Koltrastar i snö

Idag var det perfekt väder för att sitta ute och spana på koltrastarna i fågelrestaurangen. 

Jag riggade min hemsnickrade ersättare till stubben och fyllde på med nötter och frön. Förutom all fin nysnö som fallit fick jag även en del snöfall när någon liten fågel satte sej på en gren ovanför. Ibland hamnade det lägligt bakom stubben, ibland framför och då blev autofokus helt förvirrad några gånger. Så här ser i alla fall hela matplatsen ut.

Koltrastarna var snabbt på plats när jag lämnat stubben och satt mej till rätta på altanen. Jag har flera hannar med små vita fläckar i fjäderdräkten och kan då känna igen vissa individer. Det här är en av stammisarna.

Här fick jag fint snöfall i bakgrunden.

Partiellt snöfall i alla fall. Notera att det sitter en fågel i bakgrunden till vänster. Det var kö till restaurangen ibland.

De här två dansar fint tillsammans.

Men en del verkade ha taktiken att skvätter jag bara tillräckligt med snö, kanske det räcker för att den andra parten ska ge sej.

Specks, en av mina favoriter, blev ordentligt purrad.

Men det brydde han sej inte om.

" - Bry er inte om mej grabbar, jag ska bara ta en nöt."

Ibland var det riktig kaos men det blir sällan bra på bild. Den här fick vara med ändå.

Jag hade kunnat sitta kvar länge för solen värmde t o m där jag satt. Klockan började dock närma sej 11 och OS finalen i curling, dessutom pågick redan 5-milen och jag började få svårt att koncentrera mej.

Jag hörde en nötskrika i skogen men såg den inte. Koltrastarna kivades på.

Det är samma par på de två sista bilderna och den högra fågeln vände i luften och bytte riktning. De är inte så duktiga som kolibrier, men jag blir ändå imponerad när jag tittar på en bildserie där de går något sådant. Jag hade förstås mer än koltrastar i restaurangen men det får jag ta en annan gång. Det första jag såg då jag kom in (och hade satt kameran på nerladdning) var två nötskrikor som intog stubben, typiskt. Men det fick bli OS istället.

Hälsningar Lena

Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Ny "stubbe"

Den fina stubbe som jag använt som extra utfodrings- och fotoplats under vintrarna har tyvärr naturen tagit hand om. Jag blev därför tvungen att fixa ett alternativ och sambon snickrade då ihop ett litet "bord" men en grop i mitten för frön. Jag ville förstås testa den nya stubben men vädret var inte på min sida och skärpan är ganska "mjuk" på de första matgästerna. ISO 6400 och 1/1000s förslår inte när man fotar småfåglar.   

Men de hittade i alla fall fram till denna del av fågelrestaurangen, som bara har helgservering. Nu börjar också koltrastarna anlända i trädgården och de vill helst ha servering på markplan. 

Här har en kändis hittat fram. En koltrast med några vita fjädrar på ryggen. Han var här förra vintern. I bakgrunden kommer hacke inflygande.   

Hackspetten sätter sej i bakgrunden och inväntar sin tur tålmodigt. 

Men man kan ju inte vänta hur länge som helst. Hacke tar kommandot och intar matplatsen under en del flaxande.

Han får äta ifred, i alla fall en liten stund. Den nya stubben fungerade utmärkt, även om den inte är lika fin som den gamla. En fördel är dock att den går att flytta runt, så det går att få viss variation på bakgrunden. 

Bredvid stubben har vi en buske med röda grenar som småfåglarna gillar att sätta sej i. Notera att dessa satte sej på nästan exakt samma ställe.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Rapport från restaurangen och en vitsvansekorre

Även om det var usla ljusförhållanden i helgen, ISO 5000 minst, passade jag på att spana på gästerna i restaurangen. Det var full fart i fröserveringen.  

