Aprilväder och mer kameratest

Fredag eftermiddag och på väg hem från jobbet. Solen strålade och blåsipporna lyste längs vägen. 

Vårvärmen under den gångna veckan hade t o m fått en vitsippa att slå ut, komplett med liten insekt. Vi satt ute i växthuset och åt fredagsmiddag, solen gick ner vackert mellan träden. 

Lördag morgon...Tre grader kallt och altanen täckt med snö! 

Jag bestämde mej för att sitta ute med kameran en stund och fyllde på med jordnötter, solrosfrön och korv på stubben. Nötskrikan var inte sen att svara på inbjudan. 

Den kom ner och poserade fint medan snöflingorna föll. Nu blev det inte någon mer snö och det började töa redan efter en timme. Det blev till välbehövlig fukt på marken.

Det här kunde jag fånga med min gamla R5, men skillnaden nu var att det blev skarpa bilder direkt, på första "skuttet". 

Det här var något som den nya kameran klarade mycket bättre, att sätta fokus på en flygande fågel bakom en ridå av pinnar. 

Likaså presterade den mycket bra då jag fotade nötskrikan som kommer nerflygande mot stubben från en gren. Det går fort och den rör sej mot mej dvs stor förändring i djupled. Kameran satte hela serien från pinnen ner till stubben, det svåra är bara att hinna följa den med kameran. 

Jag bjuder på en bild till bara för att jag blev så nöjd. 

Solen sken stundtals men ibland var det helt mulet. ISO växlade från 800 till 4000 med en slutartid på 1/2000 s. Vackra domherrar satt i trädet men kom inte ner och åt. Jag hade både en hanne och en hona i ett av de stora träden närmast tomten. 

Bofinken tittade fram, jag såg även en rödhake och två stenknäckar. Men inga av dessa ville vara med på bild. 

Här är ytterligare ett exempel när kameran hittar och fokuserar på en hackspett genom en ridå av grenar. Här var det dessutom betydligt längre avstånd än nötskrikan på den tidigare bilden.  

Den höll kvar fokus när spetten flyttade runt på trädstammen. 

Det får räcka för denna gång. Det var egentligen alldeles för kallt för att sitta ute. Attans aprilväder.

Hälsningar Lena

Röda fåglar i rönnbären

En snabb utflykt på lunchen till Sunnerstabacken, ca 2 km från jobbet. Rönnarna har mängder med bär som småfåglarna gillar och en intressant rapport i Artportalen gjorde att jag måste dit en sväng. Först hittade jag två vackra domherrar. De frossade i rönnbär.

Domherre mitt i maten. De är visserligen vackra, men det var egentligen inte vad jag letade efter. Plötsligt viftade en äldre man med kikare (jag var inte ensam i backen). 

Han hade hittat de fåglar vi var ute efter, nämligen tallbit. Här är det två honor, eller möjligen ungfåglar. Jag vet inte om de går att skilja åt. Men de är ju inte röda...

Nä, men hannarna är röda och killen i bakgrunden lyste vackert röd bland de röda bären. Det gällde bara att hitta en position där jag kunde fotografera den utan pinnar och rönnbär i vägen. 

Till slut satte sej en av de två hannarna någorlunda bra med bara en tunn kvist framför. Det är inte första gången tallbiten är på besök på just denna plats, men den kommer bara vintertid och inte särskilt ofta.  

Den frossade i rönnbär precis som domherren, som enligt Wikipedia är dess närmaste släkting. Tallbiten är dock större och betydligt ovanligare. De tre skådare som var på plats var mycket nöjda.

Det snabba fyndet gjorde att jag t o m hann äta lunch fast jag varit ute på "äventyr". 

Avslutar med en hona. De mer diskreta i färgerna men fina de också. 

Hälsningar Lena

Det lackar mot jul

Här ser det minsann ut att bli en vit jul och SMHI har t o m utlovat sol den 24:e. Det kan bli en riktigt vacker julafton. Dock inte där vi är, men det är lika bra för skulle det komma snö blir det bara kaos. 

Vi har i alla fall fyllt på fågelautomaterna till brädden, så de ska ha något att plocka i sej när nu vintern gjorde ett återtåg och temperaturen sjunker. 

De här kompisarna har vi knappt sett skymten av de senaste dagarna, men de kom på besök nu när marken återigen är täckt med snö. Det sista av grönkålen och den nervissnade bladpersiljan har gått åt. De fick några juläpplen.

Ha en riktigt fin jul allihopa,

hälsningar Lena

Nötskrika

En sista blogg från Conny Lundströms gömsle i Västerbotten får bli de vackra nötskrikorna som kom och provianterade med jämna mellanrum. Nötskrikor kan man ju fota lite här och där men min erfarenhet är att de är skygga och inte så gärna vill vara med på bild. 

Här fanns det mat till stora rovfåglar, snyggt dold bakom snö. Nötskrikorna tog gärna för sej av både det feta och små köttbitar.

Nötskrikan hör till familjen kråkfåglar och är nog rätt smart. Vaksam när den satt på åteln i alla fall.

Ljuset betyder mycket och när solen nått ungefär så här långt var längtan efter att få se en kungsörn som störst. Men vi hade ändå fint sällskap av spettar, småfåglar och de underhållande nötskrikorna. 

Den här bilden är obeskuren och nötskrikan satt precis utanför gömslet. Där fanns det en del solrosfrön som den också verkade gilla. 

Så här såg det ut inne i gömslet. Mitt på dagen var chansen som minst att det skulle komma en örn så jag plockade loss kameran från 100-400 objektivet och satte på en vidvinkel för att få några bilder från insidan. Vedkaminen till vänster om Conny spred värme i hela gömslet och man kunde dessutom värma lunch eller kaffe på den. 

Avrundar med en domherre i de sista strålarna av solen innan den försvann bakom skogen. 

Hälsningar Lena

Lucka 13. Julkortsfågeln och luciafika utomhus

Gick ut på en rejäl långpromenad på förmiddagen som blev 9 km innan jag var hemma igen. Ett huvudsyfte var förstås att hitta en fågel för dagens lucka och jag ville så gärna hitta domherrar. Jag har letat flera gånger tidigare men de har alltid suttit får högt upp i träden. Idag hade jag tur men jag hade gärna sett en hona också. Tyvärr fick jag med mataren i bakgrunden men det gick inte att fota från något annat håll. Mataren hängde helt omgiven av grenar, skyddat och bra för fåglarna men inte fotomässigt så lyckat. Det var också bara en domherre, men jag tyckte den kunde få vara med många gånger istället :-)

När det började mörkna bjöd vi ut våra grannar till grillplatsen i skogen för lite glögg och luciafika. Vi hade ju en saffranskladdkaka som räckte till många fler än två. Först måste man dock ha en eld och det var inte helt lätt, trots torr björkved. 

Men det blev en fin brasa och vi kunde njuta i det nollgradiga vädret mättat med fukt. Leran runt eldstaden vittnade om hur välbesökt denna plats är.

Jag hade inte planerat för något mörkerfoto utan tog några bilder på vinst och förlust. ISO 10 000.

Pannlampor är knepiga ljuskällor när man fotograferar men om man ber personerna vända sej bort kan de i alla fall ge lite användbart ljus. Vi hade i alla fall ett mysigt luciafika vid elden och en fin avrundning på helgen.

Hälsningar Lena