Nu frodas det i växthuset

Nu växer det så det nästan knakar i växthuset. Gurkplantorna till vänster nådde inte upp till bordskanten vid utplanteringen för en månad sedan och var förstås väldigt tunna. Nu hotar de att växa in på bordet. Mot gaveln i bakgrunden växer paprika och chili och till höger tomater som redan slår i taket. På golvet står två krukor med dill som jag skördat av en gång. Den vita burken är en högtalare, det är ju helg... 

Jag vill också att det ska vara fint så länge vi kan sitta i växthuset och äta på helgerna. Därför finns det alltid blommor, åtminstone en kruka, duk på bordet mm. Jag drar mej inte för att lägga på vitt linne på bordet, även om det är en enklare duk just nu. 

Här serveras det grillade kycklinglårfiléer som marinerat i koreansk gochujangpasta, japansk soja, vitlök och honung. Salladen, med isbergssallad från egen odling, innehåller syrliga äpplebitar och är smaksatt med sesamolja. Den ljusa såsen innehåller rostade sesamfrön och en skvätt soja. Tillsammans blev det en mycket fin kombination med den kryddiga kycklingen.  

Det är inte så ofta vi har dessert med här är det en chokladkaka som liknar chokladbollar, med grädde och importerade hallon som det egentligen bar emot att köpa, men jag hade inga kvar i frysen. Det serverades också ett glas portvin som sambon gjorde förra sommaren på små körsbär plockade på en allmänning inom området. Det har legat till sej ett år i skafferiet och smakade riktigt gott.  

I går skördade vi de första slanggurkorna. Det har mognat sju stycken på rekordfart så det blir gurka i salladen även ikväll. De första tomaterna börjar också bli röda. Det är "super sweet" som vi har haft i flera år och är mycket nöjda med. 

Jag är nog mest nyfiken på dessa tomater. Det är Blush Tiger som placerade sej på första plats i Peters (och hans frus) stora tomatutvärdering förra året. Vi har en planta, man kan ju inte ändra sortbeståndet för mycket :-)

Det växter också bra på hyllan med paprika och chili. Till höger har den milda orangefärgade habaneron redan mogna frukter. Det är en planta som vi övervintrat så den har blommat från mars inomhus. Dessa chili blir marmelad. Till vänster är det en paprika som heter Sweet banana. Det är också en ny sort. Vi fick så oerhört mycket chili av starkare sorter förra året så i år har vi satsat mer på paprikaliknande varianter, som man kan äta i sallader och grilla.  

Vi har dessutom kvar ett "träd" med chili som vi haft i åtta år nu och den började blomma redan i januari, tidigare än någonsin. Plockade en hel skål Jamaica Bell förra helgen. De här medelstarka frukterna hackar jag i matberedaren tillsammans med vitlök (eller enbart chili) och fryser i en istärningslåda. Sedan är det bara att ta upp en kub eller två när man lagar mat. Väldigt praktiskt sätt att använda chili och det finns alltid kuber i frysen.

Hälsningar Lena

Möten i vassen

Steg upp väldigt tidigt en morgon och åkte till Hjälsta för att gå en tur längs spången som är helt omgiven av vass. Första delen var mest grönt och glittrande av dagg.

Innan jag kommit till den egentliga vassen poserade en ladusvala väldigt snyggt, så den får vara med.

Ute på spången blev det först en sävsångare med näbben full av mat.

Den flög upp och satte sej i ett vasstrå och spanade.

En fågel som jag specifikt letade efter var trastsångare. 

Den sjöng och flög mellan olika delar av vassbältet, sjön igen, flög en bit, sjöng osv. 

Vassångaren kunde höras hela tiden nästan oberoende av var jag befann mej i vassen. Det var flera stycken och de satt oftast högst upp på ett strå och sjöng oavbrutet en ganska monoton sång.

En skäggmesunge dök plötsligt upp framför mej. Annars var de mest som poppande och pingade bollar i vasshavet.

Mötte även den här skäggmeshannen men då rörde sej vassen alldeles för mycket.

