Stingray City

Det här är nog vad många förknippar med Grand Cayman för man behöver inte vara dykare för att möta rockorna vid denna ö. Stingray City är en grund sanddyn där fiskare började slänga fiskrens till rockor för ca 30 år sedan. Nu är det ett skyddat område (del av en marin park) där det är tillåtet att mata rockor på organiserade utfärder och rockorna tycks trivas med detta arrangemang.

Vår guide informerar ordentligt om såväl reven runt omkring som rockorna och vilka regler som gäller på just denna plats. Man kan ha lite olika åsikter om hur vettigt det är att mata vilda djur på detta sätt men den här killen var i alla fall seriös i sitt sätt att informera.

När man sedan hoppar i vattnet med en burk bläckfiskbitar kommer rockorna farande. Även om det är sk stingrockor, med en tagg på den långa stjärten, så har det aldrig hänt att någon har blivit stucken.

Vår guide fortsätter att berätta om rockorna och visar hur de kommer rakt upp i famnen om man håller i en munsbit. Det räcker att man luktar bläckfisk så kommer de och kollar. Vill man inte ha den närgångna kontakten ska man heller inte ta i maten.

Rockorna har munnen på undersidan och suger in den godsak som man eventuellt har i handen. Den här verkade "sniffa av" min kamera väldigt noga. Inga godsaker att hämta där.

Min svåger får närkontakt med en stor rocka som absolut vill ha smaka.

När man står på botten känner man hur de stora släta djuren sveper förbi och känner av om man har någonting åt dem.

Fredrik får känna av suget i den stora munnen.

Min syster får en rocka i knät....

" - Ska vi pussas lite?"

Här kan man också se några av de andra båtarna som var på plats. Det simmade rockor runt alla båtar så man behövde inte oroa sej att man inte skulle få möta några.

Det var snarare svårt att få bilder på dessa djur utan människoben eller båtar i bakgrunden.

Det här är ett onaturligt sätt att möta vilda djur men de är i alla fall inte fångna i en pool utan simmar i havet och kommer förbi denna sandbank några timmar varje dag för att få sej ett snack.

Grand Cayman är också känt för sina vackra solnedgångar och jag avslutar därför min rapportering med ett par sådana. Här är det en pappa som fotograferar sina barn.

"- Det ska va gött å leva när man har semester! "

Hälsningar Lena

Lite smått och gott under ytan

Alla bilder är tagna med 60 mm makro på ett Canon 7D hus med dubbla blixtar. Djupet är mellan 10-20 m och revet ligger vid Grand Cayman. På bilden ovan en korall som sträcker ut sina små "fångstarmar" för att fånga ätbara partiklar.

Dessa djur heter Christmas tree worm, dvs "julgransmask" om man direktöversätter. De finns i en mängd olika färger och är svåra att motstå när man har makro på kameran.

Julgransmasken sitter stilla på olika underlag och då kan man ju tycka att det inte ska vara så svåra att fotografera. När blixten slagit en gång drar sej dock hela den fina "julgranen" blixtsnabbt in i ett rör. Ibland hinner man inte ens ta en bild innan de gjort sitt "förvandlingsnummer".

Den här bilden hade jag velat ha med i en utmaning här på FS som hette "mönster i naturen", men jag hittade den för sent. Fisken är mycket liten (ca 1 cm) och jag vet tyvärr inte vad den heter.

Det här är en liten "blenny" som lekte kurragömma med mej en lång stund. Den flyttar sej blixtsnabbt runt på korallen och tittar fram här och där. Den kommer alltid fram så det gäller bara att ha tålamod. Många suddfiskar blev det.

När jag försökte få den lilla blennyn på bild hittade min sambo den här röda eremitkräftan som lagt sej så lämpligt.  Det gula runt om är mynningen på en "tube sponge", ett slags svamp som bildar höga rör. Jag tror att de var dessa rör som J-O kallade jättemorötter.

Det fanns även en del roliga små fiskar....

Den här är lite större än den ovan och ni kan säkert förstå min frustration över att jag klippte stjärten. Jag fick dock bara en chans då den poserade så här charmigt och då det gick för fort.

Precis när vi skulle avsluta ett dyk pekade en annan dykare rakt ut i det blå....jag upptäckt den inte först....en tioarmad bläckfisk svävade som en utomjordisk farkost i vattnet. Det var faktiskt två stycken och tyvärr var de på väg bort från oss så det här var den enda bilden jag fick till.  

Hej så länge,

Lena

Tustna revisited, part III

Mot slutet av vår vistelse på Tustna fick vi ett par dagar som började med dimma.

Vår dykbåt ligger vi kajen och väntar på att vi ska packa oss ombord. Det var väldigt stilla...

Det var nästan spöklikt att ge sej ut med båten. Vi spanade naturligtvis efter delfiner för det hade varit perfekt en morgon som denna. Fiskaren ombord på Flink hade ju omringats av ett 50 tal delfiner ett par dagar innan...

Det fanns ju gott om mat till dem kunde vi konstatera på morgonens första dyk.

Dagens bjöd dock på flera spännande möten med marulk eller "breiflabb" som den heter på norska.

Jag hade 60 mm makro på ett dyk och då kan man t ex fånga en havsspindel på bild...

....eller varför inte en vacker snäcka (Calliostoma zizyphinum).

