Vacker morgon men väldigt tidigt

Jag gjorde en gryningstur i går (onsdag) för det utlovades bra väder. Nu blir det väldigt tidig uppstigning om man ska hinna någonstans innan solen går upp. Jag klev ur sängen klockan 03:45 och hann lagom till denna sjö för att få se himlen färgas röd. 

Det såg väldigt lovande ut en stund.

Men den vackra soluppgången kom av sej, i alla fall färgmässigt. Här ett panorama av fem bilder som jag testade fast jag hade en vidvinkel med mej.

Strax efter fem lämnade jag sjön och fortsatte till Hjälstaviken som var min egentliga destination. 

När man kommer så pass tidigt är det nästan garanti att man får se en bäver från bron. Den såg ut precis som när jag var här för några veckor sedan. 

Jag gick på spången genom vassen och skymtade en ägrett mellan de stora vasstråna. Dess vita färg gör ju att de lyser mot vilken bakgrund som helst så här års.

Några skedänder passerade i solljuset då jag gick mot gömslet. Sävsångare sjön i vassen, men ingen vassångare som rapporterats dagen innan. 

Väl framme i gömslet var det egentligen en annan art (än på bilden) som fångade min totala uppmärksamhet, fisktärnorna hade anlänt och höll på med bästa flyguppvisningen. De får komma i en annan blogg. Mitt i fisktärnecirkusen kom en flock krickor rakt mot gömslet i hög hastighet. Jag hann få några bilder då de passerade...

...och tre skott då de var så vänliga och vände den färggranna sidan mot mej. Jag hann se det gröna skymta, sedan var de förbi. 

Som avslutning kan jag rapportera att det nu finns gässlingar i Uppland. Snart kommer det att simma små dunbollar i varenda pöl. Jag såg två par som hade ungar men ingen av dessa befann sej på en plats med fint morgonljus. Men de första man ser måste ju ändå rapporteras.

Önskar er alla en lugn och fin Valborg.

Hälsningar Lena

Tidig morgon

Den enda dagen under påskveckan då man utlovat fint väder var onsdag och då bestämde jag mej för att ta semester och bara vara ute. Jag åkte tidigt till Kyrksjön i Bromma som har blivit lite av en favorit den här tiden på året. Det var rejält med frost på bryggan när jag kom fram, men vindstilla och solen var på väg upp. 

Det var aningen för tidigt på säsongen och de charmerande svarthakedoppingarna hade inte anlänt ännu. Men det fanns skäggdoppingar, sothöns och en del annat. 

Skäggdoppingarna försvarade sina territorier på sjön. Det fanns tre par och de tolererade inte varandras närhet. En del andra fåglar blev också bortkörda från den del av sjön de tagit som sitt revir. 

I det fina motljuset spelar det inte så stor roll vilka arter som rör sej. Vanliga gräsänder fungerar utmärkt när de kommer flygande.

Solen steg sakta och sjön badade i guld, men motljuset mister sin charm när solen kommit över trädtopparna.

Jag brukar då gå runt sjön till bryggan på andra sidan och då få medljus. Här kom jag närmare ett av skäggdoppingparen.

Alltid redo att köra bort en potentiell inkräktare. Det var kallt att stå på den här sidan och frosten låg fortfarande tjock på bryggan. 

Gräsänderna flög i stora cirklar över sjön. 

Där fanns också några par med gäss, men de lyckades i alla fall hålla sams. Jag promenerade en sväng igen för att spana efter andra vårmotiv.

Det fanns några små blå som fortfarande hukade efter nattens frost. Jag hörde rödhaken drilla och hacke trummade envist, även mindre hackspett hördes tydligt. Den har jag fotograferat här vid ett par tillfällen. Nu hörde jag den bara.

Jag hörde också gärdsmygen sjunga, men den enda som ville posera för fotografen var den här som samlade bomaterial.

Koltrasten var ute i samma ärende.

Det var en kall morgon men det går ju i alla fall åt rätt håll. Sedan kom aprilvädret som la sordin på hela påskhelgen, men jag fick i alla fall en dag ute i solen. 

Hälsningar Lena

Roddarna

En vacker morgon och en stund vid Fyrisån innan jobbet. 

Solen är på väg upp och jag leker med olika utsnitt. Andas in den kyliga luften. 

Det är vindstilla och vackert.

