Isbjörn

MS Malmö hade nu nått Hayesbreen. Det kändes som att vi låg helt stilla, men vi drev sakta i packisen.

Beroende åt vilket håll man tittade såg det helt olika ut, men det var full med isflak, rätt sorts is för isbjörn.

Jag avslöjade ju redan i förra inlägget att det var en isbjörn i antågande. Låååångt bort kunde vi se den....men den hade kurs på den mörka fläcken i bilden som var en säl...så vi väntade...

När isbjörnen nådde platsen där sälen nyss befunnit sej hade den förstås försvunnit ner i ett hål. Björnen står stilla och tittar tålmodigt ner i hålet....den står där länge....

Till slut lägger den sej ner, gäspar och tar en lur.

Det är fler som passar på att vila lite. Han räknar väl med att de 12 ivriga gästerna har koll på isbjörnen som för närvarande är på tok för långt bort för bra bilder.

Personalen slappnar av en stund på däck innan de går och lägger sej. Kaptenen har nu tagit över och kommer att vara på bryggan under natten då vi driver i isen.

Isbjörnen bestämmer sej plötsligt för att ta ett bad och simmar en bit mellan isflaken.

Sedan börjar den gå mot oss och alla riktar andäktigt sina kameror mot det stora djuret....

Isbjörnen gäspar....tämligen ovetande om hur mycket känslor och spänning den orsakar ombord på fartyget den har framför sej.

Kvällens fotomodell nr 1. poserar obekymrat  framför smattrande kameror.

Det blev förstås många bilder och det är inte helt lätt att välja.

Här ser den ut att le lite nonchalant när den kliver från isflak till isflak.

Den stora isbjörnshannen passerar framför fören på MS Malmö och vi följer den andäktigt. Jag har ju sett andra björnar tidigare, men det här var en mycket speciell upplevelse. En ynnest att få möta dessa björnar som får det tuffare och tuffare för varje år då isen minskar.

Klockan har passerat midnatt då björnen styr kosan bort från vår båt. Vi spanar länge efter den gulvita rumpan som tassar bort över isen. Törs man gå in och värma sej lite ?....OK det finns isbjörnsspanare som håller koll....vi går in en stund.

Hälsningar Lena

Spår

På lätta fötter är vi ute på däck långt före frukost. Under natten har vi rundat Sorkappland och färdats norrut upp till Boltodden.  

Efter frukost kollar vi av en bukt mot Kvalvågen...

...och hittar spår. Det som knappt syns diagonalt på denna bild är spår efter en isbjörnshona med två ungar. Vi är alla spända av förväntan....

En stor flock ejdrar flyger lågt över vattnet.

Det är tredje dagen utan vind och vattnet ligger som en spegel.

Vi hittar ingen isbjörn och åkte därför vidare. Det är inte rätt sorts is så vi fortsatte norrut. Svalbard fortsatte att imponera. Is, vatten och himmel kan ge oändligt med variation.

Det var i det närmaste magiskt att stå på däck och titta ut över vattnet...

På bryggan jobbade Fredrik och Björn böjda över sjökorten.

Kaptenen sover och då är det Sophie som för befälet och styr fartyget bland isflaken. Den stora fina ratten på bilden nedan är bara något folk står och hänger mot, styr gör man med tummen på en liten joystick.

Som Margareta berättat från sina resor är man välkommen upp på bryggan när man vill.

Det är ju skönt att se att de har rätt prioriteringar på bryggan. Isbjörn, säl på is, kaffe och tårta.

Havet är stilla. Den här bilden skulle kunna vara tagen vilken tid på dygnet som helst...

Susanne sitter i salongen och redigerar bilder. 

Arne tar för sej av nygräddad drömtårta och kaffe. Det satt ofta bra med lite fika mellan måltiderna fast vi inte rörde oss särskilt mycket ombord...gott var det i alla fall.

Vi passerade några riktigt stora isberg

...och då var man ute på däck igen och spanade.

Kocken gör förrätter inför middagen.

