Fotografisk hållplats i Säterdalen

 

 

Fjäril vingad

I väntan på semester får man njuta av det som finns här hemma och just nu tycks det finnas väldigt mycket fjärilar. Dessa var på besök i min trädgård idag.

En pärlemofjäril tror jag, rätta gärna om det är fel. Den trivs i den blommande oreganon.

Den här tyckte också om oreganoblommor men jag går bet på vad det är. Den visade aldrig vingarna öppna och jag kan inte särskilt mycket om fjärilar.

Jag har en hel del vita fjärilar i trädgården och jag trodde nog att detta var en kålfjäril men enligt de bilder jag sett är det nog en vitfjäril.

Den ville inte visa sej ordentligt utan fladdrade mest runt bland kryddorna. Här har den slagit sej ner på ett salviablad.

Man kan ju också fotografera fjärilar på detta sätt.

Eller portträtt när de fladdrar runt i ärtorna.

En vacker gäst som brukar gilla oregano, men som nu satte sej i de blå lobeliorna är nässelfjärilen. Ibland kommer de i stora mängder, idag kom det ett par stycken.

En väldigt vacker fjäril som kom på ett långt besök var påfågelöga. Ett par stycken växlade mellan oregano och lavendelblommor. De fanns bland blommorna i ett par timmar minst.

De poserade villigt med de vackra vingarna helt utslagna.

Många bilder blev det men det är svårt att sluta när man håller på och man vet ju på förhand att det blir en hel del som inte har skärpan på rätt ställe.

Hej så länge i sommarvärmen.

Lena

USAs 49:e delstat

Förberedelserna har börjat. Ikväll fixar min sambo en halstätning på min torrdräkt och en del annat pyssel återstår.

Vi har elva dygn ombord på båten Nautilus Swell som ska gå från Ketchikan till Juneau. En resa som vi bokade för mer än ett och ett halvt år sedan. Båten tar bara 12 gäster så det gäller att vara ute i tid. Juneau är för övrigt huvudstad i denna delstat, en stad med enbart 18 000 invånare.

Vi bor och äter på  Swell men dyker från den här båten, som vi drar med oss. Första resan vi gjorde med Swell gick i vattnen vid norra Vancouver Island, i oktober 2011.

Full aktivitet på dykbåten ute i de strömmande vattnet vid Turret Rock. Här såg vi de endemiska "gåsfotingarna" som jag visade bilder av i detta inlägg:

 http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/gasfotingar-som-ni-aldrig-sett-forut.htm

Ombord på Swell finns en stor arbetsbänk för alla fotografer, och rikligt med eluttag för att ladda blixtar och lampor. Här pysslar Anders om sin utrustning inför nästa dyk.

Morgondimma och blankt vatten. Lena vaxar dragkedjan på sin torrdräkt.

Vi kommer nu att dyka betydligt längre norrut men kelp kommer det antagligen att finnas. Här är det kraftig bull kelp med stora "flöten" som faktiskt håller att hänga i när strömmen börjar suga tag i en.

Vi hade flera dagar med nästan helt blankt vatten och så här kunde det se ut när vi närmade oss Swell efter ett kvällsdyk. Det serverades rykande varm choklad, toppad med något starkare för de som ville, direkt när man klev upp på däck efter sista dyket.

Man kommer väldigt nära vildmarken när man bor ombord på en båt och vi ser fram emot detsamma på denna resa.

De norra delarna av Nordamerika har mycket att bjuda på och denna sommar provar vi kusten längs Alaska, USAs 49: delstat.

Hälsningar Lena

Skördetiden har börjat...

Det är verkligen en njutning när man kan gå ut i trädgården och plocka alla grönsaker man vill ha till en måltid. Sockerärtor, sallad av olika slag, squash, chili och små röda tomater.

Tomaterna är särskilt efterlängtade och även om vi ätit av dem ett tag, är det inte förrän nu som det går att plocka en hel skål.

Den klockformade chilin Jamaica Bell ger mängder med frukt som vi ätit en längre tid av tack vare en övervintrad planta som gav frukter redan i början av sommaren. Gurkorna är på gång i växthuset, västeråsgurkor som blir till inlagd gurka för hela vintern samt saltgurka till svärfar. Hallonen mognar och röda vinbär, samt äpplen och i år även några kålrabbi. Undrar vad man gör med kålrabbi?

Flugorna trivs i rosorna och i morgon är det måndag igen och fortfarande minst två veckor kvar till en längre ledighet.

Hej så länge

Lena

Nu blommar vitlöken

Min sambo har odlat vitlök i ett antal år och vi är numera helt självförsörjande med denna goda krydda. Blommorna ska egentligen klippas bort, men just dessa lökar stod lite avsides och har nog glömts bort.

Man kan ju inte låta bli att undra varför stängeln med blomman kröker sej på detta sätt. Det är inte en tillfällighet utan alla blomstänglar böjer sej i en graciös s-form.

Det är lätt att odla vitlök och den blir inte angripen av någonting. Rådjuren gillar den inte heller så vi får en praktfull skörd varje år.

Det är snart dags att ta upp de färdiga lökarna och jag har bara fyra stycken kvar från förra året så det passar utmärkt. Klyftor till nästa års odling planterar man sedan i oktober och det är de första skotten som tränger upp ur jorden på våren. Fina rader av spriande vitlök.

Jag kunde inte motstå en kolfjäril i den vildväxande, blommande oreganon.

Insåg när jag kom närmare att den var vackert lila på huvudet, men den hade flyttat sej och bjöd inte på några vackra oreganoblommor i bakgrunden längre.

Nu väntar en del ansvarsfullare sysslor både inne och ute, men en liten sväng med kameran måste man ju unna sej på en lördag.

Hälsningar Lena