Ny "stubbe"

Den fina stubbe som jag använt som extra utfodrings- och fotoplats under vintrarna har tyvärr naturen tagit hand om. Jag blev därför tvungen att fixa ett alternativ och sambon snickrade då ihop ett litet "bord" men en grop i mitten för frön. Jag ville förstås testa den nya stubben men vädret var inte på min sida och skärpan är ganska "mjuk" på de första matgästerna. ISO 6400 och 1/1000s förslår inte när man fotar småfåglar.   

Men de hittade i alla fall fram till denna del av fågelrestaurangen, som bara har helgservering. Nu börjar också koltrastarna anlända i trädgården och de vill helst ha servering på markplan. 

Här har en kändis hittat fram. En koltrast med några vita fjädrar på ryggen. Han var här förra vintern. I bakgrunden kommer hacke inflygande.   

Hackspetten sätter sej i bakgrunden och inväntar sin tur tålmodigt. 

Men man kan ju inte vänta hur länge som helst. Hacke tar kommandot och intar matplatsen under en del flaxande.

Han får äta ifred, i alla fall en liten stund. Den nya stubben fungerade utmärkt, även om den inte är lika fin som den gamla. En fördel är dock att den går att flytta runt, så det går att få viss variation på bakgrunden. 

Bredvid stubben har vi en buske med röda grenar som småfåglarna gillar att sätta sej i. Notera att dessa satte sej på nästan exakt samma ställe.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Rapport från restaurangen och en vitsvansekorre

Även om det var usla ljusförhållanden i helgen, ISO 5000 minst, passade jag på att spana på gästerna i restaurangen. Det var full fart i fröserveringen.  

Vid sittningen där vi bjuder på talg hade vi också fruktstund, utifall några hungriga sidensvansar skulle råka passera. Vi både såg och hörde en flock men de landade inte hos oss. Blåmesar och talgoxar lät sej ändå väl smaka av de uppskurna äpplena.

En charmerande tofsmes kom också för att äta talg. Vi hörde den också flera gånger då vi var ute och jobbade i trädgården.

Den bästa showen bjöd ändå nötväckorna på. Jag vet inte hur många vi har, med de uppträder likartat och har nästan exakt samma inflygningsmönster.   

Man hinner inte se när de landar, men med en slutartid på 1/2000 s och 30 bilder/s kan man frysa det på bild.

Entitan var också en ständigt återkommande gäst. 

Samt en och annan svartmes. Pilfinkarna var inte lika många nu som för några veckor sedan. 

När jag stod i trädgården spanade jag också ut i skogen bakom vårt hus. Det sprang en ekorre i träden en bit ut och den såg lite udda ut, men det går ju så fort att de är svåra att fånga i sökaren när det är massor med grenar, barr och stammar framför. Här stannade den upp helt kort, men då visar den inte svansen.

Sedan bar det av i full fart igen och jag var glad att kameran var inställd för småfågelfotografering. 

Till slut kom också svansen fram och även om det nu råkade vara mot en vit bakgrund kan man se att svantippen är vit. 

Det syns betydligt bättre om bakgrunden är grön, men inne bland dessa grenar bjöd den inte på några fina poser. Vi brukar ha koltrastar med vita fjädrar men det här är den första ekorren med vit svansspets. Nu gäller det att hålla utkik när jag är hemma i dagsljus, vilket det tyvärr inte blir så mycket av den här årstiden. Det är lite extra trevligt när det är individer som man kan lära sej att känna igen.

Hälsningar Lena

Full fart i matningen

Vi har hängt ut en matare, men den hänger för närvarande i skugga (mörker) och jag har inte haft möjlighet att fota eller fixa vid den ännu. Det är i alla fall hög aktivitet i den om man ser till frökonsumtionen. Den här fina talltitan besökte en matning hos Lassi i Finland.  

Talltitorna var mycket pigga och roliga att fota. Det gäller att passa på när man säkert vet vilken sorts tita det är. 

Den här restaurangen hade också en pool, där det var fritt fram att arrangera dekorationer runt omkring och lägga ut frön eller nötter för en session med de småfåglar som behagade komma på besök.

Förutom talltitorna fokuserade jag mycket på tofsmesar. De var svårare att förutsäga och satte sej ofta i skuggan av någon anledning. 

En och annan flygbild blev det dock.

Tofsmesar dyker ju bara upp vid enstaka tillfällen hemma, så det gäller att passa på när man får chansen.

