Beatty och spökstaden Rhyolite

Vi kom till Beatty när solen gått ner men jag tog ändå en bild på Exchange club casino i huvudkorsningen när vi gav oss ut på upptäckarpromenad. Vi hade ett rum på motellet med samma namn bakom denna byggnad. Ett enkelt motell med längor i två plan och parkering utanför. Fyller sin funktion om man bara ska sova en natt.   

På motellets parkering stod denna...Jag förvånas verkligen över hur folk kan betala så mycket för en bil som är så ful. Även om bensinen är dyr i Californien så handlar det ju inte om dyra bränslekostnader när någon köper en sån här "låda". Vi såg ganska många under vår resa från Nevada till Texas. Såg nyligen att det hade varit en på besök i Luleå och orsakat viss uppståndelse.

Tvärs över gatan från motellet låg det här stället och vi såg fram emot en surdegspizza med smarrig fyllning, men det var måndag och köket var stängt. Vi fick gå 300 m nedåt gatan och äta en pizza som antagligen var en fryst produkt som värmts upp och serverades med plastbestick och valfri läsk. Det är svårt att planera bort måndagar då man är ute och reser på det här sättet. Vi gick i alla fall tillbaka till Saloonen och tog en drink i baren, vilket kompenserade för den torftiga måltiden med råge. Den äldre mannen som jobbade i baren var en intressant person och eftersom vi bara var ca 10 personer på hela stället hade han tid att småprata.  

Nästa morgon var vi uppe tidigt och "hängde på låset" till Gemmas cafe för att äta frukost. Det skulle öppna klockan sju men var stängt när vi ryckte i dörren. Jag roade mej med att fotografera det häftiga casinot och inom någon minut såg vi att Gemma anlänt och öppnade för oss. 

Vilken frukost!!! Under den röda såsen och osten döljer sej en spansk omelette laddad med grönsaker, perfekt avocado med en klick creme fraiche och det som kallades "fries" i menyn visade sej vara hederlig stekt potatis. Rostat bröd till detta och en stor kopp riktigt gott kaffe (för att vara amerikanskt). Vi stod oss hela dagen på detta. 

När vi ätit skulle vi bara checka ut och fara men jag ville ta en närmare till på detaljerna på casinot. En man gick runt med ett måttband och när jag frågade visade det sig att han gjort stora delar av svetsarbetena. Han pekade och visade på olika detaljer och det fanns hur mycket detaljer som helst. 

Jag gick runt hela byggnaden och hittade hur mycket som helst.

Kolla in myrorna! Alla dörrar var dessutom helt olika konstverk.

Notera att bläckfisken har fått sugkoppar i form av kugghjul. Jag blev alldeles lyrisk då jag upptäckte den detaljen :-)

Vi lämnade Beatty och körde tillbaka mot Death Valley, men vi svängde av på en liten väg mot spökstaden Rhyolite. 

Innan vi kom fram till Rhyolite stötte vi på detta. Det ser helt bisarrt ut, mitt i det torra, steniga landskapet. Konstverket heter inte så oväntat "The Last Supper" och det står i "Goldwell open air museum". Den belgiske konstnären Albert Szukalski skapade verket 1984 genom att hänga tygstycken uppblötta i gips på modeller som fick stå kvar tills det torkat. Därefter täcktes figurerna med någon sorts glasfiber för att göra dem vädertåliga.   

Det finns flera andra konstverk som har tillkommit under årens lopp, en del ännu mer bisarra än Szukalskis verk. Han har även gjort denna som heter "Ghost rider". Det kostar inget att stanna och titta på konsten. Det är också tillåtet att fotografera för icke kommersiellt bruk. 

Rhyolites historia börjar med att två guldgrävare, Shorty Harris och Ed Cross, hittar guld i området. Ett år senare anses Rhyolite etablerat och man har börjat röjt och plattat till för att anlägga staden. Jordbävningen i San Francisco 1906 förstör hela finansdistriktet och finansiering för gruvor i Nevada blir plötsligt osäker. 

Verksamheten och staden växer dock och 1908 bor det mellan 5000 och 8000 personer i Rhyolite. Det här är resterna av banken som stod färdig 1908, ett trevåningshus med källare. Byggnaden hade elektriskt ljus, ett vattenburet värmesystem och marmorgolv.

