Kyrksjön och "favoritdoppingarna"

Gjorde en morgontur till Kyrksjön (Bromma) för att kolla läget. Det första jag såg var ett gäng brunänder som simmade runt bryggan. De verkade lite virriga men det var väl hormoner som spökade. 

Det är en art som jag inte ser så ofta men de senaste åren har de funnits här och även i år alltså. Honorna är lite mer blygsamma i färgerna än hanarna.

Det var också ovanligt många gäss på plats och de var inte överens. Den här gåsen kom flygande mot bryggan där jag stod och den måste ha gjort en felbedömning för den kom så nära att jag kände vingslagen när den passerade. Det var också ren tur att hela fågeln kom med i bildfältet.

Annars bjöd gässen mest på parvisa flygningar och en väldigt massa ljud.

Löven på träden runt sjön har börjat spricka och bakgrunden har fått en lätt grön nyans. Om en vecka kommer det att vara väldigt mycket grönare än det är på denna bild.   

Det jag egentligen var ute efter var att kolla om mina "favoritdoppingar" hade anlänt. De små svarthakedoppingarna med sina orangefärgade huvudprydnader och genomträngande röda ögon var på plats. Minst sex individer (mer troligt åtta). 

Jag såg i alla fall tre par som verkade hålla ihop. De kuttrade också på sitt vanliga charmerande sätt. Ett ljud som är lätt att känna igen. 

Det går inte att komma ner i nivå med fåglarna om man inte har kameran på en "flotte", vilket jag har sett folk ha. Bryggan är mer än en halvmeter ovanför vattenytan. Jag blir sugen att testa någon form av flytande lösning för doppingarna kommer ibland väldigt nära bryggan. 

De ser verkligen coola ut med de orangeröda tofsarna på huvudet. De dansar också men någon uppvisning bjöd de inte på denna gång.

Det fanns också minst två par skäggdoppingar på sjön och där pågick fortfarande viss uppvaktning, men den var inte så het som de par jag såg för ett par veckor sedan. Det hade också börjat blåsa och det fina morgonvädret kändes inte fullt så njutbart längre, jag åkte hem.

Hälsningar Lena

Finaste vårdansen

Skäggdoppingparet kom simmande mot mej när jag stod vid bron i Hjälstaviken. Det var dimmigt och naturens färger var dämpade. 

Paret stannade upp ganska nära och verkade ha en liten "pratstund". De vackra tofsarna på huvudet stod rakt upp och jag hoppades att de skulle fortsätta med sina ömhetsbestyr.

De låg mitt emot varandra i vattnet och tittade ömsom höger ömsom vänster. Det var inte för att se sej om utan det här var upptakten till en möjlig dans...

Förutom att vrida huvudena höger och vänster förekom också lite putsning och att de sänkte ner huvudet bakåt mot ryggen. Jag stod ensam helt stilla på första parkett och gladdes återigen åt att kameran inte ger ett enda ljud ifrån sej.  

Plötsligt vänder de varandra ryggen och börjar simma...

De utökar avståndet och sedan dyker den närmaste doppingen, kort därefter den andra. Jag ser bara lite bubblor på ytan, men det är nu det gäller att hänga med. De är borta kanske 15-20 sekunder, innan de kommer upp en bra bit från varandra.

Målmedvetet simmar de varandra till mötes med sänkta huvuden...

...sedan börjar dansen, en kärleksfull och elegant uppvaktning med näbbarna fulla av "gåvor". Skäggdoppingar ser lite annorlunda på det där med blommor.

Dansandet är antagligen ganska jobbigt för fåglarna, då de trampar vatten för att hålla sina kroppar upprätt ovanför ytan. De vrider också huvudena åt höger och vänster och det är svårt att få bilder då man ser båda individernas ögon. 

Könen ser lika ut men för mej blir den med ryggen till hannen och han är lite mer uthållig, eller kanske bara lite mer "kär och galen".

Dansen mattas av och här tycker den möjliga honan att det räcker. Hon spottar ut växterna och kanske pustar hon även ut.

Det är nog de sista rörelserna som får mej att tro att det är hanen är lite mer passionerad när ha slänger med huvudet hit och dit samt sprätter iväg sin "gåva".

" - Nu räcker det älskling" tycker jag hon förmedlar med denna blick. 

Sedan är dansen över och de två skäggdoppingarna vänder och simmar bort från mej. Konturerna blir mjukare i dimman och de försvinner snart där den lilla ån kröker åt höger.

Hälsningar Lena

En nästintill monokrom morgon

Jag gjorde som Daniel och satsade på att köra ut tidigt en morgon, före jobbet (förra veckan). Jag valde en morgon då SMHI utlovande dimma men solen skulle sedan komma fram. Det kan bli vad som helst, men åker man inte ut får man garanterat inte uppleva någonting, så jag chansade. Det blev en nästintill monokrom upplevelse. Förstora bilderna för de gör sej mycket bättre mot en svart bakgrund. 

Jag valde att åka till Hjälstaviken för där händer det ganska mycket just nu. När jag kom fram överrumplade jag två tranor som givetvis tog till flykten innan jag hunnit få ordning på mina inställningar. Jag gick ut på spången som var täckt av ett tjockt lager frost.

