Koltrastar i snö

Idag var det perfekt väder för att sitta ute och spana på koltrastarna i fågelrestaurangen. 

Jag riggade min hemsnickrade ersättare till stubben och fyllde på med nötter och frön. Förutom all fin nysnö som fallit fick jag även en del snöfall när någon liten fågel satte sej på en gren ovanför. Ibland hamnade det lägligt bakom stubben, ibland framför och då blev autofokus helt förvirrad några gånger. Så här ser i alla fall hela matplatsen ut.

Koltrastarna var snabbt på plats när jag lämnat stubben och satt mej till rätta på altanen. Jag har flera hannar med små vita fläckar i fjäderdräkten och kan då känna igen vissa individer. Det här är en av stammisarna.

Här fick jag fint snöfall i bakgrunden.

Partiellt snöfall i alla fall. Notera att det sitter en fågel i bakgrunden till vänster. Det var kö till restaurangen ibland.

De här två dansar fint tillsammans.

Men en del verkade ha taktiken att skvätter jag bara tillräckligt med snö, kanske det räcker för att den andra parten ska ge sej.

Specks, en av mina favoriter, blev ordentligt purrad.

Men det brydde han sej inte om.

" - Bry er inte om mej grabbar, jag ska bara ta en nöt."

Ibland var det riktig kaos men det blir sällan bra på bild. Den här fick vara med ändå.

Jag hade kunnat sitta kvar länge för solen värmde t o m där jag satt. Klockan började dock närma sej 11 och OS finalen i curling, dessutom pågick redan 5-milen och jag började få svårt att koncentrera mej.

Jag hörde en nötskrika i skogen men såg den inte. Koltrastarna kivades på.

Det är samma par på de två sista bilderna och den högra fågeln vände i luften och bytte riktning. De är inte så duktiga som kolibrier, men jag blir ändå imponerad när jag tittar på en bildserie där de går något sådant. Jag hade förstås mer än koltrastar i restaurangen men det får jag ta en annan gång. Det första jag såg då jag kom in (och hade satt kameran på nerladdning) var två nötskrikor som intog stubben, typiskt. Men det fick bli OS istället.

Hälsningar Lena

Rapport från baksidan

Baksidan är alltså på vår tomt, bakom huset mot skogen. Jag tänkte först skriva "rapport från tomten", men det hade ju blivit helt galet. Jag lyckades få till en kort fotostund medans det fortfarande fanns lite snö kvar, fast det smälte i ett rasande tempo den dagen och nu är det inte mycket kvar av det vita. Rådjuren kom förstås när det blev vinter och den här bocken är en av de trogna gästerna. Först kollar han om det kommer något när han puffar på fågelmataren. 

Det lilla som kom ut genom hålet i botten räcker inte. Den här killen har vissa krav och tittar uppfodrande på mej. 

" - Det brukar finnas mat här när någon är hemma i huset, nu gör det inte det? Bara ett par upptinade äppelklyftor."

Okej, han fick en liten skopa avrenspellets och då slank även äppelklyftorna ner. 

Ett trevligt återseende var koltrasten med vita fjädrar på huvudet. Han kom till oss förra vintern och fick namnet "Specks". Det är alltid kul när man kan känna igen individer. Jag såg också "vitsvansekorren" hoppa runt i träden men hann inte få med den på bild.

Specks försvarade sin plats på stubben där det låg jordnötter och frön. Resterna av den gamla stubben fungerar när det är kramsnö, för då kan jag bygga på den och skapa en lagom grop att lägga fröna i. 

Det håller bra för fåglar att sitta på men kommer det ett rådjur slickar den förstås bums i sej det som ligger där. 

Det var flera koltrastar där som konkurrerade om godsakerna.

Samtidigt som de bjöd på underhållande action. Jag fick också möjlighet att testa min julklapp för första gången (den var inte med till USA). Hittills har jag bara haft en kulled på mitt stativ och den klarar inte riktigt tyngden av min kamera med ett större objektiv, dessutom kräver den att man hela tiden håller i kameran när den inte är åtdragen. Nu har jag äntligen skaffat en gimbal, inte en Wimberley, men ett hyfsat känt märke.  

Nu riggade jag kameran på stativet i vardagsrummet och det var väldigt smidigt med det nya stativhuvudet. Jag har ju använt gimbalhuvuden flera gånger och kände till dess fördelar. Anledningen att jag inte skaffat ett tidigare är nog att jag inte använder stativet så ofta, men hemma i trädgården är det perfekt eller som här då jag sitter inne och fotar ut genom fönstret.

"-Stopp där! Jag var först!"

Kolla in fotarbetet på dessa två. Snön yrde fast den var inte var puderlätt.

Jag har flera koltrastar som har kännetecken. Hannen till vänster här är också en gammal bekant.

Han har ett vitt V-tecken på ryggen, men gick inte segrande ur denna närstrid.

Hälsningar Lena

Några överblivna höstglimtar

En sån där guldglittrande morgon då det egentligen inte blev så mycket, men ändå några rutor som sedan blev liggande. 

Det hade varit frost på natten som nu börjat tina i solen. 

Lite rök på vattnet i Fyrisån och en talgoxe som flyger i vassen. 

Där fanns också en blåmes.

Den fina labradoren Specks, som avskyr att bli fotograferad. Här fick jag honom med tele då han satt i ett dike med torkat gräs. Hans matte älskade bilden.

Hälsningar Lena

Det blev vinter igen!

Idag har det snöat ordentligt och jag bestämde mej för att sitta ute och försöka fånga några actionbilder på och kring stubben, som börjar bli rätt åtgången vid det här laget.   

Så här ser det ut på en obeskuren bild, brännvidd 300 mm. Det blir en mycket bättre bakgrund än när jag sitter inne och fotar genom vardagsrumsfönstret, men jag får också med ett par strån som blir mer störande när jag sitter ute. I morgon ska jag putsa lite runt stubben, i alla fall den sneda smala stickan till vänster. 

Det var koltrastar som stod för mest action denna dag även om det också kom en hel del småfåglar och en skata. Nötskrikorna behagade inte komma på besök, antagligen för att det var flera familjer med barn som grillade korv i skogen bakom vårt hus dvs bakom denna matning. 

Vi har nu ett stort gäng koltrastar och med snön kom också lite mer ljus, dessutom sken solen emellanåt, när det inte vräkte ner snö. Det gäller att vara med och titta i sökaren hela tiden, med fingret på avtryckaren. Det flaxar till på stubben när man minst anar det. 

Här två hannar som bjöd upp till dans.

Det bar av upp i luften.

Här är tredje bilden i serien, obeskuren. Notera att det tittar fram ett huvud nere till vänster (bakom strået som måste bort).  

På fjärde bilden är de på väg att dansa ut ur bildfältet, vilket var precis vad som hände för jag var inte tillräckligt snabb att följa med upp. Det går så fort att man inte hinner se vad som händer, utan får se det på bilderna efteråt.

Till min stora glädje kom också koltrasten Specks (han med de vita fjädrarna) och tog för sej av jordnötterna. Han bjöd också på lite show på stubben när det blev konkurrens om matplatsen. 

Han kunde minsann stå på sej.

Hälsningar Lena