En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Björnrike

Det är vår första sittning i björngömslet och klockan är ungefär sju på kvällen när jag spanar in kråkfamiljen...

....tills det lufsar in något stort och brunt i sökaren. Vår första björn.

Han kommer framtassande och kollar in ett par godisluckor, där finns det en liten munsbit för ingen annan har vittjat dem ännu.

På väg fram till vattnet...

....men det händer något och den stora björnen verkar bli skrämd. Han ger sej av mot skogen.

Men det dröjer inte länge så är han tillbaka igen. Han vet att det finns mer gott att hämta vid denna tjärn.

Han tassar upp på stenarna och ser sej om. Det känns lite konstigt att en sådan bjässe skulle vara rädd för något i dessa skogar. Det är en riktigt stor björnhanne som många fotograferat från dessa gömslen.

Han kallas för Brutus och även jag har fått se denna björn under ett tidigare besök 2015.

Brutus kommer ner till vattnet en sväng och vittjar ett par godisgömmor.

Sedan lufsar han bort över myren och kommer så småningom att dyka upp vid gömsle nr 21.

Timmarna går och det är helt stilla. Det är inte som att sitta i en djurpark och det kan mycket väl vara så att vi har fått uppleva kvällens första och sista björnmöte.

Vid halv tio ligger solen mycket lågt över trädtopparna och det kommer en betydligt mindre björn smygande genom skogen. Det här är en hona och hon är mycket försiktig. Vi får senare veta att hon har två små ungar men att hon tar dem aldrig med sej för det finna hannar som Brutus i närheten och han är en fara för dem.

Vi passar på att sova ett par timmar och när jag tittar ut strax efter två på natten ligger det dimslöjor över myren.

Man kan ana lite varmt ljus men det dröjer ytterligare över en timme innan solens strålar börjar titta fram ovanför trädtopparna. Det vore ju toppen med en björn just nu, men det händer inte.

Solen går upp och det skulle även vara fint med en björn i denna stund men de håller sej undan.

Vi får dock uppleva en strålande morgon.

När solen gått upp gnistrar den våta myren och vi får besök av en korp.

Klockan kvart över sex, då vi snart ska börja packa ihop, kommer ett brunt pälsklätt djur springande en bit från gömslet. Wow, en järv.

En väldigt blöt järv som stannar upp helt kort, kissar lite för att markera och springer sedan bort mot skogen. Det gäller att inte slappna av när man sitter i gömsle.

Hälsningar Lena

Inlagt 2016-07-22 12:03 | Läst 4185 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Spännande. Som vanligt en intressant text.
Du fick till ett par riktigt fina björnbilder där.
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:24
Tack Mats,
det är meditativt och mycket trivsamt att sitta i gömsle, tills det plötsligt blir väldigt spännande. Vi hade tur med björnarna på denna resa.
Hälsningar Lena
Spännande! Fint ljus i de sista bilderna innan Järven! Fantastiskt med Järv också, när man ska fota Björn.. Björnbilderna känns nästan som dom är tagna mitt på dagen, men så är nog inte fallet antar jag.. Verkar i alla fall 'Björnsäkert' där!
Hälsn!
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:27
Tack Jan,
det är ganska björnsäkert i Vartius men det beror också till viss del på säsong. Vi är lite längre norrut jämför med Uppsala/Stockholm och solen gick inte ner förrän strax före 23 på kvällen. Vid sju är det då fullt dagsljus. Järven är en bonus och vi fick ett möte till innan vi åkte hem.
Hälsningar Lena
Skönt att få till några fina bilder i slutet på sittningen. Jag låter alltid kameran sitta uppe ända tills jag går, man vet aldrig vad som ska hända. Förra året så mötte jag järven på väg till gömslet. Det blev lite hektiskt att få fram kameran under de få sekunder som den var framme så egentligen ska man vara beredd redan när man lämnar lodgen :-)
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:30
Tack Mikael,
vi låter också kameran sitta till sista stund men det var nog mer att vi väl inte riktigt förväntade oss ett besök där på morgonen. Jag var med om att möta en björn på väg till gömslet men den drog så snabbt att det inte spelade någon roll om kameran varit framme eller ej. Men visst är det bra att ha kameran framme för det kan ju faktiskt dyka upp en del djur eller fåglar när man går genom skogen. Jag har ju den alltid framme när jag går till fågelgömslen.
Hälsningar Lena
Du fuskar Lena sitta i gömsle, ut och plocka blåbär och få dig en överraskning!
Skämt åtsidå, du fick ju ena riktiga kanon bilder! Inte bara på Björnen dom andra också!
Verkar spännande och intressant, va kul!

