Skördat och städat för i år

Den här tiden på året ska det sista skördas innan frosten och växthuset tömmas. Vi började förra söndagen och då såg skörden ut så här. De långsmala stora chilifrukterna är "Joey park" som går utmärkt att rensa, skära ner och frysa. De är som en smakrik paprika, som man kan använda i alla former av matlagning. De stora squashfrukterna blev bl a till rataoullie, då jag hade alla andra ingredienser nära till hands.

Förra veckan skördade jag en mild habanerochili som vi brukar använda till marmelad. De flesta var gröna så jag placerade dem i en skål med ett äpple. Bilden till höger visar hur de mognat inomhus. Det blev två burkar utsökt chilimarmelad.

Den här helgen skördade vi de sista tomaterna och alla jamaica bell chili (mest gröna). Vi har en ny jamaica bell planta som nu har fått flytta in. Om den övervintrar kommer vi att ha mogna frukter betydligt tidigare nästa sommar.

Jag hade två fina äggplantor som vi givetvis skördade allt som gick att ta tillvara från. Det roliga med aubergine är att man kan äta även små frukter. De fina äggen kommer från en kollega som också har taxvalpar. Jag visar dem för att Inger beskrev så fint hur hennes höns la ägg med olika färger.

När vi jobbade med att tömma växthuset stod det givetvis öppet och då råkade en liten blåmes flyga in. Den flaxade runt lite bland tomaterna men hittade sedan ut helt på egen hand. Först fick den förstås vara med på bild. 

Den var nog på villovägar från matningen som ser ut så här. Det var fullt ös i restaurangen i helgen.

Det här är ju inte alls så flashigt som bilderna i min näst senaste blogg som var tagna i Finland. Men jag fick en kort stund på söndagen, då solen dessutom sken, och fick några actionladdade bilder från detta simpla arrangemang (kommer i en senare blogg). 

På söndag denna helg hade vi tömt växthuset helt så att min sambo kunde köra en fullständig rengöring med tvättpäls och såpvatten samt avsköljning med slang. Den här typen av "fönsterputs" gör man bäst i heltäckande regnkläder. 

Det som kändes lite tungt var att alla mina pelargoner, som jag dessutom samplanterar med petunior och lobelior, måste planteras om i små krukor och flyttas in. Antingen det eller så tar frosten dem inom kort. Det blommar inte riktigt så praktfullt som i somras men det är ändå väldigt fint runt vår förstukvist.  

De här blommorna vill man ju njuta av så länge det går. Men nu är alla inne, mer eller mindre nerklippta och jag konstaterar som tidigare år att jag har för många. 

Även om vi hade mycket att göra i helgen så är det ju helg och köket på Plommonvägen 171 anstränger sej lite extra. Skaldjur är i säsong just nu så det blev en skaldjursrisotto med färska havskräftor och våra sista bönor på fredagskvällen. På lördagen grillade vi, men då var det så mörkt att jag brydde mej inte om att ta fram kameran. Nu stundar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

En skördeblogg måste det ju också bli

Vi skulle inte plocka mer kantareller, men i sökandet efter karljohansvamp är det svårt att gå förbi de gula när man råkar hitta dem.

Någon hade varit i den här skogen och plockat före oss, men just den här platsen hade de missat och en del andra ställen också. 

Det blev två nästan fulla korgar, men inte en enda karljohansvamp. Jag hittade björksopp men den är jag inte intresserad av. Pyttesmå trattkantareller och rödgul trumpetsvamp fanns det också, om ett par veckor går det nog bra att plocka dessa sorter i trakterna kring Uppsala. 

