Några överblivna höstglimtar

En sån där guldglittrande morgon då det egentligen inte blev så mycket, men ändå några rutor som sedan blev liggande. 

Det hade varit frost på natten som nu börjat tina i solen. 

Lite rök på vattnet i Fyrisån och en talgoxe som flyger i vassen. 

Där fanns också en blåmes.

Den fina labradoren Specks, som avskyr att bli fotograferad. Här fick jag honom med tele då han satt i ett dike med torkat gräs. Hans matte älskade bilden.

Hälsningar Lena

Hundaction

En kollega till mej har fyra jaktlabradorer och en dag hade vi bestämt oss för en fotosession på lunchen. Hundarna, som legat och sovit hela förmiddagen, var förstås mycket ivriga när vi kom ut på en stor vall. Den ljusa, Tim, är yngst (1,5 år) och han var förstås ivrigast av dem alla. 

Gissa om dom är lydiga. Här är det mattes visselpipa som är lag. 

Men det här var ju deras lunchrast också och det var full fart. 

Ynglingen ger sej på den näst yngsta, den vackert ljusbruna Specks, som försvarar sej så gott det går.

Mycket spring i dessa spänstiga jakthundar. 

Ibland kan de se riktigt galna ut mitt i språnget.

Ville är äldst, 11 år, och han tar det lite mera piano. Framför allt springer han inte så gärna med "gänget", för han blir ofta nersprungen av den yngsta, som det inte är någon hejd på när han busar.

Mitt i allt springande blåser matte "sittsignal" i pipan och då gör man som matte vill, dvs sitter. Det såg faktiskt dråpligt ut när alla fyra stannade upp och faktiskt satte sej.  

Sedan blev det samling och nu skulle det hända något. Här fick de order att stanna när matte gick ifrån dem. Framför dem är det en svacka i vallen där det står vatten.

På mattes signal kom de alla sättande i full fart och tre av dem höll t o m ihop så pass länge att det blev några actionladdade bilder. 

Här gick det undan.

Tim drog ifrån med kraftfulla språng.

Specks och Bono kom som tvåa och trea. 

Ville sprang minsann också genom vattnet, men han valde en annan väg och uppvisade aningen mer värdighet. Men han kan fortfarande springa så man blir alldeles förvånad. 

Jag tog givetvis porträttbilder på alla hundarna och väljer att visa en på Tim som jag tyckte gjorde sej bra bland de bruna ormbunkarna.

Vi kämpade även ihop en bild med alla fyra. Det här är ju lydiga hundar som man kan få att sitta på rad, men Tim hade en tendens att sticka fram en aning, av ren iver, och Specks (på högerkanten) avskyr att bli fotograferad. Det slutade sålunda med att jag fick klippa och klistra för att få till en någorlunda acceptabel bild. Ville, den tredje från vänster, är ovanligt liten för att vara en jaktlabrador. Specks, som är en reslig kille, lyckas ändå krypa ihop så han ser mindre ut. Han tyckte det här tog alldeles för lång tid.  

Hälsningar Lena

När badglädje får en ny dimension

Efter en varm sommardag kan väl inget vara bättre ...

...än att få kasta sej i en skogsjö...

...och bada av hjärtans lust!

Den här labradoren har tagit badandet till en helt ny nivå. Kolla bara på bilderna nedan.

Man behöver inte kasta någon boll eller pinne, eller leka med sina två kompisar...Den här hunden badar själv.

Skvättandet vet inga gränser och det är många bilder som går bort för skärpan hamnar på vattnet snarare än hunden.

Det ser galet roligt ut.

" - Ooops, nu tyckte matte att jag simmade för långt ut."

Man kan bada närmare land också.

Innan det här badet hade han tränat apportering i vatten, så det är inte första doppet ni ser. Det här är fri lek efter träning och hans två kompisar, som också tränat, väljer istället att springa runt och nosa i skogsbrynet, pinka på träd etc. De flänger runt men Bono väljer att bada.

