Vädret var för fint och man måste träna regelbundet

Så här såg det ut när vi åket ut med Lars-Eriks båt i gryningen förra veckan. Vattnet var platt och ett gäng måsar följde oss för att då och då lyckas fånga en hundmatkula som kastades ut. Perfekt godis för en mås.

De ser ju lite dråpliga ut när de plötsligt bromsar in. Hungriga var de i alla fall.

Väl framme vid platsen där fiskgjusarna brukar hålla till var det drömsk vackert med dimma på vattnet och solen som precis började titta upp över horisonten. När krusningarna lagt sej efter vår båt var vattnet blankt, trots att SMHI utlovat 2-5 m/s. Det var då Lars-Erik sa att det här är inte bra för fiskgjusar. Blankt vatten innebär att de ser fisken så lätt att de dyker från alla olika håll. Blåser det kommer de oftast rakt mot båtens akter, alltså lättare att följa och fånga på bild. Han frågade sedan om jag var beredd och kastade ut en fisk... 

Splaff!!! Gjusen kom bakifrån, över båten och snett från vänster. Jag hade inte en chans att fånga den under dyket och lyckades precis sätta fokus när den slog ner. 

De försvinner nästan helt under ytan och får jobba en del för att komma upp. Tiden blev 1/800 s för den befinner sej precis i skuggan av båten, men lite rörelseoskärpa på vingarna tycker jag är OK.

Den plaskar upp ur vattnet med viss möda...

...och drar iväg med sin nyfångade frukost. Marinerad och klar.

Honorna hade flyttat under de senaste dagarna vilket betydde att det fanns färre gjusar än veckan innan. Några flög över oss och spanade. Det ledde inte nödvändigtvis till att de dök.

Plötsligt kommer en farande. Det här ser ju lovande ut men då var de måsar i vattnet som inte hann undan. Jag har klonat bort en mås från denna bild. Påföljande serie med bilder har antingen suddiga måsar eller skarp mås och suddig gjuse. Synd, men sånt händer.

En till spanande gjuse men den dyker inte.  

Ungefär vid denna tidpukt kommer havsörnen som jag visade i förra bloggen. Gjusarna håller avståndet och den här slår sej ner i toppen på en gran så långt bort att den knappt går att se. Örnen har ju sin egen uppvisning och sitter dessutom långa stunder på ett grund mellan dyken. Gjusen avvaktar...

När örnen till slut drar iväg över vattnet kommer gjusen farande snett bakifrån och sedan in från höger. Inflygningen ger ingen skarp bild utan jag får nerslaget, då det ser ut som att fågel slår runt i vattnet.  

Den plaskar runt väldigt mycket och kommer upp vänd åt samma håll som den kom ifrån...

...med några sista stora plask lyfter den. Rätt imponerande med tanke på fiskens storlek och att hela fågeln varit nersänkt i vattnet för några ögonblick sedan.

Morgonens sista gjuse drar iväg. Vädret var för fint och jag var nog också lite ringrostig. Det har inte blivit så mycket fågelfoto i sommar och man måste hela tiden hålla igång för att lyckas sätta fokus på motiven när de dyker upp (eller ner). Lars-Erik tyckte att jag fick för få chanser på fiskgjuse, som ju ska vara huvudattraktion, och gjorde ett rejält avdrag på priset. Alltså kommer jag igen nästa sommar och ska försöka boka tre-fyra veckor tidigare.  

Hälsningar Lena

Här ser man i alla fall direkt vad det är!

Till skillnad från mina abstrakta måsar i förra inlägget råder det här ingen tvivel om vad huvudmotivet är. Pampig havsörn in från höger och det gick förstås undan.

Den passerade vår båt och vände sedan om...

...spanade in bytet som låg på ytan alldeles för nära vår båt, vilket den bestämde sej för att strunta i.

Jag har ju en 100-400 zoom men i det här läget förmådde jag inte att ändra den från läget 400 mm. För att inte bara ena vingen skulle vara klippt har jag beskurit bilden ytterligare lite.

Den store kommer in för att plocka fisken som är en ynklig mumsbit för en så stor fågel, som dessutom har familj.

