Några sommarglimtar med fjädrar

I mitten av juni hade vi flugsnappare i holken på husgaveln. De var mycket intensiva med matningen och flög i skytteltrafik mellan "skogen" bakom vårt hus och holken. Flugan i bakgrunden undkom med blotta förskräckelsen.

Hannen var minst lika ivrig som honan på att förse de små med mat.

Det har ju inte regnat så mycket i sommar men det kom väl någon skur i juni när vi också fortfarande hade lite solrosfrön kvar och en automat. Den här stenknäcken kan dock inte förstå varför den måste dela med sej till en ekorre.

Precis som Ing-Marie försökte jag mej på kungsfiskare. Via FS fick jag ett tips om att jag kunde hitta ett par kungsfiskare i Örsundsbro. Vi hittade dem och som vanligt var 420 mm inte tillräckligt. Alla bilderna på kungsfiskare är kraftigt beskurna.

De flög som små vackra blå pilar över vattenytan ca en gång i halvtimmen och ljusförhållande växlade mellan väldigt mörkt i skugga till bländande ljust i solen, dvs antingen över- eller underexponerade bilder (om de överhuvudtaget var med på bilden).  

Trots allt blev det en underexponerad bild som jag gillar, men förstora den inte...

En morgontur till en damm utanför Uppsala. En häger får två ettriga tofsvipor efter sej.

Här var det någon som ropade "örn" på skrattmåsdialekt....jag såg ingen örn men stor kakafoni uppstod. Här hade det varit lämpligt med lång slutartid, men det måste man planera i förväg ( ca 10 s i all fall) eftersom ISO, tid och bländare ska ändras dramatiskt.

Eftersom jag har en grav att sköta om i Gävle blev det ett par turer dit i sommar. Jag brukar då också gå en sväng i Boulognerskogen för att spana efter forsärlor.  Jag hittade inga forsärlor...  

...men däremot en kull gräsandsungar som visade vad man ska äta när det inte finns någon som kastar brödbitar. De hade inga problem att jobba sej upp mot strömmen trots att det strömmade på rätt rejält.

Att se under vatten är inte heller något problem och att få huvudet helt översköljt hör till vardagen även om man fortfarande bara ha dun på kroppen. 

Hälsningar Lena

Kylig morgon

I morse visade termometern bara 5 grader när jag steg upp och det kändes höstlikt när jag klev ut på gatan. Jag hade för säkerhets skull satt på mej strumpor och valt vandringsskor istället för sandaler. Åkte tidigare till jobbet för att stanna till vid Årike Fyris, bakom campus och min arbetsplats.

Gässen är i rörelse men det var ingen höststämning ännu. Värmen steg snabbt när jag stod i det skarpa solljuset. Jag var ju på tok för sen för soluppgången. Än finns det tid....och strumpor kändes lite överdrivet även om fleecejackan satt bra.

Hittade några steglitsar som kalasade bland tistlarna. Den dagg som varit hade torkat fast klockan bara var strax efter sex.

Det är fortfarande sommar och ikväll kan man både grilla och sitta ute och äta. Jag har precis kryddat laxen som vi ska ha på vår grill tillsammans med de hemodlade grönsaker som vi just nu har i överflöd. Ha en fin helg allihopa.

Nu är det fredag !

Hälsningar Lena

Fiskelycka eller olycka ?

Här kommer ett gemensamt inlägg med bilder både från min kamera och min sambos. Vi satt i samma gömsle och bevittnade samma episod, men hade lite olika förutsättningar och vinkel för att fånga förloppet. Så här blev vår sammanlagda historia.

När inte fiskgjusen fiskade i dammen....

....fanns det ju andra som kunde kolla in det fina matförrådet. En silltrut slår sej ner och kollar matsedeln.

Den hade en fascinerande fisketeknik som för det mesta inte ledde till någon fångst.

Den andra besökaren i denna fiskrestaurang var en storskrakhona.

Hon hade en annan teknik men den verkade inte mer lyckosam även om den såg mer effektiv ut.

Silltruten tyckte att hon var lite väl påträngande och gjorde sitt bästa för att bli av med henne.

Plötsligt fångade truten en fisk ! En riktigt fin fisk men den håller den ju helt galet i näbben för att kunna svälja den...

...alltså måste den upp på land och släppa fisken för att kunna få ett nytt tag om huvudet. Skrakhonan var blixtsnabbt på plats.

Hon fick ett perfekt grepp om huvudet...