Baren är uppdukad. Tänk vad lätt det är när det inte gungar....allt på sin plats och inget som rasar...

Klockan är halv sju och kocken berättar vad som kommer att serveras till middag.

Förrätten var en paté med kockens egen cumberlandsås och en liten "surprice" på toppen.

Till middag serverades fläsknoisette med bakad ristimbal, någon slags god sås och blomkål. Maten var mycket god och konstigt nog var man hungrig varje gång vi satte oss till bords. De vegetariska alternativen såg också toppenfina ut och de fick beröm.

Vi har inte riktigt svalt sista tuggan när Björn tar en kopp kaffe och ger sig ut på däck med kikaren. Vi har kommit in i packis vid Hayesbreen och ska ligga där och driva. Här säger han något om hur stora (eller var det hur många?) isbjörnar vi snart skall få se...

Efter ca 30 minuter öppnade han dörren och frågade om någon vill se isbjörn, det rörde sej en stor hanne på packisen....Nu blev det fart i salongen minsann!

Hälsningar Lena

Blankt vatten och möte med storsäl

När vi åt lunch färdades vi en kortare sträcka till en annan vik nära toppen Påskefjella. När vi ankrade på denna nya plats var det helt stilla. De enda krusningar man såg på vattnet kom från vibrationer av Malmös motorer.

Svalbard visade upp ännu ett magiskt ansikte som kändes helt nytt. Inga snöklädda toppar eller glaciärer liknade något vi sett tidigare och så skulle det förbli. Ingen spegling var den andra lik.

Gummibåtarna var snabbt i vattnet och nu kände vi ju till rutinerna och kunde effektivt fylla båtarna. Det var en speciell känsla att forsa fram över det blanka vattnet, trots att vi tillbringade den mesta tiden med att bara "nosa oss fram" med båtarna.

Ganska snabbt fick vi syn på några lunnefåglar och stannade upp helt och hållet för att få titta och fotografera dessa fåglar en stund. Jag är mycket förtjust i lunnefåglar och njöt av denna stund.  

Vi närmade oss en glaciär och miljön ändrade återigen karaktär.

Vår norska guide Björn Nymoen förde oss sakta genom det spännande landskapet och gjorde sitt bästa för att alla fotografer skulle få de bilder de ville ha.

Den här platsen gick verkligen hem hos mej...men det var det många som gjorde.

Här kan man bara ligga still med båten och njuta.

Några ejdrar sveper förbi över ytan med glaciären i bakgrunden.

Vår systerbåt ger lite perspektiv åt den storslagna glaciären. Ibland kände man sej liten...Glaciären såg ut som en spettekaka som när som helst kunde gå sönder...men det gjorde den inte.

Stormfåglar följde hela tiden båtarna och utmanade varje fotograf till flyktbilder.

Vi spanade bort mot MS Malmö och saktade in, ingen brådska att återvända....

Vi puttrade in i en liten vik för Björn hade i kikaren fått syn på något som låg på isen...Vattnet såg ut som en spolad isbana.

En storsäl dök plötsligt upp bredvid vår våt. Den tittade lite misstänksamt mot oss...

Det som låg på isen var också en storsäl. De långa morrhåren krullar sej när de torkar och man kan se några som börjat göra det på den här individen. Vi närmade oss oerhört sakta och Björn stängde sedan av motorn helt.

Vi låg helt stilla och storsälen betraktade oss med viss misstänksamhet. Björn sa att de ofta struntade i båtar om man bara var försiktig.

Den här tycktes tveka en stund men bestämde sej sedan för att ta det säkra före det osäkra och ta ett bad.

Det var dagens bildskörd från Svalbard och nu är det fredag allihopa och det är visst någon slags fotbollsmatch har jag hört.

Hälsningar Lena

Is är mer än bara fruset vatten

Efter frukost var det dax för en tur med gummibåt. Mellan isflaken kunde vi spana bort mot MS Malmö.