Här är örnen precis bakom båten dvs på det avstånd en fiskgjuse normalt plockar fisken. Wosh, den svepte förbi vid ytan och det kändes ännu närmare...

De begav sej direkt mot land och vi kunde höra andra örnar skrika inne bland växtligheten. Den har visst två stora ungar och de ville helt klart ha frukost.

Örnen kom en gång till, det tog inte ens speciellt lång tid. Denna gång flög den ut och satte sej på en stor sten till vänster om oss på rätt långt avstånd. Den satt en stund och vi slängde ut en fisk samt flyttade båten så det skulle bli ett mer örnanpassat avstånd. Efter en stunds funderingar lättade örnen och kom flygande mot fisken på det mest fotovänliga sätt.

Nästan lite nonchalant sveper den med sej fisken i de stora klorna. Helt klart ett lätt byte.

Den visade upp sej ytterligare någon bråkdels sekund...

...innan den vek av mot skogsbrynet och den hungriga familjen som vi för övrigt inte såg skymten av (men de hördes).

Bilderna är tagna under en fotoutfärd med Lars-Erik Eklund som driver "Birdphoto Sweden" i Torshälla och ni som följer bloggarna här har sett bilder från utfärder flera gånger tidigare. Egentligen är det fiskgjuse som är huvudmotivet och visst fick jag se och fotografera fiskgjuse, men inte i den omfattning som Lars-Erik vill bjuda på, så jag fick rabatt på denna tur. Fiskgjuse- bilderna spar jag till en annan gång. För mej var det örnen som bjöd på de finaste ögonblicken.  

Hälsningar Lena

Hägerunderhållning

Vad är nu det här för slags fågel? 

Två hägrar som inte är helt överens om fiskeplatserna. Eller en ungfågel som kom för nära...Jag såg dem inte förrän de började veva med vingarna.

Jag gillar miljön bakgrunden ger och har därför beskurit bilderna lite olika. Avståndet var för långt för att göra närbilder av kampen.

Jag hittade hägrarna vid Hjälstaviken en vindstilla morgon då jag hann klämma in en utflykt dit före jobbet. 

Två hägrar i konfrontation kan bli väldigt yvigt.

Här är sista stöten nära...

...och det är förstås ungfågeln som ligger underst.

Här får den ge sej och söka upp en annan fiskeplats.

Den kom rakt fram mot mej och såg inte ens tilltufsad ut. Det var inte någon allvarlig kamp den förlorat men antagligen en bra fiskeplats...

...för här var det ju för djupt. Den lättade och drog.

Hälsningar Lena

Morgonskutt

Tidigt en morgon på väg till jobbet körde jag en spaningsrunda längs en mindre väg och fick syn på dessa två harar. Jag parkerade och öppnade fönstret på förarsidan, sedan var det bara att sitta där med kameran och titta på dem. 

Den hör kamerans ljud och vet att jag är där men tycks inte bry sej alltför mycket. 

" - Vill du att jag ska springa lite kanske?..." Den viftade med framtassarna i luften och såg faktiskt ut som att den retades. Jag ville ju gärna att den skulle göra något mer än bara sitta still.

" - OK! Jag tar några morgonskutt!"

" - Blir det bra så här? Lagom snabbt och inte för långt bort..."

" -Sträcker ut lite..."

Vid det här laget hade hare nummer två insett att den höll på att bli lämnad och den kom farande från höger i spänstiga skutt.

De skuttade inte så långt utan stannade på vad som verkade vara en bra plätt för att fortsätta äta frukost. 

Jag lämnade hararna i det guldgula och fortsatte till jobbet. Trots att jag måste vända bilen brydde de sej inte och jag fick en fin stund med hararna.

Hälsningar Lena

Fredag hos ugglorna

" -PIIIP! Ikväll är det väl fredagsmys? PIIIIP! Får vi en extra mus då? PIIIP! "

" - Suck...de är bottenlösa. Undrar om man kan sno något från en grill? Va snopna de skulle bli om jag kom med en vegoburgare. "

Hej så länge,

Lena

PS. Bilderna är ju tagna i går kväll men jag tror fredagskvällen kommer att blir ungefär densamma hos ugglorna.