör att vi ibland från besök av trevliga små skogsfåglar som tofsmes och svartmes. I skydd av de stora tallarna lurar också en bevingad individ som ser mina små gäster som huvudrätter på en buffé. Mer om det i nästa blogg.

Hälsningar,

Lena

Med den "extra" timmen på morgonen hinner man ut i gryningsljuset före jobbet ännu ett tag

Jag var tidig ute och det var fortfarande mörkt. Himlen hade dock börjat färgas svagt rosa. Det första som passerade i Fyrisån var en bäver.

Det var en minusgrad och det låg dimma på vattnet. Några gäss kom in för landning.

Mot Uppsala såg det ut så här. Detta är enbart en bild, beskuren till lågrektangulärt format. Jag tog bilder till ett panorama men blev inte nöjd med resultatet. Det blir inte alltid felfritt när man handhåller.

En flock kanadagäss var aktiva men så mycket mer hände det inte. Jag bytte då position för jag hörde att det var mer fåglar ett par hundra meter söderut. Det gav dock inte heller något så jag gick tillbaka till tornet. 

Under tiden då jag promenerat fram och tillbaka hade en flock sångsvanar landat. Attans att jag missade den inflygningen.

Nu låg svanarna där. Flera vuxna och några ungfåglar. Totalt var det åtta stycken. 

Pampiga och vita gled de runt i den mörkare delen av ån.

Solen var nu på väg upp över trädtopparna och det fick bli ett panorama av fem stående bilder.

Snart skulle solen nå svanarna. De gjorde inget speciellt, varken putsade jädrar eller åt. Kanske de skulle lätta och dra vidare, det var vad jag hoppades i alla fall. Helst medan jag hade tid att vara kvar.

Det låg några gäss i den mer dimmiga delen av ån.

Några andra gäss gav sej av med IKEA varuhuset i bakgrunden. Uppsala började vakna och det är rätt nära fågelvägen.

Svanarna hade nu fått sällskap men fortfarande hände ingenting. Solen kröp högre upp över träden och jag kunde se hur den började belysa den bortre delen av ån.

Svanarna låg plötsligt i det låga solljuset. Hela gruppen på åtta stycken. Jag bestämde mej för att stanna 15 minuter till.

Efter bara ett par minuter kom det sex kompisar på himlen och de gjorde sej förstås hörda över vattnet.

Det fungerade som en startsignal...

...och hela gruppen började lätta från vattnet.

Luft under vingarna!

Det var så häftigt att se dem komma flygande mot mej och få den typiska "Uppsalaskorstenen" i speglingen. Det är ett värmeverk tror jag.

De lättade från vattnet och började få lite höjd då de närmade sej platsen där jag stod.

Sedan lämnade de Fyrisån och fortsatte söderut. Jag åkte till jobbet och hann med morgonens första kaffe innan mikroskoperingsövningen med studenterna. 

Hälsningar Lena