En pigg liten fiskare

Den här bilden skulle kunna vara från en "lek med vattendroppar", men det var fågeln som åstadkom det prydliga lilla plasket som vi var ute efter att fotografera.  

Strax före sju gick vi till gömslet och det var en krispig morgon med flera minusgrader.

Brutus tar bort luckan över behållaren som innehåller småfisk. Luckan är till för att förhindra att en häger landar och plockar i sej alla små fiskar i en och samma måltid. Vår förväntade matgäst dyker bara i dagsljus. Till höger ligger gömslet som vi ska sitta i. Det korta avståndet mellan matplatsen och gömslet är möjlig för vi sitter bakom glas, så matgästen kan fiska ostört. 

Inifrån gömslet ser det ut så när Fanni kommer med påfyllning av mat och sedan riggar en pinne som vi kan använda för att ställa fokus. Det är fast manuell fokusering som gäller och man får bara hoppas att fågeln dyker rakt ner från pinnen till höger, där den brukar landa. 

Slutligen tänder hon belysningen som gör att oavsett om det är mulet eller sol kan man fota med riktigt korta slutartider, helst 1/5000 s utan att behöva gå högre än ISO 5000. Idealiskt vill man ha bländare mellan 4,5 till 5,6, för att få större delen av fågeln skarp. När vi är nöjda med fokusering och övriga inställningar tar Fanni bort pinnarna och lämnar oss i gömslet. Nu väntar vi bara på...

...den här lilla färggranna fågeln som faktiskt anländer ganska omgående. Den är hungrig på morgonen och dyker nästan genast.

Min kamera är inställd på 20 bilder/s och hinner man bara trycka av när fågeln dyker från pinnen får man en eller två bilder innan den slår i vattenytan.

Sedan kanske det blir en ruta till innan den åstadkommer det prydliga plasket ni såg på första bilden. Plasket brukar sträcka sej över 4-5 bilder.

Snart kommer den uppfarande med en väldig fart. Här kan man se blinkhinnan (tredje ögonlocket) som skyddar ögat när fågeln dyker. Den har också en liten fisk i näbben. Det finns gott om mat här så den bommar inte en enda gång. Plus för kungsfiskaren som inte behöver ödsla energi på dyk som inte lönar sej.

För det mesta behöver den samla sej något i ytan innan den kan flyga upp. Det brukar bli en eller två bilder dvs det tar ca 2/20 s för den att ladda för att flyga upp. 

Sedan lättar den med sin fångst...

...och flyger upp till pinnen för att äta upp fisken. Ofta gjorde den två till tre eller ibland fyra dyk, innan den lämnade genom att flyga ut till vänster i bild. Dessa bilder blev förstås aldrig skarpa för den flög inte rakt ut utan snett framåt. 

Här kommer ett fint exempel till som sträcker sej över tre bilder. Det var svårt att välja vilka bilder jag skulle visa utan att det skulle bli på tok för många.

Det var blåsigt denna förmiddag, upp till 17 m/s i byarna. Det hindrade inte kungsfiskaren från att fiska men det gav krusningar på vattenytan t o m i den här lilla pölen, därav blev det få chanser för fina speglingar. Jag har bilder från ett annat tillfälle då det var vindstilla men mulet, kanske visar jag några av dessa senare. De är från min första sittning i gömslet och även om det här kanske verkar lätt och tillrättalagt behöver man öva en del för att få precis det man vill ha. Jag såg ju också vad Brutus Östling åstadkom vid samma tillfälle, dock med en Canon R3 och en Sony A1 som han manövrerade samtidigt med självutlösare. 

Vad gäller objektiven fungerar det med en 70-200 här, möjligen med en 1,4 extender. Jag hade Canon RF 100-500 mm  på min R5, men brännvidden låg mellan 250-350 på de flesta bilderna. ISO var oftast 5000 men när solen sken kunde jag gå ner till 3200 och när det var mulet var jag uppe på 8000. Bilderna är brusreducerade i LR.  

Så här ser det ut inifrån gömslet fotograferat med mobilen. Framför glaset sitter ett finmaskigt nät för att hindra fåglar att flyga rakt på (eller annat som flygande skräp eller löv). Som ni ser stör inte nätet det minska när man fotograferar. Glaset gör också att man kan ha en behaglig temperatur inne i gömslet och ffa, man stör inte fåglarna. 

Bilderna är tagna i ett av Bence Mátés vintergömslen i Ungern där jag har tillbringat den senaste veckan. Mer bilder kommer så småningom.

