Björnrike

Det är vår första sittning i björngömslet och klockan är ungefär sju på kvällen när jag spanar in kråkfamiljen...

....tills det lufsar in något stort och brunt i sökaren. Vår första björn.

Han kommer framtassande och kollar in ett par godisluckor, där finns det en liten munsbit för ingen annan har vittjat dem ännu.

På väg fram till vattnet...

....men det händer något och den stora björnen verkar bli skrämd. Han ger sej av mot skogen.

Men det dröjer inte länge så är han tillbaka igen. Han vet att det finns mer gott att hämta vid denna tjärn.

Han tassar upp på stenarna och ser sej om. Det känns lite konstigt att en sådan bjässe skulle vara rädd för något i dessa skogar. Det är en riktigt stor björnhanne som många fotograferat från dessa gömslen.

Han kallas för Brutus och även jag har fått se denna björn under ett tidigare besök 2015.

Brutus kommer ner till vattnet en sväng och vittjar ett par godisgömmor.

Sedan lufsar han bort över myren och kommer så småningom att dyka upp vid gömsle nr 21.

Timmarna går och det är helt stilla. Det är inte som att sitta i en djurpark och det kan mycket väl vara så att vi har fått uppleva kvällens första och sista björnmöte.

Vid halv tio ligger solen mycket lågt över trädtopparna och det kommer en betydligt mindre björn smygande genom skogen. Det här är en hona och hon är mycket försiktig. Vi får senare veta att hon har två små ungar men att hon tar dem aldrig med sej för det finna hannar som Brutus i närheten och han är en fara för dem.

Vi passar på att sova ett par timmar och när jag tittar ut strax efter två på natten ligger det dimslöjor över myren.

Man kan ana lite varmt ljus men det dröjer ytterligare över en timme innan solens strålar börjar titta fram ovanför trädtopparna. Det vore ju toppen med en björn just nu, men det händer inte.

Solen går upp och det skulle även vara fint med en björn i denna stund men de håller sej undan.

Vi får dock uppleva en strålande morgon.

När solen gått upp gnistrar den våta myren och vi får besök av en korp.

Klockan kvart över sex, då vi snart ska börja packa ihop, kommer ett brunt pälsklätt djur springande en bit från gömslet. Wow, en järv.

En väldigt blöt järv som stannar upp helt kort, kissar lite för att markera och springer sedan bort mot skogen. Det gäller att inte slappna av när man sitter i gömsle.

Hälsningar Lena

Luova Puu och sedan raka vägen till björnarna

Nästa morgon lämnade vi vår idylliska stuga och körde norrut. Första stopp blev Luova Puu atelje, galleri och café. Det här tipset hade vi fått dagen innan men då var det stängt.

Konstnären heter Hannah Weisenberg och tyvärr vet jag inte så mycket mer för det fanns ingen information på något annat språk än finska. Jag kunde heller inte hitta något på nätet som jag kunde läsa. Hennes alster var i ffa trä men även en del keramik och mosaik.

På tomten fanns också denna bastustuga.

Bastun var oerhört mysigt inredd och fullt fungerande.

I bakgrunden syns ett exempel på konstnärens mosaik.

Utanför basturummet kunde man sitta i den här mysiga miljön och ta det lugnt.

Ytterligare en vacker mosaik.

Innan vi åkte vidare hittade jag den här skapelsen i trädgården. Det hade varit roligt att veta lite mer om vad/vilka den visade.

Vi åkte sedan vidare nordost mot Vartius. Vägen var rak och tom i denna del av Finland. GPSen sa att de sista 10 milen skulle ta en timme. Tillåten hastighet var 100 och vi var framme efter exakt en timme. Inga överraskning längs denna väg mer än att vi blev omkörda av en bil med släp. Inga fartkameror. Det fanns det annars rätt gott om i andra delar av Finland.

Vi gjorde ett kort stopp och det blev på fel sida av vägen. Det var glest mellan rastplatserna och eftersom det var så lite trafik spelade det mindre roll vilken sida vi stannade på.

För de som till äventyrs skulle pyssla med geocaching i denna del av Finland fanns det en liten låda här.

När vi kom fram till Wild Brown Bear fick vi middag och sedan gick vi rakt ut till vårt första gömsle. Klockan var fem på eftermiddagen och vi hann precis installera oss innan himlen öppnade sej.

Men det bryr sej inte björnarna om och strax före sju kom den första tassande på myren...

