Vitsvansen igen, nu med kompis

I helgen blev det förstås lite spanande ner i skogen bakom huset. Eftersom det är en brant sluttning vid tomtens slut står jag nästan på "fågelhöjd" när jag tittar ut i skogen. Den höjden passar också för ekorrar och "vitsvansen", känd från tidigare inlägg, kilade fram och tillbaka mellan träden.

Det blev också mycket upp och ner längs tallstammarna. Ibland i ett rasande tempo. Här laddar hen för ett tur upp.

Vilket kort därefter övergick i en tur ner för stammen. 

Upp igen, full fart.

Ner! Men vänta. Plötsligt hade kurre inte vit svanstipp längre.  

Vitsvansen har minst en normalfärgad kompis, eller kanske partner, vem vet? Den helbruna, nu med delvis grå vinterstass, var svår att fånga på bild. Det gick verkligen undan när den passerade. 

Den vitsvansade ekorren visade däremot upp sej utomordentligt bra, vid flera tillfällen. Det vita på svansen gör den faktiskt lätt att följa när den rör sej i träden. 

Notera klorna på de långfingrade tassarna. Inte konstigt att den kan hålla sej fast som en kardborre på trädstammarna

Solen tittade fram på eftermiddagen och gav en stunds guldglans till naturen.

Vi får se vad de hittar på till helgen. Med en bil på verkstaden och den andra upptagen lär det bli naturupplevelser lokalt, om det ska bli några.  

Hälsningar Lena

Några svartvita rutor från en tur till Angarnsjöängen

Det är helg, bra väder och jag är ivrig att komma iväg någonstans. Jag måste välja mellan flera olika ställen som kan ha intressant djurliv så här års. Jag bestämmer mej för att åka till Angarnsjöängen. Denna plats har genomgått en omfattande restaurering. Med hjälp av en dammlucka vid utloppet efterliknas de naturliga årstidsvariationerna i vattenståndet vilket gagnar fågellivet och bromsar sjöns igenväxning. Strandängarna runt hela sjön betas av kor. 

De pampiga björkarna fångar mitt intresse. Det är kylslaget och frost på marken.

Just dessa träd bidrar till att jag väljer att visa enbart svartvitt i denna blogg.

En nötskrika sveper förbi. Den är Sveriges talrikaste kråkfågel men ack så lurig att fånga på bild.

Blåmesen är lite vanligare och även om den är vacker i färg väljer jag att visa den i svartvitt.

Jag stod vid en matstation en stund om kunde inte annat än njuta av småfåglarnas iver vid den stora proffsiga automaten. Den behöver antagligen inte fyllas på mer än en gång i veckan. 

En tofsmes kom förbi vid samma matning och jag fångade den på bild även om jag vet att den ofta kommer på besök i restaurangen hemma. 

Större hackspett är ju också vanlig hemma men jag kunde inte motstå denna.

Jag lämnande Angarnsjöängen efter ett fin tur utan att ha en aning om att en svarthakad buskskvätta just då råkade vara på besök väldigt nära. Men jag får klara mej utan denna lilla pippi. Söndag denna helg var vigd åt uppgifter som bara måste göras, bl a hängde ett vildsvin i garaget som måste förpassas till lagom anpassade portioner i frysen. Samtidigt behövde vi byta däck på två bilar då vintern verkar vara i antågande. 

Hälsningar Lena

Fasaner

Jag tog en promenad på ett för mej nytt ställe. Vägen var privat och skyltad på ett tydligt sätt att jag inte fick köra in, alltså fick jag gå. Det var inte alls en nackdel för vädret var ovanligt milt och vägen kantades av en gammal ekallé. 

Gamla, delvis raserade stenmurar med grön mossa skymtade längs vägen. Det var riktigt fint.  

De här stora fina svamparna stod vid vägkanten och såg goda ut, men jag plockar bara de jag är absolut säker på och det här visste jag inte ens vad det var. Stefan kanske har ett bra förslag?

Jag fortsatte runt en krök och kom fram till en stor gård. Där mötte jag en fasan...

...öh, det var visst två fasaner...

...och en till...

...och flera stycken på den gamla stenmuren, men jag hann bara få med denna på bild innan de irrade iväg för långt. Notera de skimrande fjädrarna på rumpan. Fasaner är riktigt vackra, även på hösten då de inte behöver vara pråliga. 

Sedan följde en "kurragömmalek" då jag fick testa autofokus i högt gräs på rörliga fåglar. De rörde sej dock inte så fort.

Naturen bidrog med filter på längden, snedden och tvären.

