Utterspaning i Gysinge

Efter Ing-Maries inlägg med utter från Gysinge har jag varit där tre gånger och spanat, till slut fick jag utdelning. När jag tog den är bilden såg jag faktiskt inte att det var en utter med (en liten mörk plutt till höger) förrän jag kom hem och tittade i datorn. Den var antagligen bara uppe på isen en kort stund innan den dök igen. 

Det första jag fick se när jag kom fram var en bäver som lg på isen och "chillade". Det låg där ett par timmar utan att röra sej nämnvärt. Inga problem med istappar i pälsen om man bär bäverpäls. 

Uttern kom betydligt närmare än på första bilden. Det var en ganska ung individ, inte så stor. Det var krispigt kallt men jag kan fotografera med vantar och när jag inte tog bilder kunde jag ha händerna i fickorna på jackan.

Bilderna är tagna med 500 mm och därefter beskurna. Uttern är lite skygg av sej så det gäller att ta det lugnt och inte störa den.

Den räds inte heller att dyka i strömmande isvatten.

Plums!

Den kom ofta upp med någon godsak i munnen, som en fisk eller groda.

Vi var fyra personer som andäktigt följde den lilla utterns förehavanden. Plötsligt dök den upp på andra sidan strömmen och skuttade iväg in bland träden. Där rullade den runt i snön för att pressa ut vatten ur pälsen. Helt omöjligt att få på bild.

Den var snart tillbaka i forsen och nu hittade jag ett nytt ställe att spana från. Det gällde bara att hitta en glugg mellan grenarna.  

Bilderna är fortfarande rejält beskurna men den var närmare nu än innan. Jag kunde lugnt stå bakom en gles ridå av träd och se den dyka efter ätbart, som den tog med upp och kalasade på.  

Cool får man väl säga. En riktigt liten predator.

Det här var också en cool snubbe. Han hade kört fyrhjuling från Hofors! En resa på 45 minuter i minus 13 grader som det varit på morgonen. 

Hälsningar Lena

Utter

Vi gick ut till samma gömsle som vi fotograferade rördrommen från men nu är det sen efter middag och det skymmer snabbt. Det sista av solnedgången kan fortfarande anas bakom vassen. En häger landar när vi precis har kommit tillrätta i gömslet. 

Det är i början på veckan och jag har inte sett mej mätt på dykande häger ännu. Men jag visar bara en dykbild. Den bommade på första försöket.

Den bytte plats och lyckades bättre. Middag även för en häger denna kväll. Det här är bilder som man normalt bara skulle kunna ta med blixt. Här är det istället belysning både framifrån och bakifrån. Det är bara på vintern som man använder artificiellt ljus, eftersom många fåglars reproduktion stimuleras av ljus (långa dagar). Vintersäsongen sträcker sej till 28 februari. 

Vi sitter en stund i stillhet när hägern lämnat oss. Det går ett par timmar. Kombinationen av en rejäl middag, värmen i gömslet och det ombonade mörkret gör att den långa dagen börjar kännas i ögonen.... Plötsligt rör sej en mjuk mörk våg genom vattnet och en utter blir synlig. Vi blir klarvakna på nolltid.  

Den tittar åt vårt håll men känner nog igen rutinerna. Här är det lugnt att fiska.

Uttern är ute efter samma meny som hägern och en av Bences guider har sett till att det finns levande fisk i dammen. 

Uttern kalasar på fisken den just fångat...

...och ibland tar den till framtassarna för att hålla i maten. Uttern är främst aktiv på natten men kan ibland ses i dagsljus (om man har tur). I Sverige finns det ca 2000 uttrar och man ska ha mycket tålamod (och tur) om man ska få se en. De är också revirhävdande och hannens revir är stort.  

I denna vassrugge finns en hona med två ungar. Honan har också revir men det är mindre och ligger ofta inom en hannes revir. Vi ser alla tre individerna men ingen av oss lyckas få dem på bild samtidigt. Jag får vara glad för de bilder jag lyckas få med två uttrar. 

Ungarna är så stora att de jagar själv och snaskar nöjt i sej flera fiskar. 

Jag sitter med Nina från Norge och vi är båda helt överväldigade av mötet med uttrarna. De kommer tre gånger under kvällen och fiskar samt äter fisk mitt framför oss i gömslet. Det är i början på veckan och det är kallt. Det visar sej senare i veckan, när vädret blir mildare, att uttrarna inte alls visar sej så ofta och mycket.  

De har en skön stil och man inser att de är ganska långa. Enligt Wikipedia kan den bli en och en halv meter från nos till svansspets, men det är längden på en hanne. Det här är en hona och hon är mindre. 

Vid elva på kvällen kom uttrarna för tredje gången och vi bestämmer oss för att packa ihop när de har ätit klart. Vi är mer än nöjda.

Med en sista skakning försvinner utterhonan ner i vattnet och bort i mörkret. Vi sitter en stund för att försäkra oss om att den har gett sej av. 

Då dimper det ner en häger mitt i rampljuset och vi blir förstås sittande en stund till. 

Hägern tar några danssteg innan den intar sin fiskepose. Vi gäspar och låter den fiska. Vid halv tolv är den nöjd och vi kan packa ihop för dagen. 

Hälsningar Lena