Guldet började sina 1910 och folk började lämna Rhyolite. I bakgrunden syns järnvägsstationen. 

Vi tar en titt runt stationsbyggnaden och hittar bl a denna gamla vagn.

Fin patina på den tunnan. På en skylt står det "Watch for rattlesnakes". För kallt för ormar nu tänkte jag, men det finns nog en och annan på sommaren.  

Stationshuset är en ganska välbevarad byggnad, men man kan inte gå in. Den byggdes 1909.

Postkontoret stängdes 1919 och 1920 bodde endast 14 personer i Rhyolite. 

Ett gruvschakt, avspärrat så ingen kan frestas att gå in och upptäcka hur farligt ett gammalt gruvschakt kan vara. Visst ser det frestande ut?...De som bodde i Rhyolite hade i alla fall nära till jobbet.

Fängelset är ganska välbevarat, likaså den lokala bordellen som låg ett stenkast från denna byggnad.

Vi lämnar spökstaden Rhyolite och kör sakta ut mot väg 374 som går vidare tillbaka genom Death valley. Vi har några stopp kvar där innan vi åker tillbaka till Vegas för att fira jul. Det är då jag får syn på åsnorna. De går i en sluttning och det är den mörka individen som gör att jag ser dem. Här blir det förstås tvärstopp. 

Min sambo får fulparkera längs vägen och jag ger mej av upp i sluttningen för att komma närmare de ferala åsnorna. Det är vasst grus och sten under fötterna, INTE bra att snubbla här.

Åsnorna har koll på mej men det verkar inte oroade. De har nog sett en och annan turist före mej. Idag är vi dock helt ensamma här och att parkera vid vägkanten gjorde nog inte så mycket.

Bilderna på åsnorna är tagna med 500 mm så jag behövde inte gå alltför nära. Här kan man se att det är lite svagt ljusgrönt på marken, så det fanns några grässtrån där för dem att äta. Det har ju regnat, men jag undrar förstås vad de lever av under den torra sommaren. Men de har ju klarat sej här sedan Rhyolites storhetstid då jag antar att de användes som drag- och packdjur. 

Hej så länge,

Lena

Royal Highland Show, från Shetland mini till Clydesdale

Skottlands största lantbruksutställning, Royal Highland show, har ett stort fokus på hästar och av de ca 4500 djur som visas här under de fyra dagar som showen pågår är det ca 2000 hästar. Det finns t ex 12 raser av ponny som anses vara brittiska raser, dessutom tungviktare som Clydesdale och Shirehästar. Hästarna visas med ryttare, men även utan ryttare med en person som bara leder hästen och springer eller går med den. När vi anlände på lördag morgon var det här den första tävlingen vi såg, och det var på slutet så jag vet inte riktigt vad som ingick. Ponny, barn och person som assisterade, antar att de bedömdes som ett team.

Det här är vinnaren. Notera det besvikna ansiktet på flickan i bakgrunden. Det delades dock ut rosetter till 10 ekipage, men det var nog ett trettiotal som ingick i tävlingen.

Hästar bär för det mesta skor och hovslagarna har sin egen utmaning på denna show. Scottish Open Farriery Championship Horse-shoeing & Shoe-making competitions. Varje dag var det en nya kategorier med en specifik uppgift som skulle slutföras inom en begränsad tid. När vi tittade hade de sex tävlande 75 minuter på sej för uppgiften som bestod både av att göra skor och sätta dem på en häst, jag tror dock inte att de skulle göra alla fyra. 

Hästarna som skulle få sina fötter ompysslade var på plats under hela tävlingsmomentet. Det verkade som att de varit med om detta förut.

Olika häst/ponnyraser visades upp och bedömdes av domare. Det var inte fråga om dressyrtävling, men hästen skulle förstås visas på bästa sätt i sina olika gångarter. Notera domarna i hatt och plommonstop. Är det show så är det. Jag tror att det här är Welsh ponny (hästraser är inte min starkaste sida). Förutom att de red hästarna fick de också plocka av sadeln och visa hästen utan ryttare.

Det här är tinkerhästar eller "Gypsy horse". Små, kompakta hästar som oftast är skäckar dvs de är "pusselbitsfärgade" i brunt eller svart på vit botten. 

