Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Vitsvansen igen, nu med kompis

I helgen blev det förstås lite spanande ner i skogen bakom huset. Eftersom det är en brant sluttning vid tomtens slut står jag nästan på "fågelhöjd" när jag tittar ut i skogen. Den höjden passar också för ekorrar och "vitsvansen", känd från tidigare inlägg, kilade fram och tillbaka mellan träden.

Det blev också mycket upp och ner längs tallstammarna. Ibland i ett rasande tempo. Här laddar hen för ett tur upp.

Vilket kort därefter övergick i en tur ner för stammen. 

Upp igen, full fart.

Ner! Men vänta. Plötsligt hade kurre inte vit svanstipp längre.  

Vitsvansen har minst en normalfärgad kompis, eller kanske partner, vem vet? Den helbruna, nu med delvis grå vinterstass, var svår att fånga på bild. Det gick verkligen undan när den passerade. 

Den vitsvansade ekorren visade däremot upp sej utomordentligt bra, vid flera tillfällen. Det vita på svansen gör den faktiskt lätt att följa när den rör sej i träden. 

Notera klorna på de långfingrade tassarna. Inte konstigt att den kan hålla sej fast som en kardborre på trädstammarna

Solen tittade fram på eftermiddagen och gav en stunds guldglans till naturen.

Vi får se vad de hittar på till helgen. Med en bil på verkstaden och den andra upptagen lär det bli naturupplevelser lokalt, om det ska bli några.  

Hälsningar Lena

I planteringstider

En extra dag ledigt och sedan en helg, nu skulle allt planteras. Små pac choi, grönkål, och lobelior som jag dragit upp från frö. Givetvis ett par pelargonsticklingar, närmast en sensation att det bara var två. 

Alla tomater och gurkplantor som stått i det lilla tältet som vi kan stötta med värme om det skulle bli kallt, allt skulle ut i växthuset. Hydroponisk salladsodling till höger, omgång två.

Alla chili och paprikaplantorna stod fortfarande inne. Ett par av dessa hade definitivt växt förbi sin tilldelade plats.

Slutligen skulle alla mina övervintrade pelargoner planteras om i större krukor och vissa ingå i samplanteringar med t ex lobelia. Den blå lobelian har jag haft inne hela vintern, eller jag tror att den har frösått sej själv och så började den växa till när solljuset ökade i februari samt att jag började ge lite näring.

Hackspettarna flög i skytteltrafik till mataren där det sista av solrosfröna delades ut. De var ganska upprörda över att vi var ute hela tiden och störde inflygningen till den garanterat enda öppna fågelrestaurangen i området.

Under torsdagen planterade jag om alla pelargoner och skördade en omgång dill från krukorna till höger. Till vänster ett exemplar av årets pelargon "Summer twist rose", den enda jag har köpt. 

På kvällen avnjöt vi en mycket god nudelsallad med grillad vildsvinskotlett (en del kallar det ytterfilé när den är benfri). Fredag var det jobb igen och vädret var ju inte så inbjudande, så det gjorde inget. Jag satt hemma och satte bl a ihop en omtenta och förberedde ett par studiebesök som jag ska göra den kommande veckan.

Lördag och strålande väder för att vara ute i trädgården, svettigt i växthuset.

Hackspettarna var som tokiga och ibland struntade de i att vi var ute. Här skulle ätas till varje pris.

Så här fint blev det i alla fall till slut, eller...? Inte någon "instagrambild" direkt, men så här ser det ut i början när det är strålande sol och alla plantor är lite sköra och ovana vid solljuset. Vi hann nästan klart till lördags-zoom med familjerna ute i världen. 

Sambons ramslöksodling under häcken har gett fin utdelning i år men nu sjunger den på sista versen. Det räckte i alla fall till en utsökt ramslökssmör.

Smöret blev pricken över i på den älgentrecote som sambon lyckats grilla till perfekt temperatur. Det här äter vi inte speciellt ofta och då gäller det att vara noga så den blir precis som vi vill ha den. 

När solen var på väg att gå ner blev det ändå lite vackra mönster på fiberduken. Det är chili och paprika bakom. På bordet serverades rabarberpaj. Det blev dessert i alla fall en kväll, det är inte riktigt min grej, men det finns en viss efterfrågan i hushållet.

Idag söndag gjorde vi klart det sista (nu är det bara underhåll kvar) och jag kunde sitta ute och spana ner i skogen en stund. En flugsnappare tittade tillbaka på mej och hackspettarna härjade runt. Det är minst tre par som häckar i skogen bakom vårt hus.