Det var väldigt stilla och nu kände jag att det var ju det här jag egentligen sökte efter. Stillheten och att bara stå där och titta på minimala förändringar i en mjukt, luddig miljö där ljud gav mer information än rörelse. Med ljud var det specifikt rördrommens dova toner som fängslade mej. 

Några sothöns pingade till och en gås kom flygande, i övrigt var det helt stilla....

Jag gick fram till bron över den lilla ån och tittade ut mot Hjälstaviken. Det här är en av mina favoritplatser och jag stannade en bra stund.

En bäver kom simmade mot mej och jag tog några bilder.

Jag fortsatte promenaden på spång genom vassen tills jag kom ut igen där det fanns öppet vatten. Rördrommen boomade i det dolda, som en australisk didgeridoo. Mitt i den ljudidyllen avbröt en vattenrall med sina besynnerliga grymtande följt av gälla "kip", "kip". Den var ganska nära men givetvis såg jag inte skymten av den.  

Jag testade ett panorama genom att ta fem bilder i stående format med zoomen på 100 mm. Det fungerar förvånansvärt bra även handhållet. Stativ orkar jag inte släpa på dessa morgonturer.

Solen lyckades till slut bränna igenom moln och dimma, men inte riktigt så tidigt som jag hade tänkt för nu började jag få bråttom. Med solljuset tillkom också en aning mer färg, men fortfarande ganska blygsamma toner.

Det blev några sista vyer...

...ut över vassen när jag promenerade tillbaka till bilen. Jag såg mängder med flygande häger och en ägrett, men ingen fiskgjuse som jag hade hoppats på. Den väntade väl på att det skulle klarna upp helt.

Jag fick dock ett fint visuellt fågelmöte denna morgon. Ett dansande skäggdoppingpar. De har onekligen drag av diskborste i vissa poser...Dansen får komma i ett annat inlägg.  

Hälsningar Lena

Tidig morgon

Den enda dagen under påskveckan då man utlovat fint väder var onsdag och då bestämde jag mej för att ta semester och bara vara ute. Jag åkte tidigt till Kyrksjön i Bromma som har blivit lite av en favorit den här tiden på året. Det var rejält med frost på bryggan när jag kom fram, men vindstilla och solen var på väg upp. 

Det var aningen för tidigt på säsongen och de charmerande svarthakedoppingarna hade inte anlänt ännu. Men det fanns skäggdoppingar, sothöns och en del annat. 

Skäggdoppingarna försvarade sina territorier på sjön. Det fanns tre par och de tolererade inte varandras närhet. En del andra fåglar blev också bortkörda från den del av sjön de tagit som sitt revir. 

I det fina motljuset spelar det inte så stor roll vilka arter som rör sej. Vanliga gräsänder fungerar utmärkt när de kommer flygande.

Solen steg sakta och sjön badade i guld, men motljuset mister sin charm när solen kommit över trädtopparna.

Jag brukar då gå runt sjön till bryggan på andra sidan och då få medljus. Här kom jag närmare ett av skäggdoppingparen.

Alltid redo att köra bort en potentiell inkräktare. Det var kallt att stå på den här sidan och frosten låg fortfarande tjock på bryggan. 

Gräsänderna flög i stora cirklar över sjön. 

Där fanns också några par med gäss, men de lyckades i alla fall hålla sams. Jag promenerade en sväng igen för att spana efter andra vårmotiv.

Det fanns några små blå som fortfarande hukade efter nattens frost. Jag hörde rödhaken drilla och hacke trummade envist, även mindre hackspett hördes tydligt. Den har jag fotograferat här vid ett par tillfällen. Nu hörde jag den bara.

Jag hörde också gärdsmygen sjunga, men den enda som ville posera för fotografen var den här som samlade bomaterial.

Koltrasten var ute i samma ärende.

Det var en kall morgon men det går ju i alla fall åt rätt håll. Sedan kom aprilvädret som la sordin på hela påskhelgen, men jag fick i alla fall en dag ute i solen. 

Hälsningar Lena

Vårspaning II

Jag vårspanade på ett annat favoritställe i helgen, Kyrksjön i Bromma. Här var det lite tidigt ännu. Varken grodor eller drillande gärdsmyg längs spången. 

Men det här paret såg i alla fall ut att ha lite vårkänslor. 

Jag hittade den här killen på en av bryggorna. Han har verkligen tagit konceptet med låg vinkel till en ny nivå. När man ligger på bryggorna vid denna sjö är man fortfarande ganska högt ovanför vattenytan. Han hade löst det problemet med en hemmasnickrad kameraflotte på frigolit med "camomönster". 

Han hade varit där sedan 05:30 och hade antagligen fått många fina bilder på den ensamma skäggdoppingen. Inga andra doppingkompisar hade anlänt ännu. Jag hade själv hoppats på första sädesärlan på denna brygga, men den behagade inte visa sej. 

De här två talgoxarna kanske var ett par, man vet aldrig.

Koltrasten hade nog någon fin hona på gång. Nu skvätte den bara runt i vattnet, men jag skulle tro att den hade andra planer för resten av helgen.

Blåsipporna har inte riktigt slagit ut i Knivsta men tussilago har vi i alla fall. Små gula solar som lyser i det bruna gräset omgivna av fjolårslöv och grus.

Flugorna har också vaknat.

Hälsningar Lena