I vissa klasser var det många deltagare (30-40 st) och det blev långa väntetider då hästarna med sina ryttare skulle stå uppställa och se fina ut. Den här tinkerhästen hade tröttnat och utmanade sin ryttare med några bocksprång. Men tjejen satt kvar i sadeln och den lugnade sej efter en stund.  

Det här var en gren som jag inte hade koll på. Här tävlar man i att visa en häst ridande i damsadel. Det är vinnaren som är mitt i bilden. En detalj som inte syns i bilden är att närmsta granne med tävlingen är Edinburghs internationella flygplats. Bakom dessa ekipage startade hela tiden stora flygplan. Hur tränar man sin häst för det om man inte bor vid en flygplats?

Vi såg många fina ponny och hästraser men jag hade specifikt noterat när åsnorna skulle visas. Det var en trogen publik på plats och åsnorna fick både applåder och jubel. Det är inte helt lätt att visa upp en åsna, även om den har varit med om liknande uppvisningar förut. När den fått sin förstaprisrosett var denna åsna helt nöjd och poserade med båda öronen fram och ett nöjd min. 

Den som stal hela showen var ändå det 10 veckor gamla åsnefölet Dolly. Om man visar ett hondjur som har en avkomma som fortfarande diar måste den ju följa med på showen, då visar man också ungen med sin mor. 

Dolly såg till att ägarna blev intervjuade av lokalreportern och naturligtvis fotograferad av såväl anlitade fotografer som alla åskådare som hade någon form av kamera.

Dollys mamma knep andraplatsen i denna kategori och i sin iver vid prisutdelningen stegrade hon sej och ramlade sedan pladask på rygg. Jag väljer att visa henne när hon är som finast, innan kraschen ( som närmast kan jämföras med när ett litet barn sätter sej på sin blöjförsedda rumpa). 

Det finns ju också en del riktigt stora hästraser som t ex Clydesdale och Shirehästar. I den här klassen handlade det bara om seldon och utsmyckning av en tung arbetshäst. Det fanns också en klass där ungdomar tävlade om att visa den finaste "uppvisningsfixade" arbetshästen.

Som ni redan fått en glimt av i mitt föregående inlägg visades förstås de stora hästarna framför vagn. På lördagen såg vi "The Heavy Horse Turnout" för ekipage med två hästar. Det var 15 ekipage på plats och det är mycket imponerande. När de dundrade in på huvudarenan jublade publiken. Jag noterade att det var både kvinnor och män som körde dessa praktfulla team.

Det här blev i alla fall vinnarna i denna klass 2024.

Vid hästparaden som visades både lördag och söndag visades alla vinnare inom olika raser. Årets "best in show" bland hästarna blev  minishetlandsponnyn på bilden ovan och tvåan är den stora Clydesdalehästen i bakgrunden. Hur man kom fram till detta har jag inte en aning om...Det är ju som äpplen och päron.  

Under hästparaden på söndagen var det ett föl som stal showen (igen). Den här telningen tyckte att det räckte med uppvisning och bestämde sej för att köra sitt eget race. Den lyckades slita sej och gjorde flera actionladdade ruscher på paradbanan bland alla hästar som ingick i den prydliga paraden. Till slut tröttnade den och gick fram till ett sto för att kolla läget. Den ägaren kunde då fånga in fölet och paraden kunde fortsätta.  

Familjens yngsta får också delta i paraden men det är hjälm som gäller när man håller på med hästar, även om de är små. 

Den absoluta höjdpunkten för de tunga hästraserna var ändå söndagens "Heavy horse turnout"  med sexspann. Jag har bara sett sexspann med stora hästar som dessa då de visats som en attraktion, sponsrade av ett ölbryggeri. Här var det fyra team som skulle tävla mot varandra. Det här är inte något som man kan se på särskilt många platser i världen.

När dessa team dundrade in på banan kan man inte annat än häpna. Begreppet hästkrafter får en annan betydelse.

Det var fyra team som skulle bedömas i denna "turnout" och de ställde upp på rad för en första inspektion.

Kolla in hur många tyglar hon ska ha koll på och kunna styra. Det är nästan sex ton hästkrafter som drar vagnen.

Det här blir slutligen det vinnande ekipaget men Peggyslea Clydesdales på bilden ovanför blir tvåa. De saffransfärgade fåren kommer i nästa inlägg.

