B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Utvälinge, ett av Peters favoritställen

Efter lunch vid Fulltofta storkhägn körde jag mot min nästa anhalt vilket var ett litet hotell utanför Hamburgsund, ca 4 timmar bort med bil. Jag hade dock insett att ett stopp vid ett av Peters favoroitställen, Utvälinge, var en möjlighet utan att köra en alltför lång omväg. Nu kom jag inte ens så långt innan jag måste stanna. Jag passerade en traktor med slåtterkross och ett följe av minst 20 glador! Det blev ett helt varv i en rondell och tillbaka tills jag hittade en liten grusväg där jag kunde köra in, inte idealiskt parkerat men jag stod ju bredvid bilen. 

Som ni ser var det också en kraftledning i närheten och den gick det inte att göra så mycket åt. Jag hann knappt mer än ut ur bilen förrän det kom en annan bil på vägen. Det var dock en hantverkare som var lika fascinerad av gladorna som jag var och ville stanna för att titta på dem. 

Gladorna dök ibland ner i det slagna gräset och försökte fånga något. Då följde flera andra med och det uppstod tumult. Det var svårt att få skärpa på mer än en eller möjligen två fåglar i taget men det var ändå häftigt att stå där och titta på dem. Avståndet började också bli väl långt från där jag stod och fåglarna hamnade ofta bakom ledningarna. 

Efter ett avbrott med glador hamnade jag till slut i Utvälinge och gick mot Sandön. När Peter bloggar om Uppsala är jag på ett av hans hemmaställen. Det var varmt och soligt men blåste alldeles för mycket.

Fisktärnorna dök på var sidan om den långa bryggan. Inget napp på detta dyk.

När jag kom ut på Sandön och spanade åt höger hittade jag en strandskata.

Till vänster, där det var fågelskydd och dessutom hårt solljus, var det också strandskator samt skärfläckor som gjorde sitt bästa för att köra bort dem. Det var mycket knepigt att fotografera åt det hållet, men det jag spanade efter borde ju vara där...

En äldre fågelskådare stod också på stranden och spanade åt samma håll. Det var de fyra ganska nykläckta skärfläckeungarna vi ville se och plötsligt kom en spatserande i det grunda vattnet. Bilden är rejält beskuren trots 500 mm. Inledningsvis kunde vi bara se denna och mannen oroade sej för att det hänt de tre andra något. 

Samtidigt på sandbanken rakt framför mej. En av skärfläckorna avhyser en kråka. 

Den är mycket bestämd och trots att de är ganska jämnstora ger sej skärfläckan inte. Kråkan ska bort.

Den flyger en loop och kommer tillbaka, men icke.

Skärfläckan anfaller igen och kråkan ger sej av, tillfälligt i alla fall.

Inte så konstigt att skärfläckan är envis, för strax får vi syn på två till ungar som springer i vattnet och flaxar med sina små vingar. De är verkligen näpna.

Jag sätter mej i den varma sanden precis vid snöret som markerar fågelskydd och tittar på skärfläckans små telningar. Det är en som är aningen större och som också ger sej ut på längre promenader i vattenbrynet. Efter en stunds väntan kommer den åt mitt håll och med det rådande ljuset är det här vad det blir med min 500 mm zoom innan den vänder och går tillbaka mot sina syskon. Alla fyra ungar verkar ha hälsan och det var ju kul. 

Fågelskådaren har nu upplyst mej om att det finns minst fyra myrspovar och en del annat roligt längre bort längs stranden, men jag har minst tre timmar kvar att köra och bestämmer mej för att gå tillbaka till bilen. Jag har också hört skäggmesar bakom mej i vassen, men de visar sej aldrig under tiden jag är där. 

Ett gäng köttdjur blöter fötterna tillsammans med några gravänder när jag lämnar Sandön och Utvälinge.

Hälsningar Lena

Postat 2025-06-12 18:49 | Läst 3586 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

En tur i Skåne

Eftersom evenemanget OnLocation uatnför Helsingborg hade program till ca 18, hade jag kommit fram till att det inte var läge att köra hela vägen hem till Knivsta på söndag kväll. Jag stannade i Skåne en natt till och gjorde en tur på måndag förmiddag för att se vad jag kunde hitta. Det här huset kändes skånsk för mej.    

Redan innan helgen hade jag bett Peter Dahlén om tips på var jag kunde åka för att spana efter rovfåglar. Jag fick flera utförliga instruktioner med kartor och mer goda råd då vi möttes under helgen. Aftonfalk skulle det kanske kunna finnas. Jag kunde nästan höra Peters ord "-De brukar sitta på kraftledningen..." när jag kom till vad jag tror är rätt plats (det var skyltat mot ett katthem). OK, den hade ju inte varit där på några dagar, så jag for vidare.

Jag krypkörde genom Skånsk lantbruksbygd...spanade in några rådjur på långt håll...en rovfågel av okänd art som försvann bort. Jag hade rutan nere i bilen, men när jag passerade denna var det bara att stänga. Flytgödsel... och vindriktningen var helt fel.

Det blåste rätt bra ute på fälten och jag beslutade mej för att åka till Utvälinge. Det stället hade Peter pratat gott om även om bron ut till ön skadats i senaste stormen och var stängd. Här fanns det fåglar och det första som for upp var en häger.

Vitkindade gäss passerade.

Det blåste rejält och änderna tycktes mest nöjesflyga över det grunda vattnet. En pilgrimsfalk på marken och storspov i vattnet fanns där också, men avståndet var för långt för att jag skulle bli nöjd.    

Mera änder. 

Från Utvälingen åkte jag till Kullaberg, mest för att jag aldrig varit där och ville se stället. Här sken solen och naturen var dramatiskt med stup och klippor ner mot havet.

Jag vandrade runt en del och kände att jag egentligen inte hade så mycket tid som jag skulle velat ha på detta ställe. Det hade också varit fint att komma hit på kvällen eller ännu hellre tidigt på morgonen (det får bli nästa gång)

Ner hit gick jag i alla fall och spanade en stund. Det låg ejdrar i vattnet.

På en klippa samsades trutar och skarvar.

Plötsligt flög denna upp och jag fick några bilder när den försvann bort. Den här bilden har jag delat med några fågelkunniga för att artbestämma den, men de är osäkra. Ung blå kärrhök eller möjligen en hybrid är senaste budet. Stäpphök var uppe till diskussion men färgerna stämmer inte och stjärten är för kort. 

Den försvann bort upp mot fyren och jag gick till bilen för att köra hem, 7 timmar. Synd att det är så långt för det finns mycket fint att se i södra Sverige.

Kaprifolen blommade fortfarande och hösten kändes inte alls så påträngande som hemma. Tack Peter för alla fina tips du delade med dej av. Jag hade en väldigt fin förmiddag och kommer gärna tillbaka till Skåne.  

Hälsningar Lena

Postat 2019-10-01 18:03 | Läst 8144 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera