Svalkande bad

Här kommer några svalkande badbilder och en glimt av olika badtekniker. Koltrasten viftar på bra med rumpan. 

Men staren verkar vara ännu effektivare. Som en utombordare där bak. Den står helt stilla i övrigt när den gör detta. Den inleder dock badet med att doppa huvudet.

Gulärlan vispar lite mer försynt, men den ser också till att bli helt blöt innan den kommer till vispandet. 

Den vackra turturduvan känner på vattnet en lång stund innan den bestämmer sej för om den ska bada eller inte. Den går fram och tillbaka och rör med näbben i vattnet några gånger.

Till slut plumsar den i och då blir det bada av.

Men den behåller en del av sin värdighet och blöter inte ner fjädrarna på huvudet.

Nötskrikan badar däremot av hjärtans lust och kommer att bli fullkomligt dyngsur innan den är klar. Den skvätter och njuter med hjässfjädrarna på topp. 

Ingen av de fåglar jag såg under veckan badade med sådan frenesi som nötskrikan.

Rödhaken är också glad i badet men det tog en lång stund innan den kom fram till att den skulle doppa sej. Det är nog förenat med viss fara att bada när man är så liten.

Ett par steglitser tjafsade förstås lika mycket som de badade. 

" - Kom och doppa dej nu din badkruka!" tycker jag att den här förmedlar till sin partner. Båda blev blöta till slut men inte samtidigt. Kan vara att en höll uppsyn medan den andra badade. 

Stenknäcken är en tuffing och den vill absolut inte ha sällskap i badet. Den började med att dricka varje gång den kom. 

Den här gången hann den inte kliva ner i badet förrän det kom en taltrast som verkade vilja bada på samma ställe. De där platta stenarna var ett populärt ställe för många arter.

Taltrasten gjorde ett utfall mot stenknäcken som svarade direkt med att hoppa rakt upp.

Taltrasten försökte flera gånger med stenknäcken var orubblig...

...och trasten fick backa. Till slut gav den sej.

Stenknäcken fick bada ifred och bofinken som precis lockats dit av skvättandet drog direkt. 

Taltrasten fick välja en annan sida av dammen för att få sej ett dopp. 

Avslutar med en bedårande söt grå flugsnappare som plaskade på rätt bra när den väl vågade gå i vattnet. Men den höll sej på en grund plats.

Den lättade fick rakt upp i luften då den avslutat badet.

Otroligt nog blev huvudet helt skarpt på den snabba lilla flugsnapparen. 

Hälsningar Lena

En tur i Dalarna

Efter rundturen på Lilla Hyttnäs promenerade vi runt i Sundborn. Sverige visade sej från sin bästa sida och det var idylliskt bland alla faluröda hus.

Vi gick till kyrkan som uppfördes 1755. Jag brukar inte fotografera kyrkor särskilt ofta men fastnade här för det vackra handtaget i form av en fisk. 

Vid en upprustning 1905 smyckade Carl Larsson delar av kyrkan, men altartavlan samt predikstolen är från 1800-talet och gjorda av en lokal konstnär.   

Vi lämnade Sundborn och körde mot Dala Floda. Längs vägen passerade vi skylten von Linnés bröllopsstuga och hajade till, men vi vände inte och körde tillbaka. Förstår av Ninis kommentar att det skulle vi gjort (inte ordentligt påläst tydligen). Om man kör genom dessa delar av landet nu kantas vägarna av mängder med lupiner. Invasiva eller ej så är det oerhört vackert.

Jag hade bokat ett rum på Dala-Floda värdshus och det såg väldigt mysigt ut när vi kom fram. Det pågick en möhippa i trädgården och flera av deltagarna bodde på stället. Vi undrade förstås hur det skulle arta sej under kvällen och natten, men det var den mest städade möhippa jag upplevt. Den var inte alkoholfri men de uppträdde ändå klanderfritt då de sent om sider gick och la sej under morgontimmarna. 

Om man bor på värdshuset kan man äta middag på Byns Skafferi alldeles intill. Det gjorde möhippan också men de fick ett eget rum. Hemtrevligt och mycket gott, svenska smaker och råvaror i många av rätterna och en nota som överraskade i positiv anda (undrar när det hände senast?..). 

Det var också här man åt frukost på morgonen och då serverades bl a korngröt, som var betydligt godare än det såg ut. Det fanns förstås också en massa annat att välja på till de nybakade grova bröden och underbara knäckebrödet, men inte någon äggröra gjord på pulver eller överstekt bacon. 

En ljuvlig björkskog vid värdshuset...

...och sjöutsikt om man hade rummet åt det hållet. 

Björktrast i björkskogen... 

och en söt grå flugsnappare fastnade också på minneskortet. 

När vi kom tillbaka till vårt rum på kvällen tittade jag ut genom sidofönstret och insåg då hur värdshuset var hopbyggt med huset där restaurangen låg. 

På söndagen skulle vi passera Insjön för att köpa snören till ett par gamla kängor i Lundhagsbutiken. Min sambo hade också upptäckt att det fanns ett Clas Olsson museum i Insjön. Kanske inte vad jag hade valt om jag varit själv, men det var inte särskilt stort och hade mängder av nostalgiska prylar. 

Eftersom det är en fotoblogg och det ofta förekommer bilder på kameror så bjuder jag på denna. En del av er har kanske hanterat en sån här? Nästa stopp var Nittsjö keramik och dit hade antagligen inte min sambo åkt om han varit på resa själv. Man får ge och ta lite. Jag har visat bilder därifrån tidigare så det tog jag inte med i denna blogg.  

Hälsningar Lena