Vackraste vråken

I går satt jag i ett gömsle i Salbohed hela dagen med hopp om att få se fjällvråken på nära håll. Det såg bra ut och det fanns en mycket fin pinne för den att komma ner och sätta sej på. Den som skatorna satt på i gårdagens inlägg...

Vråken kom och slog sej  ner i ett träd nästan mitt framför gömslet men på rätt långt avstånd. Nåväl, den kollar väl in läget. Nu gäller det att sitta stilla och tyst....och vänta på att fågeln ska bestämma sej. Pica pica var av en helt annan uppfattning. Vråken skulle bort!

Den tröttnade på de ettriga skatorna efter några minuter och drog iväg...åt fel håll! Men så vacker den var när den visade upp sej.

Den flög bort men gjorde sedan en sväng och....

...på mycket långt håll (kraftigt beskuret) såg jag den vända och komma mot mej igen. Med visst hopp följde jag den i sökaren tills en träddunge kom i vägen.

Vråken vek av åt andra hållet och landade på marken framför den gamla ladan. Fortfarande med ett rejält avstånd från gömslet.

Jag kan inte låta bli att beskära ordentligt för att visa hur praktfull den är. Jag tror bilden tål detta hyfsat i alla fall. Jag har använt Canons 100-400 zoom f/5,6 på min 5D mk III, ISO 1000.

Den första skatan är snabbt på plats med sina alarmerande krax ljud.

Vråken lättar igen och flyger mot skogen. Jag hänger med så gott det går...

Den försvinner bort mot skogen och över trädtopparna. Vråken kom tillbaka flera gånger men inte närmare än på denna första runda. Skatorna stortrivdes och plockade i sej av godsakerna som låg framme. Det kom en rovfågel till innan mörkret sänkte sej men den visar jag en annan dag.

Dagens bild 46 kan ju inte bli en vråk från igår så jag väljer en gryningsbild. Det blir snabbt ljusare nu och när jag kom till campus i morse 07:02 såg det ut så här. Det finns hopp....

....och i morgon är det fredag....yeah :-)

Hälsningar Lena