Wray Castle to Latter Barrow walk

Vi tillbringade julen och mellandagarna i England och efter den fullmatade julupplevelsen i den upplysta storstaden London, packade vi in oss en hyrbil med min systerdotter, hennes man och deras hund Monte.

Vi åkte nordväst till en liten ort som heter Newby Bridge där vi bokat ett mindre hus vid Lakeside hotel. Vi bodde i ett av de ljusa husen i bakgrunden och hade den strida strömmen Leven forsande utanför sovrumsfönstret. England var blött redan när vi kom och det blev ännu blötare medan vi var där. 

Vi bodde nära den södra stranden av Lake Windemere som ligger i Lake district national park i nordvästra England. Det här är ett område med mycket fin vandring och vi gav oss förstås ut på en tur dagen efter vi anlänt, vilket var juldagens morgon. Vi började vid Wray Castle som förstås var stängt denna dag, men vi skulle ju ändå inte gå in i slottet. 

Slottet ligger vid sjön Windemere och vi följde vattnet i början av promenaden. Det var uppehåll men ganska blött på gångvägen där vi startade.

Efter ca 500 m gick vi genom en grind och började vandra uppför och nu blev det väldigt uppenbart att någon tjäle har man inte i England. Vi hade med oss vattentäta skor för vandring, men inte kängor med höga skaft...

Mycket sten, stenmurar, stenhus och en del väldigt smala grindar.

En kort sträcka på en väg genom en by med några hus. Det kändes väldigt engelsk.

Ganska snart passerade vi genom en annan grind och började gå uppför igen. Utsikten blev allt mer imponerande trots att vädret inte var det allra bästa. Det regnade i alla fall inte. 

Vi kom in i ett område med lövskog och bitvis var vår promenadstig ett mindre vattendrag som korsade andra rännilar med vatten. Vi stretade på i allt brantare uppförslut...

...och kom slutligen upp till Latter Barrow. Det här är inte en särskilt utmanade tur egentligen, för det är bara 245 m stigning, men när vi nådde toppen började det regna hårt, iskallt och horisontellt. 

Utsikten var jättefin men vi stannade inte längre än det tog att få på sej mer heltäckande regnkläder. 

Vi klafsade på i nerförsbacke tills vädret lättade något och tog sedan en paus för snacks och dricka. Vi var nu ungefär halvvägs på vår tur och hade drygt 3,5 km kvar. 

Nu promenerade vi genom ett par gårdar och det betade får i hagarna. Återigen upplevde jag miljön som väldigt engelsk och vädret likaså. 

Här hade man också trimmat de täta häckarna. En vattensamling på vägen blev en utmaning att passera.

Mera stenhus, snyggt och prydligt runt gården. Det är en vandringled genom denna gård så det var helt OK att gå här.

Här var det skyltat att vi kunde gå in och gå genom denna hage, men när vi stod här kom ägaren ut och han föreslog att vi skulle gå tillbaka en kort bit och gå genom en annan hage. Det skulle bli en något kortare väg, men utan de glest placerade markeringar som vi hittills hållit oss till.

Monte tyckte att hästen var stor och läskig så vi följde bondens råd och klafsade iväg genom en annan hage. Nu var det väldigt blött och kladdigt och vi hade alla på olika sätt lyckats gå ner djupare i blötan än skorna klarade av. Jag saknade verkligen mina gamla Lundhagskängor med höga skaft, men de är ju inte så roliga att resa i eller för att promenera i London med.

Det var dock ca 10 plusgrader och inga problem att hålla sej varm. Dessutom var det vackert och annorlunda mot den natur som vi annars ofta semestrar i.

Monte stortrivdes med att vara ute på en långtur och kunde för det mesta vara lös, utom då vi passerade genom folks gårdar, i närheten av djur eller gick någon kort sträcka på en väg. Här har vi förstås gått lite fel och det tog ett tag innan vi var någorlunda tillbaka på rätt spår. 

