B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Överlastat med kärlek

" - Att de ska behöva vara så KLÄNGIGA! Hur kan någon karl tro att det ger pluspoäng att klänga sej fast på pannan !"

" - Jag önskar att jag själv kunde få bestämma hur många ryggsäckar jag vill bära på. Vårkänslor eller ej, de är bara för jobbiga. "

" - Nu får vi se vem som kan hålla andan längst..."

Hälsningar från dammen,

Lena

Postat 2019-04-21 10:26 | Läst 2920 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Sommar varje dag

I ett hörn i köket har jag sommartemperatur året runt och solsken 12 timmar varje dag. Där bor tre grodor.

Det är sydostasiatiska klockgrodor (Bombina orientalis) men födda och uppväxta i Sverige. Tidigare bodde de i ett gammalt akvarium men före jul fick de en ny bostad och har nu ett 128 liters terrarium med egen badplats.

Just nu är det två hannar och en hona, men jag väntar på en till tjej för killarna jagar henne lite väl ofta och lockar på henne ständigt. Deras lockrop hörs i halva huset. 

Här passar en på att ta ett bad.

De klättrar gärna, antingen på denna grova gren eller i "trädet", som en rumsask som jag klippt så hårt och ofta att den fått bonsailiknande egenskaper.

Grodorna som har sommar varje dag får blir dagens bild 24.

Hälsningar Lena

Postat 2018-01-24 19:31 | Läst 1790 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

DB 106 - Trekantsdrama i dammen !

" - Älskling TITTA! Hur ska alla dom här få en dagisplats till hösten ??? "

Denna strålande morgon hade jag bytt min lediga skärtorsdagseftermiddag mot en ledig onsdagsförmiddag och dragit till Västerås för att spana i den fina groddammen på Djäkneberget (som Mats A här på FS tipsade mej om förra året).

Det fanns inte så många djur som jag hoppats på men det fanns i alla fall några ställde ändå upp och poserade på mina bilder. Den här har ett ganska förnöjt leende på läpparna, så man får väl anta att det är en hanne som känner sej nöjd med sej själv.

Jag tror honorna lämnar dammen direkt när de avgivit sin rom så detta är antagligen också en hanne. Den är dessutom smal och honor med rom är runda och bulliga.

" - Mina ! MINA,... allihopa ! Tänk,.... jag ska bli pappa ! "

Det förekom en del känslosamma stunder i dammen som t ex detta gosiga par där hannen håller hårt om sin fina hona. De starkaste signalerna till hannen att han hittat en bra hona är att hon är rund och fast (innehåller mycket ägg), så den här maken borde vara nöjd. 

De fanns också de som trånande fortfarande ältade möjliga öppningsfraser...." Simmar du ofta här ? " funkar ju inte eftersom dessa djur återkommer till samma pöl varje år.

Här har det ju uppenbarligen gått bra. De ville väl bara hitta en mer privat lekplats.

Plötsligt får jag syn på dessa.... och inser att det är tre....två hannar har klämt sej likt ett korvbröd med järngrepp kring en praktfull hona med stor rund mage. Vad händer nu ?

JO, minst två dagisgrupper anländer för att delta i "Grodans Dag", som tydligen skulle äga rum just denna onsdag. Jag som hade åkt hit i tron att jag skulle få vara lite i fred på en vardag.... Hur som helst verkade de små barnen högst intresserade av vad som pågick i dammen...två bin på samma blomma, eller....(inte mitt problem).

Tillbaka till dammen. " - De där tre har hållit på så hela förmidda´n....helt öppet..."

Wow, plötsligt försöker två till hannar tränga sej in på plan !!!

 

" - Arrrgh,... försöker du klösa mej i näsan....med fula trix kommer du ingen stans !"

