Välkommen till Husaby Marken

Den sjätte juni varje år går Husaby Marken av stapeln. Det är en medeltidsmarknad i Husby-Långhundra, strax söder om Uppsala och ca 15 minuters bilresa från där jag bor. Ändå har jag inte lyckats besöka detta event en enda gång, trots att jag bott så nära i mer än 20 år. Husaby Marken arrangeras av Hembygdsföreningen och har arrangerats sedan 1991. Området har en gedigen historia. Husabyn var en kungsgård i Långhundra härad, eller Husaby Aernawi som byn hette på 1300-talet. Kyrkan är från 1100-talet. Flera av gårdarna längs bygatan är från 1700-talet. 

Det som präglar marknaden är gediget hantverk och lokala produkter (Uppland med omnejd). Det fanns i princip inget krimskrams och endast ett stånd sålde det typiska marknadsgodiset i form av remmar och klubbor.  Annars var det korvar, rökt kött, ostar, honung, sylt, färska ägg, nybakat bröd, korgar, skinn, järnsmide, silversmycken mm. Jag kom tidigt och därför är det inte så mycket folk på mina bilder. Det var packat när jag lämnade.

Alla som sålde varor hade tidsenlig klädsel. Eftersom jag kom tidigt hade alla inte kommit på plats ännu och kvinnan till höger får hjälp att arrangera sin huvudbonad. En smartklocka på handleden bryter av lite men det vanliga livet pågår ju parallellt med marknaden. Swish fungerade förstås överallt, men man kunde betala sitt Tullbevis med kontanter, dvs inträde till marknaden. Parkeringen var otroligt nog gratis (och välorganiserad).

Många besökare på marknaden hade också väldigt fina tidsenliga dräkter. Den här klänningen pysslar man inte ihop i brådrasket. Dessutom har hon flätade hårkringlor under sin huvudbonad (Princess Leia jag vet, men kanske medeltid också...). 

Solen strålade men det var inte alls så varmt som det varit de senaste veckorna och långa yllemantlar med huva var inte alls fel. Här säljs läderarbeten av olika slag. 

Det fanns förstås musik på marknaden och den framfördes på instrument som var helt okända för mej. Det var även ett musikarrangemang i kyrkan men det missade jag. Här ser det ut som att de medeltida musikerna behövde "touch base" med nutiden och kolla av sina mobiltelefoner mellan sina framträdanden. 

Här kör man ett live framträdande längs marknadsgatan. Det här var mycket stämningshöjande även om det inte drog stora skaror som stannade. Jag kan föreställa mej att de kanske spelade den här musiken under precis där här typen av förhållande, fast det skiljer flera hundra år.

Mat måste man ju ha på en marknad och brända mandlar i små strutar av brunt papper är ju givet. Det var en gaslåga under det stora kärlet där mandlarna lagades till (lite enklare att styra än en vedeldad motsvarighet). Damen till höger sålde grillspett med lokalproducerat kött från en gård som jag känner väl till och har handlat bl a lammkött från. Man kunde betala med vanliga pengar och kolla in nyckeln till kassalådan som hon har i snöret runt midjan.  

Knäckäpplen är också en marknadsgrej, men de ser onekligen rätt läckra ut, även om kokosflingor knappast är lokalproducerade.

Medeltiden var ganska tuff och det fanns ett visst behov av att kunna försvara sej. Det här var ett av få stånd som hade en del enklare saker i plast och ni kan säkert förstå varför. Det fanns hjälmar och svärd i naturmaterial, men knappast något man köper till sin telning, även om man har en liten kung i familjen.

Det fanns också möjlighet att träna sej i närstrid t ex kamp med säckar sittande på en bom. Man kan också lära sett hur man använder en pilbåge av sin marknadsgranne, som också råkade sälja just pilbågar. Prickskytte med pilbåge och armborst med instruktör fanns också för den som ville prova.  

Den här marknaden hade förstås sin egen smed och man kunde köpa diverse smidesprodukter. 

