Älg och senaste rödlistan

Det blev en lång dag i måndags (23 mars) och solen hade gått ner när jag var på väg hem. När jag började närma mej Knivsta noterade jag att bilarna en bit framför mej körde väldigt sakta, utan att ha den röda skylten, sedan såg jag varför. Det var en älgko på vänster sida om vägen och en kalv på höger. Wow, det var länge sedan jag såg en älg. Jag hade bara några minuters resa innan jag var hemma. Jag sprang in och ryckte åt mej en kamera med 100-500 telet på och åkte ut igen. 

Jag räknade med att kon följt efter kalven och om de då fortsatte i den riktningen borde jag få syn på dem från en liten grusväg i utkanten av Knivsta. Jag svängde in där på vinst och förlust och mycket riktigt hade de gått precis som jag tänkt. Kalven var före och den fick jag inte med på bild. Dessutom hade det blivit ännu mörkare. Jag har låtit bilderna vara mörka för det speglar upplevelsen som den var. Älgarna traskade iväg bort längs åkerkanten...

Dagen efter, den 24 mars, släppte SLU Artdatabanken rödlistan 2026 där 5217 arter (av 23103) nu finns upptagna, däribland älg. Antalet arter på listan har ökat med 10% sedan 2020. Arterna som hamnat på listan bedöms som nära hotade (NT). För den som är intresserad finns listan på länken nedan.  

https://www.slu.se/nyheter/2026/03/ny-rodlista-for-sverige/ 

Arter som glädjande nog inte längre finns med på listan är t ex utter. Den betraktas nu som livskraftig (LC) i Sverige. Jag fotograferade svensk utter på förhållandevis nära håll för första gången i år och det är flera som visat bilder på dem här på FS (i bloggar och bildpooler).   

Antalet uttrar i Sverige var på 1980-talet cirka 500, men de hade ökat till drygt 2 000 2020. Det antogs bero på att mängden miljögifter minskat i naturen, men det finns fortfarande gifter som perfluoroktansulforsyra (PFOS) och polybromerade difenyletrar (PBDE) i stammen som kan påverka dem. 

Från att ha varit nästan utrotad är havsörnen inte heller på rödlistan längre. Det är tack vare "projekt havsörn" som Naturskyddsföreningen startade 1971, där många frivilliga hjälptes åt att bl a förse havsörnen med giftfritt foder, samt förbud mot miljögifterna metylkvicksilver, DDT och PCB.

Bilderna på havsörn i detta inlägg är visserligen fotograferade i Norge, men två stycken passerade ganska lågt över oss när vi var i Gysinge på utterspaning och så här års kan man nog se dem dagligen längs Årike Fyris om man är ute ett tag. De två viktigaste populationerna i världen finns i Norge och europeiska Ryssland som tillsammans omfattar mer än 55% av världspopulationen

Hälsningar Lena

Utterspaning i Gysinge

Efter Ing-Maries inlägg med utter från Gysinge har jag varit där tre gånger och spanat, till slut fick jag utdelning. När jag tog den är bilden såg jag faktiskt inte att det var en utter med (en liten mörk plutt till höger) förrän jag kom hem och tittade i datorn. Den var antagligen bara uppe på isen en kort stund innan den dök igen. 

Det första jag fick se när jag kom fram var en bäver som lg på isen och "chillade". Det låg där ett par timmar utan att röra sej nämnvärt. Inga problem med istappar i pälsen om man bär bäverpäls. 

Uttern kom betydligt närmare än på första bilden. Det var en ganska ung individ, inte så stor. Det var krispigt kallt men jag kan fotografera med vantar och när jag inte tog bilder kunde jag ha händerna i fickorna på jackan.

Bilderna är tagna med 500 mm och därefter beskurna. Uttern är lite skygg av sej så det gäller att ta det lugnt och inte störa den.

Den räds inte heller att dyka i strömmande isvatten.

Plums!

Den kom ofta upp med någon godsak i munnen, som en fisk eller groda.

