Plötsligt blev det vinter

När jag steg upp på lördagsmorgonen (förmiddag snarare) var det minst en decimeter ny pudervit snö på marken och solen strålade. Blåmesen hade upptäckt att det fanns äpplen kvar i vårt äppelträd, som ett komplement till talgblocket och fröna som vi ändå bjuder på.

Efter frukost gav jag mej av på promenad direkt. Sol och snö samtidigt, under årets mörkaste månad, det måste man ju ta till vara. 

Det blåste förstås en del men det fanns fortfarande träd som hade rejält med snö kvar på grenarna.

Det låg tjockt med snö på gångbanor och på vägarna såg det mest nerkört ut.

Det här var faktiskt det mest seriösa försöket till snöröjning som jag såg på hela min tur. De tunga fordonen dök dock upp senare på eftermiddagen.  

När jag kom hem hade flera koltrastar hittat äppelträdet.

Väl hemma dröjde det inte länge förrän den här dök upp för att se om vi inte hade något gott att bjuda på. Äpplen kanske...

Precis som förra året kommer de ända fram till fönstret och tittar in på oss, kollar extra noga. Den här bocken har dessutom missat att det ligger ett delat äpple på tomatlådan vid balkongstolpen. 

Hälsningar Lena

Ekorre på språng

När jag besökte en fågelmatning utanför Sala fanns där en ekorre som också passade på att både äta och samla på sej av nötterna jag bjöd på.

Den sprang runt en hel del och jag försökte återigen fånga ekorren i språnget.

Här är ett mindre skutt. Den sprang på denna stock för att gömma nöten en bit bort. Sedan kom den tillbaka.

Nytt försök. Jag hade ju även en del fåglar att hålla koll på så jag hann inte med alla turer som kurre gjorde. 

Här trodde jag att den skulle ta ett större hopp men den ändrade sej. Precis som med actionbilder på fåglar ska man helst trycka av innan rörelsen har inträffat. Ekorrar kan man ibland se när de "förbereder" ett skutt.

Men den var ju också oemotståndligt söt med lite snö på nosen. 

Det fanns nötter i överflöd och det verkade faktiskt som att den ibland hade svårt att bestämma sej. Den nosade noga på dem innan den valde en nöt.

Det gick även att fotografera i motljus på detta ställe och eftersom jag var ensam på platsen kunde jag gå runt och testa olika positioner när solen visade sej.

Här fick jag till slut chans på ett språng...

Hopp! Lite snävt framför nosen och på nästa bildruta är bara halva ekorren med. Det är väldigt svårt att hänga med när de hoppar men här fick jag i alla fall en ekorre mitt i språnget.

Hälsningar Lena

Vinterfåglar i solsken

När det nu äntligen var fint väder (i lördags alltså) gjorde jag en något längre utflykt än vanligt och körde till Jädraås. Det tar ca 2 timmar från Knivsta och när jag kom fram hade solen hunnit gå upp. Det var minus 11 grader och strålande vackert i skogen.

De små skogsfåglarna var på plats innan jag ens hunnit ta fram fröpåsen. 

Som vanligt var de väldigt snabba och här hann jag knappt lägga ut godsakerna innan de var framme. Det finns en stora matare med frön så de var nog ingen kris, men de skalade fröna drog snabbt till sej gäster. 

Här är jag ganska säker på att det är talltita bl a för att de inte låter som de små titorna som jag har i trädgården (som är entitor). Solljuset gav upphov till skuggor och mycket skiftande färgpalett.

Trädgrenarna har dekorativa lavar och en del bilder med skogen som bakgrund blev vackert blå.

Nötväckan var förstås också på plats, liksom talgoxar och blåmesar samt större hackspett.

På denna plats ska man också ha med sej korv. Korvbitarna vill man både sätta där de syns (för att fåglarna ska se dem), men helst vill man inte ha dem med på bilderna. Nötskrikorna kom förstås och kollade efter dessa godbitar. 

