Riktigt kallt

I förra bloggen var det krispigt, här var det riktigt kallt. Bilens termometer växlade mellan minus 20-21 grader beroende på terrängen. 

Jag jobbade hemma och åkte ut vid lunchtid för att hämta ett paket. Jag tog "bakvägen" till centrum och tog med en kamera. Jag stannade på två ställen och tog några bilder i olika riktningar. Det var dimma över fälten och solen fanns där bakom någonstans. 

Rimfrosten förvandlade träden till magiska väsen och det var helt tyst (tills ett tåg passerade på järnvägen ett par hundra meter bort i dimman). 

Nu är det nollgradigt och jag skulle tro att rimfrosten är helt borta i morgon bitti.

Hälsningar Lena

Några krispiga rutor från campus

Strålande sol, minus 10 grader och vintervackert. Det kunde jag inte motstå utan gick ut på en rask lunchpromenad. Jag gick tvärs genom SLU campus ner till Fyrisån.

Det blev snabbt uppenbart att kläderna jag har inomhus under en arbetsdag inte räckte till för att vara ute, fast det var i stort sett vindstilla. Men jag stannade till och njöt av ljuset. 

Jag gick ca 200 m längs ån och vände sedan tillbaka mot mitt varma kontor och en kopp automatkaffe. Men det var friskt och fint ute så länge det varade.

Enligt SMHI blir det 0-gradigt på torsdag och då är det slut med rimfrosten för denna gång.

Hälsningar Lena 

Rapport från Råstasjön

Söndag och jag kände för en utflykt, det fick bli Råstasjön. Det kändes som hög tid att kolla om några hägrar anlänt dit och kanske även "hybriden", som jag ju bryr mej lite extra om. Det var snö och vackert i Solna.

Det fanns hägrar på plats och man kunde smyga på dem i vassen. Inte svårt alls för de sitter precis vid gångvägen och den här bilden kan vem som helst ta med en telefon.

Eller det kanske inte kan bli precis en sån här bild med en telefon? Jag vet inte för jag har inte den typen av telefon och använder den sällan till fotografering.

Enstaka hägrar satt så att de kunde spana ner i vattnet, men jag tror inte utdelningen var så stor på denna plats. 

Det fanns inte några fisklådor utställda än så matningen av dessa fåglar har inte börjat. Jag tror att de var hungriga för när några närmade sej vattnet med mat till änder och sothöns flög flera hägrar också fram, för att konstatera att bröd inte duger för en häger.

De flög lite fram och tillbaka,...

...men gjorde egentligen inte så mycket mer än väntade på mat. Det kan ju hända att några av dem fiskade i det vatten som fortfarande var öppet men jag såg inte några bevis för det.

Jag promenerade runt sjön och mötte många som njöt av en rask promenad i det krispiga vintervädret. Med tjockaste vinterjackan på är väl inte 6 minusgrader något att bry sej om. 

Den här hunden hade jag gärna fotograferat utan täcke mot snö, men det var nog inte läge för det på denna promenad. Jag hoppas i alla fall att jag någon gång ska få möjlighet att fota dalmatiner i snö, utan täcken och halsband. Bara svarta fläckar och snö....

Jag passerade ett fint litet vattendrag utan någon som helst aktivitet. När det här var mer vildvuxet och stenigt var det alltid fåglar där men nu är det mest öde.

En bit längre bort längs gångvägen hittade jag i alla fall denna fina rödhake. Lägg märke till att den har is på benen.

Vattenrallen var på plats men den ville inte vara med på bild. Men en koltrast och en björktrast ställde i alla fall upp.

Den bleka solen som jag inte sett så mycket av skymtade bakom husen när jag gick mot bilen. 

Innan jag kom fram passerade jag en småfågelmatning och där poserade en nötskrika väldigt fint en kort stund. Det var allt från Råstasjön för denna gång. Hybriden var inte där, ett 15-tal hägrar är på plats och väntar på att Solna stad ska öppna fiskserveringen och minst en vattenrall finns på plats för den tålmodige.

Hälsningar Lena

Fotofika i Uppsala

Det var krispigt och minus 7 grader när jag kom till Uppsala på förmiddagen. 

Kajan med kompis var på plats vid Fågelsången och tycket att alla var väldigt tråkiga som bara fikade inomhus. Någon verkar dock ha bjudit dem på en godsak på fönsterbrädan. 

Anders hade med sej ett 200-600 mm objektiv till sin Sony. 

Som en kontrast till de nya kamerorna hade Gunnar med sej en gammal trotjänare. 

Sten riggade sin favoritkompakt på bordet för lite "smygfoto". 

Här sitter tjejen som var med på bilden. Något intressant måste ha passerat utanför fönstret för Gunnar tappade tillfälligt intresset för oss. 

Sten var också med och fikade. Mycket trevligt att råkas och samspråkas en stund med er allihopa. Nästa tillfälle borde bli någon gång 2024.

Hälsningar Lena

Hos nötkråkorna

Johnny och jag lyckades åka till samma matning dagarna efter varandra (innan snöfallet), för att spana efter nötkråkor. När man kommer fram är det full fart på småfåglarna och de flyger runt när man lägger ut frön och, viktigast av allt, hasselnötter. Om nötkråkorna är på hugget sitter de ganska snart i ett av träden och kollar in vad man lagt ut. Finns det inga nötter kommer de inte ner.

Från en gren flyttar de ofta ner till en lägre nivå och spanar av igen. Samtidigt flyger nötväckorna i skytteltrafik med nötterna som jag lagt ut. Vid ett tillfälle hade jag inte klart för mej att de hunnit ta slut, men det visade nötkråkan tydligt.

När jag väl hade lagt ut mer nötter kom den ner ganska omedelbart. Jag hade åkt tidigt för att hinna fram till när solen gick upp och en stund badade matplatsen i gryningsljus. 

De är inte särskilt skygga av sej och när det väl finns mat har de en glupande aptit. Bjuder man på skalade hasselnötter plockar de snabbt krävan full samt tar så många de kan i näbben.

Även om de inte är skygga, ser de sej omkring ordentligt innan de börjar äta och man kan få bilder på dem utan nötter i näbben.

Jag såg också hur den ibland vred på huvudet för att titta upp mot träden ovanför. Den enda fågel jag märkte av som möjligen skulle kunna komma ner och störa nötkråkorna i kalaset verkade vara vanlig gråkråka. Men ingen kom nära så länge jag var där.

Som vanligt ville jag gärna ha actionbilder, eller i alla fall flygbilder, av nötkråkorna och efter en stund hade jag insett att det nog var två individer. När jag la ut oskalade hasselnötter ändrade de beteende och började flyga iväg med en nöt i taget. Den enda som konkurrerade med nötkråkorna om dessa nötter var ekorren, men den kunde också bara ta en i taget. 

Fågeln kom ner och landade i närheten av där det fanns nötter, klev fram några steg och valde en. Sedan flög den iväg. För det mesta åt samma håll. 

Jag flyttade runt och stod på olika ställen samt la ut nötter på olika platser, men det enda ställe jag lyckades fånga bilder på nötkråkan flygande var framför dessa granar. Solen hade nu försvunnit helt bakom molnen som ökat i omfattning under morgonen och jag hade inte tid att vara kvar längre.

Jag la ut mina sista nötter och swishade ett bidrag till Daniel Green som håller igång denna fina matning. Nötkråkor är ju inte fåglar som man ser särskilt ofta och det här är i alla fall ett ganska säkert ställe om man vill se och fota dem.

Hälsningar Lena