Vintervädret gjorde en blixtvisit

I slutet av veckan blev det vinter, i stora delar av landet dessutom. Fin fluffig snö låg på min improviserade stubbe och jag fyllde på med godsaker. Koltrastarna har nu anlänt och är flitiga gäster. 

De får dock tåla konkurrensen från småfåglarna, framförallt talgoxar och blåmesar, som är betydligt snabbare.

Här är det onda ögat från koltrasten när blåmesen drar iväg med en jordnöt. Koltrasten är en gammal bekant med några vita fjädrar på ryggen.

Koltrastarna bjuder också på fin underhållning.

De kan nämligen inte samsas på matplatsen, fast den nu är större än den gamla stubben.

Den här typen av action blir ju extra fin när det yr snö under fajten. 

Det här går väldigt fort och jag hinner inte med att se vad som händer. 

Men kameran fryser varje ögonblick...

...och jag kan sedan i lugn och ro titta på hela sekvensen. 

Fåglarna kommer knappt åt varandra. Det är bara hotfulla uppträdanden som antagligen är ganska energikrävande. 

Det är väl därför de är över så snabbt.

Här är i alla fall vinnaren i denna korta kraftmätning.

Den andra fågeln fick komma tillbaka fem minuter senare då det var ledigt. 

Just nu är den här herre på täppan och kan förse sej i nötbaren.

Hälsningar Lena

Ny "stubbe"

Den fina stubbe som jag använt som extra utfodrings- och fotoplats under vintrarna har tyvärr naturen tagit hand om. Jag blev därför tvungen att fixa ett alternativ och sambon snickrade då ihop ett litet "bord" men en grop i mitten för frön. Jag ville förstås testa den nya stubben men vädret var inte på min sida och skärpan är ganska "mjuk" på de första matgästerna. ISO 6400 och 1/1000s förslår inte när man fotar småfåglar.   

Men de hittade i alla fall fram till denna del av fågelrestaurangen, som bara har helgservering. Nu börjar också koltrastarna anlända i trädgården och de vill helst ha servering på markplan. 

Här har en kändis hittat fram. En koltrast med några vita fjädrar på ryggen. Han var här förra vintern. I bakgrunden kommer hacke inflygande.   

Hackspetten sätter sej i bakgrunden och inväntar sin tur tålmodigt. 

Men man kan ju inte vänta hur länge som helst. Hacke tar kommandot och intar matplatsen under en del flaxande.

Han får äta ifred, i alla fall en liten stund. Den nya stubben fungerade utmärkt, även om den inte är lika fin som den gamla. En fördel är dock att den går att flytta runt, så det går att få viss variation på bakgrunden. 

Bredvid stubben har vi en buske med röda grenar som småfåglarna gillar att sätta sej i. Notera att dessa satte sej på nästan exakt samma ställe.

Nu börjar en ny vecka.

Hälsningar Lena

Konst kanske, men inte för en koltrast.

När jag var ute på lunchen och fotade blåsipporna fick jag syn på några besynnerliga kuber med speglar på. Det var flera och i olika storlekar. Det brukar stå konst tillfälligt i denna park på campus, men jag hittade ingen skylt så jag vet inte vem som ställt ut dem. Det skapade dock mycket huvudbry för en koltrasthanne. 

Så här års försvarar koltrasthannar sina revir och den här jobbade verkligen hårt med sitt försvar. Den hade ju en synnerligen envis inkräktare att ta hand om. 

Ett typiskt anfall med fötterna, som jag sett så många gånger hemma på tomten. Då har det främst varit korta sammandrabbningar vid matning. Nu var det "blodigt" allvar. En man som satt på en bänk (med hörlurar och ett zoom möte i telefonen) sa att den bråkat med kuben så länge han suttit där, vilket var ca 20 minuter.

Jag var ju tvungen att titta på detta en stund och eftersom den var så upptagen kunde jag fota den med 100 mm makro dvs den tog ingen notis om att jag var så nära. Bilderna är givetvis beskurna men jag stod bara några meter från den. Noterade att koltrasten var mest intresserad av hörnen.  

Här har den full koll på "den andra" hannen som utmanar med samma kaxiga pose. 

Men när den snabbt hoppar åt sidan har ju den envisa fågeln försvunnit. Koltrastar är trots allt ganska smarta, men det här kunde den inte reda ut. 