... med de taggiga kanterna på näbben hade hon ett bättre grepp och kunde med ett snabbt ryck sno åt sej hela fisken.

Silltruten skrek i protest......men vad spelade det för roll. Snipp, snapp, snut....

....så var fisken slut !

Frustrationen visste inga gränser och silltruten vrålade ut sin ilska  över dammen och hela gömsleområdet.

Skrakhonan  drog direkt efter måltiden och silltruten hade inget val utan började fiska igen...När den till slut fick napp visste den vad som gällde. Det var bara att dra !

Hälsningar Lena & Fredrik

Gäddorna lurar i sjön....

I går, söndag, utlovade SMHI sol i Rättvik så vi packade bilen med våra dykprylar och styrde kosan mot Storaxen, en underbar liten insjö ett par mil utanför staden. Där väntade gäddorna...  

Ibland är det små gäddor...

...och ibland lite större. Det är samma sorts vattenväxter på båda bilderna så ni kan jämföra. Vi möte ingen riktig storgädda men en del var rätt praktfulla.

Förutom gädda fanns det en hel del abborre men de ville inte riktigt posera så jag blev nöjd. En del näckrosor blommade fortfarande och solen strålade nästan hela tiden. Det är grunt där vi dyker och här är nog djupet ca 1,5 m.

Solen gav fina mönster på näckrosbladen men här var det så grunt att det var svårt att få till vinkeln. 

Plötsligt dök det upp en till fotograf. Min sambo har min gamla 7D och fick använda 60 mm makro idag efter som jag skulle ha vidvinkeln (dvs Tokina 10-17 mm fisheye). Jag visste att han var nära men inte så här nära. Den lilla gäddan brydde sej inte särskilt trots att vi låg på var sida.

Jag har säkert nämnt det tidigare men man använder inte teleobjektiv under vatten för man vill ha så lite vatten som möjligt mellan kameran och motivet. Är det stora motiv blir det därför en fisheye eller vanlig vidvinkel, är det små motiv väljer man makro.

Jag var alltså väldigt nära gäddan. Det går bra bara man tar det försiktigt. Tycker den att man blir för närgången flyttar den sej en bit, för att 10 minuter senare återkomma till sin favoritplats.

På den här bilden kan man kanske få en känsla för hur liten just den här gäddan var och den var inte särskilt rädd för dykare kan jag intyga.

Hälsningar Lena

Skördetid och oväntat besök

Just nu ger våra trädgårdsodlingar maximal utdelning. Här mognar de stora Brandywine tomaterna som smakar gudomligt. Den röda i mitten väger nog ca 500 g och blir den finaste tomatsallad om man skivar den och varvar med tunna skivor rödlök, en god olivolja, lite flingsalt och nymalen svartpeppar.

Chiliträdet Jamaica Bell som fick övervintra i köket bär nu hundratals frukter. Vi äter förstås dessa färska hela hösten men det går också väldigt bra att hacka dem i en matberedare och frysa hacket i en istärningslåda. När det är fruset slår man ut bitarna och stoppar i en ziplockpåse i frysen, "ready to use", när man har lite bråttom på en vardag.

Jag kunde inte motstå att göra ett skördestilleben. Vi har skördat mängder med västeråsgurka som blir både ättiksgurka och saltgurka. Squash växer så det knakar, slanggurka och körsbärstomater har vi i överflöd, likaså gröna bönor, sockerärtor, sallad och bladkryddor. Vitlökarna skördades förra helgen och ligger nu på tork i skafferiet.

De små buckliga röda frukterna är Jamaica bell chili och den runda gröna en mycket god squash. Ibland undrar jag om de tror att jag är rädd för grönsaker när jag handlar i affären för det enda vi behöver köpa är potatis, lök och färsk majs.

När jag hade makrot framme kollade jag en stund på humlorna som verkar gilla vår basilika.

Det passerade en mycket vacker sorgmantel, men den behagade inte slå sej till ro i vår trädgård så det fick bli humlor.

I morse när jag titta ut från vår balkong såg jag något vitt skymta...plötsligt satt en liten vit boll med lång stjärt i syrenen precis utanför. När jag hämtat kameran hade den förstås flyttat på sej. Lite tufsig men utan tvekan en stjärtmes. Min sambo sa att den hade tittat på honom när han målade runt balkongen förra helgen (när jag var i Säter). Den här måste jag hålla utkik efter, stjärtmes är en ovanlig gäst hos oss.

Hälsningar Lena