Två svarta och en gul

En kollega till mej ville gärna ha några bilder på sin nya hund Bono. Han är en jaktlabrador som har två äldre kompisar som jag redan fotat vid flera tillfällen och som dessutom varit modeller i både press och på en doktorsavhandling. Om lilla Bono skulle kunna hävda sej som modell var det hög tid att börja nu... så vi bokade en fotosession.

Det blev många bilder vid stenmuren, såväl porträtt som helfigur och Bono, som trots att han bara är ca sex månader, höll ut och satt vackert stilla enligt mattes order. Jag visar bara en bråkdel av alla de fina bilder han ställde upp på.

Men, det är ju en unghund trots allt...

" - Uuuääähh... så tråkigt det här blev....jag  bara somnar av tristess och värme...."

" - Matte, jag är djupt besviken på dej. Jag trodde vi skulle få ha lite kul när vi åkte på utflykt allihopa."

OK! Matte ville också ha bilder på den gula labradoren Specs i gul stubbåker, för färgerna stämde så bra ihop. Specs har varit med i min blogg tidigare t ex då han mötte den lilla goldenvalpen Kelly (se länk nedan). 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kellie-moter-specs.htm

Nu fick alla tre hundarna rusa runt som de ville på en stubbåker och jag fotade lite allt möjligt med 70-200. Solen sken från en nästan molnfri himmel och ljuset var lite väl skarpt. Den svarta valpen gjorde förstås sitt yttersta i jakten på sina två äldre kompisar. 

En tackling från sidan.

" - Yiiihaaa!!! Det här var bättre, full fart!"

" - Nu hugger jag dej snart, tro inte att du kan komma undan!"

Matte försöker styra upp lite för vi ville gärna ha alla tre hundarna med på samma bild och det såg inte ut att lyckas när de bara gjorde som de ville och flängde hit och dit. Det här är dock väldigt lydiga hundar, vilket gör det ett nöja att fota dem.

I väntan på startskottet dvs att matte, som står bakom mej, kallar in.

Man hinner inte uppfatta att de ser så vilda och galna ut när det kommer springande. Det är ju bara tre snälla och gosiga labradorer, inga vilddjur. 

" - Jag vinner, jag vinner...pust..!"

" - JAG VANN!!! JAG VANN! Målfoto!!! Hallå fotografen! Det måste ju finnas ett målfoto!"  

Den lille svarte var i det närmaste outtröttlig trots värmen.

Helt galna ser det ut som. 

Det blev lite jobbigt efter en stund och, som sagt, det var varmt. Den lille hade hittat något läckert på åkern som han helst ville ha för sej själv. 

Vad gör en labrador som hittat något snuskigt? Jo, rullar sej i det såklart. Det här var något riktigt mysigt som krävde flera varv på marken.

" - Sa du nåt matte?"

" - Hmmm, det går kanske att äta det här också...jag måste smaka..." 

I det här läget avbröt matte för att kolla vad det var. En död råtta, platt och tack och lov ganska torkad. 

Hälsningar Lena

Morgonskutt

Tidigt en morgon på väg till jobbet körde jag en spaningsrunda längs en mindre väg och fick syn på dessa två harar. Jag parkerade och öppnade fönstret på förarsidan, sedan var det bara att sitta där med kameran och titta på dem. 

Den hör kamerans ljud och vet att jag är där men tycks inte bry sej alltför mycket. 

" - Vill du att jag ska springa lite kanske?..." Den viftade med framtassarna i luften och såg faktiskt ut som att den retades. Jag ville ju gärna att den skulle göra något mer än bara sitta still.

" - OK! Jag tar några morgonskutt!"

" - Blir det bra så här? Lagom snabbt och inte för långt bort..."

" -Sträcker ut lite..."

Vid det här laget hade hare nummer två insett att den höll på att bli lämnad och den kom farande från höger i spänstiga skutt.

De skuttade inte så långt utan stannade på vad som verkade vara en bra plätt för att fortsätta äta frukost. 

Jag lämnade hararna i det guldgula och fortsatte till jobbet. Trots att jag måste vända bilen brydde de sej inte och jag fick en fin stund med hararna.

