Tysslinge sångsvanseldorado

I strålande vårsol gjorde vi en utflykt till sjön Tysslingen i söndags för att titta på sångsvanar. Vi kom fram ungefär en timme innan solnedgången och det var första gången vi var där. Vi stannade vid första stället där det gick sångsvanar och jag blickade ut över dem och undrade över vilken taktik man skulle ha här? Stod vi ens på det bästa stället? 

Det var gott om svanar och många gick tillsammans helt utan organisation. Det här gänget verkade dock hänga ihop och de promenerade i samlad tropp. De vita fåglarna samtalade och man kan ju inte låta bli att undra om detta är en familj. Håller de ihop så länge? 

En del verkade mest stå och sträcka på sej i det låga solljuset som fortfarande värmde en aning. 

Plötsligt händer det något som får hela svanflocken att flaxa iväg. 

Många av gässen som också går här lyfte men svanarna insåg snart att det var falsk alarm och lugnade ner sej.

De lämnade dock platsen i mindre grupper hela tiden. Några flög mot en större flock som gick vid tornet och andra drog bara iväg längs sjön.

Här var det två som kom infarande i vacker formation.

Vassen lyste guldgul när svanarna gav sej av ut över sjön.

Det var strålande vackert att se svanarna flyga bort över landskapet.

Vi skyndade oss bort till tornet innan solen hann försvinna helt men avstod från att gå upp. 

De flesta svanarna befann sej på marken bredvid eller framför tornet.

Marken glimmade som av guld i det låga solljuset.

Många svanar var på väg ut på sjön men här är det två som är på ingång.

När de sista solstrålarna försvunnit bakom de skogklädda kullarna lämnade vi sångsvanarna vid Tysslingen för denna gång. Nästa gång måsta jag övernatta så jag får se detta i gryningsljus. Då borde svanarna dessutom vara på väg in från sjön.

Hälsningar Lena

En riktig vintersöndag

Termometern visade minus 15 grader efter frukost i söndags och då drog vi till Ulva Kvarn för en promenad längs vattnet.

Jag hade nog väntat mej lite mer ånga i luften när det var så pass kallt, men det var rätt fint ändå.

Eftersom det var fruset på ställen där det i normala fall inte går att gå, letade vi oss fram på en stig längs vattnet. Till vänster i bilden hänger en liten tråd med rimfrost.

När vi började se oss omkring fanns det mer frostiga trådar och vi insåg att det måste vara spindeltråd som fortfarande hängde kvar runt träd och buskar.

Jag hade inget makro objektiv med mej så jag kan inte göra de gnistrande trådarna rättvisa. 

Vi befann oss i en "snötunnel" när vi plötsligt hörde ljudet från sångsvanar som ger sej iväg och kom fram precis så vi fick se dem lyfta. Det var  synd att vi skrämde  dem för jag hade gärna haft dem med i bild. Nu var det bara en som stannade.

Solen strålade och trots kylan värmde den faktiskt. En gräsand kom och gjorde svanen sällskap. 

Här finns det ju också strömstare, men den poserar inte riktigt så nära som Peters. Här kan man se att det bildas is på klorna på fågeln när den kommer upp ur vattnet.

Det enda sättet att tina upp isen var förstås att gå och bada igen, vilket den gjorde. Här satt den och tog det lugnt en stund.

Den bjöd också på lite flyguppvisning i motljuset, dock på lite väl långt avstånd.

Här kan man tydligt sett att den får isbildning på fötterna. Inte så konstigt om man är blöt i minus 15 grader.

Strömstaren får avsluta med en galant landning på isen och senaste fångsten i näbben...

...samt en frostig husgavel från Ulva Kvarn.

Hälsningar Lena

Lucka 12. Sångsvan i duggregn och saffranskladdkaka

Dagen bjöd på mulet med dimma, duggregn och ca 4 grader. Vi åkte till friluftsområdet Hammarskog utanför Uppsala för en promenad. I viken låg ett gäng sångsvanar och de får bli lucka 12

Sångsvanarna tog det väldigt lugnt och låg mest på vattnet och vilade mellan måltiderna då bara rumporna syntes.

Vi promenerade längs en stig som bitvis var så kladdig att vi båda hade lera långt upp på benen när vi kom tillbaka till bilen. Det var blött och mörkt, fyra plusgrader men trots allt vindstilla. Bedrövligt väder. Vad som då förvånar var att alla grillplatser var upptagna. Likaså var alla parkeringar vid friluftsområden som vi passerad på vägen till Hammarskog fulla med bilar. Folk är ute och rör på sej, och de grillar korv med sina vänner och familjer. 

Vi var nöjda med vår promenad och äggmackor är inte heller fel. Vi behövde ju inte köa för att få grilla något. Väl hemma bakade jag en smarrig saffranskladdkaka med mandelmassa och riven vit choklad på toppen.

Efter en stor födelsedagsmiddag (Fredrik fyller år i morgon) blev kakan en perfekt avslutning med vispad grädde och några frysta lingon. 

Hälsningar Lena