Kungen skvätter också ganska bra

Med kungen menar jag förstås kungsfiskaren och givetvis gör man inte en resa till Bence i Ungern utan ett par sittningar i kungsfiskargömslet. 

Det här är ån där kungsfiskarna håller till och jag noterar direkt att det är betydligt högre vattenstånd än när jag var där i januari 2024. Man har beslutat att höja vattennivån i området och det är bra för alla. Det har dessutom regnat mycket under våren vilket har bidragit. 

Vår guide håvar upp småfisk av en storlek som passar bra på kungsfiskarens meny. Familjen matar sina ungar och behovet av mat är stort, men de har förstås hela ån att fiska i så de kan välja en plats varsomhelst där det ser bra ut. På vintern är det mer begränsat och då kanske det bara är Bences restaurang som är öppen, om det blir kallt och ån fryser.  

Det höga vattenståndet må vara bra för djur och växtlighet längs ån men det betyder att gömslet delvis är vattenfyllt. Det är en kort men vådligt hal promenad genom vattnet för att komma till gömslets öppning. Man får låna gummistövlar och skaften på ett par som passar mina fötter är ca två cm högre än vattennivån, man får alltså inte röra sej för häftigt. Magnus har tagit plats och hans stövlar har högre skaft kan jag intyga. Man får dessutom inte tappa något när man riggar sin utrustning. Det var ovanligt kallt när vi var där med nattfrost vissa nätter. Kan ni förstå hur kallt det blev att sitta med fötterna i vatten i flera timmar! Jag fantiserade om raggsockor när jag satt där och försökte lägga upp fötterna på en planka under bordet och samtidigt hålla koll på det nyckfulla kungsfiskarparet. 

Det här är en obeskuren bild och pinnen är en detalj som man kan ställa fast fokus på. När man börjar ställer guiden också upp en ram som man kan ha som hjälp, sedan behöver man ofta justera lite vilket man behöver en kungsfiskare för att göra. Bohålet finns i den solbelysta väggen till höger (ej i bild). När jag var här på vintern satte sej fågeln på pinnen, väntade en stund och dök sedan rakt ner. Det gjorde den inte nu. 

Här har den samarbetsvilliga kungsfiskaren satt sej på en liten kant som avgränsar den låda i vattnet där fiskarna finns. Det här är ett perfekt tillfälle att finjustera fokus, men det kommer ändå att bli lite av en chansning när den dyker. 

Det visade sej att båda kungsfiskarna i paret kom från olika håll, ofta bakifrån över gömslet, eller från vänster sida. Det skvätte till och så var de i vattnet. Det gick oerhört fort och även om man satt med fingret på avtryckaren (eller självutlösaren) hann man ju inte trycka av förrän det plaskade till i vattnet. Det är här som "pre-capture" tekniken som finns på vissa kameror verkligen är värdefull. 

Det har berörts av bl a Peter i många tidigare bloggar. Här har jag min kamera inställd så jag får 15 bilder före jag lyckas trycka av för att ta en bild. Kameran är då inställd på 30 bilder/s, bländare 5,  1/4000s och ISO5000. 

Jag får också med en serie på kanske 10-15 bilder när fågeln kommer uppfarande ur vattnet innan den försvinner ur bildfältet, oftast till vänster visade det sej. 

Vi hade två sittningar i det kalla, blöta gömslet och när man kommer ut riktigt tidigt på morgonen kan man få den här typen av bilder. Solen har precis gått upp men bakgrunden kommer att bli väldigt mörk.

De förhållandena varade förstås inte särskilt länge och kungsfiskarna var allt annat än punktliga med sina dyk. De var för det mesta väldigt nyckfulla och frekvensen dyk framför gömslet varierade enormt från dag till dag. På vintern var de mer pålitliga för det är svårare för dem att fiska på andra platser. 

Jag och Magnus fick uppleva en sittning då de dök mer än 50 gånger inom loppet av ett par timmar. När vi kom dit andra omgången fick vi kanske 10 dyk på samma tid. Under hela den tiden sitter man men fingret på avtryckaren (eller självutlösaren) om man vill vara säker på att fånga den på bild. 

Här kommer den farande och om man granskar dessa bilder kan man se att 1/400o s nog egentligen inte är tillräckligt snabbt när den dyker. Sedan bjuder jag på en lite ovanligare pose då den precis kommit under ytan, men inte skvättat upp vatten ännu.

Hur fina speglingar man får är också lite nyckfullt. Det måste förstås vara nästintill vindstilla, även om det är en liten å som är skyddad, så ger vinden krusningar på ytan. Sedan gäller det att ha kameran monterad på precis rätt höjd.