Hälsningar Lena

Spindeln som åker med mej till jobbet varje dag

Jag fortsätter på spindeltemat, men det är inga spindelbilder i detta inlägg så du som inte gillar själva spindlarna kan lugnt titta vidare. Någon gång i juli upptäckte jag att en spindel satte upp nät i den ena backspegeln på min bil. Hmm...bilen kördes ju inte så ofta så det kanske funkade för spindeln. Jag har sedan dess sett nätet vid upprepade tillfällen, men inte tänkt på det förrän en morgon nu i veckan då det var dagg. Jag skulle åka till jobbet och hade det finaste hjulnätet på min bil!

Jag tog snabbt några bilder med 100-400 för det var vad som satt på kameran och jag hade bråttom. Jag har 23 km till jobbet och får bitvis köra 80 km/h (+ lite till kanske...). Jag sneglade på nätet som skakade i vinden och det torkade ganska snabbt. När jag kom till jobbet fanns det fortfarande kvar. Lite skadat men antagligen fullt fungerande. Det var fortfarande ett hjulnät. När jag körde hem på eftermiddagen blev det ytterligare skadat men i morse hade spindeln gjort ett nytt. Fram och tillbaka till jobbet igen. Man kan ju inte bli annat än fascinerad!

Hälsningar Lena

Kan spindlar vara söta?

Med sina stora blanka ögon och huvudet lite på sne kan väl en hoppspindel ändå kvalificera sej som söt. Inspirerad av Jennas makrobilder började jag med blommor och droppar men det blev inget att spara. Sedan hittade jag en hoppspindel och med "makroverktygen" framme riggade jag lite grönt på ett bord och bjöd in spindeln på en visit bland bladen.

Den spanar på omvärlden med sina åtta blanka ögon. Hoppspindlar har bäst syn av alla spindelarter och använder den när den jagar. De hoppar på sina byten istället för att spinna nät. De är dagaktiva, solälskande spindlar och lätta att hitta i en villaträdgård mitt i sommaren. Vi har dem även inomhus har jag märkt...

Den undrar väl var den hamnat. En hög med gröna blad på ett bord och med en ficklampa ständigt riktad mot sej. Oftast hoppar de bara iväg och så tappar man bort dem. De är ju pyttesmå. Men den här ställde upp på några bilder först, innan den plötsligt bara var borta. 

Det finns 50 arter av hoppspindlar i Sverige och mer än 5000 i världen. Jag har inte en aning om vad detta är för art, garanterat en vanlig skulle jag tro. Jag hittade också en ännu mindre som var randig på bakkroppen, men den försvann mellan springorna på bordet innan jag fått en enda skarp bild. 

Det här är spindlar som man kan få känslan av att de tittar rakt på en, genom objektiv och kamera får man liksom ögonkontakt. Man kan också se speglingar i deras ögon och om jag förstorar denna bild kan ja se vårt växthus speglas i spindelns ögon. Bilderna är tagna med ett 100 mm makro och en Raynox DCR 250 på Canon 5D mk IV, samt med en liten ficklampa som extraljus (bilderna är beskurna). 

Hälsningar Lena

Gryningsbilder "revisited"

Tittade igenom mina bilder från Knuthöjdsmosse igen och konstaterade att det fanns ju några gryningsbilder som kändes värda att visa, även om vi inte hade dimma. Vi var på mossen väldigt tidigt. 

Smålom hittade vi direkt.

Men de höll sej borta från det gula ljuset, där jag helst ville ha dem. Det här paret tog det väldigt lugnt på morgonen.

Solen började så småningom tränga fram mellan träden...

...och vi fick en kort stund i det guldgula landskapet.

Det var trots allt en fin morgon och för min systerdotter som aldrig varit där förut var det förstås en upplevelse. 

Plötsligt var det tre smålommar i just denna pöl och de här verkade mer upphetsade. Jag förstod att någon snart skulle ge sej iväg eller så skulle något annat hända.

Den första lättar och och jag hoppas förstås att den ska komma in i solljuset, men det var mest skvättande som fick lite extra ljus.

Det är fortfarande rätt mörkt över vattnet och ISO satt till 2000 för att få någorlunda korta slutartider.

Till slut kom en lom farande precis där jag ville ha den jag fick med lite av det fina morgonljuset. 

Avslutar med ett par kanadagäss som letade efter små godsaker i kanten.

Solen har gått upp men det var fortfarande tidigt på morgonen.

Hälsningar Lena