Vi skördar givetvis mängder i trädgård och växthus just nu och på lördags kvällen (efter att vi rensat svampen), blev det en middag med mycket hög grad av egenproducerad mat (inklusive jagat). Vi odlar vinterpotatis (som går att lagra) och den smakade gudomligt. Det blev förstås kantarellsås till grillat vildsvin, grillade grönsaker (squash, aubergine och paprika), tomatsallad på skivad "brandy wine" samt färsk gurka. Om ni tycker det ser mycket ut för två personer så är det dimensionerat efter att köttet vägde drygt 600g och då räcker till ytterligare en middag (och jag slipper laga mat en dag efter jobbet). 

Här hänger ett par stora "brandy wine" som just nu mognar lite fortare än vi hinner äta dem. Det är tomater som väger nästan ett halv kilo, så man glufsar inte i sej mer än en åt gången. 

I synnerhet som vi också har andra sorter, inte så många olika som Peter, men viss variation vill man ju ha. Här är det "sugargloss" som också ger riklig skörd. 

Vi brukar ha egna tomater till början på november. Därefter följer en period då vi inte äter färska tomater, för de i affären är en sådan besvikelse och dessutom dyra. Tomatsås, tomatsoppa och hackade tomater har jag i frysen, så vi kan njuta av tomatskörden även på vintern.

Skördade massor av grönkål i helgen. Det är bara att repa loss kålen från stjälken, pressa ner i återförslutningsbara påsar och stoppa i frysen. Det blir "gröna kuddar" som man kan ta fram ur frysen, ösa ner så mycket grönkål man vill ha i pannan och sedan stoppa tillbaka resten. 

Förutom slanggurka, som vi äter av varje dag, har vi förstås "västeråsgurkor" som blir till en årskonsumtion av ättiksgurka och saltgurka. Den brukar räcka även till svärföräldrarna. Idag var det dags för steg ett i processen ättiksgurka. På torsdag är de klara att lägga på burk. 

Paprika och chili är ett måste i växthuset. Här är det mild habanero som jag brukar göra marmelad på. Paprika går utmärkt att kärna ur, skära i tärningar och frysa för att ta fram när paprikapriset skjuter i höjden under vintern. 

Jag misslyckades med bönplantorna i år och har bara en, men när jag tittar på hur den växt kan jag inte låta bli att tänka på "Jack och bönstjälken". Den ger också massor med goda, gröna bönor just nu. Vilket passar utmärkt då sockerärtorna vissnat ner. Äpplen blir det också massor, så rådjuren lär bli nöjda i vinter.  Till helgen blir det mat med aubergine, squash och tomater och...ja, vi får se.

Hälsningar Lena

Hösten är här

Nu är det höst och då tar man upp potatis. Vi satte ett kilo sättpotatis, ca 10 knölar, och plockade upp ca 15 kilo. Det blir ganska många kok till två personer under hösten. Odling i liten skala ger mer avkastning än man kanske tror.

Fredrik passar på att sätta vitlök då vi gräver om i odlingslådorna.

Vi tömmer växthuset och i år är det en stor skörd av mild chili/paprika att ta hand om samt en mängd aubergine som mognat på tre plantor utanför växthuset.

De gröna paprikaliknande frukterna är poblano. De går utmärkt att äta/laga till då de är gröna och vi väljer att rosta dem sotsvarta för att användas till en poblanochilisås enligt ett recept som jag fått av min syster i Texas. Man bränner ytan på frukterna och skrapar sedan bort det brända skalet och använder därefter de strimlade frukterna i en ostsås. 

Vårt stora chiliträd "Jamaica Bell" är fullt med frukter och jag plockar en stor bunke full som grannen tacksamt tar emot. Trädet ska ansas ner till ett format som gör att det kan stå i köket. Några frukter får sitta kvar.

Vi brukar också övervintra en mild gul habanero vars frukter passar utmärkt att göra chilimarmelad på. Till vänster den frodiga plantan som ansas ner till den lite tunnare versionen till höger som får flytta in i vardagsrummet. Det här gjorde vi förra helgen och växthuset tvättades grundligt på insidan och utsidan. Det har sedan fått torka under veckan då vi jobbat.