Jag fångade en humla som var på besök i den praktfulla röda rhododendron.

Men det här är egentligen min favorit, hellre än den stora blommande busken. Lite mer diskreta både i färg och storlek. 

Nu öppnade sej himlen och det regnar ordentligt, perfekt för allt som vi planterat ute och det är ju ändå måndag i morgon.

Hälsningar Lena

Herre på täppan

Det fina vädret som vi haft under helgen gjorde ju att jag ville fota lite hemma i trädgården. Jag riggade fågelmat på en av mina favoritplatser och blev sedan helt upptagen av en fasan som klev in på en helt annan plats. Stubben är annars koltrastarnas arena och de bjöd på uppvisning även om jag missade det mesta som de visade under lördagen. Här är i alla fall en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

På söndagen satt jag ute igen och nu hade jag full koll på stubben. Ljuset på denna plats är lite nyckfullt och det är snarare skogen i bakgrunden som är belyst när det är sol så här års. Om ett par veckor får jag mer ljus direkt på stubben. Här poserar i alla fall stundens herre på täppan. 

Ingen tvekan om vem som har koll på maten och som ska äta...men det svänger snabbt och bilderna som följer är tagna under en sekund av denna koltrasts liv.

Den blir utmanad på täppan...

...och försvarar sej...

...med näbbar och klor...

...blixtsnabbt...

...är utmaningen över...

...och det är en ny "herre" som ta över...

... som regerande på täppan.

Här kan ni se hur det ser ut runtomkring denna fotoplats, inte särskilt stort eller märkvärdigt. Bara en stubbe mot skogen.

Ny "herre" på täppan, en kort stund i alla fall.

Det gäller att glupa i sej frön när tillfälle ges. När man minst anar det kan en utmanare anfalla från ovan.

Hälsningar Lena

Idag blev det riktig vinter

Det skulle snöa enligt SMHI och jag hade en dag då det fungerade bra att jobba hemma. När jag gjorde morgonkaffet var det fortfarande mörkt och jag satt mej vid datorn med ryggen mot fönstret. Jag var väldigt koncentrerad och tittade inte ut förrän vid halv tio. Då såg det ut så här. Bilden är tagen genom fönstret på mitt arbetsrum.

Det står ett äppelträd precis utanför fönstret och där satt ett gäng koltrastar, en del åt äpple andra bara höll sej fast på grenarna. Det snöade nästan horisontellt. 

När jag ett par timmar senare gick till köket för att äta lunch tog jag med mej kameran. Till min förvåning satt det två sidensvansar i grannens äppelträd. Det blir dock ingen bra vinkel då jag fotar genom fönstret mot detta träd. Men det är så sällan vi ser sidensvansar i trädgården så de får vara med i alla fall.  

Det var full fart i alla automater och på de platser där det låg lite frön kvar. Jag insåg att jag måste gå ut och fylla på.

Det här är en favoritfågel från förra året som jag känner igen på de vita fjädrarna på huvudet + en vit stjärtfjäder. Han satt i en automat och krävde påfyllning omedelbart. 

Jag gläntade på ytterdörren och snöandet hade avtagit något...men det hade kommit en hel del. Den som jobbar hemifrån får också ta hand om skottningen. Eftersom man knappt rör sej mer än mellan arbetsrummet och köket några gånger, var det inte helt fel att gå ut och skyffla snö. Det var lättskottat, men det blev ju en skottning till när jag sopat av bilen. Jag både hörde och skymtade olika småfåglar i automaterna när jag flyttade snö, t o m en domherre visade sej, samt ett gäng steglitser + alla de andra vanliga småttingar som alltid är där.

Jag fyllde på fågelmat och plockade med mej kameran ut för att se om inte domherren ville ställa upp på bild. Jag hade egentligen inte tid att stå ute, men bestämde mej för att en kvart skulle inte göra så mycket. Domherren kom inte tillbaka men det dök upp två vackra gråsiskor som tog för sej av fröna.

Jag lämnade gråsiskorna och gick in. Vi får väl se till helgen vad det kan bli för gäster i restaurangen. Jag måste hinna med en stunds spaning efter fotofikat i Uppsala på lördag. Tyvärr kommer jag att behöva sopa av bilen en gång till för det snöar fortfarande. Nu är det riktig vinter.

Hälsningar Lena