Hej så länge,

Lena

Gråhäger i natten

Befinner mej för närvarande i Pusztaszer, Ungern. Här finns det också någon som matar hägrarna...

Hälsningar Lena

Årets första fotoutflykt, eller finns det fiskglass?

Årets första fotoutflykt gick inte helt oväntat till Råstasjön. Det var kallt men inte en av de kallaste dagarna. En ensam häger hoppades på att få tag i något ätbart i den lilla fåra av öppet vatten som fanns.

Solen kämpade med att ta sej genom molntäcket och lyckades ibland. Hägrarna satt och kurade på den snötäckta isen.

Det var vackert och en hel del människor i rörelse denna förmiddag. Man måste röra sej för att stå still var för kallt.

Det var is på nästan hela sjön utom de ställen där man ser till att vattnet inte fryser på konstgjord väg.

"Väck mej när det blir vår" skulle man kunna kalla denna bild.

En till som vilade.

Hägrarana dansade inte men det gjorde dessa två. Jag vet inte vad de käbblade om för det låg inget ätbart på isen.

Men läget var rätt låst en stund. 

En unghäger med istappar på tårna.

Ett litet danssteg bjöd denna fågel på. 

Finns det någon mat i kylan kanske ni undrar över. Jo det gör det, i form av frusen fisk, fiskglass kanske?

När jag kom hem stötte jag på denna fina snögumma som en av grannarna längre ner på gatan byggt. Kanske skulle hon hälpa dem med snöröjningen. Nu har det kommit mer snö så det kan behövas.

Hälsningar Lena

Återblick 2023 del II

I andra delen av min återblick har vi kommit fram till JULI. Då åkte vi på semester i Nordnorge, till Kirkenes och Varangerhalvön. Under ett minnesvärt dyk från en rastplats vid E6 utanför Kirkenes hittade vi kungskrabbor och de blev till sommarens lyxigaste middag. 

Vi lärde oss också att renar tycker om att vara på stranden när de har sommarsemester. Det här är stranden i Yttre Kiberg där vi bodde förstklassigt hos Trond och hade havsutsikt från vardagsrumsfönstret.

En spektakulär väg att köra är Fv341 mellan Vardö och Hamningberg. Vi hade alla typer av väder denna dag, men när vi skickade upp drönaren sken faktiskt solen.  

AUGUSTI var starten för svampplockningssäsongen som i år slog alla tidigare rekord. De var inte bara många kantareller, de var stora också, rekordstora! Tre stycken vägde tillsammans 314 g. Jag kom alltid hem med full korg och då vägde den ofta ca 3,5 kg. Det fanns också mängder med karljohan och senare under hösten både rödgul och svart trumpetsvamp samt trattkantareller. 

Jag gjorde också det årliga besöket till Knuthöjdsmosse. Jag har sett att man nu beslutat att stänga stora delar av mossen för besökare mellan 1/4 till 1/9 för att skydda smålommarna. Synd men inte förvånande. Jag har sett vid flera tillfällen att folk inte respekterar att hålla sej på spången. I år var det dock så blött när jag var där att det hade krävts vadarstövlar för att avvika från plankorna, som låg under vatten flera ställen. 

I SEPTEMBER hade vi bokat en resa till Lassi Rautiainen i Kuikka, Finland. Här skulle vi få se björn, de visste vi, men överst på önskelistan stod varg men just i år hade det tyvärr hänt en del med hans annars så "trogna" vargflock och de som fanns kvar i området visade sej inte. Nu blev det ändå enormt fin utdelning de dagar vi satt i gömslena med flera björnar...

...en kaxig järv som t o m simmade en tidig morgon...

...samt imponerande möten med både havsörn och kungsörn. Just örnarna som kom så nära blev en bonus och något jag inte hade förväntat mej. Dessutom korpar, lavskrikor, nötskrikor och hoppande ekorrar.

OKTOBER bjöd inte på så mycket annat än att det regnade en del och jag fotade dessa sångsvanar på en plats där det inte alls är en sjö utan åkermark. Det som gör bilden aningen mer intressant är tre gravänder som flyger förbi. Jag har aldrig sett gravand i mina trakter utan bara under besök i Skåne och på Öland. Den här bilden är tagen utanför Sala.

I början på NOVEMBER var det blött och trist. Jag riggade min lilla fågelfotoplats och satt under tak för att se vad som behagade komma och posera. Redan vid första sittningen kom ett gäng steglitser och bjöd på bästa underhållning. 