Om man inte själv ville bära svärd och pilbåge för att försvara sej kunde man säkert hyra en kämpe eller två. Det verkade som att det fanns en del riddare som var ute och letade jobb,... eller va de nu gjorde...

 De var helt klart inte kvalificerade för det som alla nu väntade på...det som måste finnas på en medeltidsmarknad...förutom knäckäpplen...

Nämligen tornerspel och riddare till häst. Här dundrar "Bockens kämpar" in på den förvånansvärt begränsade spelytan, vilket gjorde att alla i publiken fick uppleva dessa spel på nära håll, men det var inte alls optimalt för att fotografera. 

En stor och tung kämpe i ringbrynja beväpnad med både lans och svärd i full galopp på en häst som väger minst 600 kg. Ett imponerande ekipage.

Fler riddare rider in på banan, i galopp med fladdrande man och baner.

Man visar upp stridstekniker som olika tävlingsmoment, men det är förstås bara en uppvisning. 

Två team "tävlar" mot varandra och man får service i depån på var sida om arenan mellan tävlingsmomenten. Det är dock inte särskilt pressar i depån mellan delmomenten.

Det här ekipaget väger nog inte ens hälften av den första riddaren+häst jag visade, men i övningarna som krävde precision klarade den sej förstås lika bra. I en kamp hade det varit annorlunda, men det här är show och ingen ska göra sej illa. 

Det här är ändå en imponerande uppvisning med stora hästar som manövreras skickligt i galopp på små ytor med publiken väldigt nära. Jag är imponerad även om det hade varit enklare att fotografera tävlingen om det hade varit större avstånd och mer arenalikt. Så är det inte på Husaby Marken. Där möter man medeltiden mer på nära håll.

Hälsningar Lena

Försommar och små droppar

Om man stiger upp riktigt tidigt och tar sej till en plats där det finns vatten kan det finnas en gnutta dagg. 

Men det är torrt och varmt, dropparna är små. De kan ändå hålla ett litet motiv som t ex en kabbleka. Tyvärr kunde jag inte gå närmare här för det var vatten och jag stod på en spång.

Jag spanade på maskrosbollarna och de flesta hade inte tillstymmelse till dagg, men denna hade mycket små droppar. Förstora om ni inte ser dropparna.

Här kunde jag dessutom gå närmare och jag testade även att ta bildserier för att stacka. Det här är en stack av fem bilder. 

Det här är också en stackad bild (5). Jag hade inte något stativ med mej men det gick att handhålla och det var vindstilla. 

Små men perfekt runda daggdroppar.

Det varma, soliga vädret gjorde också att vi slog på bevattning på ett par ställen i trädgården tidigt en morgon. Slangen har ett pyttelitet hål och där hade en mycket tunn stråle skapat vackra droppar. En liten hoppspindel har hittat dropparna på ett strå av kvickrot. Stack av fem bilder. Det var svårare med djur, men den satt stilla vid några tillfällen innan den plötsligt bara var borta. När jag studerade spindeln genom kameran såg den ut att gilla dropparna.

Jag hittade en till hoppis och den här har lite uppförsbacke. Den sitter på ett blad av daggkåpa som också hade fått ta del av strålen från slangen.

Den tog tag i en av de större dropparna och manipulerade den med benen. Den körde även ner huvudet och då blev den av med en del pollen. Det behövs inte så mycket vatten när man är en så liten spindel. Det här är också en stack av fem bilder. 

Hälsningar Lena

Fler familjebilder från fågelvärlden

Talgoxparet som bor i holken på vårt garage jobbar hårt från gryning till skymning. En tidig morgon passade jag på att ta några bilder, då det är enda tiden då holken inte är i skugga. Det går så fort när fågeln kommer att den ser ut att flyga rakt in i  holken, men på bilden kan man se att den faktiskt förbereder inflygningen. 

Ibland sätter den sej på taket på holken och spanar en kort stund. Sedan lättar den och flyger in. Det tar 4/20 sekunder.

När jag besökte knölsvanarna vid Råstasjön såg jag förstås en del andra fåglar som fått tillökning. Dessa grågäss verkar dock ha adopterat några extra, eller så har de dagisverksamhet. 