Hej så länge,

Lena

PS. Hästhoppning pågick hela tiden med många olika klasser och det var final på söndagen. Men just hoppning tror jag att ni alla har sett vid något tillfälle. 

Edinburgh en midsommarhelg, vad händer då?

På midsommaraftons morgon åkte vi från Archway till King's Cross och gick vidare upp till tågstationen. 

Här har man byggt nytt bredvid gammalt. Den första stationen byggdes 1851-52 och mycket har hänt sedan dess. Den senaste till- och ombyggnaden med bl a den halvmånformade ankomst/avgångshallen, vars tak vilar på en stålkonstruktion likt en gigantiskt basketkorg, blev klar i mars 2012. 

Vi klev ombord på ett snabbtåg till Edinburgh som skulle ta oss dit på fyra timmar och 20 minuter. Antagligen det snabbaste och smidigaste sättet att ta sej mellan dessa två städer. Ibland kan även jag frestas att ta en selfie och jag hade ju drygt fyra timmar på mej att få till en bild.

Jag hade fönsterplatsen och när utsikten började se ut så här....

...och det sedan också dök upp får och stenmurar, hade vi inte långt kvar. Vi hade också nyligen passerat skylten som annonserade att vi var i Skottland. Några av er kanske minns att jag visade bilder från Skottland från ungefär den här tiden förra året. Vad skulle vi då hit igen för? 

Vi kom till Edinburgh på midsommarafton förra året och jag såg de stora anslagen för Royal Highland Show, som alltid går från torsdag till söndag denna helg. Tyvärr gick det inte att få biljetter och jag blev så besviken. Under doktorandtiden på 90-talet jobbade jag i perioder i Skottland (Dundee School of Technology) och med en husdjursagronomexamen i botten var det givet att besöka en och annan lantbruksutställning. Royal highland show var förstås den största och häftigaste. Jag ville gärna uppleva det igen och vi hade därför, i god tid, skaffat biljetter till både lördag och söndag av 2024 års show. 

En sån här tillställning kan närmast beskrivas som en hyllning till all form av agrikultur i landet (med viss fokus på Skottland förstås) och just denna show har funnits i olika format och på olika platser i Skottland sedan 1822. Den svenska motsvarigheten Elmia startade lite blygsamt i början av 1960 och har aldrig kommit i närheten av detta. Evenemanget drar över 200 000 besökare under de fyra dagar det pågår och här kan man se allt som har med lantbruk att göra, men största fokus har djuren.

Under torsdag och fredag sker bedömning av alla olika lantbruksdjur från pygmegetter och minishetlandsponny till de största köttdjursraserna och de gigantiska Clydesdalehästarna. Tjuren på bilden är en Charolais. Under lördag och söndag sker olika specialtävlingar, hästhoppning, körning, final i fårklippning, hovslageri mm mm. Dessutom visas alla vinnare i en nötdjursparad, en hästparad och diverse utställningar, lantbruksmaskiner så långt ögat når, god mat och t o m matlagningsevent. 

Det är ett mycket välorganiserat arrangemang men med så många stora djur på plats, varav en ansenlig andel fullvuxna hingstar och tjurar, och sådana mängder med människor, uppstår förstås en del oväntade händelser. Allt vi såg löste sej dock med hjälp av rådiga och mycket vana djurägare. Dessa djur är också vana att visas upp, för det finns hundratals mindre lantbruksutställningar i hela landet och jag antar att det krävs att man vunnit på andra platser för att kvalificera sej hit.

Jag skulle kunna göra många blogginlägg från denna helg men jag ska begränsa mej till ett par eller så, för det här är något som jag är mycket intresserad av både professionellt och privat. På bilden är det en särdeles fin miniatyråsna, en ras som mer faller under benämningen "garden ornamentals" än ett arbetsdjur (fast den kan dra små vagnar).

Jag ska visa bilder från några av de lite mer annorlunda tävlingarna än hästhoppning, även om det också är spännande...

...och jag ska ge er ett inlägg med bilder från vad som sker "bakom kulisserna", där bl a nötkreaturen och vagnshästarna fixas till. Då kommer jag också att berätta varför det finns saffransgula får. 

Hälsningar Lena