Elefanter

Zimanga private game reserve i Sydafrika har ca 50 elefanter och alla ville vi förstås se elefanter. Vi hade tillgång till fyra jeepar med guider och nattetid patrullerade 16 vakter (skydd mot tjuvjägare), som guiderna hade kontakt med. Elefanter är också rätt stora och det lämnar stora högar efter sej, ändå tog det tre och en halv dag innan vi hittade elefanter! 

Till slut hittade vi en flock inne i ett snårigt område där de mumsade på de mest taggiga växter som fanns, akacia. Förstora bilden så ser ni taggarna ordentligt. Reservatet är 70 kvadratkilometer så det är inte som att köra runt i en djurpark. En flock på ett 20-tal elefanter kunde lätt hålla sej undan.

Här stod vi plötsligt öga mot öga med en stor hona och även om det ser aningen dramatiskt ut på bilderna, så ruskade hon bara på huvudet

Hon kunde också vinka som Ria Wägner, några av er här kommer kanske ihåg henne.

Elefanterna rörde sej sakta hela tiden och passade på att äta från alla möjliga buskar och mindre träd. Det var en flock med honor och ungar i olika åldrar. Honorna föder en unge med 2,5–9 års mellanrum och är fertila upp till ca 50 års ålder. 

Ungen diar i tre till fyra år även om den kan leva på fast föda från ca två års ålder. Den här kanske var tre år för den försökte ta sej en slurk från mamma. men vi såg den också äta gröna blad. Den var inte heller den minsta ungen. 

Vi stod stilla med jeepen en lång stund, bredvid ett annat gäng. Elefanterna befann sej runt oss, betade och passerade. Guiderna trodde att de var på väg mot ett mindre vattendrag. En vuxen elefant dricker 75-150 liter om dagen och tuggar i sej 150-300 kg grenar, blad, gräs och buskar.  

Den här unga elefanten kom mot våra jeepar med rätt skön stil, lite slängig och kanske också en aning kaxig. Den stannade dock några meter från bilarna, tittade på oss och gick sedan förbi. 

Det fanns några mindre ungar och de var ju helt oemotståndliga. 

Den här hade fått ta i en taggig kvist som den inte verkade så sugen på att äta upp. 

De små ungarna var ofta ganska blyga och gömde sej bland de stora elefanternas ben, men ibland tittade någon fram och bjöd på några charmiga poser. Oklart om den visste vad den skulle använda sin snabel till annat än att vifta med den.

Här har en mamma brutit av en gren med blad för att underlätta för ungen att få i sej lite grönt. Den puttade också undan en annan elefant som ville ta en tugga av kvisten. 

Några små gröna blad kanske hamnade i munnen på den lilla elefanten.

Vi satt väldigt bra här och det var mysigt att befinna sej mitt i flocken av betande elefanter. Jag växlade mellan att använda 100-500 mm på Canon R5mkII och 24-35 mm på min gamla 5DmkIV. Min sambo hade R5:an och 100-400 mm eller 16-35 mm. Just i det här ögonblicket knakade det till väldigt nära min vänstra sida.  

Där stod plötsligt en väldigt stor elefant, väldigt nära. Bilden är tagen med 100 mm, för det var den kamera jag råkade ha i handen. Jag fick luta mej bakåt.  

Den sniffade på mej...så kändes det i alla fall. Men den gjorde ingenting och det var inget hotfullt alls i situationen. Guiderna känner de olika individerna väl och vår guide sa inget. De hade annars en teknik för att markera för en elefant att den skulle backa och det var att slå ett par gånger i plåten på bilen. De fick t ex inte undersöka bilarna med snabeln, men sniffa på en gäst var visst OK. 

Hela flocken hade så småningom passerat och de var på väg mot vattnet. 

Den minsta ungen gömde sej delvis under magen på mamma. Den yngsta var ett år gammal. 

Den bar runt på en pinne som den kanske provtuggade på. 

Det känns tryggt bakom mammas snabel.

Hej så länge,

Lena

Snabelkommunikation

Elefanter stod förstås på min önskelista över djur som jag ville se på vår resa. Att pricka av "The Big Five" kändes inte så viktigt, men just elefanterna ville jag möta, ju fler desto bättre.

Den afrikanska elefanten är en gigantisk växtätare som tillbringar ca 14 timmar om dygnet med att äta och förändrar landskapet ganska ordentligt där den drar fram. En vuxen hanne kan bli 4 m hög och väga ca 6 ton. Honorna är betydligt mindre men kan ändå bli så tunga som 3½ ton. 

De första elefanterna vi såg var ensamma hannar och äta verkade vara det som uppehöll dem just då. De såh inte ut att sortera så noga utan rev åt sej av växtligheten med god aptit.

Vi passerade en utkikspunkt och spanade ut över landskapet och Crocodile river. Inga större elefantgrupper syntes till men man kunde se samlingar av flodhästar lång bort.

Till slut fick vi syn på en liten grupp med ungar. Det är honor och ungar som leds av en äldre hona. Elefanten är dräktig i 22 månader innan hon föder en unge som man sedan hjälps åt att hålla reda på inom gruppen. Hos den afrikanska elefanten har både honor och hannar betar.

Den lilla ungen i mitten var den minsta vi såg. Tyvärr var avståndet ganska långt.

Den här var desto närmare ! När vår första dag började lida mot sitt slut mötte vi fyra stora elefanthannar precis brevid vägen. Trots att vi satt i en stor safarijeep var elefanterna mycket imponerande. Vi hade precis passerat ett litet backkrön när vi hamnade mitt bland dem. Vår guide stannade men höll motorn igång. Elefanterna tittade på oss...

Sedan började två elefanter ta på varandra med snablarna. Det var inte fråga om någon kraftmätning utan det såg mest ut som att de "snackade" helt tyst med snablarna. Vår guide stängde av motorn för läget var lungt när elefanterna börjar interagera på detta sätt. Ganska ovanligt att få se sa han också.

Det blev rätt snäva bilder med 300 mm men jag gillar ändå dessa bättre än de bilder vi tog med 17-55 mm som satt på den andra kameran.

Det rådde ingen tvekan om att det var någon typ av samtal som de två herrarna hade.

Plötsligt slutade de dock tvärt med sitt snackande och tre stora elefanter vände sej mot vår bil och bara tittade. Motorn fick liv och vår guide la i backen. Ett par av elefanterna tog några steg mot oss och han backade en bit. På frågan "vad gör de nu ? " svarade han: "- They push us because they know they can".

Vi backade ytterligare en bit och plötsligt släppte den spända stämningen och elefanterna promenerade förbi bilen för att återuppta sina samtal och äta lite.

De hade fått visa oss vem det var som bestämde och nu var det lugnt igen. Vi bjöds på lite mer snabelsamtal innan de sakta rörde sej in bland buskar och träd.

Vi avslutade safarin som börjat vid femtiden på morgonen och kom tillbaka till vår lodge utanför Kruger strax innan solen skulle gå ner.

Med en iskall Savannah Dry cider i handen gick jag ut på den stora balkongen och spanade ut mot Crocodile river. Där gick en hel familj med elefanter....

Innan middagen hann vi svalka oss en stund i polen som låg i anslutning till balkongen och baren på övervåningen. Med bara tolv gäster totalt (och byte av gäster just denna kväll) fick vi en stund helt för oss själva där vi faktisk kunde höra elefanterna som betade vid floden. De snackar med ljud också, inte bara med snablarna.

Hälsningar Lena