Full rulle hos skäggmesarna

Jag steg upp riktigt tidigt i morse och hann en sväng till Hjälstaviken innan jobbet. Det var helt stilla i vassen då jag vandrade längs spången men jag hörde dem minsann....tissel, tassel....och plötsligt satt det en liten kaxig fågel på räcket, en skäggmeshanne.

Sedan var där plötsligt två. Om det är honor eller ungfåglar kan jag inte avgöra.

Räknade som mest till 15 stycken och de var bra fart på dem. Svårt att komma nära trots att jag tillbringade mesta tiden med att stå still.

Hela gänget satte sej i vassen en stund och de satt absolut inte stilla.

Med bländare 8 som jag får med 2 x extender blir det rörigt i bakgrunden....

...och man väntar tålmodigt på att någon ska sätta sej på ett strå med lite avstånd från resten av vassen.

Men det var ett charmerande gäng jag fick möta...

...och det var inte helt fel att börja dagen så här, fast den blev lång innan jag fick åka hem efter en hel arbetsdag.

Hälsningar Lena

Ungkajorna får lära sej lite om Fotofika

" - Äntligen fotofika, vad väntar vi på? Småttingarna måste få lära sej vad det är innan vintern kommer...Du har faktiskt ett ansvar tycker jag ! "

" - Hallå där Tufsen, nu är det dags för fotofika på Fågelsången och då gäller det att hänga med. "

Lägg märke till att den unga kajan har brun iris, den blir blå senare i livet (kanske lite nördupplysning men jag gillar detaljer...).

" - Fika....jag trodde det var här man fick brödet...? "

" - Det är alltså inte torr limpa det är frågan om...? "

Det började regna och den här lilla gråsparven, som inte heller fått hela vuxenkostymen, ville också hänga med på fika.

JO hämtar sej efter att ha anlänt mitt i regnskuren. Han har kommit med pendeltåget söderifrån och där regnade det minsann inte.

Vi fick sitta lite utspritt denna gång och då fungerade 300 mm utmärkt även inomhus.

Fika naturligtvis. Vi kom överens om att morotskaka måste vara väldigt nyttigt för det är ju nästan bara grönsaker...med lite salladsdressing på toppen....

Foto naturligtvis. Anders och Gunnar riktar sina kameror och avfyrar.

Kajorna då? Vad hände med dem när det började regna och vi inte kunde sitta ute och fika ? Jo, här har i alla fall en av ungdomarna hittat en rejäl godbit, nybakat för dagen. Gott om sittplatser var det också.

Smaskigt vetebröd och en gråsparv får dessutom vara med på ett hörn. De unga kajorna har nog fattat vad det handlar om.

Hälsningar Lena

PS. Anna, om du är inne och kollar kan du ta en titt på detta inlägg. Där bygger vi altan och växthus.

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/db-117-att-anlagga-ett-vaxthus.htm

Ringmärkning vid Örbyhus slott

Vid ungefär den här tiden förra året besökte vi Oxängens ringmärkargrupp då de höll öppet hus för allmänheten vid en ringmärkning.  Nu var det dags igen och vi klev upp vid femtiden för att vara vid Örbyhus slott strax före sju. Länken nedan går till förra årets märkning. På bilden är de ute och vittjar de tunna näten som fåglarna fastnar i. De går ofta för ingen fågel ska behöva sitta där för länge.

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/ringmarkning-och-mote-med-kungsfagel.htm

" - SHIT !" tänker kanske den här rödhaken, men när den väl fastnat håller den sej förvånansvärt lugn. Strax kommer flinka fingrar att trassla ut fågel ur maskorna och stoppa den i en tygpåse.

Det gick alldeles galant för den unga rödhaken och den blev märkt, vägd och uppmätt innan den släpptes iväg. Lägg märke till de stora vackra ögonen.

Så här kan en ung rödhake (dvs född i sommar) se ut när det orangeröda på bröstet inte riktigt kommit fram ännu. Det fina vid ett sånt här tillfälle är att man kan få en kort stund för att verkligen titta på de olika fåglarna. De som märker, denna gång Anders och Nina, är oerhört kunniga och berättar gärna så mycket de hinner om varje fågel.

