Att fotografera hajar i deras naturliga miljö

Solen står ganska lågt och vi ska snart avsluta dyket. Vi är sju dykare som drivit iväg från klippväggen och ligger stilla i det stora blå havet. Det finns inga revfiskar eller stim här ute, det är en vidsträckt blå tomhet åt alla håll och djupet är okänt för oss. Plötsligt passerar en strömlinjeformad skepnad på ganska långt avstånd från gruppen. På formen ser jag att det är en silkeshaj....kommer det en brukar det komma flera....

Det kom flera silkeshajar (13 stycken till slut) och de blev även modigare när de blev fler och kom betydligt närmare. Luften i våra flaskor började dock ta slut och en efter en fick vi gå upp till ytan där vår följebåt fanns. Tiden och tålamodet som krävs när man fotograferar vilda djur begränsas här av hur stora flaskor man har på ryggen och vilket djup man varit på. Det svepte t o m förbi en tigerhaj på detta dyk, men det var bara tre dykare som fick se den och avståndet var ändå för stort för bra bilder.

När man fotograferar under vatten strävar man hela tiden efter att ha så lite vatten mellan objektivet och motivet som möjligt dvs man vill komma nära (teleobjektiv är alltså inte ett alternativ). De vilda djur man möter under vatten är inte lika skygga som de landlevande djuren, men de flesta är ändå reserverade och blir ofta skrämda av bubblor från dykare. Det finns undantag men hajar är reserverade och en hel del väldigt skygga.

För fotograferingen använder jag en vanlig DSLR (Canon 7D) monterad i ett undervattenshus med två blixtar, ett fokusljus och olika (utbytbara) frontportar beroende på objektiv. På denna resa var det mest Tokina 10-17 fisheyezoom med eller utan 1,4 extender. På bilden står ett antal samlade fotoriggar med blixtar på hopvikbara armar. Dessutom måste man kunna dyka, inte bara  ha ett dykcertifikat utan man måste ha erfarenhet som dykare. Det är lätt bli alltför upptagen av motiven men man får aldrig glömma att kolla djup, tid och luft, dvs man får aldrig glömma att dykningen måste komma i första hand.

För att få hajar nära kameran kan man mata dem och det förekommer specialiserade resor där man gör det. De flesta dyk sker utan bur även när det finns mat i vattnet undantaget vithaj. Matningen ger en del onaturliga beteenden men det blir fina bilder, precis som när man matar djur på land. På denna resa förekom ingen matning av hajarna utan vi fick bara lita på tur och tålamod. Platsen var Stilla Havet utanför Mexico vid en liten ö som heter Socorro, där finns det gott om både hajar och manta.

De vitfeniga revhajarna som jag beskrev i ett tidigare blogginlägg ligger på dagtid på klipphyllor och vilar. De jagar nattetid.

Om man är försiktig kan man smyga sej fram till dessa och ta några bilder. Här ser man att de börjar bli störda och då backar man undan. Inte för att de är farliga utan för att man inte ska stressa dem i onödan. Största problemet här, nära klippväggen, är strömmar (vertikala) och dyningar som knuffar fotografen hit och dit.

Men det går att komma nära. Dessa hajar är ganska små (ca 170 cm långa) och betraktar inte dykare som potentiella byten.

I öppet vatten ger inte dyningar och strömmar samma problem och den vitfeniga revhajen kommer ganska nära om man har lite tålamod och ligger stilla. Här en dräktig hona.

Den här silvertip hajen kom dock aldrig nära utan betraktade oss på behörigt avstånd. Bilden är kraftigt beskuren och kvalitén därefter.

Dessa mäktiga hammarhajar fick vi tyvärr inte heller se på nära håll. De passerade oss i stora stim (30-40 st) vid ett par tillfällen men avståndet var alldeles för stort.

Beskuren och konverterad blev detta min bästa hammarhaj. Det här är betydligt större hajar än revhajarna.

Den roligaset arten vi fick möta var dock silkeshajen och ett utmärkt fotoställe var faktisk under vår båt. Det här är nyfikna hajar som kan komma riktigt nära om man ger dem tid. De blir också modigare om de är fler. Alltså följde några långa sessioner "hängande" på mellan 10-15 meters djup under båten.

Inledningsvis är den lite försiktig...Silkeshajen blir 2,5 till 3 meter lång och är betydligt kraftigare än de slanka revhajarna. De äter fisk, bläckfisk och ibland krabba.

Min sambo, som i normala fall inte fotograferar, hade vunnit ett undervattenhus till sin Iphone. I det klara och ljusa vattnet fick han förvånansvärt bra bilder.

Vår båt kan skönjas i bakgrunden. Den här silkeshajen kom tillräckligt nära för att blixtarna faktiskt skulle ha lite effekt. Den lilla randiga fisken vid nosen är en pilotfisk. De håller till runt hajar och äter både parasiter och rester från den stores bord.

Silkeshajarna bjöd verkligen på sej, det var bara att ligga stilla och njuta. Vid detta tillfälle hade vi fyra stycken som cirklade runt oss.

En av Sveriges duktigaste undervattensfotografer tillika marinbiologen Anders Salesjö med en nyfiken silkeshaj.

Ibland kom de väldigt nära. Objektivet på detta dyk var 10-17 mm fisheye.