Vi var fyra personer som andäktigt följde den lilla utterns förehavanden. Plötsligt dök den upp på andra sidan strömmen och skuttade iväg in bland träden. Där rullade den runt i snön för att pressa ut vatten ur pälsen. Helt omöjligt att få på bild.

Den var snart tillbaka i forsen och nu hittade jag ett nytt ställe att spana från. Det gällde bara att hitta en glugg mellan grenarna.  

Bilderna är fortfarande rejält beskurna men den var närmare nu än innan. Jag kunde lugnt stå bakom en gles ridå av träd och se den dyka efter ätbart, som den tog med upp och kalasade på.  

Cool får man väl säga. En riktigt liten predator.

Det här var också en cool snubbe. Han hade kört fyrhjuling från Hofors! En resa på 45 minuter i minus 13 grader som det varit på morgonen. 

Hälsningar Lena

Utter

Vi gick ut till samma gömsle som vi fotograferade rördrommen från men nu är det sen efter middag och det skymmer snabbt. Det sista av solnedgången kan fortfarande anas bakom vassen. En häger landar när vi precis har kommit tillrätta i gömslet. 

Det är i början på veckan och jag har inte sett mej mätt på dykande häger ännu. Men jag visar bara en dykbild. Den bommade på första försöket.

Den bytte plats och lyckades bättre. Middag även för en häger denna kväll. Det här är bilder som man normalt bara skulle kunna ta med blixt. Här är det istället belysning både framifrån och bakifrån. Det är bara på vintern som man använder artificiellt ljus, eftersom många fåglars reproduktion stimuleras av ljus (långa dagar). Vintersäsongen sträcker sej till 28 februari. 

Vi sitter en stund i stillhet när hägern lämnat oss. Det går ett par timmar. Kombinationen av en rejäl middag, värmen i gömslet och det ombonade mörkret gör att den långa dagen börjar kännas i ögonen.... Plötsligt rör sej en mjuk mörk våg genom vattnet och en utter blir synlig. Vi blir klarvakna på nolltid.  

Den tittar åt vårt håll men känner nog igen rutinerna. Här är det lugnt att fiska.

Uttern är ute efter samma meny som hägern och en av Bences guider har sett till att det finns levande fisk i dammen. 

Uttern kalasar på fisken den just fångat...

...och ibland tar den till framtassarna för att hålla i maten. Uttern är främst aktiv på natten men kan ibland ses i dagsljus (om man har tur). I Sverige finns det ca 2000 uttrar och man ska ha mycket tålamod (och tur) om man ska få se en. De är också revirhävdande och hannens revir är stort.  

I denna vassrugge finns en hona med två ungar. Honan har också revir men det är mindre och ligger ofta inom en hannes revir. Vi ser alla tre individerna men ingen av oss lyckas få dem på bild samtidigt. Jag får vara glad för de bilder jag lyckas få med två uttrar. 

Ungarna är så stora att de jagar själv och snaskar nöjt i sej flera fiskar. 

Jag sitter med Nina från Norge och vi är båda helt överväldigade av mötet med uttrarna. De kommer tre gånger under kvällen och fiskar samt äter fisk mitt framför oss i gömslet. Det är i början på veckan och det är kallt. Det visar sej senare i veckan, när vädret blir mildare, att uttrarna inte alls visar sej så ofta och mycket.  

De har en skön stil och man inser att de är ganska långa. Enligt Wikipedia kan den bli en och en halv meter från nos till svansspets, men det är längden på en hanne. Det här är en hona och hon är mindre. 

Vid elva på kvällen kom uttrarna för tredje gången och vi bestämmer oss för att packa ihop när de har ätit klart. Vi är mer än nöjda.

Med en sista skakning försvinner utterhonan ner i vattnet och bort i mörkret. Vi sitter en stund för att försäkra oss om att den har gett sej av. 

Då dimper det ner en häger mitt i rampljuset och vi blir förstås sittande en stund till. 

Hägern tar några danssteg innan den intar sin fiskepose. Vi gäspar och låter den fiska. Vid halv tolv är den nöjd och vi kan packa ihop för dagen. 

Hälsningar Lena