Här pågår hullbedömning av en liten lövsångare. Genom att blåsa undan fjädrarna kan man se genom den tunna huden om fågeln lagrat på sej något fett. Det är för tidigt ännu så de får lägsta notering.

Den här kallas skämtsamt för "flygande köttbullen". Gärdsmygen är vår näst minsta fågel och den har kortare vingar än kungsfågeln (som är minst) men den väger dubbelt så mycket. Hela 11 gram vägde den här lilla tuffingen.

På vingpennorna kan man se hur långt fåglarna kommit i ruggningen. Förstora och titta på de vackra detaljerna.

Här är det dags för vägning av en talgoxe. Den vill inte riktigt vara med på noterna men står strax på huvudet i den gamla filmburken. Hanteringen är mjuk men bestämd.

På den här bilden kan man se hur en ny vingpenna håller på att växa ut hos denna blåmes.

En kort stund för fotografering innan de får flyga iväg. Här en vuxen blåmes. Oxängens ringmärkargrupp, som hör till Upplands Ornitologiska förening, firade 10 årsjubileum 2013 och hade då ringmärkt över 4300 fåglar. Av de 65 olika arter som fastnat i näten var 18 % rörsångare. 

En del fåglar är lite mer ovanliga, även för det här gänget. Här en gräshoppssångare.

Den fotograferas också av ringmärkaren.

En trädgårdssångare med lite oansenliga färger men vacker ändå.

Lövsångare, vår vanligaste fågel.

Här har Nina precis lossat en järnsparv ur nätmaskorna. Vanligare än man kan tror men väldigt svår att få syn på.

Avslutar med en i detta sammanhang riktigt stor fågel. En ung koltrast som vägde 100 g.

Hälsningar Lena

Så här i kräftkalastider...

...kanske det kan vara på sin plats att titta ner under ytan där kräftorna bor. Kräftor är kvälls- och nattaktiva djur och man hittar dem därför lättast under mörkerdyk. Det här är en signalkräfta som går på den dyiga botten. De vita fläckarna på klorna gör att man kan skilja den här från de betydligt mer sällsynta flodkräftorna. 

Signalkräftor är införda till Sverige från Nordamerika och bar med sej kräftpest som nästan utrotat flodkräftorna. Signalkräftorna kan också dö av kräftpest men de är mer tåliga och måste stressas av andra faktorer för att drabbas.

Kräftorna ser ut som vuxna djur när de kläcks, dvs som mycket små miniatyrkräftor. De ömsar sitt exoskelett när de växer och unga kräftor ömsar 4-7 ggr per år. Det här är en mycket liten kräfta, ni kan jämföra med sandkornen som den har runt omkring sej. De pyttesmå signalkräftorna är blåaktiga men även stora kräftor kan vara det om vattnet är mineralrikt.

Kräftor gillar att krypa in i håligheter och finns det inga naturliga går det också bra med en plastmugg. Bilden är tagen i Långsjön utanför Uppsala, precis vid badplatsen, så det finns en del skräp.

Den här kräftan har hittat en rejälare plastkopp som lär hålla betydligt längre än kräftans liv, även om man uppskattat att kräftor kan bli upp till 20 år gamla (om de inte fiskas upp).

Kräftor hindrar sjöar från att växa igen och trivs i syrerikt, rent vatten. Deras huvudfiende är faktiskt andra kräftor, större abborrar och mink, samt människan. Om andelen stora kräftor blir hög i en population kommer de att äta upp fler av de små kräftorna än de producerar. Vid skötsel av kräftbestånd är det därför bra att fiska upp en andel av de större djuren.

Vi tänker äta några stora fina kräftor ikväll. De här är fiskade i Vättern och kokade hos den fiskhandlare som jag alltid köper fisk och skaldjur av. Ett kilo blev 12 stycken och vi njuter hellre av sex riktigt goda kräftor var, än chansar på kinesiska, turkiska eller egyptiska från frysdisken. Vi väljer det här alternativet för vi kan inte fiska själva. Man får ha några goda tillbehör...

Vilken fredag ! Eller vad säger ni ?

Hälsningar Lena

Hallå där !!! Vänta på mej...

...jag kommer.

Flytten har börjat.

Hälsningar Lena