Den här upptrampade stigen ledde i alla fall tillbaka till slottet och här mötte vi dessutom folk som var på väg ut, trots att det småregnade och var juldagseftermiddag.

En av de sista passagerna över/genom en engelsk stätta där det fanns en typ av grind som man kunde lyfta för att få med sej sin hund. Monte var dock inte alls road av att gå genom vattnet och den lilla öppningen om inte husse också skulle gå den vägen. 

Det gick i alla fall och snart var vi ute på vägen som ledde upp till slottet och passerade en hage med får. Svarta med vita huvuden och vita med svarta huvuden. Jag har inte en aning om vad det var för raser.

Åter vid slottet efter en uppfriskande om än lite väl blöt promenad. Men morgondagens väderutsikter var faktiskt något bättre, bara 12% risk för regn...

Hälsningar Lena

En nyårsmeny blir till!

I år firade vi nyår hemma och bara vi två. Menyn var fastslagen i stora drag men det fanns utrymme för viss improvisation. Huvudrätten krävde både tajming och två kockar i köket, resten gick på rutin och fantasi. Vi hade en t ex påse med blodapelsiner och jag hittade en cocktail med pressad blodapelsin på nätet.

Som tilltugg hade jag redan förberett kräftstjärtar i philadelphiaost med dill som jag bredde på ritzkex. Enkelt och gott.

En cocktail på lika delar gin och pressad blodapelsin som man toppar med tonic, is och en skiva blodapelsin fick bli kvällens fördrink.

Bambi med sällskap hade fått en tilldelning av äpplen och andra godsaker så de kom tassande när vi njöt av cocktail med tillbehör. De är lite skygga om man rör sej för mycket så vi fick sitta lugnt en stund tills de insett att det var OK att äta samtidigt med oss. Vi hade ingen brådska.

Förrätten blev sedan en toast Skagen på smörstekt bröd, men med en asiatisk touch som inte var i närheten av något vi ätit tidigare. Smakerna, förutom de klassiska räkor, majonäs och dill, var inlagd ingefära (gari, som man äter till sushi) och sesamolja. Dessutom garnerades rätten med svarta sesamfrön och lime. Några fina korianderblad skulle ha toppat denna rätt men det hade jag inte på min shoppinglista så vi fick klara oss utan bladen.

Vi avnjöt förrätten med en liten flaska torrt bubbel.   

Sedan följde en stund av mer "avancerad" matlagning. Fast egentligen handlar det mest om tajming. Hasselbackspotatisen var redan i ugnen när sambon hackade scharlottenlök till såsen.

Färsk sparris som ska ångkokas i micron 30 sekunder. Lätt att förbereda.

Huvudrätten var älgfilé, stekt i smör. Det här kräver en termometer, viss erfarenhet och tajming. "Medium rare" var vad vi strävade efter. Jag ansvarade för köttet.

Min sambo ansvarade för såsen som denna kväll var hemslungad bearnaise. Det är något vi gör ungefär två gånger om året och även om det inte är särskilt svårt kräver det viss övning. Nu gick det strålande bra och när termometern i köttet visade 51 grader var såsen helt perfekt. I det här läget var allting färdigt och skulle ut på bordet snabbt. Hasselbackspotatis, älgtournedos, ångkokt sparris, bearnaissesås och en fyllig sallad med äpplebitar, blandade blad, gurka, morot etc. Det fanns inte tid att ta några bilder.  Vi avnjöt middagen med en god cabernet sauvignon. Sedan tog vi en paus.... 

Efter en stunds eftertanke (och städ/disk i köket) serverades en enkelt ostdessert som avrundning. 

En krämig blåmögelost på knäckestick med vår egen chilimarmelad och ett glas portvin på körsbär. Portvinet är också en egen produktion på bär som sambon plockat från träden på gästparkeringen. Det var gott men blir säkert ännu bättre med ytterligare ett halvårs lagring eller två.