" - Suck....tillbaka till ruta ett....Hallå grabbar, har ni hört talas om sten, sax och påse? "  (Den får bli dagens 106)

" - Jösses JAG VANN !!! "

" - Men älskling, vad menar du med det ??? Klart att många andra gjort DET just här ! Det är så det funkar ! Nytänkande....evolution.....måste vi ta det just nu?

Det var allt från en härlig solig timme vid dammen i Västerås. Tack än en gång Mats Andersson för att du berättade om detta fina ställe.

Hälsningar Lena

Postat 2014-04-16 21:24 | Läst 3201 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

DB9 - orange på fingertoppar och tår

Det var ett tag sen som dessa var med i  bloggen. Snart har de bott hos oss i nästan ett år. Det här är hannen som matvägrade i tre månader och nästan svalt ihjäl innan han plötsligt en dag började äta. Vackert orangefärgad på sina fingrar och tår. Han får blir dagens bild tillsammans med lilltjejen som sitter i bakgrunden.

Hon är den minsta grodan. Här sitter hon bakom ett par ormbunksblad som jag tog in med mossan i höstas.

Hannen smyger bakom ormbunke.

" - Kolla in så fina fingrar jag har..."

Den lilla honan har lite tamare färger än de andra två.

Vi har en hona till, en stor och vackert grön. Med samma fina fingertoppar.

Hälsningar Lena

 

Postat 2014-01-09 18:29 | Läst 7223 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Mariannes myr I

Under utställningshelgen i Säterdalen blev jag inbjuden att bo hos den duktiga makrofotografen Marianne Bengtsson-Rosander. På lördagskvällen fick jag en mycket trevlig rundtur i trakten och så avslutade vi vid ett av Mariannes favoritställen. 
 
 
Eftersom jag aldrig fotograferat sileshår hade hon valt ut en myr med en liten tjärn. När vi anlände låg solen delvis bakom några låga moln och slöjor av tunn dimma dansade på det blanka vattnet.
 
 
 
Plötsligt trängde solen fram och Marianne spanade ut över vattnet. Vi kunde höra fåglar men det var svårt att se något i det skarpa solljuset. Stämningen var i det närmaste magisk.
 
 
Jag hade också hittat vad jag letade efter. I den våta mossan vid mina fötter växte de små sileshåren och jag la mej tillrätta i blötan på en bit liggunderlag.
 
 
När jag tittade i sökaren öppnade sej en sagovärld i rosarött skimmer och jag blev helt förlorad. Kvällens regnskur gjorde väl sitt till och med den låga solen gnistrade de små växterna ikapp.
 
 
Bara ett enda sileshår ger ett nästan oändligt antal val av var skärpan ska ligga och att det sakta sipprade in vatten i mina slarvigt snörade kängor blev med ens sekundärt.
 
 
 
Liggande på samma ställe fanns ett antal sileshår inom fokuserbart avstånd och tiden stod i princip stilla. Men det gjorde den inte för Mariannes man Ulf som rastade hunden en bit bort i väntan på att de fototokiga damerna skulle bli nöjda. Han har fått mycket träning i just det.
 
 
Experimenterade en del med att bara låta en bråkdel av växten vara skarp.
 
 
Det blev också en del serier med bilder med samma motiv men skärpan placerad på olika avstånd. Alla bilder är tagna med Canon 100 mm makro på en 7D, bländare 2,8 - 4 och manuell fokus.
 
 
Marianne "in action", djupt koncentrerad. Med sin vinklingsbara LCD skärm och live view kan hon komponera bilder utan att behöva ligga ner på marken.
 
När solen låg precis ovanför trädtopparna ropade Marianne till och pekade på en mycket liten groda....
 
 
….fullkomligt lyrisk ändrade jag position, blev lite blötare och gjorde vad jag kunde för att få en bild av den lilla amfibien. Den knatade målmedvetet vidare bland hjortronblad och mossa, med siktet inställt på ljuset i fjärran.  
 
Hälsningar Lena 
Postat 2013-07-30 18:43 | Läst 10312 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera
1 2 Nästa