Förmiddagspromenad i Göteborg och ett trevligt möte

Jag hade en halv dag ledigt i Göteborg och jag kan mej ut på ännu en promenad efter en härlig hotellfrukost. Det var sol och behagligt väder att gå i.

Jag gick mot Liseberg men det var inte mitt mål. Byggkranar och plank gjorde att jag fick en extra klättring upp för en massa trappor och sedan ner.

Till slut hamnade jag i alla fall här, där äventyret börjar, i alla fall om man är ett barn och följer dinosauriespåren på golvet. Jag gjorde som instruktionen påbjöd, tog hissen upp till sjunde våningen och klev in.

Jag är på Universeum och på den här avdelningen kände jag mej riktigt hemma, som fisken i vattnet faktiskt. Det var tidigt på dagen och lite folk, perfekt.

Den här udda filuren är en atlanstör. Den lyckades vi utrota i vårt land på 1800-talet. Sedan 2017 pågår ett projekt att återetablera atlantstör i Göta älv. Projektet initierades av Dan Calderon redan 2013. Projektet drivs och leds av Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund. Sommaren 2024 släpptes totalt 95 unga atlantstörar, uppfödda i fångenskap, ut i Göta och Nordre Älv. De kan bli upp till 5 meter långa och det vore riktigt häftigt att möta en sådan under ett dyk. Fisken på bilden var ungefär 25 cm.

Jag satt en stund vid den stora tanken med tropiska fiskar och hajar. Drömde mej bort en stund, men att fotografera i den miljön är inte lönt. Det går inte att komma i närheten av känslan att vara i vattnet med dessa djur. I år har det inte blivit några dyk, vilket är första gången det händer på de senaste 25 åren. Vi har gjort för mycket annat. Jag gick vidare in i tropikavdelningen och givetvis direkt imma på kameran. Alltså fick jag stanna där en stund och det fanns en del roliga fåglar. Jag hade bara 24-105 mm men den här verkade rätt van vid folk. 

Jag stod uppe på en hängbro och fick syn på en dykare som jobbade i ett akvarium under mej. Det krävs nog en hel del rengöring och underhåll för att få det att se så fint ut som det gör. Jag har en gammal dykkompis som är marinbiolog och jobbar här inne, antagligen i någon överordnad roll numera, men jag vet att han har dykt mycket i tankarna. 

Jag gick ner ett par "våningar" och träffade på en av de två dykare som jobbade där idag. Jodå, Klas var i huset någonstans men hon visste inte var. Jag lämnade tropikerna efter en stund och fick då förstås vänta på att kameran skulle acklimatisera sej till normal rumstemperatur igen. Jag skippade avdelningen om människokroppen och nådde då bottenvåningen igen. Hmmm, det skulle ju finnas ormar. De hade jag missat. Alltså tillbaka till hissarna och en titt på kartan.

När hissdörrarna öppnas möter jag då min kompis, Klas Malmberg. Han är en mycket duktig undervattensfotograf, medlem i Naturfotograferna och med flera fina böcker bakom sej. Han är en riktig nörd när det gäller nakensnäckor och är en av medförfattarna till det band av Nationalnyckeln som täcker dessa små unika djur. Jag har tävlat mot Klas i SM i undervattensfoto många gånger och vi har varit på samma dykresa till Tustna i Norge, som det finns ett antal blogginlägg från. Han ska också vara med på Biodiversitetskonferensen, som är orsaken till att jag är i Göteborg, så vi kommer att mötas igen.

Jag åker upp till våning fem och hittar reptilerna. Det finns många väldig fina ormar och jag kanske skulle ha varnat, för här kommer bilder på tre särskilt vackra. Först en månskenshuggorm, en starkt hotat art som det inte finns mer än några hundra kvar av i det vilda. Orsaken är främst habitatförlust, ökad turism och smuggling av infångade ormar.

Den här blå palmhuggormen förekommer på Komodo, där de stora välkända varanerna finns. 

Slutligen får ni se ett exemplar av Yucatans neotropiska skallerorm som, vilket namnet antyder, finns i Mexiko. Nu känner jag mej nöjd med Universeum, men jag passerar också ett rum där det hänger fotografier (ganska små) som visar familjer från olika platser i världen och vad de konsumerar i form av mat under en veckas tid uppställt framför dem. En mycket givande liten utställning gjord av två fotografer som jag hoppas många tittar på med sina barn och även alla de skolklasser som passerar genom Universeum. 

Jag promenerade tillbaka mot mitt hotell och en eftermiddag då jag skulle jobba. Längs vägen passerade jag ett gatukök som såg lagom gammeldags ut och enligt skylten utanför serverade de såväl köttbullar som korv med eget (hemgjort) potatismos. Jag slog till med en "mosbricka" som smakade precis så gott som jag mindes att de brukade göra t o m den vita kartongformen som den serverades såg helt rätt ut. Jag drack inte pucko för det har aldrig varit min grej, men jag behövde inte äta någon stor middag till kvällen.  

Hälsningar Lena

Vardag och väldigt långt från Cayman

Vi har inte ens en tropisk dykresa bokad inom rimlig framtid.....och torrdräkterna är i England för helrenovering....jag får hålla till godo med våra egna småfiskar och åka till badhuset senare ikväll, måndag den 29 januari.

Hälsningar Lena