Jag vill också visa ett roligt möte som jag fotade i ett "skogsgömsle". När vargar och björnar dragit sitter man där och tittar på den som råkar komma förbi. En nötskrika hade hittat lite rester av något gott vid en tall. En hackspett landar en bit upp på stammen och noterar att nötskrikan har något godis. Hacke avvaktar men börjar sedan hoppa baklänges ner längs stammen. 

Hacke tar tid på sej och är försiktig, men till slut är han nära och förbereder sej på att plocka en godsak. Då upptäcker nötskrikan vad som är på väg att hända. 

Nötskrikan tänker inte dela med sej och talar om det för hacke, just som de sista solstrålarna lyser upp marken bakom de två fåglarna.  

Till helgen kanske jag får möjlighet att fota lite från vår egen restaurang, som i alla fall öppnat upp en servering.

Hälsningar Lena

Restaurangen i ny vinkel

Det är mörkt i vår trädgård när solen är så pass låg som den är nu och det är mest skugga. För en tid sedan upptäckte jag dock att om jag flyttar "pop-up restaurangen" och ställer den i en ny vinkel, kan jag få lite motljus när solen är på väg ner. Det blir en glipa mellan grannens hus och vårt växthus där ljuset kan sippra in under ca 30 minuter. Sen få man nöja sej med de gäster som råkar komma på besök just då. Kolla in klorna på nötväckan. 

Det här är ju vår vanligaste gäst, tillsammans med blåmesen. Tofsmesen visade sej bara på morgonen.

Till slut når solstrålarna fram till poolen, som förstås var bottenfrusen. Jag hade under dagen fyllt på med varmvatten, så det fanns att dricka, men nu var det i princip fruset igen. 

Svartmesen är en ganska vanlig gäst. Här är den lite frustrerad över att poolen för tillfället är en skridskobana.

Lika bra att kolla in vad som bjuds i restaurangen istället. 

En av de roliga gästerna som kom under den ljuskritiska halvtimmen var hacke. Vi har minst två par. De älskar jordnötter och bordsmargarin, vilket den stora grenen är laddad med på baksidan

Nu fick inte hacke äta ifred särskilt länge förrän en koltrast kom och trängde sej i restaurangen. Vi har inte haft den mängd koltrastar i år som det har varit tidigare säsonger. Nu har de dock ökat i antal något och blir det mer vinterväder tror jag att de kommer att besöka oss i större antal. 

Koltrastarna är kaxiga och tar för sej. Hacke gillar inte sällskapet.

Hacke drar och den flög förstås bort från mej, så det gav inte någon fin flygbild. 

Jag får nöja mej med en koltrast under resten av det korta "ljusfönster" som jag har möjlighet att få just nu. Sparvhöken gjorde också en snabb rekognoseringstur framför köksfönstret. Trots att den gjorde en sväng och vände mot skogen hade jag dock inte en chans att få den på bild.  

Dessa bilder tog jag förra helgen, nu hoppas jag på nya lediga dagar med sol och gärna lite snö. Det är i alla fall minusgrader ikväll torsdag.  

Hälsningar Lena

Full fart på hackspettarna

Vi har flera större hackspettar i skogen bakom huset och de besöker oss regelbundet. Några har listat ut hur man kan tränga sej in genom nätet som skyddar talgblocket (och de små matgästerna) för att komma åt det godaste i restaurangen. Just nu är de väldigt aktiva med att både trumma och jaga varandra. 

När jag la ut jordnötter och skalade solrosfrön på stubben kom det snart en hanne på besök. Snön på stubben har jag lagt dit för att dölja maten, i övrigt är det fortfarande en del snö kvar på denna sida av tomten. Jag var inte riktigt beredd på detta besök, så snabbt, och hann inte mer än få fokus på herr Hacke innan det flaxade till...

...och fru (eller möjligen fröken) Hackspett kom farande ner mot stubben. 

Kameran var inställde på 20 bilder/s men det blev bara två med godtagbar skärpa på i alla fall en av fåglarna. Det gick oerhört fort och det blev bara åtta bilder totalt då båda fåglarna är med i bildfältet. 

Hon slog sej ner ett kort ögonblick...

...men det var inte för att äta. Här är det fokus på någonting helt annat. Även om jag ser denna aktivitet hos hackspettarna om jag går ut på tomten, är det här första gången jag får det på bild. 

En annan charmig gäst som dök upp flera gånger denna dag var tofsmesen. Det är inte en särskilt vanlig gäst i restaurangen nuförtiden. Vi hade betydligt fler när vi nyss hade flyttat in för 20 år sedan. Nu har den börjat dyka upp igen och det är vi förstås väldigt glada för.

Hälsningar Lena