Avslutar med rörsångaren som poserade väldigt fint en stund.

Den sjöng också av hjärtans lust. Tur att de här sångarna ger ljud ifrån sej så man kan få någon ledtråd vad det är. Vid sjutiden på morgonen drog jag vidare till jobbet efter en stor dos fågelsång och strålande morgonsol.

Hälsningar Lena

Svanar dyker inte men svanungar gör det.

Det var bråda dagar vid Råstasjön och ungar av olika arter turades om att vara de sötaste.

Här är det i alla fall några som kommer att få ett skrovmål. Om de nu är stora nog att de kan svälja den fisken...

Kolla så kaxig doppingen ser ut med den middagsfisken i näbben. Jag har sett bilder då de tagit betydligt större fiskar, men jag har inte själv lyckats fånga det.

Det var dock inte de här två som skulle få ta del av den fisken. Stor besvikelse tycker jag att man kan se. Det var inte rätt ungar.

De fick minsann ligga kvar och vänta på sina egna föräldrar.

Råstasjöns svanpar har fått ungar och lyckats bättre i år än förra året, då det blev översvämning i boet. Nu såg jag minst sex grå dunbollar och de simmade runt på egen hand när jag hittade dem (föräldrarna låg på land och sov middag). Ungen vet redan nu att det finns mat under ytan men den har inte så lång hals som sina föräldrar, så det är svårt att komma åt maten.

Vuxna svanar dyker inte, de har långa halsar och sträcker sej bara efter maten. De här småttingarna får dock ta till alla sätt de kan för att få i sej mat t ex dyka. De börjar med ett spaningssim...

...sedan ner med huvudet och upp med rumpan...

...och så simmar den allt den kan med sina små simfötter.

Det blir ett väldigt vispande för den lilla ungen är förstås lätt som en kork.

Den simmar i alla fall på så länge den orkar.

Efter en stund flyter den upp på ytan och det är oklart om den ens hittade något att äta. 

Jobbigt var det också. 

Efter en stunds dykande går den upp på land för att vila och då kan den ju passa på och äta lite av det gröna där istället.

Men de vill helt klart hellre ha de där snaskigare vattenväxterna under ytan som är så jobbiga att plocka upp.

Hälsningar Lena

Den praktfullaste kan man inte motstå

I veckan snubblade jag nästan över en mandarinand vid Råstasjön. Den låg och vilade på gräset och jag stod bara ett par meter ifrån den när jag insåg att det var minsann inte en vanlig gräsand. Den var dock nästintill lika van vid människor som gräsänderna och då kunde jag ju inte motstå att ta några bilder på denna praktfulla fågel. 

Den är visserligen inte riktigt så grann i färgerna längre för parningstiden är förbi, men den har fortfarande rejält med färger och i solen gnistrar den förstås ännu mer. 

Den klev upp ur badet och kom så nära att det gick att ta porträttbilder. 

Halskragen är extra effektfull. 

Hälsningar Lena

PS. Jag letade förstås efter hybriden för att se om ungen hade klarat sej men jag hittade den inte. Hann dock inte gå runt Lötsjön också och de kan ju tänkas vara där.

Fotoutställning i Säterdalen

Årets upplaga av En fotografisk resa i Säterdalen gick av stapeln den 6 juni. Från klockan 9 började vi hänga våra verk på de röda väggarna. En del dokumenterade förstås. 

När allt var på plats kunde man uppdatera sej med gamla bekanta. 

Arrangörerna blev intervjuade av en Dala murvel och två besökare tittar närmare på Bengts bilder. 

Mellan de två föredragshållarna Thomas Jågas/N och Tore Hagman måste man äta Rättviksglass. Saltlakritsglassen ser ut som betong och smakar himmelskt.

Man kunde också sitta i solen och sticka.

Eller så kunde man spana på de unga sädesärlorna som ännu inte bemästrade konsten att fånga insekter i luften. Som vanligt ett mysigt arrangemang med intressanta föredrag och trevlig samvaro. I år hade vi dessutom väldigt bra väder.

Hälsningar Lena