En novembergrå morgon med små färgklickar

Jag hade en halv ledig fredag och hade bestämt mej för att göra det bästa möjliga av den, trots att vädret inte var det allra bästa för en fotoutflykt. Eftersom jag kunde styra över mitt jobb denna dag valde jag att åka ut på morgonen, innan det skulle börja regna. När jag kom till Hjälstaviken rådde en novembergrå ton och det blåste dessutom ordentligt. Men jag var ensam på parkeringen, alltid något. 

Jag gick längs spången som är rätt mysig men där var det helt tyst, inte ett kvitter. Här kan jag välja att gå till en småfågelmatning eller ut till gömslet. Jag valde matningen, en stund i alla fall. Det var fullt ös där men förhållandena var ISO 10 000 och det var samma fåglar som jag har i matningen hemma. Inte en skymt av kungsfågeln som brukar finnas här ibland. 

Jag gick tillbaka till spången och ut till gömslet vid vattnet. Fortfarande inga roliga fåglar i vassen och ute vid gömslet simmade endast några gräsänder. Inga gråhägrar eller ägretter. Det dök upp en kricka som flög upp precis efter att den landat. Det blev en bild som verkligen levde upp till novembergrå. 

När jag lämnade gömslet kom det några koltrastar flygande och jag vände mej om precis när en slog sej ner. Med den höstfärgade växtligheten på taket i bakgrunden konstaterade jag att det blev ju faktiskt en rätt fin "färgklick" mitt i allt det grå.

När jag sedan gick sakta längs spången, med vassen vajande på bägge sidor, hörde jag några omisskännliga "ping" och plötsligt sprang en liten brun och blå fågel framför mej. Jag tvärstannade, för nu gällde det att vara försiktig.  

Något senare runt en krök på spången hittade jag dem, ett helt gäng skäggmesar! De första jag ser för säsongen och anledningen till att jag återigen valde Hjälsta för min utflykt. 

Det var vuxna fåglar blandat med ungfåglar. De var på spången och på räcket.

Helt bedårande, men snabba och flaxiga av sej. Jag växlade mellan ISO 6400 och 10 000 för att få en någorlunda kort slutartid, men flygbilder var ju bara att glömma i det här ljuset. 

Bilderna är brusreducerade i LR och eftersom det blev många är jag väldigt glad att det inte tar 12 minuter längre (efter senaste datorservicen), utan bara runt 20 sekunder.

Egentligen ville jag ju helst ha bilder i vassen, men jag fick inte så många chanser och när de flög in där försvann de oftast direkt. Vassen vajade dessutom alldeles för mycket för att få fokus på en liten fågel. Även om de flög in i vassen kom de snart tillbaka, jag bara väntade en stund och stod där jag hade bäst uppsikt över spången åt tre olika håll. 

jag kom på att jag måste ta en översiktsbild. Jan vill ju gärna se det och så här såg det ut med 100 mm, vilket var vad jag hade till hands. Bilden är endast beskuren från 2/3 format till 3/4, för det passade bättre. Jag hade valt att sätta fokuspunkten så långt ner i underkant som möjligt för att få skarpa fåglar.

Till slut kom de väldigt nära och jag stod på knä på spången. Jag vågade inte lägga mej ner då de började närma sej, för då hade jag garanterat skrämt bort dem. Dessutom var det blött även om det inte hade börjat regna ännu. 

Jag var fortfarande ensam på spången. Vem ger sej ut för att fotografera fåglar en sån här dag?

Hade det varit bra fotoväder hade det varit kö och trängsel. Det finns inte plats för mer än två fotografer samtidigt och bra väder lockar dessutom hundägare och annat folk som bara tycker det är ett mysigt ställe att gå på. 

Jag stannade en stund till med de pigga små färgklickarna innan jag vände om och gick mot bilen. 

Kanske skulle jag hinna till en plats till innan regnet kom. Där skulle det nog också vara lite mer färger denna novembergrå förmiddag.

Hälsningar Lena

Så kom snön...

...det började lite försiktigt på förmiddagen med små lätta flingor.

Men det gick fort när det väl satte igång och snart vräkte snön ner och allt blev vitt. Jag strödde ut lite jordnötter som snart snöade över men fåglarna verkar hitta dem ändå.

Jag hann inte mer än in så var nötväckan på plats och plockade åt se jordnötter, den kan bära flera i näbben.

Skatorna är ofta väldigt skygga inne i vår trädgård men den här ville absolut ha av godsakerna som fanns i snön.

Den hittade också vad den sökte och kom även tillbaka ett par gånger.

En nyhet för oss var denna gulsparv. Jag har sett dem i området med vi har aldrig haft någon på besök i trädgården förut. De var två stycken som kom idag.