Vid sittningen där vi bjuder på talg hade vi också fruktstund, utifall några hungriga sidensvansar skulle råka passera. Vi både såg och hörde en flock men de landade inte hos oss. Blåmesar och talgoxar lät sej ändå väl smaka av de uppskurna äpplena.

En charmerande tofsmes kom också för att äta talg. Vi hörde den också flera gånger då vi var ute och jobbade i trädgården.

Den bästa showen bjöd ändå nötväckorna på. Jag vet inte hur många vi har, med de uppträder likartat och har nästan exakt samma inflygningsmönster.   

Man hinner inte se när de landar, men med en slutartid på 1/2000 s och 30 bilder/s kan man frysa det på bild.

Entitan var också en ständigt återkommande gäst. 

Samt en och annan svartmes. Pilfinkarna var inte lika många nu som för några veckor sedan. 

När jag stod i trädgården spanade jag också ut i skogen bakom vårt hus. Det sprang en ekorre i träden en bit ut och den såg lite udda ut, men det går ju så fort att de är svåra att fånga i sökaren när det är massor med grenar, barr och stammar framför. Här stannade den upp helt kort, men då visar den inte svansen.

Sedan bar det av i full fart igen och jag var glad att kameran var inställd för småfågelfotografering. 

Till slut kom också svansen fram och även om det nu råkade vara mot en vit bakgrund kan man se att svantippen är vit. 

Det syns betydligt bättre om bakgrunden är grön, men inne bland dessa grenar bjöd den inte på några fina poser. Vi brukar ha koltrastar med vita fjädrar men det här är den första ekorren med vit svansspets. Nu gäller det att hålla utkik när jag är hemma i dagsljus, vilket det tyvärr inte blir så mycket av den här årstiden. Det är lite extra trevligt när det är individer som man kan lära sej att känna igen.

Hälsningar Lena

En snabb titt i fågelrestaurangen

I helgen var det fint väder och vi jobbade i trädgården, men jag hann med att spana på fågelrestaurangen en stund. Det går enorma mängder frö just nu och jag ville ju se vilka det var som åt så mycket. Förvånansvärt få blåmesar faktiskt. 

Den här bilden ger en snabb översikt av arterna, talgoxe, nötväcka och pilfink. Större hackspett kommer också regelbundet och äter mycket åt gången. Den gillar förstås den förlängda pinnen till höger. Den kommer också koltrastarna att använda när de börjar äta här senare på säsongen.

Nötväckorna bjöd på mycket underhållning och det var flera individer som kom in för att proviantera.

Här landar den och råkar ställa till med oreda för talgoxarna.

Här bestämmer den sej för att helt enkelt köra bort en talgoxe från den lämpliga landningspinnen.

Vi har också en del grönfinkar och de fick inte heller äta ostört när nötväckan ville ha en matplats.

Nötväckan lämnade alltid med en portion frö i munnen, för att spara någonstans.

Talgoxar är ju ganska stora bland småfåglarna och kan vara tuffa mot de mindre arterna.

Men den har inte en chans mot pilfinken när den försöker ta dess plats. 

Här gör den ett nytt försök och den landar på samma plats med det struntar pilfinken fullständigt i. Den bara fortsätter äta och låter inte talgoxen stoppa in näbben för att smaka.

Jag blev förvånad över att det var så pass många pilfinkar, för de brukar inte höra till de vanliga klientelet. 

Här inleder pilfinken en attack mot en grönfink som slutar med att den lämnar över sin matplats. Jag såg också enstaka entitor och blåmesar, men de fick smita in när det var ledigt på någon matplats. Skatorna försöker förstås också äta här men de kommer inte när någon står och tittar. 

Avslutar med en bild tagen mot skogen bakom mataren. Där blev bakgrunden väldigt mörk i skuggan och det kan bli bra i den vinkel jag stod, men jag hade inte tid att stå där och titta på småfåglarna längre. Det får bli mer när höstbestyren i trädgården är avklarade.

Hälsningar Lena