Jag hade minst sex olika fasantuppar som jag kunde spana på i det torkade gräset. Var kom alla dessa från?

Jag såg sedan de små husen och fållorna täckta med nät. De är förstås födda här och utsläppta för att jagas av någon som betalat för att få skjuta fasaner. Dessa har uppenbarligen klarat sej undan så här långt, men fasan får jagas fram till och med 31 januari. 

Det gäller att se upp om man är fasan!  

Hälsningar Lena

Inte norrsken men bra nära

Ljus som rör på sej i vågor, skimrar och byter färg. Givetvis associerar man till norrsken då man står och tittar häpet på ljusinstallationen Royal Sky som är en del av Allt ljus på Uppsala 2025.   

Det är ett lettiskt team som skapat Royal Sky och det är den mest imponerande ljusinstallationen i årets show. 

Verket är stort och jag blev stående en lång stund på cykelbanan bakom Carolina Rediviva. Det förändras hela tiden och jag kunde inte slita mej från platsen.

Många stannar och tittar förundrat upp mot det böljande ljuset. Det är mycket folk ute på gatorna och jag fick leta för att hitta en parkering dvs jag borde ha tagit tåget istället.

Här går Millenium Falcon upp i varp speed. Till de av er som minns första Star Wars filmen från 1977, som hade (för den tiden) häpnadsväckande specialeffekter. 

Jag gick vidare och hittade en stillsammare installation, L'envol, som lyfter ljusfåglarna mot himlen. Verket är gjort av Pitaya, en fransk designstudio från Lyon.

Den här heter Helicoled och den kräver handkraft för att snurra dvs man får gå fram till en stor låga och veva. Det finns två lådor med vevar och den blir mer spektakulär och båda vevarna dras runt. Det är ett franskt konstnärskollektiv, Super Idée, som gjort verket. 

Hexx är ett hexagonalt nätverk som pulserar i färg och intensitet. Den lilla tjejen tyckte det var kul att springa genom ljuset och ville absolut inte åka hem, vilket hennes pappa förslog då hon rundade honom. Verket är spanskt och gruppen bakom heter Calidos, det bygger på avancerad programmering. 

Slutligen nådde jag stora torget och där blev jag stående framför Geist, en lång stund. Den är skapad av This is Loop, en brittisk konst- och designstudio som skapar installationer i gränslandet mellan konst, vetenskap och teknik.    

I Geist förvandlas avancerad forskning från bl a T2K experimentet i Japan till ett magisk ljusfenomen som väcks till liv av publikens närvaro. 

Det tar faktiskt en stund innan jag inser att det är jag själv med kameran som dyker upp i olika upplagor, när jag står och tittar in i detta kaleidoskopliknande verk. 

Jag har inte visat bilder på alla installationer jag såg och jag har dessutom missat ett par som ser intressanta ut på nätet. Det blev en rätt sen promenad och jag kunde inte leta på alla verk. Om man inte vill gå runt och titta på allt som finns skulle jag rekommendera Geist på stora torget och givetvis Royal Sky, som man når genom att gå från Stora torget , Drottninggatan över ån och uppför backen till Carolina Rediviva. Den norrskensliknande installationen ligger bakom det gamla biblioteket. 

Hälsningar Lena

Ny "stubbe"

Den fina stubbe som jag använt som extra utfodrings- och fotoplats under vintrarna har tyvärr naturen tagit hand om. Jag blev därför tvungen att fixa ett alternativ och sambon snickrade då ihop ett litet "bord" men en grop i mitten för frön. Jag ville förstås testa den nya stubben men vädret var inte på min sida och skärpan är ganska "mjuk" på de första matgästerna. ISO 6400 och 1/1000s förslår inte när man fotar småfåglar.   

Men de hittade i alla fall fram till denna del av fågelrestaurangen, som bara har helgservering. Nu börjar också koltrastarna anlända i trädgården och de vill helst ha servering på markplan. 

Här har en kändis hittat fram. En koltrast med några vita fjädrar på ryggen. Han var här förra vintern. I bakgrunden kommer hacke inflygande.   

Hackspetten sätter sej i bakgrunden och inväntar sin tur tålmodigt. 

Men man kan ju inte vänta hur länge som helst. Hacke tar kommandot och intar matplatsen under en del flaxande.

Han får äta ifred, i alla fall en liten stund. Den nya stubben fungerade utmärkt, även om den inte är lika fin som den gamla. En fördel är dock att den går att flytta runt, så det går att få viss variation på bakgrunden. 

Bredvid stubben har vi en buske med röda grenar som småfåglarna gillar att sätta sej i. Notera att dessa satte sej på nästan exakt samma ställe.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena