Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Rapport från restaurangen och en vitsvansekorre

Även om det var usla ljusförhållanden i helgen, ISO 5000 minst, passade jag på att spana på gästerna i restaurangen. Det var full fart i fröserveringen.  

Vid sittningen där vi bjuder på talg hade vi också fruktstund, utifall några hungriga sidensvansar skulle råka passera. Vi både såg och hörde en flock men de landade inte hos oss. Blåmesar och talgoxar lät sej ändå väl smaka av de uppskurna äpplena.

En charmerande tofsmes kom också för att äta talg. Vi hörde den också flera gånger då vi var ute och jobbade i trädgården.

Den bästa showen bjöd ändå nötväckorna på. Jag vet inte hur många vi har, med de uppträder likartat och har nästan exakt samma inflygningsmönster.   

Man hinner inte se när de landar, men med en slutartid på 1/2000 s och 30 bilder/s kan man frysa det på bild.

Entitan var också en ständigt återkommande gäst. 

Samt en och annan svartmes. Pilfinkarna var inte lika många nu som för några veckor sedan. 

När jag stod i trädgården spanade jag också ut i skogen bakom vårt hus. Det sprang en ekorre i träden en bit ut och den såg lite udda ut, men det går ju så fort att de är svåra att fånga i sökaren när det är massor med grenar, barr och stammar framför. Här stannade den upp helt kort, men då visar den inte svansen.

Sedan bar det av i full fart igen och jag var glad att kameran var inställd för småfågelfotografering. 

Till slut kom också svansen fram och även om det nu råkade vara mot en vit bakgrund kan man se att svantippen är vit. 

Det syns betydligt bättre om bakgrunden är grön, men inne bland dessa grenar bjöd den inte på några fina poser. Vi brukar ha koltrastar med vita fjädrar men det här är den första ekorren med vit svansspets. Nu gäller det att hålla utkik när jag är hemma i dagsljus, vilket det tyvärr inte blir så mycket av den här årstiden. Det är lite extra trevligt när det är individer som man kan lära sej att känna igen.

Hälsningar Lena

En snabb titt i fågelrestaurangen

I helgen var det fint väder och vi jobbade i trädgården, men jag hann med att spana på fågelrestaurangen en stund. Det går enorma mängder frö just nu och jag ville ju se vilka det var som åt så mycket. Förvånansvärt få blåmesar faktiskt. 

Den här bilden ger en snabb översikt av arterna, talgoxe, nötväcka och pilfink. Större hackspett kommer också regelbundet och äter mycket åt gången. Den gillar förstås den förlängda pinnen till höger. Den kommer också koltrastarna att använda när de börjar äta här senare på säsongen.

Nötväckorna bjöd på mycket underhållning och det var flera individer som kom in för att proviantera.

Här landar den och råkar ställa till med oreda för talgoxarna.

Här bestämmer den sej för att helt enkelt köra bort en talgoxe från den lämpliga landningspinnen.

Vi har också en del grönfinkar och de fick inte heller äta ostört när nötväckan ville ha en matplats.

Nötväckan lämnade alltid med en portion frö i munnen, för att spara någonstans.

Talgoxar är ju ganska stora bland småfåglarna och kan vara tuffa mot de mindre arterna.

Men den har inte en chans mot pilfinken när den försöker ta dess plats. 

Här gör den ett nytt försök och den landar på samma plats med det struntar pilfinken fullständigt i. Den bara fortsätter äta och låter inte talgoxen stoppa in näbben för att smaka.

Jag blev förvånad över att det var så pass många pilfinkar, för de brukar inte höra till de vanliga klientelet. 

Här inleder pilfinken en attack mot en grönfink som slutar med att den lämnar över sin matplats. Jag såg också enstaka entitor och blåmesar, men de fick smita in när det var ledigt på någon matplats. Skatorna försöker förstås också äta här men de kommer inte när någon står och tittar. 

Avslutar med en bild tagen mot skogen bakom mataren. Där blev bakgrunden väldigt mörk i skuggan och det kan bli bra i den vinkel jag stod, men jag hade inte tid att stå där och titta på småfåglarna längre. Det får bli mer när höstbestyren i trädgården är avklarade.

Hälsningar Lena

Ett alternativ

Det här är ett alternativ till att visa en hel serie med bilder på en snabb händelse i fågelvärlden, för oss som nu envisas med att hålla på med dessa små snabba rackare. Det är lite pyssel i PS men jag tycker det är spännande att se resultatet växa fram. Sex bilder tagna med kameran inställd på 20 bilder/ s (utan pre-burst men med tur :-). Tid 1/1600 s.

Nu är det fredag, yeah...

Hälsningar Lena

Restaurangen i ny vinkel

Det är mörkt i vår trädgård när solen är så pass låg som den är nu och det är mest skugga. För en tid sedan upptäckte jag dock att om jag flyttar "pop-up restaurangen" och ställer den i en ny vinkel, kan jag få lite motljus när solen är på väg ner. Det blir en glipa mellan grannens hus och vårt växthus där ljuset kan sippra in under ca 30 minuter. Sen få man nöja sej med de gäster som råkar komma på besök just då. Kolla in klorna på nötväckan. 

Det här är ju vår vanligaste gäst, tillsammans med blåmesen. Tofsmesen visade sej bara på morgonen.

Till slut når solstrålarna fram till poolen, som förstås var bottenfrusen. Jag hade under dagen fyllt på med varmvatten, så det fanns att dricka, men nu var det i princip fruset igen. 

Svartmesen är en ganska vanlig gäst. Här är den lite frustrerad över att poolen för tillfället är en skridskobana.

Lika bra att kolla in vad som bjuds i restaurangen istället. 

En av de roliga gästerna som kom under den ljuskritiska halvtimmen var hacke. Vi har minst två par. De älskar jordnötter och bordsmargarin, vilket den stora grenen är laddad med på baksidan

Nu fick inte hacke äta ifred särskilt länge förrän en koltrast kom och trängde sej i restaurangen. Vi har inte haft den mängd koltrastar i år som det har varit tidigare säsonger. Nu har de dock ökat i antal något och blir det mer vinterväder tror jag att de kommer att besöka oss i större antal. 

Koltrastarna är kaxiga och tar för sej. Hacke gillar inte sällskapet.

Hacke drar och den flög förstås bort från mej, så det gav inte någon fin flygbild. 

Jag får nöja mej med en koltrast under resten av det korta "ljusfönster" som jag har möjlighet att få just nu. Sparvhöken gjorde också en snabb rekognoseringstur framför köksfönstret. Trots att den gjorde en sväng och vände mot skogen hade jag dock inte en chans att få den på bild.  

Dessa bilder tog jag förra helgen, nu hoppas jag på nya lediga dagar med sol och gärna lite snö. Det är i alla fall minusgrader ikväll torsdag.  

Hälsningar Lena