Jag såg också den här fina gåsfamiljen. Grågåsen väste varnande åt människor som kom för nära (dvs gick på gångvägen) och jag tror det är pappa. Mamma är dock inte en grågås utan mest troligt ett hybrid mellan kanadagås och vitkindad gås. Om någon har ett annat förslag dela gärna med er. Kanadagäss hybridiserar med flera andra gåsarter och det vanligaste är med grågås. Det var min favorithybrid som inte längre verkar finnas med oss. Det intressanta med denna bild är att denna hybrid verkar vara fertil. Min favorithybrid var ensam i många år, men hittade till slut en kanadagåshanne och jag såg dem med en unge som de vaktade stenhårt.  Det var första gången jag såg en hybrid med avkomma. Det här är andra gången och de verkar ha lyckats bättre. 

De har passerat den gulligaste ålder men de är ändå rätt fina när de går och plockar grönt bland blommorna.

Här visar mamma vad det är de ska äta, fast jag tror de har ganska gott hum om det när de nått den här storleken.

Undrar hur den här kommer att se ut när den blir stor? Jag ska åka tillbaka och kolla om några veckor. Det är ju troligt att de kommer att klara några när de har sex som är så här pass stora.

Den här sothönan låg fortfarande på sina ägg, men när detta publiceras är det troligt att hon har en kull småttingar att hålla reda på.

Hälsningar Lena

Bråda tider för familjen Knölsvan

Vid Råstasjön har knölsvansparet fått åtta grå dunbollar i år. Här har de precis kommit upp efter en simtur. Om någon räknar ser ni kanske att det bara är sju...

Nummer åtta har åkt snålskjuts på en av föräldrarna, som för övrigt är de snällaste svanar jag någonsin stött på. Jag sitter bara några meter från dem och svanen tar ingen som helst notis om min närvaro. De är väldigt vana vid människor och det verkar dessutom som att svanarna får vara ifred, för de upplever inte folk som ett hot, ens mot ungarna.

Den lilla har tydligen bestämt sej för att sova middag på den trygga och mjuka ryggen på sin förälder.

Men nej, det går inte för sej. Den blir purrad och mjukt med bestämt nedföst på marken till sina syskon. 

Efter en kort stunds putsande, som inte såg ut att göra så mycket skillnad på det blöta dunet, somnar de in en efter en.

En och annan person som promenerar förbi stannar och tar några bilder med telefonen. Inga problem tycker den stolta föräldern, som inte yttrar ett enda väs.

När jag en passerar platsen senare är hela familjen samlad och ute på vattnet. Ungarna måste ju lära sej att äta. Det häckar skrattmåsar på ön bakom svanarna och till vänster kan man skymta en mås. 

Skrattmåsen tycker att svanarna är för nära boet och ger sej ut för att skrämma iväg dem. 

Den attackerar en av de vuxna svanara från luften, men vad bryr sej en svan om något så larvigt som en skrattmås. 

Svanen böjer bara på halsen när måsen gör ett utfall och familjen flyttar sej inte en tum. Här finns det fina vattenväxter så de stannar.

Skrattmåsen försöker igen men det händer inget och den får ge sej. Svanarna är ju inte intresserade av måsens bo. "Life goes on" vid Råstasjön och vi får se hur många av svanungarna som klarar sej. Det har hänt tidigare att de klarat åtta småttingar till flygfärdiga, fullstora svanar.

Hälsningar Lena

Trädgårdstider, det finns redan sånt som går att skörda

Under våren var det bara kallt, kallt, kallt och blött (eller snarare fruset), sedan blev det, som genom ett trollslag, varmt, varmt, varmt och plötsligt skulle en massa plantor ut, gräsmattan pysslas om, sådd av frön, kryddlandet ses över, växthuset fixas, pelargoner omplanteras mm mm. Under två helger har vi nu gjort det mesta, på rekordtid. Idag då vi åt söndagsmiddag i växthuset konstaterade vi att vi var tidiga med vissa plantor, jämfört med tidigare år (det finns förstås en odlingsdagbok). Jag har också skördat en hel en del redan nu. Bilden ovan visar den första dillen som jag sådde i kruka 31 mars. Nu var den så frodig att det var dax att klippa av en del och stoppa i frysen. Jag kapar topparna och resten får växa vidare i krukan. Egen dill till första färskpotatisen vill man ju ha. 

