Här får du en härfågel Margareta

Tidigt en morgon längs en gropig väg på Ungerska landsbygden. 

Vi är ute för att spana efter härfågel, en fågel som helst vill häcka i öppet odlingslandskap, där den kan fånga stora insekter och små ödlor. Solen har inte gått upp ännu och det är lite "grusigt" i ögonen.

Här är gömslet och vi skymtade en härfågel redan när vi kom med bilen. Den har sitt bo i det stora grå blocket som inte är sten utan en sorts lera. Vår guide lägger ut mjölmaskar och lite annat gott i små nedsänkta skålar på blocket. Dessa kommer inte härfågeln att bry sej om men det finns en del andra småfåglar här som gillar dessa godsaker och dessutom har en hel familj som vill ha mat.  

Vi har inte mer än satt och i gömslet så är den på plats och visar upp sej fint med resta fjädrar på huvudet.

Solljuset är ännu mycket blygsamt och det är kallt, frost på marken kunde vi konstatera. Det är mycket kallt för årstiden.

Vallmon blommar dock vackert längs vägkanterna för det var betydligt varmare bara veckan innan och försommaren har definitivt nått dessa delar av Ungern.

Härfågeln är på väg ner mot sitt bo med en liten insekt till sin hona.

En liten mumsbit denna gång. Det är honan som ensam sköter om ruvningen under de 16-18 dagar det tar. Ljuset kommer aldrig att nå boöppningen så länge vi sitter där. De som sitter på eftermiddagen kommer dock att få fint ljus här.

Härfågel kom ungefär en gång i kvarten eller möjligen var 20:e minut. Mellan dess besök tittade vi förstås på allt annat som dök upp, t ex kom en blöt hare rätt tidigt på morgonen. 

Den kom väldigt nära gömslet innan den anade att det nog var några som satt där. Då blev den lite osäker och flyttade sej bort en bit. 

Här sitter min gömslekompis Magnus och spanar. Hans gamla Nikon hade ett högt slutarljud, med det brydde sej varken haren eller några fåglar om.

Vi sitter bakom glas vilket förstås dämpar ljudet och gör att man kan föra viskande konversationer, om man behöver prata om något när man har National Geographic live rakt framför sej.

Solen gick upp och ISO ner samt att slutartiderna blev kortare och kortare. Trots att härfågeln inte är en alltför liten fågel går det undan när den kommer inflygande.

De svartvita vingarna har ett vackert mönster när den breder ut dem. På engelska heter den Hoopoe, vilket ska efterlikna dess läte.

Den är underhållande att titta på och flyger troget iväg på jakt så fort den matat honan. 

Enligt Wikipedia förekommer härfågeln i grekisk mytologi där Tereus förvandlas till en härfågel. Kanske var det därför den visade upp sej för Margareta i Aten, för att ge rätt stämning. 

Vi hade en trevlig förmiddag med härfågeln och en hel del andra arter som t ex den vackra blåkråkan, men den får komma i en annan blogg.

Hälsningar Lena