Jag fick i alla fall två lärorika och underhållande sessioner i kungsfiskargömslet även denna gång. Det blev också en hel del bilder varav jag har valt en bråkdel. Det här ser kanske lätt ut men det är mycket som ska stämma perfekt.

Hälsningar Lena

En pigg liten fiskare

Den här bilden skulle kunna vara från en "lek med vattendroppar", men det var fågeln som åstadkom det prydliga lilla plasket som vi var ute efter att fotografera.  

Strax före sju gick vi till gömslet och det var en krispig morgon med flera minusgrader.

Brutus tar bort luckan över behållaren som innehåller småfisk. Luckan är till för att förhindra att en häger landar och plockar i sej alla små fiskar i en och samma måltid. Vår förväntade matgäst dyker bara i dagsljus. Till höger ligger gömslet som vi ska sitta i. Det korta avståndet mellan matplatsen och gömslet är möjlig för vi sitter bakom glas, så matgästen kan fiska ostört. 

Inifrån gömslet ser det ut så när Fanni kommer med påfyllning av mat och sedan riggar en pinne som vi kan använda för att ställa fokus. Det är fast manuell fokusering som gäller och man får bara hoppas att fågeln dyker rakt ner från pinnen till höger, där den brukar landa. 

Slutligen tänder hon belysningen som gör att oavsett om det är mulet eller sol kan man fota med riktigt korta slutartider, helst 1/5000 s utan att behöva gå högre än ISO 5000. Idealiskt vill man ha bländare mellan 4,5 till 5,6, för att få större delen av fågeln skarp. När vi är nöjda med fokusering och övriga inställningar tar Fanni bort pinnarna och lämnar oss i gömslet. Nu väntar vi bara på...

...den här lilla färggranna fågeln som faktiskt anländer ganska omgående. Den är hungrig på morgonen och dyker nästan genast.

Min kamera är inställd på 20 bilder/s och hinner man bara trycka av när fågeln dyker från pinnen får man en eller två bilder innan den slår i vattenytan.

Sedan kanske det blir en ruta till innan den åstadkommer det prydliga plasket ni såg på första bilden. Plasket brukar sträcka sej över 4-5 bilder.

Snart kommer den uppfarande med en väldig fart. Här kan man se blinkhinnan (tredje ögonlocket) som skyddar ögat när fågeln dyker. Den har också en liten fisk i näbben. Det finns gott om mat här så den bommar inte en enda gång. Plus för kungsfiskaren som inte behöver ödsla energi på dyk som inte lönar sej.

För det mesta behöver den samla sej något i ytan innan den kan flyga upp. Det brukar bli en eller två bilder dvs det tar ca 2/20 s för den att ladda för att flyga upp. 

Sedan lättar den med sin fångst...

...och flyger upp till pinnen för att äta upp fisken. Ofta gjorde den två till tre eller ibland fyra dyk, innan den lämnade genom att flyga ut till vänster i bild. Dessa bilder blev förstås aldrig skarpa för den flög inte rakt ut utan snett framåt. 

Här kommer ett fint exempel till som sträcker sej över tre bilder. Det var svårt att välja vilka bilder jag skulle visa utan att det skulle bli på tok för många.

Det var blåsigt denna förmiddag, upp till 17 m/s i byarna. Det hindrade inte kungsfiskaren från att fiska men det gav krusningar på vattenytan t o m i den här lilla pölen, därav blev det få chanser för fina speglingar. Jag har bilder från ett annat tillfälle då det var vindstilla men mulet, kanske visar jag några av dessa senare. De är från min första sittning i gömslet och även om det här kanske verkar lätt och tillrättalagt behöver man öva en del för att få precis det man vill ha. Jag såg ju också vad Brutus Östling åstadkom vid samma tillfälle, dock med en Canon R3 och en Sony A1 som han manövrerade samtidigt med självutlösare. 

Vad gäller objektiven fungerar det med en 70-200 här, möjligen med en 1,4 extender. Jag hade Canon RF 100-500 mm  på min R5, men brännvidden låg mellan 250-350 på de flesta bilderna. ISO var oftast 5000 men när solen sken kunde jag gå ner till 3200 och när det var mulet var jag uppe på 8000. Bilderna är brusreducerade i LR.  

Så här ser det ut inifrån gömslet fotograferat med mobilen. Framför glaset sitter ett finmaskigt nät för att hindra fåglar att flyga rakt på (eller annat som flygande skräp eller löv). Som ni ser stör inte nätet det minska när man fotograferar. Glaset gör också att man kan ha en behaglig temperatur inne i gömslet och ffa, man stör inte fåglarna. 

Bilderna är tagna i ett av Bence Mátés vintergömslen i Ungern där jag har tillbringat den senaste veckan. Mer bilder kommer så småningom.

Hej så länge,

Lena