Pyttesmå imse vimse

Söndag förmiddag bjöd på ca 1 timme med solsken och jag gick ut en stund efter frukost med ett makro på kameran. Upptäckte att det var en del väldigt små spindlar i vår utblommade klematis.

Det kom tyvärr en och annan vindpust så de små djuren blåste runt i sina trådar.

Som ni förstår blev det en del suddspindlar och ett antal bilder där spindeln inte ens var med på bilden längre.

Jag har inte fotat makro på väldigt länge känns det som, inte mer än enstaka spridda bilder.

Fascinerande att en så liten spindel kan spinna så mycket tråd.

Jag försökte få till en bild där man kan se ögonen men det var väldigt knepigt. 

Till slut blev det en, som tyvärr inte är en så lyckad komposition i övrigt. Nu skulle jag sätta på raynoxlinsen och se vad jag kunde åstadkomma med den. Men solen gick i moln och då kändes det som att stunden var över med de små spindlarna.  

Hälsningar Lena

Min närmsta bokskog

Från Hjälstaviken till Fånöö bokskog är det bara drygt nio kilometer och jag chansade att jag skulle hinna dit innan det började regna. Lika bra att göra det mesta man kan under några lediga timmar i dagsljus. Väl framme insåg jag direkt att novembergrå inte var en term som gick att använda i en bokskog så här års. 

Det var som att kliva in i en grotta av gult i olika nyanser. Bilderna gör inte upplevelsen rättvisa och här hade en gnutta sol inte varit helt fel. Nu började det regna istället, ganska stilla i början.

Jag testade lite olika sätt att gestalta boken med dess typiska blad.

Men regnet tilltog och jag hade dessutom lite bråttom. 

Det är en liten skog, men enligt hemsidan är det Sveriges nordligaste självföryngrande bokskog och den som är såväl närmast som lättast för mej att nå. 

Jag ska försöka åka hit när det är vinter i år, eller antagligen efter nyår för någon snö som ligger kvar kommer det nog inte förrän i januari eller februari. 

Avslutar med en sista ruta från "den andra änden av skogen". Vi det här laget regnade det stora droppar och det var bara att åka hem och jobba.

Hälsningar Lena

En novembergrå morgon med små färgklickar

Jag hade en halv ledig fredag och hade bestämt mej för att göra det bästa möjliga av den, trots att vädret inte var det allra bästa för en fotoutflykt. Eftersom jag kunde styra över mitt jobb denna dag valde jag att åka ut på morgonen, innan det skulle börja regna. När jag kom till Hjälstaviken rådde en novembergrå ton och det blåste dessutom ordentligt. Men jag var ensam på parkeringen, alltid något. 

Jag gick längs spången som är rätt mysig men där var det helt tyst, inte ett kvitter. Här kan jag välja att gå till en småfågelmatning eller ut till gömslet. Jag valde matningen, en stund i alla fall. Det var fullt ös där men förhållandena var ISO 10 000 och det var samma fåglar som jag har i matningen hemma. Inte en skymt av kungsfågeln som brukar finnas här ibland. 

Jag gick tillbaka till spången och ut till gömslet vid vattnet. Fortfarande inga roliga fåglar i vassen och ute vid gömslet simmade endast några gräsänder. Inga gråhägrar eller ägretter. Det dök upp en kricka som flög upp precis efter att den landat. Det blev en bild som verkligen levde upp till novembergrå. 

När jag lämnade gömslet kom det några koltrastar flygande och jag vände mej om precis när en slog sej ner. Med den höstfärgade växtligheten på taket i bakgrunden konstaterade jag att det blev ju faktiskt en rätt fin "färgklick" mitt i allt det grå.

När jag sedan gick sakta längs spången, med vassen vajande på bägge sidor, hörde jag några omisskännliga "ping" och plötsligt sprang en liten brun och blå fågel framför mej. Jag tvärstannade, för nu gällde det att vara försiktig.  

Något senare runt en krök på spången hittade jag dem, ett helt gäng skäggmesar! De första jag ser för säsongen och anledningen till att jag återigen valde Hjälsta för min utflykt. 

Det var vuxna fåglar blandat med ungfåglar. De var på spången och på räcket.

Helt bedårande, men snabba och flaxiga av sej. Jag växlade mellan ISO 6400 och 10 000 för att få en någorlunda kort slutartid, men flygbilder var ju bara att glömma i det här ljuset. 

Bilderna är brusreducerade i LR och eftersom det blev många är jag väldigt glad att det inte tar 12 minuter längre (efter senaste datorservicen), utan bara runt 20 sekunder.