Bilderna är tagna med 100-400 tele som är mycket användbart även vid hundfoto. 

Här kom signalen från matte att det är dax att gå upp. Färdigbadat för denna gång och nu vet ni väl alla vad som kommer efter bad...

Man kan se att han liksom tar sats....

...för att åstadkomma den värsta skakningen i mannaminne! Här är det också väldigt bra att fota med tele.

Skakningen, som börjar vid huvudet, rör sej som en våg genom hunden...

...och avslutas med att bakändan får ett rejält skak. Hans mer sansade kompis Specks väntar i bakgrunden. Nu är det dax att promenera tillbaka till bilen genom skogen.

Naturligtvis finns det en lämplig liten pöl i skogen som Bono hittar innan matte hinner reagera. 

Men här blev det visselpipan direkt. Nu är det allvar och färdigbadat för Bono. 

Hälsningar Lena

Två svarta och en gul

En kollega till mej ville gärna ha några bilder på sin nya hund Bono. Han är en jaktlabrador som har två äldre kompisar som jag redan fotat vid flera tillfällen och som dessutom varit modeller i både press och på en doktorsavhandling. Om lilla Bono skulle kunna hävda sej som modell var det hög tid att börja nu... så vi bokade en fotosession.

Det blev många bilder vid stenmuren, såväl porträtt som helfigur och Bono, som trots att han bara är ca sex månader, höll ut och satt vackert stilla enligt mattes order. Jag visar bara en bråkdel av alla de fina bilder han ställde upp på.

Men, det är ju en unghund trots allt...

" - Uuuääähh... så tråkigt det här blev....jag  bara somnar av tristess och värme...."

" - Matte, jag är djupt besviken på dej. Jag trodde vi skulle få ha lite kul när vi åkte på utflykt allihopa."

OK! Matte ville också ha bilder på den gula labradoren Specs i gul stubbåker, för färgerna stämde så bra ihop. Specs har varit med i min blogg tidigare t ex då han mötte den lilla goldenvalpen Kelly (se länk nedan). 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/kellie-moter-specs.htm

Nu fick alla tre hundarna rusa runt som de ville på en stubbåker och jag fotade lite allt möjligt med 70-200. Solen sken från en nästan molnfri himmel och ljuset var lite väl skarpt. Den svarta valpen gjorde förstås sitt yttersta i jakten på sina två äldre kompisar. 

En tackling från sidan.

" - Yiiihaaa!!! Det här var bättre, full fart!"

" - Nu hugger jag dej snart, tro inte att du kan komma undan!"

Matte försöker styra upp lite för vi ville gärna ha alla tre hundarna med på samma bild och det såg inte ut att lyckas när de bara gjorde som de ville och flängde hit och dit. Det här är dock väldigt lydiga hundar, vilket gör det ett nöja att fota dem.

I väntan på startskottet dvs att matte, som står bakom mej, kallar in.

Man hinner inte uppfatta att de ser så vilda och galna ut när det kommer springande. Det är ju bara tre snälla och gosiga labradorer, inga vilddjur. 

" - Jag vinner, jag vinner...pust..!"

" - JAG VANN!!! JAG VANN! Målfoto!!! Hallå fotografen! Det måste ju finnas ett målfoto!"  

Den lille svarte var i det närmaste outtröttlig trots värmen.

Helt galna ser det ut som. 

Det blev lite jobbigt efter en stund och, som sagt, det var varmt. Den lille hade hittat något läckert på åkern som han helst ville ha för sej själv. 

Vad gör en labrador som hittat något snuskigt? Jo, rullar sej i det såklart. Det här var något riktigt mysigt som krävde flera varv på marken.

" - Sa du nåt matte?"

" - Hmmm, det går kanske att äta det här också...jag måste smaka..." 

I det här läget avbröt matte för att kolla vad det var. En död råtta, platt och tack och lov ganska torkad. 

Hälsningar Lena