Den fortsatte att utmana precis i hörnet.

Nu är den väldigt nära och kan kanske snegla lite på andra sidan...

...men den andra hannen smet igen och det går uppenbarligen blixtsnabbt. Jag hade kameran ställt på 20 bilder/s och tog korta serier med bilder. 

Det här är bilden direkt efter den ovan och den gjorde en blixtsnabb attack från sidan. Plötsligt var ju antagonisten där igen och anföll lika aggressivt.  

Men anfallen är korta (den började nog bli trött) och motståndaren gav sej också rätt snabbt. 

Att känna igen sej själv i en spegel betraktas som att ha en form av självmedvetande. De stora aporna samt även rhesusapor, delfiner, elefanter, hästar (!) och skator känner igen sej själva i spegeltestet. Antagligen också fler djur. Koltrasten gör det uppenbarligen inte. 

Den fortsatte enträget med att försöka mota bort rivalen. Hade det kommit en katt hade den blivit en lätt måltid, tillsammans med sin rival.

Även om den inte förstod att den såg sej själv i spegeln, var det ju något speciellt med hörnen som den inte kunde släppa. Här kan man ju föreställa sej att den ska känna sej rätt säker på att den lyckats ge inkräktaren en rejäl propp. Men icke...

Det här var visserligen intressant att få se, men samtidigt kändes det förstås inte bra. De som ställt ut dessa lådor hade nog inte en tanke på vad som skulle hända. Det kom även andra fåglar t ex en talgoxe som förbryllat pickade på spegelbilden, men den flög och kom inte tillbaka. Då jag inte kunde hitta en skylt letade jag reda på den person som ansvarar för utemiljöerna på Campus (en landskapsarkitekt), för att i alla fall skicka ett e-mail. Jag fick då ett autosvar att han var sjuk, alltså ingen idé. När jag gick tillbaka vid lunchtid dagen efter var dock lådorna borta så jag kan i alla fall ta helgledigt utan att behöva fundera över den stressade koltrasten. Jag får hoppas att den återhämtat sej efter den tuffa fajten.

Hälsningar Lena

Det blev vinter igen!

Idag har det snöat ordentligt och jag bestämde mej för att sitta ute och försöka fånga några actionbilder på och kring stubben, som börjar bli rätt åtgången vid det här laget.   

Så här ser det ut på en obeskuren bild, brännvidd 300 mm. Det blir en mycket bättre bakgrund än när jag sitter inne och fotar genom vardagsrumsfönstret, men jag får också med ett par strån som blir mer störande när jag sitter ute. I morgon ska jag putsa lite runt stubben, i alla fall den sneda smala stickan till vänster. 

Det var koltrastar som stod för mest action denna dag även om det också kom en hel del småfåglar och en skata. Nötskrikorna behagade inte komma på besök, antagligen för att det var flera familjer med barn som grillade korv i skogen bakom vårt hus dvs bakom denna matning. 

Vi har nu ett stort gäng koltrastar och med snön kom också lite mer ljus, dessutom sken solen emellanåt, när det inte vräkte ner snö. Det gäller att vara med och titta i sökaren hela tiden, med fingret på avtryckaren. Det flaxar till på stubben när man minst anar det. 

Här två hannar som bjöd upp till dans.

Det bar av upp i luften.

Här är tredje bilden i serien, obeskuren. Notera att det tittar fram ett huvud nere till vänster (bakom strået som måste bort).  

På fjärde bilden är de på väg att dansa ut ur bildfältet, vilket var precis vad som hände för jag var inte tillräckligt snabb att följa med upp. Det går så fort att man inte hinner se vad som händer, utan får se det på bilderna efteråt.

Till min stora glädje kom också koltrasten Specks (han med de vita fjädrarna) och tog för sej av jordnötterna. Han bjöd också på lite show på stubben när det blev konkurrens om matplatsen. 

Han kunde minsann stå på sej.

Hälsningar Lena

Specks

Det här är Specks, en koltrast som börjat nyttja restaurangen hos oss. Det blev lite fel när han fick sina fjädrar färgade. Vi har flera koltrastar som har små vita inslag i fjäderdräkten, men ingen annan som är lik denna, därför får han heta Specks.   

Vi kommer ju garanterat känna igen honom när han är på besök.

Hälsningar Lena