...fortsättning följer...

Hälsningar Lena

Insjöfinland

Vaknade till vid tretiden på morgonen och kunde inte motstå frestelsen att gå ut...

...det var svårt att slita sej men sängvärmen lockade mej tillbaka några timmar till.

Vid halvåtta var jag ute igen och tog ett morgondopp. Helt oemotståndligt att gå ut i det svala vattnet och känna den mjuka sandbotten.

Insåg efter en stunds badande att man kunde ju ta med kameran ut en bit. Här är vår fina stuga och den roddbåt som hörde till. Det två dörrarna på stugans gavel är en vedeldad bastu och ett full utrustat badrum. Kostnaden för att bo på detta, som för oss var ett drömställe, var 700 Skr/natt. Finsk "naturlyx" är billig.

Jag blev stående en stund i vattnet innan jag masade mej upp för att börja fixa frukost.

Vi hade inget planerat denna dag utan åkte mot närmsta lilla stad som var Lapinlahti. Galleriet som vi fått ett tips om var stängt på måndagar, så fick se oss om efter andra alternativ.  I Finland finns det, som i många andra länder, bruna skyltar som talar om att det finns en sevärdhet, ett fornminne eller liknande. Vi åkte därför på de bruna skyltarna, även om vi inte alls förstod vad texten betydde. Första stopp blev en krigskyrkogård och en vacker träkyrka.  

Vi skippade ett museum som vi inte begrep vad det innehöll och åkte på nästa skylt. Den ledde oss en bra bit in på små grusvägar innan vi kom fram till denna informationstavla. Med förtjusning insåg vi att det fanns information på engelska och t o m tyska.

Informationen sa oss att om vi tog en promenad på ca 2,5 km skulle vi passera genom gammal jordbruksbygd, komma till ett stort utkikstorn, en grillplats, ett cafe och så småningom tillbaka till bilen. Vi satsade på det och så här såg det ut från tornet. Namnet Insjöfinland, som kommer från en turistsite på nätet, kändes mycket passande.

Tornet var högt med en del trädtoppar var tyvärr högre. Om man förstorar denna bild kan man se en fabrik till höger (bredvid björken). Det är Valio, känt märke från mataffären.

Utsikten från tornet var absolut värt promenaden och efter klättringen upp hit var det mest nerförsbacke på vägen tillbaka till bilen. 

Rallarrosorna blommade i all sin prakt.

Gärdesgårdar byggda enligt gammal finsk teknik med delade slanor.

Vi kom till ett mysigt café där det inte var någon rusning direkt. Kolla in hur de byggt sittplatserna med pallar. Här kunde man till vår stora förvåning betala med kort. Tjejen i kassan hade dock inte testat tekniken förrän vi kom....men vi hade ju inte bråttom... Min 50 Euro sedel skulle nog dessutom ha varit svår för henne att spräcka.

Stärkta av glass och en halvliter vatten vandrade vi vidare mot bilen. Passade på att ta en bild på något som man är riktigt bra på i Finland, björk.

Vi återvände till vår mysiga stuga för en god middag. Kvällen avslutades som dagen innan. Vi satt ute och smuttade på lite gott vin och tittade på doppingparet. Här levereras kvällsmat till småttingarna som alltid låg mycket längre ut från land.  

När solens sista strålar lyser upp vattnet nattas de små och snart vilar även de vuxna som små flytande bojar ute på vattnet. Nästa dag styrde vi kosan mot Vartius.

OBS jag tror att det är min sambo som tagit sista bilden. Vi hade bara en kamera ute och turades om att använda den.

Hälsningar Lena

Drömstugan Turo

Jag brukar alltid boka boende och evenemang till vår semester i mycket god tid, men de två nätter som vi behövde en stuga någonstans i mellersta Finland hade fallit i glömska. När jag tog tag i det var alla tvåbäddsstugor bokade och jag letade länge innan jag hittade ett lämplig alternativ strax norr om Kuopio, drygt halvvägs till vår nästa destination. När vi började närma oss stället åkte vi över denna vackert dekorerade bro.

Blommorna på bron kändes lite överraskande för vi var långt ute på finska landsbygden, omgivna av gårdar och odlingar. Bilen på bilden är för övrigt lantbrevbäraren.

Hittade den här lite tveksamma kombinationen, havre och korn blandat. Men det låg en mjölkgård rätt nära och jag antog att det skulle bli djurfoder.