Jag provar en ny plats vid åkanten och testar några bilder.

Kanske ett stående format...

Det är då jag får syn på dem, för de hörs inte...

Roddarna som kommer glidande utan det minsta lilla skvätt från årorna. Vilken tur de måste ha haft tänker jag när jag ser dem sakta passera.

De är perfekt synkroniserade, men jag hör nu någon ge en order.

De är nära roddklubbens hus och jag förstår att de ska lägga till vid bryggan. 

Fyra par skor och två gräsänder. Det är hit de ska.

Jag måste göra annat denna morgon och det magiska är på väg att försvinna. På väg mot bilen tittar jag mot ån och ser att det kommer en cykel, så det får bli en bild till.

Hälsningar Lena

En höstmorgon

Fyra grader och vindstilla hade SMHI förutspått, det måste man ju ta tillvara när det går. Hjälstavikens naturreservat får det bli, här känner jag mej hemma och vet ungefär vad jag kan förvänta mej. Det kan bli en alldeles sagolik morgon eller så händer knappt något alls, men det känns ändå trivsamt att vara där någon timme. Jag noterar att en ägrett är på plats.

Det här är en favoritplats. En liten bro där man kan stå och njuta en stund. Ibland simmar bävern förbi, dock inte denna morgon. Naturen är nästan svartvit, men när jag testade att konvertera bilden upptäckte jag att det finns många olika färgnyanser i den. Därför blir det färg.

När jag kom fram till gömslet hade solens strålar precis börjat nå fram och det gav helt andra och betydligt varmare färger. En ägrett var på plats, det är nästan alltid någon där numera och jag kunde se minst fem till på långt avstånd. Den vita färgen gör ju att man ser dem, trots dimma. 

Den lättade och flög en sväng när jag suttit ett tag.

Tacksamt motiv i dimma när solen börjar bryta igenom. Det fanns ett par skrakar, en smådopping och några skarvar, men i övrigt var det stilla på vattnet

Ägretten kom tillbaka. Jag tog fram en frukostmacka och en termos kaffe, fint att bara sitta och titta. Flockar med gäss passerade högt upp.

Om jag tittade ut genom den högra öppningen på gömslet var det fortfarande dimma, men solen skulle snart nå dit. Magin var på väg att försvinna och jag kunde även känna en lätt vind. 

Jag lämnade gömslet och gick längs spången. Spanade och lyssnade, men inte en enda skäggmes. Jag hörde två individer när jag kom men då var det för mörkt i vassen för att se dem.

Det var som att naturen kokade när solen började värma. Det blev en mycket fin höstdag, nästan lite kvarvarande sommarkänsla.

Hälsningar Lena

Gryning på myren

Natten förflöt stillsamt i gömslet och jag vaknade till mest för att dunsovsäcken var för varm. Strax före fem var jag uppe och då kunde vi precis skönja gryningsljuset i öster.

Det var dimma på myren och bara kråkfåglarna var vakna. 

Jag spanade intensivt bort mot åtelplatsen och tallskogen bakom. Rörde det sej inte något där ändå? Min gömslekompis som hade en stor tubkikare kunde direkt avfärda mina syner. Nej, det är bara fåglar.

Magiskt var det i alla fall och jag testade lite av varje, högt och lågt ut i dimman.

Plötsligt var det ändå något som rörde sej på höger sida om oss. Först gick det inte ens att fokusera på djuret, men när björnen kom närmare såg jag att det var den ljusa med det smutsvita fältet över nacken. 

Björnen gick mot åtelplatsen där det på sin höjd fanns smulor kvar.

Korparna blev irriterade för de ville nog ha dessa smulor för sej själva.

Det var ju inte så mycket att ha egentligen. Björnen strosade vidare helt ovetande om hur den hade förgyllt vår morgon på den dimmiga myren.  

Lugnet sänkte sej igen och dimman tilltog faktiskt, fast solen mer än väl gått upp. 

Det var vindstilla och solen kunde inte tränga igenom dimman, men det blev sakta ljusare.

Dimman var drömlik men började sakta skifta färg till en varmare ton mot den vänstra kanten. 

Till slut bröt solen igenom och magin skingrades långsamt. Det var fortsatt stilla på myren och klockan åtta hörde vi när det krasade i gruset bakom gömslet. Bilen som skulle hämta oss hade kommit och frukost på "logden" hägrade.

Hälsningar Lena