Vår värd Kenneth var mycket nöjd då han hittat en ny dykplats som hade mycket fint att bjuda på.

I det här läget kan dykning i skandinaviska vatten vara lite tungt....på väg uppför dykstegen. Det står "Guns and ammo" på det svarta röret till vänster. Undervattensjakt är tillåtet i Norge (ej hummer) och vill man försöka fånga en torsk med ljuster så kan man låna ett ur behållaren. Det är inte lätt...

En känd natur- och undervattensfotograf passar på att föreviga en annan fotograf.

Det var inte lika varmt mot slutet av veckan och grillen fyllde fler funktioner än att bara tillaga korven på. Lunch är väldigt viktigt mellan dyken. Jonna, Kenneth och kocken Johan tittar på bilder.

Ingvar Eliasson (till höger), en känd FS profil, hugger in på skorporna i väntan på korven. 

På lunchen är det också skönt att vila lite och med tjocka kläder på kan dykare finna en vilsam position även på mycket hårda underlag.

Vi fick aldrig se några delfiner men på väg hem skymtade vi några tumlare. Det blev en fin avslutning på vår Tustnavecka.

Sista kvällen är det alltid Hawaiitema och utstyrsel är obligatorisk. Det här sköna gänget från Dykeriet i Nyhamnsläge (Skåne) tog hand om oss under veckan. Dykeriet har arrangerat dykveckor i september på ön Tustna i Norge i över 20 år. Vi fick en toppenvecka med en extra knorr eftersom Jonna och Ingvar även höll i en undrvattensfotoworkshop denna vecka. Vi har redan bokat en vecka i september 2015...

Hälsningar Lena

Tustna revisited

I mitten av september tillbringade vi en vecka på ön Tustna som ligger mellan Kristiansund och Trondheim. Vår dykbåt låg i en hamn där det fortfarande bedrevs en del småskaligt fiske.

I gryningsljuset lägger båten Flink ut för att vittja krabbtinor. En mans besättning och en äldre man (möjligen pappa) som hjälper till på kajen.

Den här dagen fick båten Flink följe av ett 50-tal delfiner ute i fjorden. Något som dess skeppare aldrig upplevt förut trots att han växt upp här. Gissa om vi spanade efter delfiner påföljande dagar...

En liten rundlagd hund i sina bästa år huserade också på kajen. Den lade ner mycket kraft på att skälla ut dykare. Här har den dock hittat betet till krabburarna.

När vi gav oss ut mer vår dykbåt denna morgon kom ett gäng skrakar. Det skulle kunna vara småskrake, men jag vet inte vad jag ska titta efter för att försäkra mej om det. Lokalen kan dock stämma. 

Ejdrarna kom betydligt närmare båten och hade inte så bråttom.

Vattnet var fascinerande blågrönt och nära ytan var det gott om småfisk.

Tare i solsken.

Vi hade fantastiskt väder i början på veckan och lunchen denna dag avslutades med vila i solen. Notera dock att en person badar...riktigt så varmt var det inte (absolut inte i vattnet).

Mellan dyk ska man äta och vila....

Innan vi kom iland denna dag hade vi dessutom haft fyra möten med havsörn. Så nära Skandinaviska örnar har jag aldrig varit. Även om bilden är beskuren så var det fantastiska ögonblick. Vår sena semestervecka började riktigt bra.

Hälsningar Lena (som dyker i arkivet)

Bläckfisk special, ett dyk i arkivet

Det regnar ute och inspirationen är inte på topp. Jag drömmer mej tillbaka till Mexico, där vi var och dök i slutet av mars. Varmt blått vatten och färggranna fiskar. Bläddrar i Lightroom... 

Tänk att en blåprickig plattfisk kan vara så kamouflerad. Den smälter in ännu bättre om man inte lyser upp den med blixt.

Jag hoppas ni ser den här ordentligt, den är nämligen giftig och inte något man ska sätta handen på av misstag.

Bläckfiskar kan vara oerhört väl kamouflerade och den här såg inte jag förrän den rörde på sej. Lägg märke till fisken till höger om bläckisen.

Bläckfisken vill ha den skrevan som fisken håller till i...

Sådär, bläckfisken är nöjd och fisken fick flytta på sej. Jag är mest förvånad att fisken stannade kvar. Betänk att de har en dykare med kamera och blixtar väldigt nära (bilden är tagen med fisheye, 17 mm) och något beskuren.

Den här vackra bläckfisken hittade jag senare på samma dyk. Den bjöd på lite orange färg när jag kröp riktigt nära med kameran.

Det här är samma bläckfisk fotograferad från andra hållet. Fredrik försöker "prata" med den genom att erbjuda sina fingrar och skrapa lite på stenen. Ibland skickar bläckfisken ut en tentakel för att undersöka och "smaka" med sina sugkoppar. Den här ville inte interagera med oss men handen ger er åtminstone en uppfattning om bläckfiskens storlek.

Den satt förnöjt kvar och lät mej komma mycket nära med kameran.

Det här är väl en mindre lyckad bild på fiskar men jag upptäckte också att det finns en simmande bläckfisk med i högra hörnet. Mexico bjöd på många bläckfiskmöten.

" - Hallå ! Men jag då? Kan inte jag få vara med på bild ??? "

Hej så länge,

Lena

Det kommer en dagens bild vad det lider....kanske flyger det in något nytt i trädgården...