Några svartvita rutor från en tur till Angarnsjöängen

Det är helg, bra väder och jag är ivrig att komma iväg någonstans. Jag måste välja mellan flera olika ställen som kan ha intressant djurliv så här års. Jag bestämmer mej för att åka till Angarnsjöängen. Denna plats har genomgått en omfattande restaurering. Med hjälp av en dammlucka vid utloppet efterliknas de naturliga årstidsvariationerna i vattenståndet vilket gagnar fågellivet och bromsar sjöns igenväxning. Strandängarna runt hela sjön betas av kor. 

De pampiga björkarna fångar mitt intresse. Det är kylslaget och frost på marken.

Just dessa träd bidrar till att jag väljer att visa enbart svartvitt i denna blogg.

En nötskrika sveper förbi. Den är Sveriges talrikaste kråkfågel men ack så lurig att fånga på bild.

Blåmesen är lite vanligare och även om den är vacker i färg väljer jag att visa den i svartvitt.

Jag stod vid en matstation en stund om kunde inte annat än njuta av småfåglarnas iver vid den stora proffsiga automaten. Den behöver antagligen inte fyllas på mer än en gång i veckan. 

En tofsmes kom förbi vid samma matning och jag fångade den på bild även om jag vet att den ofta kommer på besök i restaurangen hemma. 

Större hackspett är ju också vanlig hemma men jag kunde inte motstå denna.

Jag lämnande Angarnsjöängen efter ett fin tur utan att ha en aning om att en svarthakad buskskvätta just då råkade vara på besök väldigt nära. Men jag får klara mej utan denna lilla pippi. Söndag denna helg var vigd åt uppgifter som bara måste göras, bl a hängde ett vildsvin i garaget som måste förpassas till lagom anpassade portioner i frysen. Samtidigt behövde vi byta däck på två bilar då vintern verkar vara i antågande. 

Hälsningar Lena

Rapport från restaurangen och en vitsvansekorre

Även om det var usla ljusförhållanden i helgen, ISO 5000 minst, passade jag på att spana på gästerna i restaurangen. Det var full fart i fröserveringen.  

Vid sittningen där vi bjuder på talg hade vi också fruktstund, utifall några hungriga sidensvansar skulle råka passera. Vi både såg och hörde en flock men de landade inte hos oss. Blåmesar och talgoxar lät sej ändå väl smaka av de uppskurna äpplena.

En charmerande tofsmes kom också för att äta talg. Vi hörde den också flera gånger då vi var ute och jobbade i trädgården.

Den bästa showen bjöd ändå nötväckorna på. Jag vet inte hur många vi har, med de uppträder likartat och har nästan exakt samma inflygningsmönster.   

Man hinner inte se när de landar, men med en slutartid på 1/2000 s och 30 bilder/s kan man frysa det på bild.

Entitan var också en ständigt återkommande gäst. 

Samt en och annan svartmes. Pilfinkarna var inte lika många nu som för några veckor sedan. 

När jag stod i trädgården spanade jag också ut i skogen bakom vårt hus. Det sprang en ekorre i träden en bit ut och den såg lite udda ut, men det går ju så fort att de är svåra att fånga i sökaren när det är massor med grenar, barr och stammar framför. Här stannade den upp helt kort, men då visar den inte svansen.

Sedan bar det av i full fart igen och jag var glad att kameran var inställd för småfågelfotografering. 

Till slut kom också svansen fram och även om det nu råkade vara mot en vit bakgrund kan man se att svantippen är vit. 

Det syns betydligt bättre om bakgrunden är grön, men inne bland dessa grenar bjöd den inte på några fina poser. Vi brukar ha koltrastar med vita fjädrar men det här är den första ekorren med vit svansspets. Nu gäller det att hålla utkik när jag är hemma i dagsljus, vilket det tyvärr inte blir så mycket av den här årstiden. Det är lite extra trevligt när det är individer som man kan lära sej att känna igen.

Hälsningar Lena

Full fart i matningen

Vi har hängt ut en matare, men den hänger för närvarande i skugga (mörker) och jag har inte haft möjlighet att fota eller fixa vid den ännu. Det är i alla fall hög aktivitet i den om man ser till frökonsumtionen. Den här fina talltitan besökte en matning hos Lassi i Finland.  