Frukterna från den gula habaneron har mognat i köket under veckan och lördag morgon hade jag en stor skål gula chili att koka marmelad på. Jag blandar i några Jamaica Bell med kärnor och allt för att få lite sting på marmeladen.

Med morgonens marmeladkok säkrade jag också några julklappar. Den gula chilimarmeladen har en liten men trogen kundkrets. I bakgrunden en sortering av våra sista tomater  efter färg. De rödaste ska ätas först förstås. 

Under dagen inredde jag vårt växthus för den kalla årstiden, då vi försöker använda glasrummet så länge det går.  Trasmattor på golvet och gardiner dämpar ekot, hindrar småfåglarna från att flyga på glasrutorna och ger lite fin stämning med enklare belysning. 

På lördagar kör vi fortfarande "zoom" cocktail med min systerdotter + fästman i London och syster + svåger i Texas. Det blir inte alla lördagar och nu var det nog en månad sedan vi pratades vid och alla har varit ute och rest på något sätt. Vi hade så mycket att avhandla att vi fick boka ett samtal till med systern på söndag.

Vi åt lördagmiddag ute i växthuset. Med gasolvärmaren på var det riktigt mysigt.

Eftersom det var strålande väder ville jag ut i skogen och leta efter svamp. När alla pelargoner flyttat in, krukorna tvättats, blomlökar planterats och allt annat pyssel man ska göra i trädgården var klart, skyndade jag mej iväg några timmar på söndagen. Inspirerad av Stefan satte jag min vidaste vidvinkel (Tokina 10-17 mm fisheye) på kameran för att fota "close up wide angle". Närgränsen är 14 cm och jag experimenterade med trattkantareller. 

Precis när jag stoppat ner kameran och böjde mej fram för att plocka dessa fina trattkantareller dök den här maffiga spindeln upp. Fram men kameran igen. Den var förvånansvärt stor. 

Jag hade även 100 mm makro i väskan och tog några närbilder på den läckra spindeln.

Om någon hade sett mej när jag tog den här bilden hade de nog funderat. Jag ville ju inte lägga mej ner i det blöta riset men jag måste ju ner till spindelns nivå, dvs trattkantarellhöjd, för att få en närbild med alla ögonen synliga. Förvånansvärt nog satt den kvar på svampen så länge jag höll på och fotade. Den fick naturligtvis behålla sin svamp. Det fanns gott om andra trattkantareller i skogen, hösten är ju här nu. 

Hälsningar Lena

Nu frodas det i växthuset

Nu växer det så det nästan knakar i växthuset. Gurkplantorna till vänster nådde inte upp till bordskanten vid utplanteringen för en månad sedan och var förstås väldigt tunna. Nu hotar de att växa in på bordet. Mot gaveln i bakgrunden växer paprika och chili och till höger tomater som redan slår i taket. På golvet står två krukor med dill som jag skördat av en gång. Den vita burken är en högtalare, det är ju helg... 

Jag vill också att det ska vara fint så länge vi kan sitta i växthuset och äta på helgerna. Därför finns det alltid blommor, åtminstone en kruka, duk på bordet mm. Jag drar mej inte för att lägga på vitt linne på bordet, även om det är en enklare duk just nu. 

Här serveras det grillade kycklinglårfiléer som marinerat i koreansk gochujangpasta, japansk soja, vitlök och honung. Salladen, med isbergssallad från egen odling, innehåller syrliga äpplebitar och är smaksatt med sesamolja. Den ljusa såsen innehåller rostade sesamfrön och en skvätt soja. Tillsammans blev det en mycket fin kombination med den kryddiga kycklingen.  

Det är inte så ofta vi har dessert med här är det en chokladkaka som liknar chokladbollar, med grädde och importerade hallon som det egentligen bar emot att köpa, men jag hade inga kvar i frysen. Det serverades också ett glas portvin som sambon gjorde förra sommaren på små körsbär plockade på en allmänning inom området. Det har legat till sej ett år i skafferiet och smakade riktigt gott.  