Kenneth
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:33
Tack Kenneth,
visst är det lite "fusk" att sitta i gömsle, men jag har inte tid och möjlighet att vara ute så mycket i skog och mark som skulle behövas för att få se björn. Jag känner däremot personer som har jobb som tar dem ut i skogen mycket och de har fått se och uppleva en hel del. Gömsle är mysigt på semestern och en slags kombination av meditativ naturskådning till stunder av stor spänning.
Hälsningar Lena
Mäktigt! Och vilka fina bilder! Spännande och intressant både fotat och skrivet.
//GöranR
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:34
Tack Göran,
det är mäktigt att möta våra stora rovdjur även om man sitter i en stuga och spanar på dem.
Hälsningar Lena
Häftigt. Björn är stort att få se vilt, men järv, riktigt häftigt! Kanonbilder!
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:35
Tack Mikael,
järven blir en bonus när man är där. Det går ofta undan när den kommer och det gäller att hålla koll åt alla håll.
Hälsningar Lena
Härliga bilder på Brutus, det måste vara kvällens höjdare att han kom och visade sig i skapligt dagsljus. Senare under natten och i dimmorna hände det inte så mycket. Mycket fina bilder blev det i alla fall.
Ha det gott/Stig
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:36
Tack Stig,
trots att Brutus är så välkänd är det ändå en höjdare när han kommer lufsande. Han skulle hamna framför sökaren fler gånger innan vi åkte hem.
Hälsningar Lena
Mycket spännande björnbilder! Riktigt bra! Jag har kollat på kartan :-)
Svar från Lena Holm 2016-07-24 10:37
Tack Wolfgang,
det är både spännande och meditativt att sitta i gömsle. Det kan gå många timmar utan att man se några stora djur men det är nästan alltid någonting som rör sej.
Hälsningar Lena
Efter att i över två veckor ha njutit av lugnet på Ingarölandet och bara en mobil uppkoppling via telefonen så har jag nu läst ifatt och tittat på bilderna i större format än vad jag får i telefonen. En fin och händelserik resa genom Ett sommarfagert Finland hade ni och vilken fin stuga vid sjön. Kollade på kartan och den var inte såå långt ifrån de trakter vi var på vår resa i östra Finland för några år sedan. Fast vi hade vår och en hel del snö och is.
Tydligen inte så regnkänsliga björnar i Finland, där vi var i Jämtland ville de sig inte fram de två regniga dagarna men då det var sol och fint då kon de. Fina björnmöten med likaså fina bilder och en järv var väl inte så dumt.
Blir med all säkerhet fler Finlandsresor för oss och vi borde kanske pricka in ett björngömsle även där.
Svar från Lena Holm 2016-07-26 18:21
Hej Margareta,
det är skönt med lite avbrott från Internet och allt vad det innebär mitt i sommaren. Kul att du orkar läsa i efterhand. Vi hade en fin resa genom Finland och jag hade kunnat stanna längre men vi hade inte tid. Det finns så mycket man vill göra och semesterdagarna räcker bara till en del. Björnarna tycktes inte bry sej det minsta om regnet i Finland men det var varmt sommarregn.
Hälsningar Lena
Tror nästan att man måste ha upplevt att sitta i gömsle för att förstå känslan och spänningen och att det inte alltid är så "enkelt" även om det nu skall vara rätt så säkert med ett möte där i Finland.
Härliga bilder och trevligt berättat.
Det härliga morgonljuset är ju vackert nog, men visst önskar man att "motivet" skulle komma förbi just då det är som vackrast.
ing-marie
Svar från Lena Holm 2016-07-26 18:24
Tack Ing-Marie,
det är verkligen en speciell känsla med att sitta i gömsle och jag gillar de långa, nästan meditativa perioderna då man bara sitter och tittar på små händelser i naturen. Östra Finland är nog betydligt med björnsäkert än Hälsingland, men å andra sidan sitter man flera dagar/nätter och då ökar förstås chanserna. VI hade flera björnmöten varje natt och även två järvar de tre dygn vi var där.
Hälsningar Lena
Läser kapp din blogg efter att ha varit bortrest några dagar, så kul att få se Brutus igen! Man känner igen honom sen förra året med den lite hängande underläppen men han ser lite mörkare ut i pälsen men det kanske är ljuset. Honan var en ny bekantskap antar jag, ser inte ut som Blondie i alla fall?
Svar från Lena Holm 2016-07-26 18:26
Tack Sirpa,
Brutus kände jag igen direkt, både på blicken och den hängande underläppen. Han är stor, pampig och välkänd. VI fick se honom vid mer än ett tillfälle.
Hälsningar Lena