Vi har upplevt glaciäris i Alaska och den skala av blå färgtoner som den kan innehålla, men man blir ändå lika fascinerad.  

Vi passerade långsamt den ena förunderliga formationen efter den andra.

Det gick att använda alla tänkbara objektiv för att föreviga bilder av isen. Jag hade en vidvinkel och ett tele med. Det sista mest för de eventuella fåglar och djur som vi kunde stöta på. 

Glaciäris med tele blir så här läckert. Den är verkligen blå.

Det var hög aktivitet bland båtens fotografer och vi hade pratat om det där med att stå i båten....Här var det Arne, Marie och Brutus som jobbade med isfalken från lite olika vinklar.

Arne Bivrin verkar trivas. Solen tittade fram ibland och det var ganska lugnt mellan isflaken.

Solen gjorde att kontrasterna ökade och isflaken ändrade karaktär. Vi fotade mer is...

Båten gled fram i stilla mak (båtmotorn var förvånansvärt tyst) och tobisgrisslorna kom mycket nära.

Glaciärer ska man hålla ett visst avstånd ifrån, även om de kalvar betydligt mer sällan den här tiden på året än när det är sensommar. Glaciärväggen är pampig.

Vi får syn på ett gäng tretåiga måsar på ett isflak och närmar oss sakta.

Måsarna tyckte ändå att vi var lite väl påträngande ....

Dessa satt däremot på ett högre isflak och brydde sej inte alls om vår närvaro när båten gled runt deras hållplats.

På håll fick vi syn på två knubbsälar på ett stort flak med is och snö. De lyftade sina huvuden och tittade förstrött åt vårt håll. 

Inget att oroa sej för verkade de tänka. Sälen som ligger på rygg såg verkligen ut att njuta.

Vår guide och båtförare närmade sej isflaket vädligt sakta och sälarna tycktes ta det med ro när kamerorna smattrade på.

Det var också knubbsälar i vattnet som nyfiket spanade på oss.

Ibland tittade de upp lite extra högt för att kolla in oss ordentligt. Isbjörn äter säl och här fanns det i alla fall en del isbjörnsmat, ett gott tecken hoppades vi.

Vi hade nu varit ute så länge att det började närma sej lunch. Kocken var noga med måltiderna och att vi skulle vara i tid till dessa, så efter sälarna var det bara att åka tillbaka till MS Malmö.  

Hälsningar Lena

Svalbard - genom mina gluggar

Efter en lång förväntansfull längtan var det äntligen dags. Den 20 maj flög vi till Longyearbyen för en tolv dagar lång vistelse på ögruppen Svalbard. Vi skulle både upptäcka på egen hand och mer organiserat, samt tillbringa 7 dygn ombord på fartyget Malmö. Äventyret levde upp till alla förväntningar...

...allt från fågellivet med de ständigt närvarande stormfåglarna till lunnefåglar, praktejder, grisslor, alkekung, simsnäppor, charmiga "fjaereplyttar" mm mm.

Till en storslagen natur som ändrade skepnad var gång man kom ut på däck. Ibland var ljuset bländande vitt och ibland tittade jag ut över det mörkaste kalla vatten. Ljust var det dock dygnet runt och det avspeglade sej på de förvånansvärt låga ISO talen. Miljön kan inte beskrivas med ord, den måste ses.

Slutligen den fråga som man får först när man säger att man varit på Svalbard. Fick ni se någon isbjörn? Ja, genom att ändra den planerade rutten och gå mot platser med mer säkra isförhållanden fick vi se dem, isbjörnar på packis, deras rätta miljö.

I kommande bloggar kommer jag att berätta mer om vår resa och visa mer av det ni sett ett smakprov på ovan. Om ni är intresserade är det bara att följa med.

Hälsningar Lena

PS. För den som undrar så dök vi inte på denna resa. Det går förstås att göra det men inte med det bolag vi bokat båtturen med. Endast ett norsk dykföretag kan erbjuda det och denna gång fick det bli en upplevelse enbart ovanför havsytan.