I går skördade vi de första slanggurkorna. Det har mognat sju stycken på rekordfart så det blir gurka i salladen även ikväll. De första tomaterna börjar också bli röda. Det är "super sweet" som vi har haft i flera år och är mycket nöjda med. 

Jag är nog mest nyfiken på dessa tomater. Det är Blush Tiger som placerade sej på första plats i Peters (och hans frus) stora tomatutvärdering förra året. Vi har en planta, man kan ju inte ändra sortbeståndet för mycket :-)

Det växter också bra på hyllan med paprika och chili. Till höger har den milda orangefärgade habaneron redan mogna frukter. Det är en planta som vi övervintrat så den har blommat från mars inomhus. Dessa chili blir marmelad. Till vänster är det en paprika som heter Sweet banana. Det är också en ny sort. Vi fick så oerhört mycket chili av starkare sorter förra året så i år har vi satsat mer på paprikaliknande varianter, som man kan äta i sallader och grilla.  

Vi har dessutom kvar ett "träd" med chili som vi haft i åtta år nu och den började blomma redan i januari, tidigare än någonsin. Plockade en hel skål Jamaica Bell förra helgen. De här medelstarka frukterna hackar jag i matberedaren tillsammans med vitlök (eller enbart chili) och fryser i en istärningslåda. Sedan är det bara att ta upp en kub eller två när man lagar mat. Väldigt praktiskt sätt att använda chili och det finns alltid kuber i frysen.

Hälsningar Lena

Växthustömning och kantarellgalette

I helgen var det dax. Lite vemodigt att riva ut alla växter men tomatplantorna hade börjat sloka (och mögla) och chili vill ha betyligt varmare är svensk höstväder. Två chiliplantor fick flytta in men allt annat åkte ut på komposten. Sedan var det storstädning av växthuset och seriös fönsterputsning som gällde. 

Min sambo är bra på detta och iförd regnkläder putsades både insida och utsida. Den förlängningsbara borsten som man ansluter till slangen införskaffades för att tvätta bl a vindskivor på huset inför ommålning. Den gjorde det också avsevärt lättare att tvätta taket på växthuset. 

Jag fick ta reda på den kvarvarande skörden och nu ser det ut så här på köksbordet. Tur att det är stort. De flesta av dessa tomater kommer att bli röda.

Vackra Jamaica Bell chili. En del hackades och hamnade i frysen och de gröna får ligga en vecka eller två.

Jalapeno och ett par andra sorter la jag in i ättikslag. Inlagd chili passar väldigt bra till sallader och många andra maträtter, inte bara tacos. 

Vi har fått väldigt mycket chili i år som jag har tagit hand om efter som. Här tog fantasin slut och det blev helt enkelt chili på tråd som får torka tillsvidare. De blev rätt fina då jag hängde upp dem vid fönstret. Vi får väl se om de bara torkar och samlar damm eller om jag hittar på något att göra med dem.  

Det blev också ett par sköna timmar i skogen fast det småregnade. Det var ju ändå väldigt varmt och växthuset måste torka innan jag kan inreda det för vintern. Jag behöver egentligen inte mer trattkantareller men det är kul att plocka och det blir bra presenter. 

På söndagkväll testade jag att göra en galette. Det är en vanlig pajdeg som jag kavlat ut och fyllningen är smörstekta gula kantareller, sista koket av våra egna amadinepotatisar (lätt tillplattade) och riven lagrad ost. 

Sedan viker man upp kanterna och toppar med lite mer ost, västerbotten i detta fall. En del salt och nymalen svartpeppar var det förstås också.

Galetten gräddas i 25 minuter, 200 grader varmluft och så här ser den ut när man garnerat med hackad gräslök och dill. Det blev mycket gott och räckte till fyra personer med en färggrann sallad till. 

Hälsningar Lena