Avslutar med en bild på vår båt Solmar V och en av de två gummibåtar som vi också dök ifrån. På resan fick vi även möta mängder av mantor som inte alls var skygga utan snarare sökte upp dykare och tycktes gilla att vara i centrum. Mer om det i ett annat inlägg.

Hälsningar Lena

DB 101 - Grillat är godast !

Med ett glas av vårt eget vin från 2008 fick denna grillafton sin speciella glans. Hoppas alla får en strålande helg.

Hälsningar Lena

DB 100 - Överhettad bostadsmarknad i Solna

Eftersom SMHI utlovat en strålande solig morgon, och jag inte sett solen sedan vi kom från Mexico, steg jag upp extra tidigt och åkte till min favoritpöl i Solna före jobbet. Där rådde stor kakafoni bland de nyanlända säsongsgästerna och just bostadsfrågan var ett hett ämne. Frågor som mäklararvoden, lånevillkor, byggnadsmaterial och tillgången på limpsmörgås med ost (dvs fikande dagisgrupper) var återkommande ämnen i den hetsiga debatten.

DB 100 - Skrattmåsarna har anlänt till Råstasjön !

Konkurrensen om bra boplatser var stenhård och det spanandes både högt...

...som lågt,...eller så var det bomaterial just den här var ute efter...

" - De här stråna kommer hon att gilla, måste bara greja en snygg inflygning, hur nu det ska gå till med så sned last...."

" - We have liftoff ! Oooww, hur ska det här sluta....? "

" - Blöta plockepinn !!! Ni anar inte hur det här känns.....Nu gäller det att inte tappa höjd....50 m ska man väl ändå greja. "

Diskussionsämnena varierade mellan de olika paren.

" - Älskling, många har ju redan börjat bygga, vi måste slå till nu ! Räntorna är på väg ner och ett bättre tillfälle får vi inte..."

" - I år SKA JAG SJÖTOMT MED EGEN BADPLATS !!! Jag struntar i vad det kostar, vill du ha ägg i boet får du banne mej fixa det !"

" - Oj hoppsan !!! Rund och VACKER menade jag....inget annat,... välformad....sexig...ehhh.....suck. "

" - Den här tomten är unik, vi har aldrig bott finare,..... Jag kan ta ett extrajobb i stan och då blir det pizza på helgerna...inga problem,... en win-win-situation för oss båda, eller hur... "

Andra hade redan bestämt sej och börjat med bygget.

" - Hoppas den här duger, det är svårt det där med färger och inredning..."

" - Den här blir perfekt i barnkammaren ! "

Vissa andra par var mer heta på gröten.

" - Vaddå grannen stirrar, det var inte ett problem förra året ! "

" - Fotograf ? Vaddå fotograf,... vart då? Jag har inte glasögonen på mej i det här läget fattar du väl ! "

" - I morgon är det fredag !!! Lite bad, lite snacks, lite mys...wow...det här kommer att gå fiiiint ! "

Hälsningar Lena

DB 99 - Det blåste grymt kallt idag...

...men vad brydde sej dessa lurviga småhästar om det...

....de vände mulen mot vinden och fortsatte sin dag i hagen ( DB 99).

Hälsningar Lena

DB 98 - Från det stora blå till en regnvåt altan

Båten ligger ankrad vid en mycket liten ö som heter San Benedicto och vår första dykplats ute i det stora blå havet heter El Boiler. När vi sjunker ner under ytan är vattnet spektakulärt blått och sikten fantastiskt bra.  

Vi går ner lite djupare och när jag tittar upp längs bergväggen blir jag nästan yr av fiskstimmen ovanför mej.

Stimmen fortsätter att fascinera men vi spanar hela tiden efter större djur...

Plötsligt får vi syn på några bekanta siluetter lite ovanför oss...hajar...

Ganska snart möter vi den första hajen på lite närmare håll. Det är en vitfenad revhaj, som också kan kallas vitspetsig revhaj, vitspetsig korallhaj, eller varför inte öknamnet ”havets råtta”. Det är nog den vanligaste hajarten som dykare får se och för de som tvekar inför åsynen av dessa vackra djur kan jag intyga att de inte betraktar dykare som mat.

Den vitfenade revhajen blir bara ca 170 cm lång och om den inte är dräktig, som den på bilden ovan, är den slank och väger ca 30 kg. Alltså en ganska liten haj.

Det är väl ändå ingen som kan tycka att den här blivande hajmamman ser särskilt hotfull ut? Den vitfenade revhajen föder 2-5 ungar vid varje tillfälle, som troligen inträffar vartannat år.

Den här hajarten ligger ofta stilla på dagen och vilar på klipphyllor eller i grottor. På natten jagar den och kan förekomma i stora grupper som slinker in och ut mellan koraller i jakt på lämpliga byten, därav liknelsen med råttor.

Visst ser det lite mysigt ut där de ligger tillsammans ?

Här har ett gäng små hajungar samlats i en liten grottöppning. De är ca 30-50 cm långa och bedårande.

De små babyhajarna har en muräna och en blåsfisk som "kompisar" med sej inne i grottan. Man slutar aldrig förvånas.

De vitfenade revhajarna får vi möta vi flera tillfällen under resans gång.

Eftersom dagens inlägg bara innehåller bilder från resan kommer här också en dagsaktuell bild. DB 98 - Så här såg det ut på eftermiddagen på vår nya altan....Jag kan bara konstatera att vatten kan ge många olika upplevelser...

Hälsningar Lena