Egentligen ville jag ju helst ha bilder i vassen, men jag fick inte så många chanser och när de flög in där försvann de oftast direkt. Vassen vajade dessutom alldeles för mycket för att få fokus på en liten fågel. Även om de flög in i vassen kom de snart tillbaka, jag bara väntade en stund och stod där jag hade bäst uppsikt över spången åt tre olika håll. 

jag kom på att jag måste ta en översiktsbild. Jan vill ju gärna se det och så här såg det ut med 100 mm, vilket var vad jag hade till hands. Bilden är endast beskuren från 2/3 format till 3/4, för det passade bättre. Jag hade valt att sätta fokuspunkten så långt ner i underkant som möjligt för att få skarpa fåglar.

Till slut kom de väldigt nära och jag stod på knä på spången. Jag vågade inte lägga mej ner då de började närma sej, för då hade jag garanterat skrämt bort dem. Dessutom var det blött även om det inte hade börjat regna ännu. 

Jag var fortfarande ensam på spången. Vem ger sej ut för att fotografera fåglar en sån här dag?

Hade det varit bra fotoväder hade det varit kö och trängsel. Det finns inte plats för mer än två fotografer samtidigt och bra väder lockar dessutom hundägare och annat folk som bara tycker det är ett mysigt ställe att gå på. 

Jag stannade en stund till med de pigga små färgklickarna innan jag vände om och gick mot bilen. 

Kanske skulle jag hinna till en plats till innan regnet kom. Där skulle det nog också vara lite mer färger denna novembergrå förmiddag.

Hälsningar Lena

Hemma hos familjen koltrast

Det är i början av sommaren och fru koltrast ruvar i ett bo på vandrarhemmet i Otteby, Öland.

Här kom hannen med en matleverans, men det verkar som att honan är upptagen med att lyssna. Hon lägger huvudet på sned och ser ut som när man ibland ser koltrastar gå på en våt gräsmatta och lyssna efter maskar. Jag såg detta flera gånger och antog att de små var på väg att kläckas och gav små ljud ifrån sej. Det verkade i alla fall inte finnas några ungar i boet än.   

Vi tyckte att hannen var lite nonchalant mot honan och kom ganska sällan med mat till henne. Här har han i alla fall med sej en mask som hon får efter en stunds velande. Han kanske inte är så erfaren. Fåglar blir bättre och bättre på att sköta de här bestyren ju äldre de blir, då ökar också antalet flygga ungar.

De hade valt att ha sitt bo precis vid uteplatsen på vandrarhemmet. Strax ovanför den svarta stuprännan i vänstra hörnet låg boet. Jag provade att sitta en bra bit från boet och spana på hannen, men det verkade inte som att det var vår närvaro som fick honom att tveka. Han var lika oregelbunden oavsett om det satt folk ute eller ej. 

Sista kvällen vi var där stod det klart att familjen fått tillökning. Fyra eller möjligen fem små gapande näbbar kunde precis skönjas då de pockade på mat. Hannen har nu levererat en stor portion blandade larver.

Men han verkar ha svårt att bestämma sej för vem han ska mata. Han lämnar till slut ifrån sej maten, men vi ser inte hur den fördelas.

" - Varför piper de så? Jag stoppade ju precis in mat i dem! " Hårt jobb att vara fågelförälder.

Hälsningar Lena

Sjön som nog inte är en sjö

För en dryg vecka sedan passerade jag den här sjön utanför Fläckebo. Mängder med sångsvanar hade samlats här. När jag tittade ut över vattnet insåg jag också att sjön nog var mycket större än den skulle vara, för det såg misstänkt ut som stubbåker på rätt stora ytor. 

Sångsvanarna verkade trivas och en hel del andra fåglar guppade också på vattnet. Solen sken kortvarigt men det blåste isande kallt och jag insåg snabbt att här skulle jag inte bli kvar så länge. 

Här passerar tre gravänder och det såg jag inte förrän jag tittade på bilderna efteråt (fokus är på svanarna). Gravänder har jag bara sett i Skåne men det händer att en och annan rapporteras här upp. Det var i alla fall första gången jag såg dem så nära hemma. Tre stycken var också rapporterade i Artportalen. 

Två havsörnar seglade majestätiskt högt upp, tillsammans med en kråka som gjorde sitt för att störa dem. Jag tänkte att kanske skulle någon av dem komma ner och försöka sej på att ta ett byte, men det blev förstås ingen sådan underhållning.

De stora rovfåglarna orsakade ändå en massa flaxande då allt mindre än en svan lyfte från sjön. Det fanns t ex stora mängder kricka, som alla lättade.

När örnarna drog bort kom de till ro igen och jag återvände snabbt till bilen för att värma mej. Hade det inte blåst isande vindar hade jag nog stannat längre vid denna pöl, för det hände saker hela tiden och det fanns en hel del fåglar. 

Nu avslutade jag med krickorna och åkte hem.

Hälsningar Lena