Strax före tolvslaget gick vi ut i området där vi bor. Vi har bara firat nyår hemma en gång, under pandemin, och jag minns inte att det var särskilt mycket fyrverkerier då. Nu blev jag snarast förvånad över att folk kan bränna av så pass mycket. Jag hade kameran med och det var kul att testa vad man kunde åstadkomma. 

Jag insåg direkt när jag kom hem och började titta på bilderna att jag var mer intresserad av röken och hur fyrverkerierna lyste upp miljön runtomkring. Träden som i år är snötäckta. Man kunde också lura fram betydligt mer strukturer i bilderna i LR. 

Det här fina paret får avsluta nyårsafton från oss.

God fortsättning allihopa,

hälsningar Lena

Gott Nytt År!

Gott Nytt År alla bloggare och FS vänner! 

Hälsningar Lena

Julstämning i London

Vi inledde vårt julfirande med en heldag i London. Bor man där har man förstås en tomte i en telefonkiosk som julprydnad. Vi var nyfikna på om det fanns någon häftig julbelysning i denna stora stad, så på julafton begav vi oss in till hjärtat av Londons mest fashionabla shoppingkvarter.

Vi åkte tunnelbana till Bond street och började vandra där. Det var mängder med människor ute. Mest för att titta verkade det som men många affärer var öppna.

Det här kändes inte så "juligt" men vem kan motstå pingviner och dessutom fanns det ju en fridykare med.

Ju närmare de riktigt stora, dyra modehusen vi kom desto mer folk och desto flashigare "julpyntning". Chanel och Dior har dekorerat ordentligt.

Här mötte vi också de tålmodigaste hästar jag någonsin sett. De brydde sej inte det minsta om vare sej folk eller bilar och lät sej klappas av ivriga små händer.

Dagens mobilkameror hanterar den här typen av motiv alldeles utmärkt. Mina bilder är dock tagna med Canon R5 och  Canon 24-105 mm med adapter. Allt är handhållet med ISO 2000 eller högre. 

Trots trängseln var det en fin stämning och lugnt bland alla människor. Vi tappade bort varandra några gånger men det var bara att stanna och invänta den/de som släntrat efter.

Den största julkalender jag någonsin sett.

London hade inte så mycket tomtar, däremot väldigt många stora änglar. Här vid Piccadilly Circus.

Mer änglar.

I Soho var det mer fantasi och planeter. Det här är antagligen så nära astrofoto jag kommer att komma. 

Passerade Broadwick Soho Hotel på väg mot en lämplig tunnelbanestation. Vi hade fått ett intensiv jättedos av julbelysning, julmusik, dofter och människor. Det kändes precis lagom att åka tillbaka hem till min systerdotter och avrunda julafton.

En diskret liten, men riktig, julgran, några paket och en hund som blev väldigt misstänksam när hon plötsligt skulle sitta där och bara se fin ut. Hon ville ju helst bara att vi skulle gosa eller leka med henne, när hon fått vara ensam "såååå" länge (dvs ett par timmar :-)

God fortsättning allihopa,

hälsningar Lena 

Det lackar mot jul

Här ser det minsann ut att bli en vit jul och SMHI har t o m utlovat sol den 24:e. Det kan bli en riktigt vacker julafton. Dock inte där vi är, men det är lika bra för skulle det komma snö blir det bara kaos. 

Vi har i alla fall fyllt på fågelautomaterna till brädden, så de ska ha något att plocka i sej när nu vintern gjorde ett återtåg och temperaturen sjunker. 

De här kompisarna har vi knappt sett skymten av de senaste dagarna, men de kom på besök nu när marken återigen är täckt med snö. Det sista av grönkålen och den nervissnade bladpersiljan har gått åt. De fick några juläpplen.

Ha en riktigt fin jul allihopa,

hälsningar Lena