Vi hittade i alla fall fram till Jokiniemen Matkailu och fick  nyckeln till en liten stuga i receptionen som var inrymd i detta fina hus. Vår stuga var utmärkt på en karta och hette Turo. Vi följde en mycket liten sand/grusväg genom skogen och skymtade här och där stugtak och vatten.

Oftast ser det ju inte alls ut i verkligheten som de glassiga bilderna på nätet, men när vi kom ner till vår stuga var det nästan så att jag tappade andan. Det stod visserligen att man skulle ha sandstrand... 

...men det här var vår alldeles egna, helt avskilda och privata sandstrand, precis utanför huset. Jag kan också intyga att det var sandbotten så långt ut man kunde gå. Jag hade kunnat klä av mej på en gång och ta ett bad...

...men min sambo tyckte att vi skulle packa upp och fixa middag. Han började med det för stunden viktigaste...:-)

Det var vindstilla och helt underbart, inte ens myggen var mer besvärande än att man kunde njuta av att vara ute. Stugan hade ett full utrustat kök och en grill utomhus, men vi hade vår egna lilla gasolgrill med oss för det är så enkelt.

Kycklingfilé lindad med bacon och squash blir bra på grillen och är tillräckligt enkelt för att ha med på semestern.

Salladsgrönsaker med från den egna odlingen och lite kall sås smaksatt med pesto och ett glas gott rödvin. Ikväll skulle vi inte ut i något gömsle utan bara ha det bra.

Kvällen artade sig bra och utsikten var strålande.

Ett skäggdoppingpar med två ungar kom förbi och låg en bit utanför vår stuga. Det var för långt avstånd för att vara bra fotoobjekt men de var absolut stämningshöjande.

Strax före elva hade vi dukat undan och min sambo försvann in i stugan för att titta på sina fiskgjusebilder. Jag tog av mej kläderna och tog resans härligaste nattbad, helt för mej själv vid en av Finlands tusen sjöar.

Hälsningar Lena

Nerslag och slöa minneskort

Vi övernattade inte i gömslet utan fick några få timmars sömn i en riktig säng innan det var dags att gå ut igen.

Tidigt i gryningen kom vi ut till dammarna igen. En häger passerar. I bakgrunden ligger fiskodlingen där "maten" odlas. Hela odlingen är täckt med nät.

Två av gömslena. Vi valde det vänstra som hade än lägre vinkel mot vattnet. Det är bekväma gömslen med gott om plats om man bara är två. Det finns t o m ström om man behöver ladda något.

En liten vadare kom på besök när vi stod och väntade på att solen skulle gå upp. Fiskgjusen var som mest aktiv mellan fem och åtta på morgonen så vi var lite tidiga. I bakgrunden kan man se ett enmansgömsle med riktigt låg vinkel och solen börjar skymta i fönstret.

En fiskgjuse kom och satte sej i en stor björk för att spana. Den satt där i över 30 minuter och sedan brakade den ner i en kaskad av vatten. Solen hade tyvärr inte nått dammens yta och resultatet blev lite mörkt. Den bommade dock fisken så vi visste ju att den skulle komma tillbaka...

Nu såg jag den komma och lyckades precis få fokus någonstans mitt i dammen när den slog ner.

Jösses vad den plaskade!

Men den var snabbt på väg upp. Min kamera tar 7 bilder per sekund...

...och här har det gått två sekunder sedan första bilden.

Den laddar och solljuset är obarmhärtigt skarpt mot den vita fjädrarna.

Nu har det gått en sekund till och jag är helt förberedd på att få se den lyfta med sitt byte. Det gör den också men min kamera vill plötsligt inte ta en enda bild till...

Under de två sekunder som hinner gå innan den första bildserien lagrats på minneskortet händer det väldigt mycket och jag svär ve och förbannelse. Jag brukar alltid ha ett nytt snabbt 32 GB minneskort sitta i kameran, men av olika anledningar gör det inte det den här gången (enbart mitt eget fel). Min sambo har däremot lyckats fånga sina första riktigt skarpa bilder på fiskgjuse, med fisk, extra vattenstänk och extra allt. Totalt får vi väl ändå kalla det ett lyckat första försök hos fiskgjusarna.

Vi packar ihop och lämnar Kangasala för att fortsätta vår resa genom Finland. Jag har i sista stund lyckats boka en lämplig stuga vid en av Finlands många sjöar. Vi styr mot Tölvä, en mycket liten prick på kartan.  

Hälsningar Lena