Comedy wildlife, fast med en Canon

I dessa blöta, gråmulna tider då det egna fotograferandet ligger nere, förutom i familjesammanhang, blev jag glatt uppiggad av att titta på bilderna i Nikon Comedy Wildlife Awards. Det slog mej att jag har nog en och annan bild i mitt arkiv som kanske kan få någon att dra på smilbanden en aning. Den här fågeln fotade jag i Sydafrika i somras och enbart det svenska namnet, sydlig gulnäbbstoko, gör ju att den kvalificerar sej för denna blogg. Sedan var det bara att välja en bild i lämplig vinkel. 

I övrigt bli det blandade bilder ur arkivet och bilder som några av er har sett förut. Den här jag jag visat flera gånger, men denna gåsfamilj är ju så härlig när de promenerar mitt på gångvägen vid Råstasjön. Joggare fick väja för dem. Att det dessutom är ett par bestående av en kanadagås och en grågås som fattat tycke för varandra blir en extra bonus.

Sothöns använder professionella karatesparkar då de försvarar sina revir. Så här plattar man till en konkurrent som kommit för nära. 

På Tasmaninen har måsarna lärt sej att parkera perfekt i parkeringsrutorna. Inte en pippi utanför linjerna. 

Quokka, eller kortsvanswallaby, har blivit kända för att de så gärna ställer upp på selfies. Den här tyckte att det passade bra med ett riktigt tajt närbildsporträtt.

Den här lilla wallabyn var mest intresserad av att få kolla sitt Instagramkonto. 

En intet ont anande havstrut på en klippa vid Väderöarna. Fisktärnorna häckade på klippan bredvid.

En fotosession med Brutus Östling bjöd på närgångna möten med trutar och måsar. Jag har aldrig skrattat så mycket när jag fotograferar fåglar som denna gång. 

Avslutar med svalungarna som hade antennerna uppfällda och hjärtat i halsgropen ( i alla fall i svalget), när jag kom förbi deras bostad ovanför en bastudörr på en skärgårdsö. 

Nu börjar en ny blöt, mörk vecka men snart blir det ljusare och innan vi vet ordet av häckar svalorna igen :-)

Hälsningar Lena

Närkontakt av tredje graden

Den kontakt vi hade med de stillsamma mås- och trutfamiljerna i Saltströmmen blev en helt annan upplevelse för mej i Flatanger. Ole Martin har ett troget gäng måsar och trutar som följer båten på varje utfärd och han belönar dem rikligt med hundmat, samt en del annat smått och gott. 

Det satt nästan alltid en fågel på Ole Martin och så har det oftast sett ut då jag sett bilder av honom eller som senast, i ett TV program som Ing-Marie tipsade om.  

De flög över och strax bakom båten hela tiden den var i rörelse och fåglarna var noga med att spana på vad "mannen med hundmaten" hade för sej. De hade hela tiden koll på honom och om det eventuellt var ledigt på hans keps.

När man inte fotade örn kunde man således fota mås eller trut. Man kunde testa allt från lång slutartid till väldigt kort, motljus, närbilder, flygande fågel, stillasittande etc.

Ganska snart hade vi alla också fått uppleva hur det kändes att ha en kompis på huvudet, eller varför inte på kameran eller någon annan stans där de kunde få lite fäste med sina simfötter. 

På en tur satt jag i aktern med Brutus Östling. Han greppade en påse hundmat och frågade om jag ville testa att fota fåglarna med vidvinkel. Han hade ett 12-24 mm med betydligt bättre närgräns än mitt 16-35, men det var ändå värt att prova. Man la en bit hundmat i motljusskyddet och så gällde det bara att ta bilden när fågeln kom ner och tog maten. 

Ibland fungerade det alldeles otroligt bra och om man bara lyckades trycka av en serie bilder i rätt tid kunde det blir riktigt roligt. Ibland rasslade det till framför kameran innan man ens fått fingret på avtryckaren.

Ibland blev det så här när fågeln slog sej ner på helt fel ställe eller så hade man en på huvudet och fyra som försökte komma åt godisbiten framför objektivet. 

Här kommer i alla fall några bilder från min kamera med 16 mm. Den här övningen kräver ordentligt med ljus då man både vill ha korta tider och minst bländare 13. Om det är lite blått på himlen blir det ju också finare kontraster mot de vita fåglarna.

De sprattlade en del för att komma i position. Båten kör ganska fort och det var också en förutsättning för att det här skulle fungera. Annars hann man inte med. 

Rakt in i objektivet blev det ju några gånger och jag var glad att det satt ett filter på. 

Som alltid vid fågelfoto blir det mycket som går bort men det blev också en del roliga bilder och jag skrattade när jag tog en snabbtitt på om jag lyckats fånga någonting. Man vet inte alls vad det blivit när en fågel nästan varit inne i objektivet och vänt.

Här är det uppenbart var närgränsen ligger för mitt 16-35 och Brutus fick ännu fler tokroliga närbilder.

Så här kan det bli om fågeln tagit sin frolic och sedan landat med fötterna antingen på kameran/min hand eller på motljusskyddet. Jag vet faktiskt inte riktig hur den sitter. De har inte mycket till klor (tack och lov) och de mjuka simfötterna lämpar sej inte för att klänga sej fast på alltför ojämna underlag.

Det här var i alla fall väldigt roligt och ett udda avbrott från de pampiga örnarna som vi förstås också hade många fina möte med på denna tur. 

Här är det lite nära men den ser ju så härligt galen ut. Den plockade också åt sej sin belöning.

Alla fick också bilder på sej själva med en stor fågel på huvudet. Den här tog Petra Karlsson. 

Hälsningar Lena