Till vänster frodas en pak choi i en kruka. Pak choi är en asiatisk kålsort som är oerhört god wokad med chili och vitlök, lite sesamolja och gnutta fisksås (för sältan). Den är också dyr att köpa i butik och kanske en av få grönsaker som lönar sej att odla egen. Om man har ett växthus är det oftast inte så mycket i det så här tidigt på säsongen, då kan man ha dessa exklusiva kålsorter i krukor. Efter midsommar är det kört. Då blir det mer hål än kål. Till höger ett par små squashplantor. Här hann vi inte med, men de fick flytta ut ändå. 

Ramslök kan man ha i trädgården och min sambo startade ett ramslöksprojekt förra året. De lökar kan köpte och planterade på de absolut sämsta platserna i vår trädgård har tagit sej över förväntan. Bilden är stackad av fem exponeringar.

Under den höga, taggiga häcken i lerjord blandat med ogräs trivs ramslöken i permanent skugga. Det kommer en hel del små nya plantor som frösått sej från förra årets inplantering. Tanken är att de ska få ta över ogräsen längs denna häck och ge oss en vårskörd av denna delikatess för såväl soppa som pesto. I en liten villaträdgård gäller det att ta tillvara alla möjligheter.

Vitlöken som såddes i höstas artar sej utomordentligt (det som ligger runt om är gräsklipp, bästa gödningen och håller dessutom nere ogräsen). Jag har fyra vitlökar kvar från förra året skörd, nu är vi sålunda nästintill självförsörjande på den fronten :-) Det jag också skördat rejält mycket av är gräslök. Vår tuva är enorm och den är förstås som finast på försommaren. Jag skördade två stora burkar för ett par veckor sedan och det kan man inte ens se nu. Den har knoppar som ska få slå ut i blom för fjärilar och andra insekter gillar det.  

När jag planterade några blomplantor (som jag hittade då vi tog hand om gurkplantorna), dök den är fina gröna insekten upp. En gräshoppa eller möjligen en vårtbitare? Den var 6-7 mm lång men en helt perfekt "mini" av vad den kommer att bli som vuxen. Min erfarenhet av att jobba med syrsor är att de kläcks som nymfer och då har exakt samma utseende som de kommer att få som vuxna (minus vingar och yttre könsorgan). 

Eftersom jag planterat flera nya, små plantor körde vi bevattning en stund på den rabatten och den lilla gröna tycktes trivas när det blev blött. Jag kanske inbillade mej men det såg ut att dricka från dropparna på växtligheten. Jag trodde att den skulle försvinna direkt och gömma sej men det gjorde den inte, kanske var den också i behov av lite vätska. 

En liten spindel fick också en dusch av bevattningen och den tycktes ta det med ro. Den fortsatte att bygga på sitt nät som inte drabbades nämnvärt av att det regnade (artificiellt).

Avslutar med en bild som jag tog den 18/5. Det är vår "inomhusgurka" som står i vardagsrummets stora fönster. När övervintrade blommor flyttar ut i växthuset blir det mycket plats över här och förra året testade vi att ha en minislanggurka som fick växa och ge oss färsk gurka innan de började mogna i växthuset. Redan första veckan i maj skördade våra grannar två fina gurkor när vi var i Texas. Sedan vi kom hem har vi skördat sex gurkor. Den senaste idag till middag. Nu är det nya gurkor på gång och det kommer att finnas minst två till nästa helg. Det här fungerar också utmärkt i en lägenhet. Om jag inte minns fel kan nog N Tomas Meldert intyga det. Sorten heter Piccolino om någon är intresserad.  

Hälsningar Lena