Det kom en del snö och då bjöd även skatorna på en fin uppvisning, i utbyte mot korv.

Jag gjorde några utflykter när min sambo var iväg på älgjakt. En tur gick till Salbohed för att fota nötkråkor vid Daniel Greens fina fågelmatning. En annan utfärd gick till Jädraås för att få möta lavskrikan i vinterlandskap. Den dagen var det -11 när jag kom fram och det blev en mycket kännbar vinterupplevelse. När jag gjorde denna återblick insåg jag också att jag lyckats få riktigt bra bilder på alla våra kråkfåglar i år, varav dessa två är de mest "svårfångade" skulle jag tro.

DECEMBER kom och nu blev det vinter på riktigt. Denna förmiddag var det -21 grader och landskapet var täckt av rimfrost.

Med denna bild vann jag en deltävling i FS cupen där temat var "trappor". Denna trappa (nödutgång) ser jag varje dag då jag kommer till jobbet och när det snöat blir den fin i ljuset från fasadbelysningen. Jag har fotograferat den förut men nu la jag lite mer tid och tanke bakom bilden, fast det var minus 14 grader vid tillfället och jag var klädd för att sitta inomhus.

Vi avslutade året med en resa till England och firade jul med min systerdotter och hennes man + hund. Det blev en annorlunda och grön jul i ett blött men vackert landskap.

Hälsningar Lena

Återblick 2023, del I

Jag brukar ju göra någon form av sammanfattning eller återblick av det gångna året, så här kommer del ett av 2023. JANUARI inleddes med några krispiga dagar men inte särskilt mycket snö. Det blev heller inte så mycket bilder denna månad.

I FEBRUARI hade det kommit lite mer snö och en dag dansade hägrarna för mej vid Råstasjön. De bjöd på en praktfull uppvisning på den snötäckta isen.

Största fototekniska händelsen i år inträffade i MARS då jag uppgraderade min kamera till en Canon R5. Jag har inte fotograferat med spegellöst förut och det var en del nyheter. Nu fick jag även ögonautofokus och möjligheten att ta 20 bilder/s. Plötsligt kunde jag frysa actionscener på ett sätt som jag aldrig varit i närheten av förut och det blev många skarpa bilder, inte bara enstaka. 

Det kom massor med snö i slutet av månaden och Bambi med vänner och släktingar var trogna gäster i vår trädgård.

I början av APRIL var det fortfarande snö kvar och plötsligt hade vi starar som fick samsas med domherrar i fågelrestaurangen. Jag riggade en liten fotoplats som jag kunde spana på från cykelförrådet. Mycket praktiskt och enkelt.

Snön smälte och det blev vår till slut. Blåsipporna slog ut och lammen lekte ta fatt i hagen. Dagarna blev snabbt långa och man kunde vara ute på kvällen och fotografera. 

I MAJ var jag ute och åkte en del. Det blev en tur till Tysslingen och en sväng till Skåne. På väg till Skåne stannade jag till hos Joakim och Maja, tittade på Joakims utställning vid Läckö slott och fick möta både fiskgjusen och kattugglan. Här sitter vi på klipporna vid en av Joakims favoritplatser.

Det blev mycket bilder den månaden men en särskilt minnesvärd morgon fick jag se ett par skäggdoppingar dansa på vattnet vid Kyrksjön i Bromma. 

Den i särklass största familjehändelsen under 2023 var förstås min systerdotters bröllop i London i mitten av JUNI. Jag var inte bröllopsfotograf men tog förstås en hel del bilder och det blev en fotobok som vi gav till några av de närmaste i familjen på både bruden och brudgummen sida.

Anna fick sin Ross och hela familjen var på plats, ditresta från Texas och Sverige. Det är inte så ofta vi träffas IRL och bröllopsfesten var förstås ett extra fint tillfälle.

Efter bröllopet åkte vi nattåg till Inverness med min syster och svåger. Vi hade några fina dagar i Skottland bl a på Skye där vi promenerade till Fairy pools. 

Jag och Fredrik var också på ett ställe där man jagade med rovfåglar. En historisk sport jag inte sett så mycket av, kanske för att det är förbjudet i Sverige och Norge. Här är det en  pilgrimsfalk som dyker mot ett träningsbyte. Det man ser under fågeln är en liten sändare om hon skulle få för sej att flyga längre än planerat. Förutom att hon är märkt går det alltså även att spåra henne.

Vi avslutade i Edinburgh som var fullt med turister. Alldeles för mycket folk men ett par dagar kan man ju stå ut även med det.

Hej så länge,

Lena