Talltitorna var mycket pigga och roliga att fota. Det gäller att passa på när man säkert vet vilken sorts tita det är. 

Den här restaurangen hade också en pool, där det var fritt fram att arrangera dekorationer runt omkring och lägga ut frön eller nötter för en session med de småfåglar som behagade komma på besök.

Förutom talltitorna fokuserade jag mycket på tofsmesar. De var svårare att förutsäga och satte sej ofta i skuggan av någon anledning. 

En och annan flygbild blev det dock.

Tofsmesar dyker ju bara upp vid enstaka tillfällen hemma, så det gäller att passa på när man får chansen.

Jag vill också visa ett roligt möte som jag fotade i ett "skogsgömsle". När vargar och björnar dragit sitter man där och tittar på den som råkar komma förbi. En nötskrika hade hittat lite rester av något gott vid en tall. En hackspett landar en bit upp på stammen och noterar att nötskrikan har något godis. Hacke avvaktar men börjar sedan hoppa baklänges ner längs stammen. 

Hacke tar tid på sej och är försiktig, men till slut är han nära och förbereder sej på att plocka en godsak. Då upptäcker nötskrikan vad som är på väg att hända. 

Nötskrikan tänker inte dela med sej och talar om det för hacke, just som de sista solstrålarna lyser upp marken bakom de två fåglarna.  

Till helgen kanske jag får möjlighet att fota lite från vår egen restaurang, som i alla fall öppnat upp en servering.

Hälsningar Lena

Tofsmesen känner sej hemma

Söndag och ledig dag, naturligtvis hade jag ett projekt som måste genomföras. Nya gardiner skulle sys till gästrummet som genomgått en omfattande renovering. Tyget som jag beställt hade kommit och jag hade allt som krävdes hemma. Dessutom var jag ensam hela dagen. Med symaskinen på köksbordet kunde jag samtidigt spana på småfåglarna i restaurangen och med en extra servering av jordnötter kom den, den tuffa tofsmesen. 

Den verkade dessutom känna sej väl hemmastadd. Jag hann ju inte greppa kameran varje gång den var på besök men jag fick ändå mer bilder än jag förväntat mej.

Tofsmesen var en ganska flitig besökare i vår trädgårdsmatning de första åren vi bodde i huset, men har på senare år bara visat sej sporadiskt. Det har fällts en del träd i naturreservatet bakom vårt hus bl a en gigantisk gran som hade växt in över grannens tomt. När vi fick nya grannar fällde de granen, vilket jag förstår, men det påverkade också fågellivet och ekorrarna som bodde i granen. 

Den tog också för sej av vattnet men avstod från att bada.

Dessa små blågula var det förstås gott om.

Tofsmesen spanade i häcken innan den kom ner för att förse sej av nötterna.

Hälsningar Lena

Full fart på hackspettarna

Vi har flera större hackspettar i skogen bakom huset och de besöker oss regelbundet. Några har listat ut hur man kan tränga sej in genom nätet som skyddar talgblocket (och de små matgästerna) för att komma åt det godaste i restaurangen. Just nu är de väldigt aktiva med att både trumma och jaga varandra. 

När jag la ut jordnötter och skalade solrosfrön på stubben kom det snart en hanne på besök. Snön på stubben har jag lagt dit för att dölja maten, i övrigt är det fortfarande en del snö kvar på denna sida av tomten. Jag var inte riktigt beredd på detta besök, så snabbt, och hann inte mer än få fokus på herr Hacke innan det flaxade till...

...och fru (eller möjligen fröken) Hackspett kom farande ner mot stubben. 

Kameran var inställde på 20 bilder/s men det blev bara två med godtagbar skärpa på i alla fall en av fåglarna. Det gick oerhört fort och det blev bara åtta bilder totalt då båda fåglarna är med i bildfältet. 

Hon slog sej ner ett kort ögonblick...

...men det var inte för att äta. Här är det fokus på någonting helt annat. Även om jag ser denna aktivitet hos hackspettarna om jag går ut på tomten, är det här första gången jag får det på bild. 

En annan charmig gäst som dök upp flera gånger denna dag var tofsmesen. Det är inte en särskilt vanlig gäst i restaurangen nuförtiden. Vi hade betydligt fler när vi nyss hade flyttat in för 20 år sedan. Nu har den börjat dyka upp igen och det är vi förstås väldigt glada för.

Hälsningar Lena