Men, som några av er redan har förstått, var det den här sortens fågel jag helst ville se. Tyvärr var det bara en lavskrika som visade sej och det gick väldigt fort de gånger den kom för att ta för sej.

Nötskrikorna var också snabba av sej och de gav sej inte förrän de hittat alla korvbitar. Snön yrde när de kom ner för landning från någon närliggande grantopp.

Vartefter solen flyttade sej fick vi (det var en person till på plats), lägga frön och korv på alternativa platser. Det är mörkt i skogen om man inte drar nytta av solljuset.

Efter ca tre timmar i skogen började det bli väldigt kallt. När lavskrikan kom och visade upp sej så här fint fick jag några bilder.

Den satt inte länge innan den flaxade till för att ta en korvbit.

Stelfrusen packade jag ihop och gick till bilen. Med värmen på +25 grader i bilen styrde jag mot Forsbacka bruk för att spana efter strömstaren, men jag hade inte tinat upp tillräckligt när jag såg skylten, så jag fortsatte mot E4 söderut och det blev bilder från på snötyngda träd runt Älvkarleby och Tierp istället (som var med i en tidigare blogg). 

Hälsningar Lena 

Skatorna vill också smaka

Jag lyckades publicerada denna blogg innan den var klar. Nu har jag fixat texten och hoppas den går att följa. 

Dessa bilder är i alla fall från en sittning vid min lilla matning i trädgården. Nu har det kommit ett tunnt lager pudersnö och skatorna vill förstås också vara med och smaka på det som bjuds.

Det godaste finns på baksidan om denna gren...fastkletat bordsmargarin.

Svårt att hugga och flyga iväg med, vilket annars är skatornas taktik.

När en skata landar i matningen är det nästan som ett bombplan, jämfört med talgoxar och blåmesar.

Jag blev faktiskt överraskad för de brukar vara väldigt skygga och jag sitter ju ute, om än lite dold. Oftast gick det dock väldigt fort.

Vid ett par tillfällen var det två som försökte sno åt sej något gott samtidigt. Oftast fick de inte ens plats i bildfältet om jag inte zoomade ut ordentligt.

En del vill inte ha skator i småfågelmatningen men vi har talg som de inte kommer åt och en matare som de inte vill besöka för den sitter där det är för trångt för så stora fåglar. I övrigt får de ta för sej av vad som bjuds.

De är ju rätt fina när de visar upp sej.

Hälsningar Lena

Vykortsvinter

Lördag och SMHI  lovade sol, kanske lite tveksamt hemma i Knivsta men definitivt norr om Uppsala. Jag bestämde mej för att göra en utflykt norrut och visst var det snö i Gävle och Sandviken men finast var det i trakterna kring Älvkarleby och Tierp. På väg hem bestämde jag mej för att göra några stopp.

Jag chansade och körde av E4 vid Älvkarleby. Ganska snart kom jag förbi ett vattendrag där det var riktigt vackert, dessutom kunde man parkera lagligt vid vägen. 

Det här är ju vykortsvinter tänkte jag när jag stod på bron och tog denna bild. Det är inte så stora mängder snö men träden är täckta och grenarna hänger. Nu är det dessutom minus 10 grader och strålande sol.

Jag körde ut på E4 igen för det skulle ha blivit väldigt mycket småvägar om jag fortsatt via Älvkarleby. Nästa avfart jag testade var Mehedeby och jag hamnade på en grusväg med riktigt vinterväglag mot Strömsberg.

Jag körde genom en skog med snötyngda granar där solen ibland lyckades leta sej ner mellan träden. 

Jag passerade genom en gård då jag började närma med Strömsberg. Det blev många fotostopp för det var så häpnadsväckande vackert. Det kändes som att jag var betydligt längre norrut än jag faktiskt var.

Solen var på väg ner och jag hade en tid att passa i Norrtälje där jag skulle hämta vårt nyrökta älghjärta. Det här blev mitt sista stopp innan jag körde genom Tierp och ut på E4 igen. När jag kom närmare Uppsala var det mulet och bara enstaka fläckar med lite tunn snö. 

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena