Strömstaren i klent dagsljus

Solen trängde genom molnen under några få minuter och strömstaren satt perfekt mitt i strömmen. Precis som man vill ha det, men det varade inte länge. Kort därefter var det mörkt igen och då måste man välja. Högt ISO eller lång slutartid. 

Jag valde lång slutartid. Vilket inte är det jag är mest van vid, men man måste ju testa nya vägar ibland och med dagens kameror kan man verkligen improvisera.  Långa slutartider kräver inte nödvändigtvis stativ.

Jag tog stöd mot ett järnräcke och fotade rakt ner i det strömmande vattnet med 1/8 s.  

Med samma ambition försökte jag fånga strömstaren och med 1/20 s kunde jag fånga den när den spanade ut över det strömmande vattnet. 

Den förflyttade sej från sten till sten och var ibland nere i strömmen, där den mest borde tumla runt kan man tro. Men den har mer koll än så.

Här sitter den och är beredd att ge sej ut i det strömmande vattnet. Strömstaren kan springa på bottnen i jakt på nattsländelarver och andra småkryp. Den är Norges nationalfågel och just vid detta tillfälle kom en norrman ner till ån vid Ulva Kvarn för att spana efter strömstare.  

Han blev helt överväldigad då han upptäckte att den satt mitt i det strömmande vattnet. Den här bilden är tagen med ISO 10 000, annars skulle inte vattendropparna framträda så fint. Jag borde förstås ha tagit en bild av den norska fotografen, som var mycket trevlig. Men det kom jag på efteråt. Vi spanade strömstare ihop en stund och sedan gick han för det var kallt och han var inte klädd för det, vilket han erkände direkt (inte typiskt norsk tänkte jag).   

Jag fortsatte dock att experimentera med lång slutartid på de möjliga motiv som fanns på plats. 

Kraftigt strömmande vatten och minusgrader ger en del fina effekter.

Strömstaren fortsatte också sin jakt på mat i strömmen och jag tog stöd emot ett träd för att kunna fånga den på bild med långa tider. Den här bilden är tagen 1/10 s, f 7,1 och 500 mm. 

Det som är mest fascinerande är när den sitter mitt i strömmen, till synes helt oberörd av vattnets krafter, som att den satt på vilken liten pinne som helst.

Vilken imponerande tuffing den är, strömstaren, eller Fossekall som den heter på norska. 

Hälsningar Lena

Den pigga strömstaren

Vardag och jag är ledig. Jag ska uträtta ärenden och sambon ska lägga nytt golv i gästrummet. Mina ärenden gjorde bl a att jag måste åka till ett stort köpcentrum i norra Uppsala, så jag tog med kameran med 100-500 mm för att spana på strömstaren vid Ulva Kvarn. Hemma var det mulet och sex grader när jag åkte, i centrala Uppsala sken solen, men i Gamla Uppsala var det tät dimma och en plusgrad. Snacka om lokal variation!

Jag visste först inte riktigt vad jag skulle göra. Dimman var så tät att jag inte såg något fågelliv alls när jag gick längs vattnet. Det var dessutom väldigt mycket vatten. Jag hade inte något annat objektiv mer än 100-500 mm så jag plockade upp min lågbudgetmobil och tog ett par bilden. Det var trots allt rätt stämningsfullt i dimman. 

Efter redigering i LR är det här vad mobilen presterar, den kostade en tredjedel av min sambos modell. Jag valde den för jag fotar ju ändå aldrig med mobilen....

Det var otroligt mycket vatten och jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon strömstare, men plötsligt satt den där, mitt i värsta skummet. 

Den var dessutom väldigt aktiv. 

Men det var ISO 5000 eller mer och begränsad sikt, så det var svårt att sätta fokus på den lilla fågeln. 

Jag trodde aldrig att den skulle dyka i vatten som strömmade så här hårt men det gjorde den, om och om igen.

Plötsligt satt den på min sida av strömmen, vilket aldrig har hänt tidigare. Så här nära har jag aldrig kommit förut men man kan ändå se att sikten inte är helt klar.

Dimman lättade något under ca en halvtimme och strömstaren fortsatte ivrigt med sina "kamikazedyk".

Ljusförhållandena var på gränsen för följande autofokus på min Canon R5 och den bommade en hel del bilder.

Men den satte några som jag faktiskt häpnade över när jag kom hem. Här dyker strömstaren i värsta strömmen, ISO 5000, f/7.1 och 1/1000 s. Bilden är beskuren till ungefär halva formatet. 

Det är en snabb rackare och här försökte jag fånga den då den kom emot mej, inte perfekt men jag tror mest att det handlade om för lång slutartid (1/1000 s). 

Jag lämnade den aktiva strömstaren och gav mej av för att uträtta tråkiga ärenden och handla inför helgen. En fin stund hade det blivit i alla fall och jag skulle gärna åka hit igen om det bara blev lite sol en dag.

Vi avrundade fredagskvällen med att grilla, det var ju sex grader varmt och vindstilla. Som vilken dåligt sommarkväll som helst. Vildsvinskarré med traditionell grillmarinad, aromsmör med vitlök och rökt paprika, sallad och potatiskroketter (färdiga för det är inte värt att göra egna :-)

Hälsningar Lena 

Acceptera mörkret III

Sen fredag eftermiddag och jag befann med i norra delarna av Uppsala, tog därför en sväng förbi Ulva Kvarn. 

Ljuset var på i delar av byggnaden och vattnet strömmade som vanligt. Ingen chans på strömstare i detta ljus men jag var där för att fotografera i mörkret, igen. 

Det var inte riktigt mörkt ännu men det var mulet så ljuset från himlen var begränsat. Det passerade några flockar med vad jag tror var gräsänder, men de fastnade inte på någon bild (för lång slutartid).

Det fanns några gatlyktor in närheten av korsningen.

Bakom huvudbyggnaden var det mörkare. Jag har aldrig varit på denna plats i mörker förut. För att fotografera strömstaren i det forsande vattnet vill man ha bra ljus, för att få korta slutartider. Så här års är det bara mellan ca 10:30 till 12:30 som man kan få det (om solen skiner). 

Jag upplevde platsen som helt annorlunda i mörker och mina motivval blev förstås också totalt olika de jag brukar välja. Det här är faktiskt en av mina favoriter från denna session, men den kan uppfattas som för mörk (beroende på vilken skärm man använder). Förstora, alla bilder blir bättre mot en svart bakgrund.

Här har de tänt ljuset i ett par fönster till i huvudbyggnaden (som jag har bakom mej). Det ljuset lyser upp isen i forsen en aning när jag tar min sista bild. 

När jag gick tillbaka till bilen var det fortfarande lite ljus vid horisonten. Jag tog ett par bilder handhållet med högt ISO, för jag började få bråttom. De andra bilderna är tagna med stativ, ISO 500 och rätt långa slutartider.

Nu stundar julledigheten, fast jag ska jobba lite på måndag...

Hälsningar Lena

Vilken vinter det blev!

Mängder med vit gnistrande snö och minus 20 grader! Vilken söndag och vilken vinter det blev. Under den här typen av förhållanden har jag en favoritplats och det är Ulva Kvarn i Gamla Uppsala. Alltså blev det en utflykt dit idag (i kombination med ett par ärenden i Uppsala). Vid Ulva visade bilens termometer -24, det kändes när vi klev ur men det var tack och lov vindstilla.

Vid Ulva Kvarn strömmar vattnet rejält och här blir det alltid vackert på vintern när det är kallt och solen skiner. Dock måste man vara där mellan ca 11-13, då når solljuset ner i sänkan där vattnet strömmar. 

Det är ovanligt mycket vatten i år ändå har en stor del av fallet frusit. 

Det var strålande vackert.

Det finns även en lugnare del där vattnet fortfarande var öppet. Jag spanade förstås efter strömstaren, men kunde inte se någon.

Här är det nog lite för mycket vatten för en strömstare, eller kanske är det avsaknaden av lämpliga platser att sitta på som gör att den inte är här.

Delar av vattenfallet var helt fruset och det tror jag inte att jag sett förut. Där det var öppet strömmade vattnet förbi med stor kraft. 

Några änder låg på iskanten och tog det väldigt lugnt. Det var bitande kallt och trots att vi var rejält påklädda blev vi inte kvar så länge. 

När vi kom hem var det förstås full fart i restaurangen och dagen till ära kom en hel familj med stjärtmesar. Jag hade tagit av mej alla varma klädlager och det blev bara några bilder genom köksfönstret. Det blir bättre om jag är ute men jag behövde klara av en del "söndagssysslor" inne och nöjde mej med att spana på dem. Det var åtta stycken och om de nu hittat till oss kanske de kommer fler gånger i vinter.

Bambi med vänner och släktingar är förstås på plats. Äpplena vi bjöd på var förstås frysta men de knaprade på dem i alla fall. 

Tyvärr har de också provsmakat på en rhododendron, som de egentligen inte borde äta, men det är väl lite kärvt just nu. 

När solen går ner i skogen bakom vårt hus blir det fantastiskt fint ljus men som vår tomt ser ut är det väldigt svårt att utnyttja det. Även om jag är ute och fotar är det svårt att få till bra vinklar (men jag ska jobba mer på det). 

Nu börjar en ny vecka, en vanlig femdagars vecka dessutom.

Hälsningar Lena

En riktig vintersöndag

Termometern visade minus 15 grader efter frukost i söndags och då drog vi till Ulva Kvarn för en promenad längs vattnet.

Jag hade nog väntat mej lite mer ånga i luften när det var så pass kallt, men det var rätt fint ändå.

Eftersom det var fruset på ställen där det i normala fall inte går att gå, letade vi oss fram på en stig längs vattnet. Till vänster i bilden hänger en liten tråd med rimfrost.

När vi började se oss omkring fanns det mer frostiga trådar och vi insåg att det måste vara spindeltråd som fortfarande hängde kvar runt träd och buskar.

Jag hade inget makro objektiv med mej så jag kan inte göra de gnistrande trådarna rättvisa. 

Vi befann oss i en "snötunnel" när vi plötsligt hörde ljudet från sångsvanar som ger sej iväg och kom fram precis så vi fick se dem lyfta. Det var  synd att vi skrämde  dem för jag hade gärna haft dem med i bild. Nu var det bara en som stannade.

Solen strålade och trots kylan värmde den faktiskt. En gräsand kom och gjorde svanen sällskap. 

Här finns det ju också strömstare, men den poserar inte riktigt så nära som Peters. Här kan man se att det bildas is på klorna på fågeln när den kommer upp ur vattnet.

Det enda sättet att tina upp isen var förstås att gå och bada igen, vilket den gjorde. Här satt den och tog det lugnt en stund.

Den bjöd också på lite flyguppvisning i motljuset, dock på lite väl långt avstånd.

Här kan man tydligt sett att den får isbildning på fötterna. Inte så konstigt om man är blöt i minus 15 grader.

Strömstaren får avsluta med en galant landning på isen och senaste fångsten i näbben...

...samt en frostig husgavel från Ulva Kvarn.

Hälsningar Lena