Det var förstås mängder med talgoxar och blåmesar på plats, mest i automaterna.

Koltrasten är nog ändå den fågel som är roligast att titta på vid en matning. Vi har nästan bara hannar och de vaktar minsann allt, inte bara maten utan också bra utkiksplatser. Just den här stenen är poppis.

Stubben med utsikt mot skogen är en annan bra plats som man kan bråka om.

Äpplena uppskattas verkligen...

...och om man har ätit klart kan man ju sitta kvar och hålla koll.

Det finns ju en annan art som också gillar att ta en fruktstund. Det lovas mer snö till i morgon och jag är glad att jag inte förväntas vara på plats på jobbet i morgon.

Hej så länge,

Lena

Lucka 24. Koltrasten och hans vänner önskar God Jul

Riggade lite julgodis till i första hand koltrasten för att få till lucka 24. Vi fyllde förstås alla fröautomater och placerade ut delade äpplen på andra ställen, men just här ville jag helst att koltrasten skulle komma förbi. 

Innan jag ens fått ut skylten med God Jul var förstås en skata på plats. De missar inte ett så fint ställe och jordnötter står förstås högt i kurs.

Plötsligt kom en koltrasthona och jag avvaktade...

...hon tog en av de sista jordnötterna och drog.

Nötväckan hann också dit och kunde inte förstå vad som var bra med denna stubbe för nötterna var ju slut. Jag fick fylla på och petade då ner den lilla skylten.

En talgoxe var först på plats och läste förstås meddelandet...

...plockade åt sej en nöt och flög.

Blåmesen var nog lite sugen på äpplet men den vill ju helst ha dem delade så den tog en jordnöt.

Tills slut kom en koltrasthanne och han tog för sej av äpplet i godan ro. Det hade absolut gått bra med en koltrasthona som lucka 24, men jag ville helst ha med båda.

Det gäller att ta i från tårna när man fått ett så gott juläpple.

God Jul till er alla!

Hälsningar Lena

Ibland behövs det inte så mycket

Så här såg det ut när jag parkerade bilen i morse dvs solen är precis på väg att gå upp. Inte så tidigt längre, man får faktiskt sovmorgon eller så hinner man jobba lite innan man går ut. Jag jobbade två timmar sedan tog jag en paus...

Det var rejäl frost på marken. Första frosten av den kalibern i våra trakter.

Från en annan vinkel men delvis samma hus som på första bilden. Inte direkt vad jag brukar visa, men den här vyn kunde jag inte motstå.

Det var krispigt i vassen...

...och egentligen ganska njutbart att bara promenera runt i den långsamt stigande solen. Jag kände att det behövdes inte så mycket för att verkligen förgylla morgonen...

...det kan räcka med upptäckarglädjen och den ivriga aktiviteten hos en ekorre som just gjort morgonens fynd bland de frusna löven.  

OJ! Den måste ju hålla koll på omgivningen också.

Men det var ju något gott här inne bland löven som precis hann smita undan...

...eller lyckades den flyga iväg??? 

Här måste ekorren fått världens uppenbarelse,... även om jag inte märkte något. Jag stod ju dock med ryggen till, vilket kan förklara saken.

Ekorren var inte ensam bland löven.

Flera koltrastar rafsade runt och letade efter godsaker. Här är faktiskt ekorren med i bakgrunden.

" - Ähhh, en snigel....Jag skulle ju hålla mej till enbart vegetariskt idag....det där med klimatet ni vet..."

Koltrastarna rafsade på bland bladen och min paus började lida mot sitt slut...

...ibland behövs det inte så mycket. Lite solsken, några koltrastar och en ekorre. Jag är nöjd.

Hälsningar Lena

PS. Hybriden betade gräs med några kanadagäss, men den fick också en liten fullkornsmacka av mej, med extra mycket smör.

En grå bland de gröna

Vi har en flock grönsiskor som slår sej ner i foderautomaterna och äter, äter, äter. Sedan flyger de ett par varv runt hustaket och kommer tillbaka för ett nytt mål mat. Idag upptäckte jag att vi hade EN gråsiska på besök. Den höll sej mest för sej själv, men passade på att äta ordentligt. Det är inte ofta de grå kommer till oss.

Vi matar koltrastarna på marken men de har också kommit på ett sätt att äta ur småfågelautomaterna. Det ser ansträngande ut när de hänger i den lilla ringen så min sambo riggade en förlängd sittplats åt dem. Det yr grönsiskor åt alla håll när en koltrast slår sej ner här.

De sätter sej ofta högst upp på ställningen som automaterna hänger i och spanar ner mot matplatsen. Jag fastnaed för den här posen så den får bli dagens bild 14.

Trots höga ISO blev visst slutartiden lite för lång här...1/160 s funkar inte med blåmes.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena